Gustav III (staty)

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Gustav III:s staty.

Gustav III:s staty är en skulptur av Johan Tobias SergelSkeppsbrokajen nedanför Slottsbacken i Stockholm, den avtäcktes den 24 januari, 1808.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Gustav III iförd samma dräkt, flottans uniform av modell m/1779.

Statyn skulpterades av Sergel och göts i brons av kapten Charles Apelquist[1]. 1806 var statyn färdiggjuten och den ciselerades i Marieberg, men av olika skäl invigdes den inte förrän i januari 1808. Detta torde varit den första lyckade statygjutningen genomförd av en svensk, något som det Meyerska styckgjuteriet misslyckats med två gånger.[2]

Den uppställdes på sin plats och invigdes den 24 januari 1808 och står på en hög piedestal av röd älvdalsporfyr (blybergsporfyr) från Älvdalens porfyrverk[3]. Statyns fundament är utförd som trappsteg i granit som är en omtyckt sittplats för turister.

Gustav III är avbildad stigande i land i triumf efter det ryska kriget 1788-1790, vilket skedde på samma plats som statyn. Gustav III tog själv initiativ till denna skulptur. För figurens rörelse och hållning lät sig Sergel inspireras av den antika marmorskulpturen Apollo di Belvedere.

Piedestalen bär en inskription i guldbokstäver:

ÅT
KONUNG GUSTAF III
LAGSTIFTARE
SEGERVINNARE
FREDENS ÅTERSTÄLLARE
AF
STOCKHOLMS BORGERSKAP
MDCCXC

Årtalet MDCCXC är skrivet med romerska siffror och motsvarar år 1790.

Sergel skrev om sitt verk att Gustav III-statyn: "är i gående rörelse, den håller ett roder med vänstra handen och med den högra överräcker den en olivkvist som betecknar freden. Dräkten är flottans uniform, med en stor mantel uppfäst på vänstra axeln"[4]. I verkligheten är kungen avbildad i Arméns Flottas uniform (m/1779), och rodret är av samma modell som fanns på divisionschefsfartygen, som ofta var av klassen hemmema, inom Arméns flotta[5]. Gustav håller dessutom en lagerkrans i handen på rodret, en antik segersymbol som gavs åt segrande fältherrar som återkom i triumf till Rom. På bröstet bär han kraschan för Serafimerorden samt även kraschan för Riddare med stora korset av Svärdsorden. Runt halsen bär kungen dessutom Svensksundsmedaljen i kedja. De två senare dekorationerna hade införts av kungen under kriget.

Sergel blev samma dag som statyn avtäcktes, den 24 januari 1808, adlad av Gustav IV Adolf.[6]

Avtäckningen den 24 januari 1808[7][redigera | redigera wikitext]

Statyn avtäcktes under högtidliga former den 24 januari 1808, dagen var Gustav III:s födelsedag. Det var hans son, kung Gustav IV Adolf som invigde statyn, vilket skedde med sedvanliga ceremonier. Då täckelset föll saluterade kungen statyn med sin värja samtidigt som kunglig salut avgavs med kanoner. Därefter vidtog militärparad.

Vid invigningen deltog flera av kungen gamla vänner och kollegor såsom Gustaf Mauritz Armfelt och Nils von Rosenstein. Armfelt skrev till en vän om händelsen och sina känslor:

Jag stod bredvid bildstoden, tryckt av tankar på det närvarande och framfarna, upphöjd likväl av en odödlig känsla. Om den store konungens bild kunde få lif, sade jag sakta, huru snart skulle icke Sveriges öde förvandlas.

Efter invigningen av statyn höll Sergel en festmiddag i sitt hem där kungens gamla vänner och bekanta deltog. Det var under denna måltid som Sergel utbrast i den kända skålen till kungens ära:

Ta mig tusan djäflar var icke Gustaf III en stråle af det eviga ljuset!

Restaurering 2005-2006[redigera | redigera wikitext]

Verket restaurerades år 2005-2006. Innan dess var man tvungen att lyfta bort skulpturen av kungen, vilket dock var svårare än konservatorn hade tänkt sig. Detta motstånd berodde dels på att kungen var väl förankrad i piedestalen, dels på att han var gjord av massiv brons från hjässan till bröstkorgen. Först efter flera försök och byte till större kranbil kunde kungen lyftas från sin sockel. Dagens Nyheters rubrik den 23 november 2005 löd: "Gustav III spjärnade emot".[8]

Bilder[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Stockholm och dess omgifningar: en framställning af hufvudstandens historia, sid 57
  2. ^ Cederlund, J., Skulptören Pierre Hubert L’Archevêque. Sthlm 2003; sid. 128 – 144. (där beskrivs de misslyckade gjutningarna av Gustav Vasa och Gustav II Adolf i Stockholm).
  3. ^ Nerike, Westmanland och Dalarne, Volym 2, sid 584
  4. ^ Tidskrift i Sjöväsendet, nr 4 2012, sid 356.
  5. ^ Tidskrift i Sjöväsendet, nr 4 2012, sid 356.
  6. ^ Venus som stiger ur badet: bildstod i marmor af Johan Tobias Sergel: jemte mästarens sjelfbiografi: en konsthistorisk studie.
  7. ^ Från tredje Gustafs dagar. Anteckningar och minnen, sid 119-120
  8. ^ Eva-Karin Gyllenberg & Lars Epstein (23 november 2005). ”Gustav III spjärnade emot”. Dagens Nyheter. http://www.dn.se/sthlm/gustav-iii-spjarnade-emot. Läst 25 augusti 2009. 

Stockholms Borgerskap finansierade uppförandet av statyn.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]