Snöklockan

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om skulpturen av Per Hasselberg. För blomman, se Snöklockssläktet.
Snöklockan på Nationalmuseum.
SnöklockanMariatorget vid sekelskiftet 1900.
Snöklockan och takskulpturer av Per Hasselberg, Fürstenbergska galleriet.
Snöklockan i Ronneby stadshus.

Snöklockan (franska: La Perce-Neige) är en skulptur föreställande en stående kvinnofigur, utförd i gips av Per Hasselberg 1881.

Det var en sextonårig italienska som stod modell, framställd som en ung, oskuldsfull flicka som tar klivet ur barndomen och blir till en kvinna. Vid fötterna växer en snödroppe, som Hasselberg först kallade för "Snöskatan" och senare - något oegentligt - för "Snöklockan".[1]

Snöklockan antogs till 1881 års Salon i Paris och belönades som enda svenska konstverk med ett hedersomnämnande, vilket innebar Per Hasselbergs definitiva genombrott som konstnär. Nationalmuseum beställde verket i marmor 1883 till ett pris av 6 000 kronor, och den tilldelades guldmedalj på 1883 års Salon.

Verket nådde stor popularitet och fick stor spridning i både offentliga och privata sammanhang, i form av repliker, reduktioner och reproduktioner. Skulpturen göts i brons för Mariatorget i Stockholm. Den invigdes i november 1900 och hade skänkts av direktör C.R. Lamm på Ludvigsberg.[2] Detta var stadens första skulptur, som rests enbart som konstverk och inte för att hedra någon känd person.[3]

Exemplar i urval[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin, Band 8, 1992, ISBN 91-7024-620-3, s. 428.
  2. ^ Hvar 8 dag : illustreradt magasin, Andra årgången (1 oktober 1900 - 29 september 1901), D F Bonnier, Göteborg 1901, s. 112
  3. ^ skulptur.stockholm.se
  4. ^ Göran Söderlund och Christina Wistman (katalogredaktörer), Lars Engelhardt, Per Myrehed, Sven Nilsson, C.G. Rosenberg och Erik Cornelius (foto): '"Svenska klassiker - Från historiemåleri och romantik till sekelskiftets stämningsmåleri 1860-1910", Prins Eugens Waldemarsudde, Utställningskatalog nr 59:01, ISBN 91-88040-60-7, s. 146.
  5. ^ Håkan Wettre (redaktör), "Göteborgs Konstmuseum - dess historia och samlingar", 1992, ISBN 91-87968-13-4, s. 126.
  6. ^ "Europœisk skulptur", Flemming Friborg, Ny Carlsbergs Glyptotek 1997, ISBN 87-7452-228-0, s. 108-109.
  7. ^ Karlshamns museum Arkiverad 11 augusti 2010 hämtat från the Wayback Machine.
  8. ^ Enligt inskription på statyn, se: File:Snödroppen3.JPG.
  9. ^ Falu stadsarkiv meddelar, att den göts 1910 av Nordiska kompaniets verkstäder i Nyköping.
  10. ^ Enligt inskription på statyn.
  11. ^ Susanna Björklöf med fler: Inventering av Rottneros park : Historisk utveckling och kulturvärden, Länsstyrelsen i Värmlands län, 2007, s. 71, 85.
  12. ^ Lennart Wœrn:"In memoriam Coco et Coco redivivus - Studier kring ett "förlorat" och "återfunnet" hasselbergverk" i "Det skapande jaget", Konstvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet 1996, ISBN 91-85198-13-7, s. 130 och 132.
  13. ^ http://www.figurin.se/xsweden.html
  14. ^ Carenberg Carl-Olov, red (2005). Pariantillverkning vid Gustavsberg: 1861-1977. Motala. Libris 12079406 , s. 43.

Webbkällor[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Carenberg Carl-Olov, red (2005). Pariantillverkning vid Gustavsberg: 1861-1977. Motala. Libris 12079406 , s. 43.
  • Annika Gunnarsson, red (2010). Per Hasselberg. Waldemarsuddes utställningskatalog 0282-0323 ; 95:10. Malmö: Arena/Åmells Artbooks. Libris 11659598. ISBN 978-91-7843-325-4 
  • Flemming Friborg: "Europœisk skulptur", Ny Carlsbergs Glyptotek 1997, ISBN 87-7452-228-0, s. 108-109.
  • Hvar 8 dag : illustreradt magasin, Andra årgången (1 oktober 1900 - 29 september 1901), D F Bonnier, Göteborg 1901, s. 112.
  • Nationalencyklopedin, Band 8, 1992, ISBN 91-7024-620-3, s. 428.
  • Göran Söderlund och Christina Wistman (katalogredaktörer), Lars Engelhardt, Per Myrehed, Sven Nilsson, C.G. Rosenberg och Erik Cornelius (foto):"Svenska klassiker - Från historiemåleri och romantik till sekelskiftets stämningsmåleri 1860-1910", Prins Eugens Waldemarsudde, Utställningskatalog nr 59:01, ISBN 91-88040-60-7, s. 146.
  • Lennart Wœrn: "In memoriam Coco et Coco redivivus - Studier kring ett "förlorat" och "återfunnet" hasselbergverk" i "Det skapande jaget", Konstvetenskapliga institutionen, Göteborgs universitet 1996, ISBN 91-85198-13-7, s. 130 och 132.
  • Göteborgs konstmuseum; Wettre Håkan, Ahlfort Barbro, Carlsson Ebbe (1992). Göteborgs konstmuseum: [dess historia och samlingar]. Göteborg: Göteborgs konstmuseum. Libris 7768016. ISBN 91-87968-13-4 , s. 126.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]