Sydliga samer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sydliga samer
Förningskorg.jpg

Stjärnmönster på botten av en förningskorg, ett hantverk som de sydliga samerna (och även yrkesgruppen sockenlappar), var kända för.


Sydliga samer är en benämning på ett antal samiska grupper i Sverige som historiskt har bott utanför fjällvärlden i Svealand och södra Norrland och var de sydligaste samerna i Sverige.[1][2][3] De är ej att förväxla med sydsamer som är fjällsamer i både Norge och Sverige och som traditionellt har talat sydsamiska.[3] Båda grupperna var delmängder av samer i Mellanskandinavien.[4]

En rad olika samiska grupper har levt helt eller delvis i mellersta Sverige och södra Norrland. Det var bland annat skogssamer utan skatteland och kustskogssamer (kustnära skogssamer utan skatteland), sjösamer och fjällsamer på vinterbete. Kustskogssamerna var mer mobila än skogssamerna, men befann sig vid kusten under sommaren. Förutom renskötsel, jakt och fiske kom en del sydliga samer att försörja sig som handlande, sjömän, soldater eller sockenlappar. Sockenlapparna var en specialiserad yrkesgrupp och härstammade som regel från någon av tidigare nämnda samiska grupper.

Under flera omgångar försökte svenska staten att fördriva de sydliga samerna till fjällvärden.[5][6]

Omkring år 1830 upphörde renskötseln nästan helt.[7][8] Så småningom uppgick de sydliga samerna i den svenska majoritetsbefolkningen, i samband med att sockenlappsinstitutionen upplöstes.[9][10] En av de sista sydliga samerna var Nils Erik "Nisse" Wahlman född 1861 i Stackbo och död 1947 i Överhärde i Valbo socken.[11]

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Enligt bland annat etnologen Ingvar Svanberg omfattade de sydliga samernas bosättningsområden landskapen Dalarna (exklusive Idre och Särna), Gästrikland, Hälsingland, Västmanland, Uppland, Ångermanland samt Medelpad.[3][12][13][14][15] Det finns även belägg för att det har funnits samer i Värmland[6] och Södermanland på 1600- och 1700-talet. Storsjöbygden i Jämtland torde också kunna inkluderas i samma bosättningsområde.[14][16][17]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Möjlig förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Under järnåldern fanns ett jägar-samlar-folk i mellersta Sverige och Norge. Ett av de tydligaste spåren efter dem är de fjällnära s.k. fångstmarksgravarna daterade mellan 200 f.Kr. och tidig medeltid, som sträckte sig söderut till Dalarna ungefär inom dagens sydsamiska område. Baserat på gravfynden har vissa forskare betraktat dem som i huvudsak en samisk grupp,[18] andra som influerad av nordgermansk bondekultur,[19] eller med en etnisk tillhörighet som omöjlig eller oviktig att definiera.[20] Under järnåldern bedrev vad som kan ha varit en annan grupp jägare-samlare småskalig renskötsel och älgfångst för husbehov utanför fjällvärlden, bland annat i Norrlands södra kustland (dagens Gästrikland).[21]

Ny kunskap från genetiska studier visar att den samiska gruppen har sitt ursprung i en blandning av flera olika folk som har rört sig över Nordkalotten sedan isen drog sig tillbaka, och att samer, nordisktalande och finsktalande bönder kunde beblanda sig med varandra under järnåldern.[22] Detta tolkas som att den samiska kulturen fick sin speciella form genom renskötseln snarare än genom en strikt avgränsad folkgrupp.[1] Den beskrivningen gäller även Mellansverige, där det fanns ett blandsamhälle av ovan nämnda fångstkultur (som idag betraktas som till övervägande del samisk) och jordbrukskultur (i huvudsak nordisk) från år 500 till 1000 e.kr. från södra Dalarna och mellersta Värmland upp till Ångermanland och Norra Jämtland. Spår av både nordiska och samiska inslag i gravfynden tolkas idag som att människor från fångstkulturen och jordbrukskulturen kunde gifta sig med varandra, och kunde byta kulturell identitet, i synnerhet personer i de övre samhällsskikten.[1] Regionens olika näringsgrenar interagerade genom nära handelsförbindelser med varandra.[21]

På Kåtudden i Söderala socken finns två anläggningar, som har tolkats som en eventuell kåtatomt. Båda anläggningarna är runda och omgivna av vallar (som kan bildas när en torvkåta förfaller). Ena anläggningen är kol-14-daterad till senmedeltid, men det är svårt att avgöra om anläggningarna är lämningar efter kåtor då de inte har blivit arkeologiskt undersökta.[23]

Fördrivningar[redigera | redigera wikitext]

Dokument från 1730 om fördrivning av samer i Dalarna, undertecknat Fredrik I, där det framgår att sju samiska familjer "i nåden må efterlåtas så blifwa qwar med deras rehndiur uti de längst up i dahlarna ofwan Fahlun belägne socknar, til och derstädes genom deras arbete och slögder sökia sit uppehälle".

En av de tidigaste dokumenterade fördrivningarna av södra Norrlands samer pågick ca 1646–52 i dåvarande Hudiksvalls län, bestående av landskapen Härjedalen, Hälsingland och Gästrikland. Dåvarande landshövdingen Ivar Nilsson (Natt och Dag) befallde länsmännen att ombesörja deporteringen av samerna från Hälsingland. Förhoppningen var att allmogen skulle agera angivare och uppge var samerna uppehöll sig. På ett landsting 1652 beslutades att allmogen inte fick låta samer bosätta sig i Hälsingland eller Härjedalen. Om beslutet även gällde Gästrikland, eller om fördrivningarna var en del av en nationell kampanj, är oklart.[24]

År 1720 utfärdades en kunglig förordning om att alla samer utanför lappmarkerna skulle deporteras norrut, men redan 1723 förnyades förordningen. Landshövdingar och kronobetjänter i berörda områden söder om lappmarken fick ansvaret att ta reda på var samerna uppehöll sig tills de blev deporterade. De samer som inte kunde bevisa att de besökt gudstjänsten skulle gripas och sättas på straffarbete för "at låta leda sig til Guds kundskap".[25]

Historikern Peter Ericson benämner fördrivningarna av de sydliga samerna etniska rensningar.[17]

Olika grupper[redigera | redigera wikitext]

De sydliga samerna, som främst levde utanför dagens renbetesområden, bestod av ett flertal olika grupper med olika näringar. Det som kännetecknar några av dessa grupper är i korthet:

Skogssamer (utan skatteland): Samer som var verksamma i skogslandskapet och därmed inte flyttade upp till fjällen sommartid, till skillnad mot fjällsamer. Belagda i skriftliga källor sedan 1600-talet.[26]

Kustskogssamer: Var mer mobila än skogssamerna, men befann sig vid kusten under sommaren. Begreppet är myntat av historikern Peter Ericson.[27][28] Ibland benämns kustskogssamerna skogssamer.[29] Under sin lapplandsresa 1732 mötte Carl von Linné samer redan i Jättendal, Hälsingland. Han skrev i sin dagbok: "Strax jag var kommen fram om skogen hinte jag 7 stycken lappar, som körde sina renar, 60 á 70, vilka hade sina späda lamm. Hornen voro på mest avfallna och nya hade på flesta begynt spricka ut. Jag frågade dem, hur de kom att vara här nere. De sade sig här vid havssidan vara födda och här vilja dö, talte god svenska.”[30]

Sjösamer (utan skatteland): Samer som levde i kustmiljöer och försörjde sig på jakt och fiske.[27]

Fjällsamer på vinterbete: Mestadels sydsamer som nyttjade områden i sydligare län för renbete vintertid. I Hälsingland bedrev fjällsamer renbete ända in på 1920-talet, om inte senare.[26][31]

Sockenlappar: En yrkeskategori som inrättades av svenska staten efter att fördrivningarna ca 1720-30 i huvudsak misslyckats.[32] Härstammade som regel från någon av tidigare nämnda samiska grupper. En del samer deporterades till Storsjöbygden i Jämtland, och blev där etablerade som sockenlappar.[17]

Sockenlappar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sockenlapp

I många socknar vände sig allmogen till sina landshövdingar och bad om att få behålla "en eller annan lapp såsom nödiga och bekvämliga till åtskilliga hushållstarvor och slöjder". Ett antal samer i Dalarna vände sig också direkt till kungen och begärde att få stanna där "vi här tills vistande varit, som och att våra förfäders fäder härstädes äro födda och in till deras dödsdagar sitt uppehälle här haft". Detta resulterade i ett kungligt beslut i november 1730 där det framgår att de fick bli kvar i socknarna norr om Falun och där bedriva renskötsel. Villkoret var att de "derstädes genom deras arbete och slögder sökia sit uppehälle" och att de inte ägnade sig åt illegal jakt.[33][34][35]

Samerna skulle fortfarande fördrivas från dåvarande Västernorrlands län, omfattande nuvarande Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län. År 1735 fick befolkningen i vissa socknar inom dåvarande Västernorrlands län tillstånd av Fredrik I att "behålla 1 eller 2ne par lappfolk till att betjäna allmogen". Samerna fick stanna om de tog anställning som sockenlappar. En viktig del av deras verksamhet blev hästslakt och kastrering, som bönderna inte ville utföra själva.[36][34][35]

Till en början levde sockenlapparna som en seminomadisk grupp, men på slutet av 1700-talet skulle de bofastgöras med tvång. Som ett resultat av fördrivningarna och sockenlappsinstitutionens inrättande tvingades en del sydliga samer att slå sig ned i Storsjöbygden i Jämtland som sockenlappar, men de behöll kontakten med samerna i mellersta Sverige. En del sockenlappar hade ett helt annat ursprung, och rekryterades från sydsamiska familjer eller majoritetsbefolkningen.[36]

Näringar[redigera | redigera wikitext]

De sydliga samerna anlitades flitigt för att tillverka tenntråd. Den äldre tenntråden var mycket grövre än dagens, vilket denna kjolsäck från Svärdsjö socken i Dalarna visar.

De sydliga samerna var kända för sina hantverk som bland annat bestod av rotkorgar, hornarbeten, nottögor (ofta till fiske) och tenntråd. Bröd- och förningskorgar var mycket vanliga i mellersta Sverige. Samerna kunde även tillverka selbågar och -knän.

Många sockendräkter i Hälsingland och Dalarna har än idag tenntrådsbroderade kjolsäckar. Ursprungligen var det samer som tillverkade tenntråd, som de drog genom dragskivor av renhorn och sedan spann runt en tråd eller motsvarande.[37] Kjolsäckarna hade ofta färgglada applikationer och det var några millimeters marginal mellan applikationskanterna och tenntråden.[38]

I samband med sockenlappsinstitutionens inrättande omkring år 1730 institutionaliserades de traditionella samiska hantverken.

Språk och språkrester[redigera | redigera wikitext]

På 1770-talet upptecknade Petrus Holmberger över 1600 ord från ett lokalt samiskt språk som talades av sockenlappar i Valbo utanför Gävle. En omfattande studie av ordlistan genomförd av Lars-Gunnar Larsson, professor emeritus i finsk-ugriska språk, visar att den har drag av flera andra samiska språk, men skiljer sig från samtliga. Ordlistan visar även att de sydliga samerna var väl integrerade i området och funnits där under en lång tidsperiod.[39]

Toponymer[redigera | redigera wikitext]

Spridning av sjöar med namn som börjar på Lapp- i Sverige

Ortnamn (eller toponymer) kan lära oss mer om den samiska närvaron i äldre tid - inte minst ortnamn med förleden "lapp" som är en viktig indikator.[40] Institutet för språk och folkminnen (ISOF) har skapat ett omfattande ortnamnsregister som inkluderar dessa ortnamn, och en slagning på "lapp" ger följande resultat:

  1. Västernorrlands län: 829 ortnamn
  2. Gävleborgs län: 298 ortnamn
  3. Kopparbergs län: 232 ortnamn
  4. Västmanlands län: 73 ortnamn
  5. Värmlands län: 68 ortnamn
  6. Södermanlands län: 46 ortnamn
  7. Örebro län: 14 ortnamn
  8. Uppsala län: 14 ortnamn

Ett flertal andra sydligare län har också lapp-toponymer, men de är ofta betydligt mer svårtolkade. ISOF:s ortnamnsregister är ofullständigt och innehåller dubbletter, vilket sammanställningen ovan inte tar hänsyn till.[41]

Arkeologiska utgrävningar[redigera | redigera wikitext]

Under åren 2017–18 genomförde Länsmuseet Gävleborg i samarbete med Gaaltije och Kåsjö-Stene amatörforskarlag en arkeologisk undersökning av en sockenlapsk boplats på Lappatäkta i byn Stene, Järvsö socken (RAÄ Järvsö 1109). Totalt registrerades 130 fyndposter och undersökningen omfattade lämningarna efter ett boningshus och en jordkällare.[42][43]

Boningshuset var en enkelstuga på åtta gånger sex meter med förstuga, kammare och storstuga. Där påträffades spår efter tobakskonsumtion i form av ett tiotal fragmenterade kritpipor från 1700-talet, tillverkade i Stockholm och Falun. Fyndet av en bössflinta till ett flintlåsgevär indikerar att de ägnade sig åt jakt, och två mässingsfingerborgar, två glasknappar (eller -pärlor) och ett nystan av bly och tenn är sannolikt spår efter textilproduktion. Ett annat fynd var en 2,5 kilos kanonkula.[43][44][45]

Vid lämningarna efter enkelstugan framkom 622 benfragment från bland annat häst, nötkreatur, får/get, brunbjörn, svin, hjortdjur och gös. De flesta benfragmentet antas vara matavfall då de kommer ifrån köttrika regioner. Hästkött var dock ingenting som allmogen i Järvsö konsumerade, men samerna behövde inte nödvändigtvis följa samma sociala regler och kan ha konsumerat detta. Endast ett björnben framkom, vilket är ett språngben och är därmed inte matavfall. Inom den samiska religionen hade björnen en speciell betydelse, vilket inte minst framkommer i en uppteckning från 1770-talet av en samisk björnvisa i Gästrikland. De sydliga samerna var ofta anlitade som rovdjursjägare.[46][45][43]

Strax intill husgrunden, i lämningarna efter enkelstugans kammare, påträffades 2017 ett hjärtformat mässingshänge med en kedja. Arkeologen Inger Zachrisson menar att hänget sannolikt suttit på en samisk trumma, eller på något vis har en koppling till den samiska religionen, och hänvisar till etnografen Ernst Manker som avbildade ett närmast identiskt samiskt trumhänge. Det var strax intill hänget som björnbenet påträffades, men om fynden hör ihop är oklart.[45] 2018 fann arkeologerna ytterligare ett hänge.[47]

I stugan bodde ursprungligen sockenlappen Julius Andersson och hans hustru Brita Clementsdotter, men senare övertog deras måg Nils Andersson tjänsten som Järvsös sockenlapp och flyttade in i stugan. Nils var renägare, och stämdes 1790 av ett antal bönder för att hans renar orsakat dem ekonomisk skada.[45] Samtliga byggnader på boplatsen (en stuga, ett härbre, en källarbod, ett vedlider samt ett hemlighus) såldes 1813, efter sockenlappen Nils Anderssons död, på auktion.[45]

År 2019 påbörjades en arkeologisk undersökning av ett yngre samiskt boställe i Järvsö, som övergavs på 1900-talet. På boplatsen ska en samisk man som hade anställning som sockenlapp ha bott, och grunden till hans stuga undersöktes. Fynden påminner om vad man kan finna i en vanlig torplämning, och den samiska identiteten är inte lika tydlig i fyndmaterialet som de fynd man gjorde 2017-18. Utgrävningen är en del av projekten Ohtsedidh. Samiska kulturyttringar i Mellansverige och Det delade landet. Samisk historia och mångkulturalitet före det moderna.[48][49][50]

Lill-Mosjön i Ångermanland[redigera | redigera wikitext]

I Lill-Mosjön i Arnäs socken, norra Ångermanland, genomfördes en arkeologisk undersökning år 2000 inför byggandet av Botniabanan. Utöver förhistoriska lämningar undersöktes två härdar (A10 och A25) av samisk typ, som förmodligen är från 1700-talet. Fyndmaterialet tyder på att boplatsen använts under sommaren, och därmed sannolikt inte är fjällsamisk. Flera av fynden kan kopplas till yrkesgruppen sockenlappar.[51][52]

Härd A10 hade en oval form, men var inte lika välkonstruerad som den tämligen rektangulära härden A25. Härdarnas konstruktion antyder att det funnits kåtor på platsen, men inga övriga konstruktionslämningar fanns. Detta kan bero på att härdarna är lämningar efter tältkåtor, som lämnar få spår efter sig. Ett stort antal fynd som kan kopplas till boplatsen registrerades. I nära anslutning till härd A10 påträffades kritpipor (tillverkade 1740-58 i Stockholm), mynt (1635-42, 1719-49) och redskap (t.ex. en s-formad skinnskrapa och en järnhacka som kan användas för att ta upp rötter till hantverk) samt ben efter häst och nötkreatur. Alla ben var slaktavfall. Kring härd A25 registrerades fynd av brända ben (som ej gått att artbestämma), en kniv och ett mynt från 1749. Andra fynd på boplatsområdet var ett hästskofragment, eldstål med kvarts, en hyska och en knapp liksom en lång rad andra fynd.[51]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c] Lennart Lundmark (2012-04-02). Stulet land: svensk makt på samisk mark. Ordfront. ISBN 9789174413823. https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=9fR4sk7PSQsC&oi=fnd&pg=PT4&dq=sydliga+samer+sockenlappar&ots=w2FBItu4fB&sig=RuHV3dYaXyne5fhAtAhN6JIKM2A&redir_esc=y#v=snippet&q=sydliga&f=false. Läst 25 september 2019 
  2. ^ Lars-Gunnar Larsson (2001). Saga Och Sed: Kungl. Gustav Adolfs Akademiens Årsbok. Lundequistska bokhandeln. sid. 62. https://books.google.se/books?id=OqXYAAAAMAAJ&q=Lars-Gunnar+Larsson++sydligaste+samer&dq=Lars-Gunnar+Larsson++sydligaste+samer&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwj32pGghLfkAhXz6aYKHX-PD0AQ6AEIMDAB 
  3. ^ [a b c] Svanberg, Ingvar (1976). Samer i södra Dalarna. "Tunum - Tunabygdens fornminnes- och hembygsförenings årsskrift 1976". sid. 51-57 
  4. ^ Zachrisson et al., Inger (1997). Möten i gränsland : samer och germaner i Mellanskandinavien. Libris länk. ISBN 917209057X 
  5. ^ ”Okända skogsamer - Samer.se”. www.samer.se. 12 november 2012. http://www.samer.se/4049. 
  6. ^ [a b] Heikki, Jörgen. ”Så fördrevs samerna från mellansverige” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6297631. Läst 17 september 2019. 
  7. ^ Heikki, Jörgen (17 november 2015). ”Så fördrevs samerna från mellansverige” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6297631. 
  8. ^ Brändström, Fredrik (29 december 2003). ”Sockenlappar”. Populär historia. Arkiverad från originalet den 7 november 2014. https://web.archive.org/web/20141107014101/http://www.popularhistoria.se/artiklar/sockenlappar/. Läst 29 december 2003. 
  9. ^ Lundmark, Lennart. ”Lappmarksgränsen och renbetesrätten” (pdf). lennartlundmark.se. http://www.lennartlundmark.se/internt/lennart.nsf/doc/004886DF/$FILE/NordmalingIII.pdf. 
  10. ^ Skogssamerna i de mellansvenska skogarna, samer.se 2012-11-12
  11. ^ ”Friskt folk sover på granrisbädd”. Svenskt porträttarkiv. https://porträttarkiv.se/details/ciLMGSqrYjAAAAAAAAAOrQ. Läst 1 september 2019. 
  12. ^ Heikki, Jörgen. ”Samiskt historieprojekt i Mellansverige får fortsättning” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6963495. Läst 17 september 2019. 
  13. ^ Heikki, Jörgen. ”Samisk historia i Mellansverige lyfts fram” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6697115. Läst 17 september 2019. 
  14. ^ [a b] Svanberg, Ingvar (1976). Protokoll över källor till sockenlapparnas utbredning. Uppteckning ULMA 30129 (ISOF) 
  15. ^ Ericson, Peter (2001). Medelpads samer i arkiven. Med angränsande socknar i Hälsingland och Ångermanland. Tjoevkemåjhtoe III, rapport 2000:21. Länsmuseet Västernorrland. Avdelningen för kulturmiljövård och dokumentation. https://collectiveaccess.murberget.se/media/ylm_ca_system/images/3/9/7/65087_ca_object_representations_media_39763_original.pdf 
  16. ^ Ljungdahl, Ewa (2017). Sockenlappar i Jämtland. Skrifter utgivna av Gaaltije 24. Gaaltije. http://www.gaaltije.se/wp-content/uploads/2017/04/Sockenlappar-i-Jamtland.pdf 
  17. ^ [a b c] Ericson, Peter (31 mars 2017). ”ETNISK RENSNING 1720: bevis i Swea Rikes Ecclesiastique Wärk, i Alphabetisk Ordning Sammandragit, Utur Lag och Förordningar, Privilegier och Resolutioner, samt Andra handlingar, af Sven Wilskman (Skara, 1760).”. SouthSaamiHistory. https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/04/01/etnisk-rensning-1720-bevis-i-swea-rikes-ecclesiastique-wark-i-alphabetisk-ordning-sammandragit-utur-lag-och-forordningar-privilegier-och-resolutioner-samt-andra-handlingar-af-sven-wilskman-skar/. Läst 2 september 2019. 
  18. ^ Zachrisson, Inger (2010). Samer som "de andra", samer om "de andra" : identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten. sid. S. [107]–122 : ill.. ISBN 9789174590517. http://libris.kb.se/bib/12047716. Läst 2 september 2019 
  19. ^ Baudou, Evert (1987). ”Samer och germaner i det förhistoriska Norrland : en kritisk översikt över 10 års forskning”. Bebyggelsehistorisk tidskrift: sid. 1987:14, s. 9–23 : ill. http://libris.kb.se/bib/3251575. Läst 2 september 2019. 
  20. ^ Bergstøl, Jostein (1997). Fangstfolk og bønder i Østerdalen : rapport fra Rødsmoprosjektets delprosjekt "marginal bosetning". Varia / Universitetets Oldsaksamling. Universitetets Oldsaksamling. ISBN 9788271811396. http://libris.kb.se/bib/7487092. Läst 2 september 2019 
  21. ^ [a b] Per H. Ramqvist (2007), "Fem Norrland: Om norrländska regioner och deras interaktion", Arkeologi i Norr 10, Umeå universitet, sid 153–180. (Arkiverad på archive.org)
  22. ^ Karin Bojs; Peter Sjölund. Svenskarna och deras fäder - de senaste 11 000 åren (Andra tryckningen). ISBN 9789100167547. OCLC 973876808 
  23. ^ Wennstedt Edvinger, Britta (2005). Samer på Kåtudden i Järvsjön? Datering av en eventuell kåtatomt i Söderala sn, Hälsingland. http://www.arkeologicentrum.se/sites/default/files/rapporter/JA15_Katudden.pdf 
  24. ^ Helsingerunor. 1921. sid. 70f 
  25. ^ Anders Anton von Stiernman, red (1775). Samling utaf kongl. bref, stadgar och förordningar &c. angående Sweriges rikes commerce, politie och oeconomie uti gemen, ifrån åhr 1523. in til närwarande tid. Uppå hans kongl. maj:ts nådigesta befallning giord af And. Anton von Stiernman. : ... =Stockholm. 1-6. 1747-75=. [Del 6, Sjette del. Stockholm, tryckt hos Peter Heszelberg 1775.]. sid. 528-529. https://libris.kb.se/bib/2441169. Läst 2 september 2019 
  26. ^ [a b] ”Samer i historien”. ohtsedidh.se. https://ohtsedidh.se/laes-mer/samer-i-historien/. Läst 2 september 2019. 
  27. ^ [a b] ”Sydsamisk historia i ny tidning | Intervju med Peter Ericson”. samefolket.se. https://samefolket.se/sydsamisk-historia-i-ny-tidning/. Läst 28 augusti 2018. 
  28. ^ Ericson, Peter (9 oktober 2017). ”KUSTSKOGSSAMER – definition m.m.”. SouthSaamiHistory. https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/10/09/kustskogssamer-definition-m-m/. Läst 2 september 2019. 
  29. ^ Eriksson, Katarina, Persson, Maria & Ulfhielm, Bo (2007). Arkeologisk forskningsöversikt över Gävleborgs län. Länsmuseet Gävleborg. sid. 136-137. http://lansmuseetgavleborg.se/Content/76911/xlmrapport2008-05.pdf. 
  30. ^ Carl von Linné (1969). Linné i Lappland: utdrag ur Carl Linnæus' dagbok från resan till Lappland 1732, ur hans lapska flora och reseberättelsen till Vetenskaps-Societeten i Uppsala, ur anteckningar och brev m.m. : en antologi. Forum. sid. 28. https://books.google.se/books?hl=sv&id=IwkQAQAAIAAJ&dq=carl+von+linne+dagbok&focus=searchwithinvolume&q=havssidan+. Läst 30 september 2019 . Citerad i Lars-Nila Lasko (15 april 2016). ”Carl von Linné”. Lars-Nila Laskos historieblogg. https://samiskhistorieblogg.wordpress.com/tag/carl-von-linne/. 
  31. ^ Wenntedt Edvinger, Britta & Ulfhielm, Bo (2004). Samer i Hälsingland. Länsmuseet Gävleborg. sid. 11. http://lansmuseetgavleborg.se/Content/76945/xlmrapport2004-06.pdf. 
  32. ^ Svanberg, Ingvar (1981). Sockenlappar: En etnologisk studie av bofasta samer och deras nomadiska förfäder i mellansverige. Etnologiska institutionens småskrifter 31, Uppsala 
  33. ^ Länsstyrelsen i Kopparbergs län. Landskansliet vol. D I a:14 (Uppsala landsarkiv). 13 november 1730.
  34. ^ [a b] Svanberg, Ingvar (1999). Hästslaktare och korgmakare : resursutnyttjande och livsstil bland sockenlappar. ISBN 9789188466198. http://libris.kb.se/bib/7772147. Läst 2 september 2019 
  35. ^ [a b] Skielta, Anna. ”Okända skogsamer - Samer.se”. www.samer.se. http://www.samer.se/4049. Läst 2 september 2019. 
  36. ^ [a b] Ericson, Peter (27 januari 2018). ””Sockenlappar” ”Del femtitretton” – ”Det betyder I N T E sydliga samer.””. SouthSaamiHistory. https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/01/27/sockenlappar-del-femtitretton-det-betyder-i-n-t-e-sydliga-samer/. Läst 31 augusti 2019. 
  37. ^ ”Hantverk och slöjd”. www.ohtsedidh.se. https://www.ohtsedidh.se/laes-mer/hantverk-och-sloejd/. Läst 31 augusti 2019. 
  38. ^ ”Tenntrådsbroderade kjolsäckar”. digitaltmuseum.org. https://digitaltmuseum.org/list/bgKu. Läst 2 september 2019. 
  39. ^ Larsson, Lars-Gunnar (2018). Per Holmberger och sockenlapparnas språk. Acta Universitatis Upsaliensis. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-336640. Läst 31 augusti 2019 
  40. ^ Heikki, Jörgen. ”Hästslaktare och korgmakare – möt de bortglömda samerna i mellansverige” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6297626. Läst 17 september 2019. 
  41. ^ ”Ortnamnsregistret”. www4.sprakochfolkminnen.se. http://www4.sprakochfolkminnen.se/NAU-ortnamn/index.htm. Läst 2 september 2019. 
  42. ^ Nilsson, Christer (15 juni 2017). ”Utgrävning i Järvsö – lämningar efter sockenlappar”. helahälsingland.se. MittMedia. https://www.helahalsingland.se/logga-in/utgravning-i-jarvso-lamningar-efter-sockenlappar. Läst 31 augusti 2019. 
  43. ^ [a b c] ”L1948:7930 Lägenhetsbebyggelse”. Fornsök. https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/713a0bf5-c327-4e74-a368-ef61d317228a. Läst 31 augusti 2019. 
  44. ^ Mårtensson, Magnus (2019). Samiska föremål : undersökning av fynd från ett 1700-talstorp i Järvsö. Riksantikvarieämbetet. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:raa:diva-5856. Läst 31 augusti 2019 
  45. ^ [a b c d e] Ulfhielm, Bo & Björck, Maria. Sockenlappens stuga. Arkeologisk undersökning av ett sockenlappsboställe i Järvsö, Hälsingland. Seminarium på Västmanlands läns museum 27 september 2017.
  46. ^ Svanberg, Ingvar (1984). ”Gästriklands sockenlappar”. Släkthistoriskt forum: sid. 19–23. 
  47. ^ ”Utgrävning vid Lappatäkten i Järvsö”. Arkeologi Gävleborg. Länsmuseet Gävleborg. 29 juni 2018. http://arkeologigavleborg.blogspot.com/2018/06/utgravning-vid-lappatakten-i-jarvso.html. Läst 31 augusti 2019. 
  48. ^ Tjäder, Johanna. ”Utgrävningsfynd ger sockensamerna en egen röst” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7295815. Läst 15 september 2019. 
  49. ^ ”Visning av ett sockenlappboställe – Kalendarium – Länsmuseet Gävleborg”. lansmuseetgavleborg.se. http://lansmuseetgavleborg.se/Events/6775/Visning-av-ett-sockenlappbostalle. Läst 31 augusti 2019. 
  50. ^ ”Det delade landet. Samisk historia och mångkulturalitet före det moderna”. Riksantikvarieämbetet. http://fou-anslag.raa.se/raa/default.asp?goto=raa.A&eid=Nzk1QjA4MDQxMDc5NUMwODAwMTA3ODQyMDgwMzAwMDgwODE1Nzg3NDA0MDEwNzA4MDEwRjAyMDY1MQ==. Läst 31 augusti 2019. 
  51. ^ [a b] Lill-Mosjön : Raä 256:1-2 Arnäs sn, norra Ångermanland : särskild arkeologisk undersökning - Botniabanan. 2000. https://collectiveaccess.murberget.se/media/ylm_ca_system/images/3/9/2/17187_ca_object_representations_media_39224_original.pdf?fbclid=IwAR3wTwJgvcOaLJ9WmgeuIkUBl8ilynfgsGyQiPGp80dAXE3wzKuaY03vYLU. Läst 9 oktober 2019 
  52. ^ Lill-Mosjön – boplatslämningar och fångstgropar från neolitikum, äldre järnålder och historisk tid Ångermanland, Grundsunda socken, Banafjäl 1:10 och 21:1, RAÄ 345:1–2 och 356. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2000:5. Riksantikvarieämbetet. 2000. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6156/0_dm2000_05_txt.pdf?sequence=1&isAllowed=y&fbclid=IwAR2ekSYhhPJZZmnf8eKkV9ZSODUb37eQjsMEF5uprJpx_xCwO0m0C5vMc14. Läst 9 oktober 2019