Sydliga samer

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
Sydliga samer
Förningskorg.jpg
Stjärnmönster på botten av en förningskorg, ett hantverk som var vanligt bland de sydliga samerna (och yrkesgruppen sockenlappar).
Regioner med betydande antal
Dalarnas län Dalarnas län 44 (1810)
Gävleborgs län Gävleborgs län 73 (1825)
Västmanlands län Västmanlands län 10 (1815)
Västernorrlands län Västernorrlands län 130 (1860)
Språk

Samiska, svenska

Religion

Evangelisk-luthersk kristendom, samisk religion

Sydliga samer är en benämning på ett antal samiska grupper i Sverige som historiskt har bott utanför fjällvärlden i Svealand och södra Norrland och var de sydligaste samerna i Sverige.[1][2][3] De är ej att förväxla med sydsamer som är fjällsamer i både Norge och Sverige och som traditionellt har talat sydsamiska.[3] Båda grupperna var delmängder av samer i Mellanskandinavien.[4]

En rad olika samiska grupper har levt helt eller delvis i mellersta Sverige och södra Norrland, utöver fjällsamerna. Det var bland annat skogssamer utan skatteland, kustskogssamer (kustnära skogssamer utan skatteland) och sjösamer. Kustskogssamerna var mer mobila än skogssamerna, men befann sig vid kusten under sommaren. Förutom renskötsel, jakt och fiske kom en del sydliga samer att försörja sig som handlande, sjömän, soldater eller sockenlappar. Sockenlapparna var en specialiserad yrkesgrupp och härstammade som regel från någon av tidigare nämnda samiska grupper. Samlingsnamnet sydliga samer för dessa grupper som inte var fjällsamer började användas av etnologen Ingvar Svanberg år 1976.[3] Skälet till att ett heterogent samlingsbegrepp har börjat användas är att ny forskning visar att det fanns omfattande kontakter och ofta släktskap mellan samer i Mellansverige och Mellannorrland som inte var fjällsamer, att de i huvudsak var endogama och att det förekommer spekulationer om att de skulle kunna ha talat samma språk — ett utdött samiskt språk som åtminstone talades bland Gästriklands sockenlappar — innan de övergick helt till svenska.

Under flera omgångar försökte svenska staten att fördriva de sydliga samerna till fjällvärlden.[5][6]

Omkring år 1830 upphörde renskötseln nästan helt.[7][8] Så småningom uppgick de sydliga samerna i den svenska majoritetsbefolkningen, i samband med att sockenlappsinstitutionen upplöstes.[9][10] En av de sista sydliga samerna var Nils Erik "Nisse" Wahlman född 1861 i Stackbo och död 1947 i Överhärde i Valbo socken.[11][12]

Bosättningsområde[redigera | redigera wikitext]

Totalt antal samer i Södra Norrlands kustlän och Mellansverige (utom Idre och Särna) 1805 till 1920. I Västernorrland lever även andra samiska grupper än i dag. Datakällor:
- Statistiska centralbyråns folkräkningar (heldragna linjer med runda mätpunkter)
- tabellverkets indexerade folkräkningar, kallade Sveriges befolkning, dels med familj (prickade linjer med diamanter), dels utan familj (streckade linjer med trianglar).

De sydliga samerna levde inom ett område som består av landskapen Dalarna (exklusive Idre och Särna som var fjällsamiskt område), Gästrikland, Hälsingland, Västmanland, Uppland, Ångermanland samt Medelpad.[3][13][14][15][16] Det finns även belägg för att det har funnits samer i Värmland[6] och Södermanland på 1600- och 1700-talet. Storsjöbygden i Jämtland torde också kunna inkluderas i samma bosättningsområde.[15][17][18]

I Medelpad och Ångermanland började de flesta socknar att anställa sockenlappar på 1730-talet. Arbetet kombinerades ofta med jakt och fiske och en släkt kunde stanna i samma socken i generationer. De levde sida vid sida med, men var fortfarande avskiljda från, fjällsamerna.[19] Många samesläkter i Hälsingland var besläktade med samer i Medelpad och Ångermanland, och var delvis samma släkter. En del hälsingesamer hamnade i Medelpad som ett resultat av tvångsförflyttningar.[16]

Förhistoria[redigera | redigera wikitext]

Under järnåldern levde en heterogen befolkningsgrupp i mellersta Sverige och Norge som är kända för att ha anlagt de så kallade fångstmarksgravarna daterade till mellan 200 f.Kr. och tidig medeltid. Gravarnas och -fältens utbredning sträcker sig söderut ned till Dalarna och Gästrikland och kännetecknas av sina sjö- eller fjällnära lägen liksom att de består av grunda stensättningar med brandgravar. I den här artikeln kommer begreppen fångstmarksgrav och fångstmarkskultur att användas genomgående, trots att begreppen är omtvistade, för läsbarhetens skull.

Fångstmarkskulturens etnicitet, eller etniciteter, är ett omdebatterat ämne och gravarnas läge – som till stor del sammanfaller med dagens sydsamiska område – liksom dess gravgåvor har fått flera forskare att benämna fångstmarkskulturen helt eller huvudsakligen sydsamisk.[20] Inger Zachrisson är en av de mest tongivande företrädarna av den hypotesen, medan andra arkeologer som Evert Baudou ser fångstmarksgravarna som influerad av nordgermansk bondekultur och tillskriver dem en germansk etnicitet.[21] Zachrisson avser med begreppen sydsamer eller "samer i Mellanskandinavien" förhistoriska jägare-samlare som inte var nordsamer,[4] och gör i arkeologikontext ingen distinktion mellan sydsamer och sydliga samer.

Gravfynd från fångstmarksgravar har pekats ut som dels nordiska/germanska och dels som samiska. Detta har förklarats med att människor från fångstkulturen och jordbrukskulturen kunde gifta sig med varandra, och byta kulturell identitet, och då i synnerhet personer i de övre samhällsskikten. Detta skulle innebära att fångstmarkskulturen var ett sorts blandsamhälle av en fångstkultur (som ofta betraktas som till övervägande del samisk) och en jordbrukskultur (i huvudsak nordisk).[1] Regionens olika näringsgrenar interagerade genom nära handelsförbindelser med varandra och under järnåldern bedrevs enligt Per Ramqvist småskalig renskötsel och älgfångst för husbehov utanför fjällvärlden av vad som kan ha varit en annan grupp jägare-samlare, bland annat i Norrlands södra kustland (dagens Gästrikland). Ramqvist identifierar således skillnader mellan jägare-samlare i Södra Norrlands kustland, Södra Norrlands inland respektive Norra Norrlands inland[22]

En del forskare menar att detta synsätt är problematiskt då same-nomad och german-jordbrukare klumpats ihop och satts i ett motsatsförhållande. Bjørnar Olsen och Lars Ivar Hansen beskriver fångstmarkskulturen som kreoliserad och framför att de etniska relationerna i mellersta Skandinavien kan ha sett annorlunda ut än i de nordliga delarna. Andra forskare menar att frågan om vilken etnicitet de hade är mycket svår att besvara eller irrelevant.[23][24][25]

Två gravfynd från gravfältet på Norra Bredsundsnäset i Transtrand. Enligt arkeologen Inger Zachrisson är den Z-formiga skinnskrapan (överst) kännetecknande för samisk kultur.

Ytterligare en forskare som gett sig in i debatten är den finländska språkforskaren Minerva Piha, som intagit ett huvudsakligen språkligt och arkeologiskt perspektiv. Hon utgår från sina jämförande studier av protoskandinaviska låneord till sydsamiskan och arkeologiska fyndkategorier i Jämtlands och Dalarnas fångstmarksgravar. Piha finner därigenom stöd till hypotesen att individer i bl.a. Dalarna och Jämtland som tillhörde fångstmarkskulturen bedrev tamdjurshållning (ej renskötsel) – och att de talade ett protosydsamiskt språk. Piha menar att de äldsta fångstmarksgravarna, såsom Krankmårtenhögen i Härjedalen från 200 f.Kr.–200 e.Kr., anlades av personer som talade ett paleoeuropeiskt språk(en). Därefter dök det protosydsamiska språket upp i området, liksom protoskandinaviskan, och blev snart kraftigt uppblandat med det paleoeuropeiska substratspråket(en). Enligt Piha anlades de flesta fångstmarksgravar från tiden efter 200 e.Kr. av individer som talade protosydsamiska och hon understryker vikten av att skilja på etnicitet och språk, som visserligen är intimt sammankopplade men är skilda företeelser.[26]

Genetik[redigera | redigera wikitext]

Genetiska studier av den samiska befolkningen visar att de härstammar från en rad olika grupper som har rört sig över Nordkalotten sedan inlandsisen drog sig tillbaka efter senaste istiden, och att samer, nordgermaner och finnar kunde beblanda sig med varandra under järnåldern.[27]

Ananjinokulturen började spridas med en folkvandringsvåg från Sibirien till Fennoskandinavien för 4 000 år sedan och förde med sig teknik för metallbruk, men även asbestkeramik som har återfunnits på platser i Finland och Norra Norrland där storskalig rendrift och samisk kultur senare utvecklades. Fynd av asbestkeramik förekommer i Sverige emellertid endast ned till Medelpad. Det faktum att asbestkeramik i Sverige inte förekommer söder om en gräns som skiljer Övre Norrland från Mellannorrland har givit upphov till hypotesen att det var olika kulturer och språkgrupper som bodde i respektive område.[28]

Genom forskning av mitokondrie-DNA (som ärvs via mödernet) och YDNA (som ärvs på fädernet, men aldrig av kvinnor) har flera haplogrupper identifierats som är dominerande bland dagens samer men är mer sällsynta i de flesta andra befolkningsgrupper. Dagens samer och finnar har fått ett betydande tillskott av "Ananjinokulturens" YDNA-haplogrupp N1c, fastän N1c är ovanligt bland personer av nordisktalande härkomst.[29] YDNA-haplogrupperna I1 och R1a är andra vanliga haplogrupper bland dagens samer, men även bland tidigare jordbrukarbefolkningar, och kan ha inkommit till de nordligare samerna på 500-talet via Finlands kustområden och mellersta Sverige.[30]  

En studie från 2004 visar att knappt hälften av alla samer bär den mitokondriella haplogruppen U5b1b och drygt 40 procent haplogruppen V. Dessa anses ha ursprung i västra Europa och V tros ha inkommit till Fennoskandinavien söderifrån ganska snart efter slutet av den senaste istiden och U5b1b via en östlig väg.[31][32] Det finns övergripande skillnader mellan svenska syd- och nordsamers mitokondrie-DNA då sydsamerna i högre utsträckning har haplogrupper som man kan förvänta sig av en kontinentaleuropeisk befolkning. En studie publicerad 2007 visar att endast 18,8 procent av sydsamerna hade haplogruppen U5b (med undergrupper) och blott 18,1 procent haplogruppen V. Däremot har de sydsamer som är aktiva inom renskötseln en något högre andel av dessa haplogrupper, än de som inte bedriver renskötsel. De sistnämnda sydsamerna har en högre andel av haplogrupper som är vanliga i svenska och andra europeiska befolkningar, vilket kan bero på mer sentida blandningar.[32]

Genetiska studier har ännu inte genomförts på ättlingar till sydliga samer, så det är oklart hur deras fördelning av haplogrupper skiljer sig från andra samiska grupper.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Det skriftliga källmaterialet från 1600-talet och framåt visar tydligt på en kontinuerlig samisk närvaro i Svealand, medan äldre arkeologiska fynd ger utrymme för fler tolkningar kring gruppens förhistoria och existens av samisk kultur i området.

Två arkeologiska lämningar på Kåtudden i Söderala socken har tolkats som en eventuell kåtatomt. Båda anläggningarna är runda och omgivna av vallar, som kan bildas när en torvkåta förfaller, och ena anläggningen är kol-14-daterad till senmedeltid. Det är svårt att avgöra om anläggningarna är lämningar efter kåtor då de inte i sin helhet blivit arkeologiskt undersökta.[33]

I Husby kyrka i Dalarna finns en medeltida takkrona tillverkad av två renhorn vilken daterats till 1450–1520 med kol-14-metoden. Dalarnas museum uppger att ljuskronan kan vara en gåva från lokala samer och att den kan visa att området har en äldre samisk närvaro än vad som tidigare varit känt. Emellertid har inga ytterligare evidens för hypoteserna presenterats.[34][35]

Dokument från 1730 om fördrivning av samer i Dalarna, undertecknat Fredrik I, där det framgår att sju samiska familjer "i nåden må efterlåtas så bliva kvar med deras rendjur uti de längst up i Dalarna ovan Falun belägna socknar, till och därstädes genom deras arbete och slöjder söka sitt uppehälle".

Fördrivningar[redigera | redigera wikitext]

En av de tidigaste dokumenterade fördrivningarna av södra Norrlands samer pågick cirka 1646–1652 i dåvarande Hudiksvalls län, bestående av landskapen Härjedalen, Hälsingland och Gästrikland. Dess landshövding Ivar Nilsson (Natt och Dag) befallde länsmännen att ombesörja deporteringen av samerna från Hälsingland. Förhoppningen var att allmogen skulle agera angivare och uppge var samerna uppehöll sig. På ett landsting 1652 beslutades att allmogen inte fick låta samer bosätta sig i Hälsingland eller Härjedalen. Om beslutet även gällde Gästrikland, eller om fördrivningarna var en del av en nationell kampanj, är oklart.[36]

År 1720 utfärdades en kunglig förordning om att alla samer utanför lappmarkerna skulle deporteras norrut, men redan 1723 förnyades förordningen. Landshövdingar och kronobetjänter i berörda områden söder om lappmarken fick ansvaret att ta reda på var samerna uppehöll sig tills de blev deporterade. De samer som inte kunde bevisa att de besökt gudstjänsten skulle gripas och sättas på straffarbete för "at låta leda sig til Guds kundskap".[37]

Bofastgörande[redigera | redigera wikitext]

Kungliga Patriotiska Sällskapet utlyste 1789 en skrivtävling om de så kallade kringstrykande samernas framtid. Några av förslagen gick ut på att assimilera och bofastgöra befolkningen och i ett av förslagen framförs att de "borde vara skrivna i vissa socknar och anvisade områden på sockenallmänningen och vid svårt straff förbjudas att flytta någon annanstans". Detta kan ses som ett paradigmskifte i samepolitiken, då man övergick från att tala om fördrivning till assimilation.[38][39]

Året innan, 1788, infördes en ny förordning om hemortsrätt. Denna innebar att personer kunde nekas inträde till de socknar som de inte senast betalat skatt till, om man kunde anta att de inom kort skulle bli i behov av fattigkassan.[40] I vilken utsträckning lagen tillämpades på nomadiserande samer är oklart.

Under 1780- och 1790-talet blev allt fler samiska hushåll inskrivna i husförhörslängderna, precis som den övriga befolkningen. Enligt en sockenbeskrivning från 1790 eller 1791 från Färnebo av kansliråd Anders Schönberg så hade man uppmuntrat dess sockenlapp "at bygga sig hus, där han mästadels wistas och wore önskeligt, om man sålunda småningom här i landet kunde förena lapparna med de öfriga landets inbyggare."[41]

Antalet sjösamer, skogssamer och så kallade kringstrykande samer decimerades kraftigt i hela Norden. Under 1800-talet försvann även antalet sockenlappar ur folkbokföringen, delvis till följd av assimilering. Historikern Peter Ericson förklarar minskningen även med att sydliga samer drabbades av socialt utanförskap, fattigdom, stor barnadödlighet och överdödlighet i epidemier. Bidragande orsaker var att jakt förbjöds 1756 och en tid framåt, att sockenlapparnas bössor konfiskerades varje vinter 1756 till 1761, att renhjordar tvångsinlöstes 1790 och att de som fördrevs till fjällvärlden inte lyckades etablera sig där.[42][18]

Sydliga samiska grupper[redigera | redigera wikitext]

Samlingsbegreppet sydliga samer kan användas för att beskriva ett flertal samiska grupper som historiskt har bott helt eller delvis utanför fjällvärlden i Svealand och södra Norrland och var de sydligaste samerna i Sverige. Dessa grupper kan bland annat kategoriseras efter näringsutövande och livsstil. Det var bland annat skogssamer utan skatteland, kustskogssamer (kustnära skogssamer utan skatteland) och sjösamer. Förutom renskötsel, jakt och fiske kom en del sydliga samer att försörja sig som handlande, sjömän, soldater eller sockenlappar. Sockenlapparna var en specialiserad yrkesgrupp och härstammade som regel från någon av tidigare nämnda samiska grupper.

I samma områden som det fanns skogssamer och sockenlappar bedrev även fjällsamer renbete vintertid. Oftast var det sydsamer på vinterbete i kusttrakterna, något som till exempel i Hälsingland fortgick ännu på 1920-talet.[43][44][45]

Skogssamer[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Skogssamer

Skogssamer (utan skatteland) var samer som var verksamma i skogslandskapet hela året och därmed inte flyttade upp till fjällen sommartid, till skillnad mot fjällsamerna. De finns belagda i skriftliga källor från mellersta Sverige sedan 1600-talet.[43] Skogssamernas boplatser låg ofta vid sjöar eller i kusttrakterna och många anställda så kallade sockenlappar hade ursprung från denna grupp av samer.[45][46]

Enligt Ingvar Svanberg hade skogssamerna i mellersta Sverige små renhjordar och bedrev renskötsel på skogs- och myrområden.[46]

Lappmyreröset, som markerade gränsen mellan Svärdsjö och Sundborns socknar i Dalarna. I närheten ligger Lappmyran, som sannolikt var ett samiskt viste under 1700-talet.

Kustskogssamer[redigera | redigera wikitext]

Kustskogssamerna var mer mobila än skogssamerna och befann sig vid kusten under sommaren. Begreppet är myntat av historikern Peter Ericson.[47][48] Ibland räknas kustskogssamerna till skogssamerna.[45]

Under sin lapplandsresa 1732 mötte Carl von Linné samer redan i Jättendal, Hälsingland. Han skrev i sin dagbok: "Strax jag var kommen fram om skogen hinte jag 7 stycken lappar, som körde sina renar, 60 á 70, vilka hade sina späda lamm. Hornen voro på mest avfallna och nya hade på flesta begynt spricka ut. Jag frågade dem, hur de kom att vara här nere. De sade sig här vid havssidan vara födda och här vilja dö, talte god svenska.”[49]

Sjösamer[redigera | redigera wikitext]

Sjösamer (utan skatteland) var samer som levde i kustmiljöer och försörjde sig på bland annat jakt och fiske.[47] Edvinger och Wennstedt nämner skogssamer i Hälsingland som försörjde sig som fiskare, i en del fall kombinerat med renskötsel.[45]

Sockenlappar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Sockenlapp

Sockenlappar var en yrkeskategori som inrättades av svenska staten efter att fördrivningarna cirka 1720–1730 i huvudsak misslyckats.[50] De härstammade som regel från någon av tidigare nämnda samiska grupper. Sockenlappar förekom i landskapen Ångermanland, Medelpad, Jämtland, Hälsingland, Gästrikland, Dalarna och Uppland.[51]

I många socknar vände sig allmogen till sina landshövdingar och bad om att få behålla "en eller annan lapp såsom nödiga och bekvämliga till åtskilliga hushållstarvor och slöjder". Ett antal samer i Dalarna vände sig också direkt till kungen och begärde att få stanna där "vi här tills vistande varit, som och att våra förfäders fäder härstädes äro födda och in till deras dödsdagar sitt uppehälle här haft". Detta resulterade i ett kungligt beslut i november 1730 där det framgår att de fick bli kvar i socknarna norr om Falun och där bedriva renskötsel. Villkoret var att de "derstädes genom deras arbete och slögder sökia sit uppehälle" och att de inte ägnade sig åt illegal jakt.[52][46][53] Samerna skulle fortfarande fördrivas från dåvarande Västernorrlands län, omfattande nuvarande Gävleborgs, Jämtlands och Västernorrlands län. År 1735 fick befolkningen i vissa socknar inom dåvarande Västernorrlands län tillstånd av Fredrik I att "behålla 1 eller 2ne par lappfolk till att betjäna allmogen". Samerna fick stanna om de tog anställning som sockenlappar. [54][46]

En viktig del av sockenlapparnas verksamhet blev häst- och hundslakt och kastrering, som bönderna inte ville utföra själva. De kunde även hjälpa till med skinnberedning och rovdjursjakt och förse bönderna med rotslöjd, nottögor, tenntrådsbroderade kjolsäckar och andra alster.[55][56]

Till en början levde sockenlapparna som en seminomadisk grupp, men på slutet av 1700-talet skulle de bofastgöras med tvång. Som ett resultat av fördrivningarna och sockenlappsinstitutionens inrättande tvingades en del sydliga samer att slå sig ned i Storsjöbygden i Jämtland som sockenlappar, men de behöll kontakten med samerna i mellersta Sverige.[18] En del sockenlappar hade ett helt annat ursprung, och rekryterades från sydsamiska familjer eller majoritetsbefolkningen.[54]

Näringar[redigera | redigera wikitext]

De sydliga samerna var kända för sina hantverk som bland annat bestod av rotkorgar, hornarbeten, nottögor (ofta till fiske) och tenntråd. Bröd- och förningskorgar var mycket vanliga i mellersta Sverige. Samerna kunde även tillverka selbågar och -knän.

De sydliga samerna anlitades flitigt för att tillverka tenntråd. Den äldre tenntråden var mycket grövre än dagens, vilket denna kjolsäck från Svärdsjö socken i Dalarna visar.

Många sockendräkter i Hälsingland och Dalarna har än idag tenntrådsbroderade kjolsäckar. Ursprungligen var det samer som tillverkade tenntråd, som de drog genom dragskivor av renhorn och sedan spann runt en tråd.[57] Kjolsäckarna hade ofta färgglada applikationer och det var några millimeters avstånd mellan applikationskanterna och tenntråden.[58]

I samband med sockenlappsinstitutionens inrättande omkring år 1730 institutionaliserades de traditionella samiska hantverken.

Renskötsel i skogslandskapet[redigera | redigera wikitext]

Redan 1637 omtalas renskötsel i södra Värmland vid Ölme prästgård då ett antal samer och 7 renar befann sig i området. Dessa uppgifter finns nedtecknade av Petrus Magni Gyllenius i hans dagbok den 5 juli.[46] 1736 observerades en renhjord i Harmångers socken av fransmannen Reginaud Outhier.[46]

Johan Isac Adelswärd beskrev i sin resedagbok från 1765 en samisk bosättning i trakten av Åls socken i Dalarna. Han skriver den 10 augusti att samerna hade renar "hvars horn denna tiden på året äro ludna och varma".[59] Ungefär två år tidigare, 28 september 1762, besökte den tyske bergmästaren Daniel Gottfried Schreber (1708–1777) Vika socken i samma landskap där han träffade på 5 samefamiljer med omkring 120 renar.[60]

Ytterligare en reseskildrare som träffade på renar i Dalarna var Adolf Ludvig Hamilton. 1779 var han i Rättviks socken och fick syn på "40 renar som drevos fram på en gång och prydde en tableau som utom dem varit även så kal som den med dem alltid var vild och besynnerlig om aftnarna fästas dessa nyttiga djuren vid pålar kring kojorna, men gå om dagen med vallhjon i skogen".[46][61]

Även samiska bouppteckningar innehåller rikhaltig information om renar utanför fjällvärlden. T.ex. omnämns 39 renar i bouppteckningen efter Margta Andersdotter i Håcksta, Rogsta socken från 1786, och 1789 omnämns 52 renar i Silje, Hälsingtuna socken, hos sockenlappen Pål Anderssons änka Anna Svensdotter.[62][63]

Gästrikesamiska
Även kallat sockenlapska
Talas iSverige
RegionGästrikland (Mellansverige och södra Norrland)
UtdöttEfter 1771
SpråkfamiljUraliska språk
Språkkoder
ISO 639-3

Det förekom också skogssamisk renskötsel i betydligt större skala, vilket domboken för hösttinget i Ockelbo 1790 ger besked om. Samerna i Ockelbo ska ha haft hand om fler än 400 renar, vilket var ett så stort antal att det upplevdes som ett problem bland lokala bönder. Bönderna hävdade att renarna orsakat skada på deras åkrar, men samerna i Ockelbo hävdade till sitt försvar att de bevakade sina renar så att ingen sådan skada skedde. Däremot bedrev andra samer renskötsel i området vissa tider på året, vilkas renar kunde ha orsakat skadan.[12]

Bergsrådet Anton von Swab såg 100 renar på Middagsberget i Bjuråkers socken den 7 augusti 1797.[46] I södra Gästrikland bedrevs renskötsel ännu på 1820-talet.[12]

Språk och språkrester[redigera | redigera wikitext]

Det finns få källor bevarade om det eller de språk som de sydliga samerna talade, och den viktigaste källan utgörs av en ordlista med över 1600 ord som upptecknades i Valbo utanför Gävle år 1771. Ordlistans upptecknare var Per Holmberger, en av Carl von Linnés lärjungar, men bakgrunden till ordlistan var länge höljt i dunkel tills Lars-Gunnar Larsson – professor emeritus i finsk-ugriska språk – började att studera den.

I ordlistan hittade Larsson begrepp för växter och djur som inte fanns norr om Dalälven, och som inte passade in i en nord- eller fjällsamisk kontext. Ett av dessa ord var gosen milkie grasi, som kan direktöversättas till komjölkgräs och var ett namn för blomman bosyska. Dessutom fanns en lång rad ord som hör ihop med jordbruk och skomakar- och skräddaryrket, men även ord som hör ihop med den samiska renskötseln.

Holmberger uppgav att hans sagespersoner var sockenlappar och ordlistan ger stöd för att det funnits en samisktalande befolkning i området kring Gästrikland under en lång period och att talarna var välintegrerade i allmogesamhället. Språket har drag av såväl sydsamiskan som nordsamiskan liksom andra närbesläktade samiska språk, men har samtidigt sin särprägel.[64][65]

Den norske prästen Thomas von Westen, även känd som Samernas apostel, skrev 1723 ett brev till prästerskapet i Jämtland som innehöll många samiska ord och namn med koppling till samernas religion. Prosten Abraham Burman (1696–1750) i Offerdal tog hjälp av den samiska änkan Kerstin Jakobsdotter för att översätta dessa ord och Burman skriver att hon främst ska ha vistats i Hälsingland och Medelpad, men även haft vissa kontakter med norska samer. Kerstin hade vissa svårigheter med att översätta orden, på grund av de stora skillnader som fanns mellan olika dialekter och att hon var kristen och hade begränsade kunskaper om den samiska religionen.[66] Om hon talade samma samiska språk som Holmberger dokumenterade 1771 är oklart, men möjligheten ska inte uteslutas.

Spridning av sjöar med namn som börjar på Lapp- i Sverige

Ortnamn[redigera | redigera wikitext]

Ortnamn eller toponymer kan lära oss mer om den samiska närvaron i äldre tid – inte minst ortnamn med förleden "lapp" som är en viktig indikator.[67] Sådana namn är betydligt vanligare i norra Norrland, men förekommer även i Mellansverige och Mellannorrland. Institutet för språk och folkminnen (ISOF) har skapat ett omfattande ortnamnsregister som inkluderar dessa ortnamn, och en slagning på "lapp" ger följande resultat:

Län Antal
Västernorrlands län Västernorrlands län 829
Gävleborgs län Gävleborgs län 298
Dalarnas län Dalarnas län 232
Västmanlands län Västmanlands län 73
Värmlands län Värmlands län 68
Södermanlands län Södermanlands län 46
Örebro län Örebro län 14
Uppsala län Uppsala län 14

Ett flertal andra sydligare län har också lapp-toponymer, men de är ofta betydligt mer svårtolkade. ISOF:s ortnamnsregister är ofullständigt och innehåller dubbletter, vilket sammanställningen ovan inte tar hänsyn till.[68]

Religion[redigera | redigera wikitext]

Se även: Samisk religion

Få källor är bevarade om de sydliga samernas ursprungliga religion.

Per Holmbergers lärare Carl von Linné iklädd samisk kolt hållandes sin samiska trumma.

I samband med torvbrytning på Sundbornsmyrarna nordöst om Falun påträffades 1929 en människoliknande träfigur tillverkad av en tall med två stammar. På samma plats påträffades även hår och klövar från älg eller ren, men som inte tillvaratogs. Träfiguren har med kol-14-metoden daterats till någon gång mellan 1450 och 1650 och misstänks vara en samisk sejte – en form av samisk gudafigur.[69]

I en handskrift från 1770-talets Gästrikland av Carl von Linnés lärjunge Per Holmberger framgår det att samerna i landskapet kallade den samiska trumman, som var ett centralt ceremoniellt redskap i den samiska religionen, för gåudies.[64] Av samma handskrift framgår det vidare att flera av Holmbergers sagespersoner var kristna:

"Lapptrummor efter deras dialect gaudies har ganska få ibland dem sedt: de berättade mig dock likwäl at någon af deras folckslag blifwit wist en sådan trumma af arkiatren och Riddaren Linne. Gummorna berättade äfwen för mig at de sedt lapptrumma hos dem som nyligen kommit från Lappmarken: med budo tillika Gud bewara sig från sådana."[70]

Två arkeologiska fynd av mässingshängen har gjorts på en samisk boplats från 1700-talet i Järvsö i Hälsingland, som har kopplats samman med den samiska trumman.[71] Arkeologen Inger Zachrisson menar att hänget sannolikt suttit på en samisk trumma, eller på något vis har en koppling till den samiska religionen, och hänvisar till etnografen Ernst Manker som avbildade ett närmast identiskt samiskt trumhänge. Strax intill det ena hänget påträffades ett språngben (som inte är matavfall) från en björn, men om ett samband finns är oklart.[72]

Björnen var ett centralt djur inom den samiska religionen och utövarna hade många ritualer och ceremonier som var kopplade till björnen. Per Holmberger gav en mycket detaljerad beskrivning av hur en gästrike-samisk björnceremoni gick till, som han gav namnet björnvisan. Björnen hade även stor betydelse i icke-religiösa sammanhang, då de sydliga samerna ofta anlitades som rovdjursjägare.[69][73]

När de sydliga samerna kristnades är oklart.

Arkeologiska utgrävningar[redigera | redigera wikitext]

Under 2000-talet har minst tre samiska boplatser, som kan kopplas till de sydliga samerna och yrkesgruppen sockenlappar, helt eller delvis undersökts arkeologiskt. Ingen av boplatserna tycks vara äldre än 1700-talet.

Utgrävda sockenlappboställen
Län Socken Datering Utgrävning
Gävleborgs län Gävleborgs län Järvsö 1700-tal – 1813 2017–18
Gävleborgs län Gävleborgs län Järvsö – 1900-tal 2019
Västernorrlands län Västernorrlands län Arnäs 1700-tal 2000

Järvsö i Hälsingland[redigera | redigera wikitext]

Under åren 2017–2018 genomförde Länsmuseet Gävleborg i samarbete med Gaaltije och Kåsjö-Stene amatörforskarlag en arkeologisk undersökning av en sockenlapsk boplats på Lappatäkta i byn Stene, Järvsö socken (RAÄ Järvsö 1109). Totalt registrerades 130 fyndposter och undersökningen omfattade lämningarna efter ett boningshus och en jordkällare.[74][75]

Boningshuset var en enkelstuga på åtta gånger sex meter med förstuga, kammare och storstuga. Där påträffades spår efter tobakskonsumtion i form av ett tiotal fragmenterade kritpipor från 1700-talet, tillverkade i Stockholm och Falun. Fyndet av en bössflinta till ett flintlåsgevär indikerar att de ägnade sig åt jakt, och två mässingsfingerborgar, två glasknappar (eller -pärlor) samt ett trådnystan bestående av en bly- och tennlegering är sannolikt spår efter textilproduktion. Ett annat fynd var en 2,5 kilos kanonkula.[75][76][72]

Vid lämningarna efter enkelstugan framkom 622 benfragment från bland annat häst, nötkreatur, får/get, brunbjörn, svin, hjortdjur och gös. De flesta benfragmenten antas vara matavfall då de kommer ifrån köttrika regioner. Hästkött var dock ingenting som allmogen i Järvsö konsumerade, men samerna behövde inte nödvändigtvis följa samma sociala regler och kan ha konsumerat detta. Endast ett björnben framkom, vilket är ett språngben och därmed inte matavfall.[72][75]

Strax intill husgrunden, i lämningarna efter enkelstugans kammare, påträffades 2017 ett hjärtformat mässingshänge med tillhörande kedja. Arkeologen Inger Zachrisson menar att hänget sannolikt har en koppling till den samiska religionen.[72] 2018 fann arkeologerna ytterligare ett hänge.[71]

I stugan bodde ursprungligen sockenlappen Julius Andersson och hans hustru Brita Clementsdotter, men senare övertog deras måg Nils Andersson tjänsten som Järvsös sockenlapp och flyttade in i stugan. Nils var renägare, och stämdes 1790 av ett antal bönder för att hans renar orsakat dem ekonomisk skada.[72] Samtliga byggnader på boplatsen (en stuga, ett härbre, en källarbod, ett vedlider samt ett hemlighus) såldes 1813, efter sockenlappen Nils Anderssons död, på auktion.[72]

År 2019 genomfördes en arkeologisk undersökning av ett yngre samiskt boställe i Järvsö, som övergavs på 1900-talet. På boplatsen ska en samisk man som hade anställning som sockenlapp ha bott, och grunden till hans stuga undersöktes. Fynden påminner om vad man kan finna i en vanlig torplämning, och den samiska identiteten är inte lika tydlig i fyndmaterialet som de fynd man gjorde 2017–2018. Utgrävningen är en del av projekten Ohtsedidh. Samiska kulturyttringar i Mellansverige och Det delade landet. Samisk historia och mångkulturalitet före det moderna.[77][78][79]

Lill-Mosjön i Ångermanland[redigera | redigera wikitext]

I Lill-Mosjön i Arnäs socken, norra Ångermanland, genomfördes en arkeologisk undersökning år 2000 inför byggandet av Botniabanan. Utöver förhistoriska lämningar undersöktes två härdar (A10 och A25) av samisk typ, som förmodligen är från 1700-talet. Fyndmaterialet tyder på att boplatsen använts under sommaren, och därmed sannolikt inte är fjällsamisk. Flera av fynden kan kopplas till yrkesgruppen sockenlappar.[80][81]

Härd A10 hade en oval form, men var inte lika välkonstruerad som den tämligen rektangulära härden A25. Härdarnas konstruktion antyder att det funnits kåtor på platsen, men inga övriga konstruktionslämningar fanns. Detta kan bero på att härdarna är lämningar efter tältkåtor, som lämnar få spår efter sig. Ett stort antal fynd som kan kopplas till boplatsen registrerades. I nära anslutning till härd A10 påträffades kritpipor (tillverkade 1740–1758 i Stockholm), mynt (1635–1642, 1719–1749) och redskap (till exempel en s-formad skinnskrapa och en järnhacka som kan användas för att ta upp rötter till rotslöjd) samt ben efter häst och nötkreatur. Alla ben var slaktavfall. Kring härd A25 registrerades fynd av brända ben (som ej gått att artbestämma), en kniv och ett mynt från 1749. Andra fynd på boplatsområdet var ett hästskofragment, eldstål med kvarts, en hyska och en knapp liksom en lång rad andra fynd.[80]

Galleri[redigera | redigera wikitext]


Antal[redigera | redigera wikitext]

Det finns ingen exakt historisk statistik över antalet sydliga samer och det är först 1805 som Tabellverket, en föregångare till dagens Statistiska centralbyrån (SCB), gör en beräkning av Sveriges samiska befolkning. Uppgifterna sammanställdes var femte år fram till 1855 baserat på inrapporterade uppgifter ur kyrkoböckerna som var den tidens folkbokföring, vilket därmed gör statistiken till en sekundärkälla.[82] Enligt SCB har rubrikerna i Tabellverkets folkmängdsformulär "ej blifvit nog skarpt begränsade, kan Lappbefolkningens hela antal ej uppgifvas för tidigare år än från och med 1825, och civilståndet fullständigt ej förr än från och med året 1840".[83] Uppgifterna från Tabellverket om den samiska folkmängden 1805–55 bygger på en genomgång av folkmängdsformulär som gjordes på sockennivå, men 1860 publicerade SCB en omräkning som baserades på formulären på prosterinivå eftersom "dessa befunnos nemligen från de trakter, som af Lapparne bebos, flerstädes under andra rubriker uppförde Lappar, hvilka vid länssammandragens upprättande ej blifvit utförde afskiljde från de andra till samma rubrik hörande personerna".[83][84] Detta är orsaken till att det finns delvis olika uppgifter för samma årtal i nedanstående tabell.

Antal samer 1805–1855 (T=Tabellverket, S=SCB)
1805 1810 1815 1820 1825 1830 1835 1840 1845 1850 1855
T S T S T S T S T S T S T S T S T S T S T S
Gävleborgs län Gävleborgs län 68 38 70 33 66 28 70 28 73 119 62 102 57 96 34 56 32 61 27 50 22 51
Dalarnas län Dalarnas län 35 13 44 11 39 9 30 7 26 45 25 40 25 43 9 30 8 9 6 6 8 8
Västmanlands län Västmanlands län 2 2 10 2 4 4 6 0 0 0 0
Västernorrlands län Västernorrlands län 73 94 66 75 244 197 232 159 185 173 92
Övriga sydliga län 37 1 6 3 33 16 30 12 0 11 0
Totalt 105 161 116 139 115 109 102 113 103 441 91 355 88 401 43 257 40 255 33 240 30 151

Redan 1858 inrättas Statistiska centralbyrån som tar över ansvaret för den nationella befolkningsstatistiken. Var tionde år, med start 1860, gör de en nationell folkräkning med tillhörande statistik.[85][86][87][88][89][90][91][92] Detta innebar att den samiska folkmängden beräknades var tionde år istället för var femte år som tidigare. SCB:s uppgifter för åren 1860-1930 kan jämföras mot de indexerade folkräkningarna, kallade Sveriges befolkning, som tillhandahålls av Riksarkivet.[93][94][95][96][97][98][99][100]

I folkräkningen 1880 finns 6 personer registrerade som samer i nuvarande Dalarnas län, vilket kan jämföras med en same i SCB:s officiella statistik.[101][102] År 1900 stämmer uppgifterna i folkräkningen för länet överens med SCB:s statistik.[103][104] Gör man samma jämförelse med Gävleborgs län finner man 7 samer i den indexerade folkräkningen från 1880, vilket kan jämföras med de 5 som SCB uppger. Räknar man med övriga familjemedlemmar i folkräkningen blir antalet 19.[105] Sveriges befolkning 1900 har således färre personer registrerade som samer än den angivna siffran i SCB:s statistik, vilket gör uppgifterna tvivelaktiga.[103][106] Räknar vi med alla familjemedlemmar som finns i samma hushåll i Sveriges befolkning, de indexerade folkräkningarna, stämmer fortfarande inte siffrorna överens med SCB:s statistik. Det av SCB uppgivna antalet samer för de sydligaste länen 1890 sticker ut, och skiljer sig med nästan hundra personer från 1880 och 1900 års siffror.[101][107][103]

I tabellerna har Västernorrlands län medtagits för perioden 1860–1900, men det saknas uppgifter om hur stor andel av samerna som hade fjällsamisk bakgrund. Samerna i Idre och Särna i Dalarnas län har genomgående utelämnats då socknarna ligger inom traditionellt fjällsamiskt område och äldre länsindelningar och -namn har omvandlats till de nuvarande. Tomma rutor innebär att uppgifter saknas, och frågetecken att inga exakta siffror är kända men att uppgifterna för flera län har summerats.

Antal samer 1860–1930
(S=SCB, SB=Sveriges befolkning, F=SB+familj)
1860 1870 1880 1890 1900 1910 1920 1930
S S S SB F S SB F S SB F S SB F S S
Gävleborgs län Gävleborgs län 34 44 5 7 19 0 3 12 4 1 1 4 4 6 1 ?
Dalarnas län Dalarnas län 0 0 1 6 6 0 0 0 6 6 9 2 0 ?
Västmanlands län Västmanlands län 0 4 0 0 0 0 1 5 0 0 0 0 0 0 0 ?
Västernorrlands län Västernorrlands län 130 111 108 17 112 115 22 52 138 ?
Övriga sydliga län 0 0 0 3 10 ?
Totalt 164 159 114 13 25 17 4 17 122 7 10 124 26 58 149 175

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Lennart Lundmark (2012-04-02). Stulet land: svensk makt på samisk mark. Ordfront. ISBN 9789174413823. https://books.google.se/books?hl=sv&lr=&id=9fR4sk7PSQsC&oi=fnd&pg=PT4&dq=sydliga+samer+sockenlappar&ots=w2FBItu4fB&sig=RuHV3dYaXyne5fhAtAhN6JIKM2A&redir_esc=y#v=snippet&q=sydliga&f=false. Läst 25 september 2019 
  2. ^ Lars-Gunnar Larsson (2001). Saga Och Sed: Kungl. Gustav Adolfs Akademiens Årsbok. Lundequistska bokhandeln. sid. 62. https://books.google.se/books?id=OqXYAAAAMAAJ&q=Lars-Gunnar+Larsson++sydligaste+samer&dq=Lars-Gunnar+Larsson++sydligaste+samer&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwj32pGghLfkAhXz6aYKHX-PD0AQ6AEIMDAB 
  3. ^ [a b c d] Svanberg, Ingvar (1976). Samer i södra Dalarna. "Tunum - Tunabygdens fornminnes- och hembygsförenings årsskrift 1976". sid. 51-57 
  4. ^ [a b] Zachrisson et al., Inger (1997). Möten i gränsland : samer och germaner i Mellanskandinavien. Libris länk. ISBN 917209057X 
  5. ^ ”Okända skogsamer - Samer.se”. www.samer.se. 12 november 2012. http://www.samer.se/4049. 
  6. ^ [a b] Heikki, Jörgen. ”Så fördrevs samerna från mellansverige” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6297631. Läst 17 september 2019. 
  7. ^ Heikki, Jörgen (17 november 2015). ”Så fördrevs samerna från mellansverige” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6297631. 
  8. ^ Brändström, Fredrik (29 december 2003). ”Sockenlappar”. Populär historia. Arkiverad från originalet den 7 november 2014. https://web.archive.org/web/20141107014101/http://www.popularhistoria.se/artiklar/sockenlappar/. Läst 29 december 2003. 
  9. ^ Lundmark, Lennart. ”Lappmarksgränsen och renbetesrätten” (pdf). lennartlundmark.se. http://www.lennartlundmark.se/internt/lennart.nsf/doc/004886DF/$FILE/NordmalingIII.pdf. 
  10. ^ Skogssamerna i de mellansvenska skogarna, samer.se 2012-11-12
  11. ^ ”Friskt folk sover på granrisbädd”. Svenskt porträttarkiv. https://porträttarkiv.se/details/ciLMGSqrYjAAAAAAAAAOrQ. Läst 1 september 2019. 
  12. ^ [a b c] Ulfhielm, Bo. Sockenlappar och andra samer i Gästrikland. sid. 84-101. https://www.academia.edu/35867217/Sockenlappar_och_andra_samer_i_G%C3%A4strikland. Läst 21 november 2019 
  13. ^ Heikki, Jörgen. ”Samiskt historieprojekt i Mellansverige får fortsättning” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6963495. Läst 17 september 2019. 
  14. ^ Heikki, Jörgen. ”Samisk historia i Mellansverige lyfts fram” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6697115. Läst 17 september 2019. 
  15. ^ [a b] Svanberg, Ingvar (1976). Protokoll över källor till sockenlapparnas utbredning. Uppteckning ULMA 30129 (ISOF) 
  16. ^ [a b] Ericson, Peter (2001). Medelpads samer i arkiven. Med angränsande socknar i Hälsingland och Ångermanland. Tjoevkemåjhtoe III, rapport 2000:21. Länsmuseet Västernorrland. Avdelningen för kulturmiljövård och dokumentation. https://collectiveaccess.murberget.se/media/ylm_ca_system/images/3/9/7/65087_ca_object_representations_media_39763_original.pdf 
  17. ^ Ljungdahl, Ewa (2017). Sockenlappar i Jämtland. Skrifter utgivna av Gaaltije 24. Gaaltije. http://www.gaaltije.se/wp-content/uploads/2017/04/Sockenlappar-i-Jamtland.pdf 
  18. ^ [a b c] Ericson, Peter (31 mars 2017). ”ETNISK RENSNING 1720: bevis i Swea Rikes Ecclesiastique Wärk, i Alphabetisk Ordning Sammandragit, Utur Lag och Förordningar, Privilegier och Resolutioner, samt Andra handlingar, af Sven Wilskman (Skara, 1760).”. SouthSaamiHistory. https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/04/01/etnisk-rensning-1720-bevis-i-swea-rikes-ecclesiastique-wark-i-alphabetisk-ordning-sammandragit-utur-lag-och-forordningar-privilegier-och-resolutioner-samt-andra-handlingar-af-sven-wilskman-skar/. Läst 2 september 2019. 
  19. ^ Ericson, Peter (2000). Tjoevkemåjhtoe rapport 2000:4. Länsmuseet Västernorrland. Avdelningen för kulturmiljövård och dokumentation. sid. 16-17 
  20. ^ Zachrisson, Inger (2010). Samer som "de andra", samer om "de andra" : identitet och etnicitet i nordiska kulturmöten. sid. S. [107]–122 : ill.. ISBN 9789174590517. http://libris.kb.se/bib/12047716. Läst 2 september 2019 
  21. ^ Baudou, Evert (1987). ”Samer och germaner i det förhistoriska Norrland : en kritisk översikt över 10 års forskning”. Bebyggelsehistorisk tidskrift: sid. 1987:14, s. 9–23 : ill. http://libris.kb.se/bib/3251575. Läst 2 september 2019. 
  22. ^ Per H. Ramqvist (2007), "Fem Norrland: Om norrländska regioner och deras interaktion", Arkeologi i Norr 10, Umeå universitet, sid 153–180. (Arkiverad på archive.org)
  23. ^ Welinder, Stig; Essen Marianne von (2008). Jämtarna och samerna kom först. Östersund: Jamtli förlag. sid. 131. Libris länk. ISBN 9789179482206 
  24. ^ Bergstøl, Jostein; Sørensen Bodil Holm (1997) (på nor). Fangstfolk og bønder i Østerdalen: rapport fra Rødsmoprosjektets delprosjekt "marginal bosetning". Varia / Universitetets Oldsaksamling, 0333-1296 ; 42. Oslo: Universitetets Oldsaksamling. Libris länk. ISBN 82-7181-139-8 
  25. ^ Hansen, Lars Ivar; Olsen Bjørnar (2004) (på nor). Samenes historie fram til 1750. Oslo: Cappelen. Libris länk. ISBN 82-02-19672-8 
  26. ^ Minerva Piha (2018). ”Combining Proto-Scandinavian loanword strata in South Saami with the Early Iron Age archaeological material of Jämtland and Dalarna, Sweden”. Finnisch-Ugrischen Forschungen No 64. https://journal.fi/fuf/article/view/66694. 
  27. ^ Karin Bojs; Peter Sjölund. Svenskarna och deras fäder - de senaste 11 000 åren (Andra tryckningen). ISBN 9789100167547. OCLC 973876808 
  28. ^ Baudou, Evert (1995[1992]). Norrlands forntid: ett historiskt perspektiv. Kungl. Skytteanska samfundets handlingar, 0560-2416 ; 45 (1. uppl. /3. tr.). Umeå: Skytteanska samf. sid. 110–111. Libris länk. ISBN 91-7191-227-4 (korr.) (inb.) 
  29. ^ ”Karin Bojs: Fjärde vågen bidrog till finnar och samer”. DN.SE. 25 mars 2018. https://www.dn.se/nyheter/vetenskap/karin-bojs-fjarde-vagen-bidrog-till-finnar-och-samer/. Läst 26 juli 2019. 
  30. ^ Karin Bojs; Peter Sjölund. Svenskarna och deras fäder - de senaste 11 000 åren (Andra tryckningen). ISBN 9789100167547. OCLC 973876808 , inskannad
  31. ^ Kristiina Tambets, Siiri Rootsi, Toomas Kivisild, Hela Help, Piia Serk et al. (21 juli 2004). ”The Western and Eastern Roots of the Saami—the Story of Genetic “Outliers” Told by Mitochondrial DNA and Y Chromosomes”. American Journal of Human Genetics "74": ss. 661–682. doi:10.1086/383203. PMC: PMC1181943. https://www.sciencedirect.com/science/article/pii/S0002929707618928. 
  32. ^ [a b] Ingman M, Gyllensten U (21 juli 2007). ”A recent genetic link between Sami and the Volga-Ural region of Russia”. Eur. J. Hum. Genet. "15" (1): ss. 115–20. doi:10.1038/sj.ejhg.5201712. PMID 16985502. https://www.nature.com/articles/5201712. 
  33. ^ Wennstedt Edvinger, Britta (2005). Samer på Kåtudden i Järvsjön? Datering av en eventuell kåtatomt i Söderala sn, Hälsingland. http://www.arkeologicentrum.se/sites/default/files/rapporter/JA15_Katudden.pdf 
  34. ^ Heikki, Jörgen. ”Renhornskrona i Husby kyrka minst 500 år” (på se). sverigesradio.se. Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7475254. Läst 21 maj 2020. 
  35. ^ Heikki, Jörgen. ”Renhorn i kyrka kan stärka samisk historieskrivning i Mellansverige” (på se). sverigesradio.se. Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7459727. Läst 21 maj 2020. 
  36. ^ Helsingerunor. 1921. sid. 70f 
  37. ^ Anders Anton von Stiernman, red (1775). Samling utaf kongl. bref, stadgar och förordningar &c. angående Sweriges rikes commerce, politie och oeconomie uti gemen, ifrån åhr 1523. in til närwarande tid. Uppå hans kongl. maj:ts nådigesta befallning giord af And. Anton von Stiernman. : ... =Stockholm. 1-6. 1747-75=. [Del 6, Sjette del. Stockholm, tryckt hos Peter Heszelberg 1775.]. sid. 528-529. https://libris.kb.se/bib/2441169. Läst 2 september 2019 
  38. ^ Björling, Olof (1789). ”1372 Om det icke vore lämpligt att kringstrykande lappar byggde hus och levde som andra”. Hushållningsjournaler 1776 - 1813. https://ukforsk2.se/hushalldb/hushall.php?artid=1413. Läst 2 juni 2020. 
  39. ^ Alenius, Carl Gustaf (1789). ”1376 Svar på fråga: Om det inte vore mest nyttigt att de kringstrykande lapparna utom Lappmarken byggde hus och ingick i samma näringsmedel, som andra medborgare”. Hushållningsjournaler 1776 - 1813. https://ukforsk2.se/hushalldb/hushall.php?artid=1417. Läst 2 juni 2020. 
  40. ^ Uppslagsord hemortsrätt. Nordisk familjebok. "11". 1909. sid. 404. http://runeberg.org/nfbk/0222.html 
  41. ^ Sockenbeskrivningar från Gästrikland 1790-1791 : tillkomna på anmodan av F.A.U. Cronstedt. Acta Academiae Regiae Gustavi Adolph. "LXXXV". Uppsala: Nils-Arvid Bringéus. 2004. sid. 92. https://kgaa.bokorder.se/sv-SE/download/e4629aff-2491-421b-97de-c59a714a944a 
  42. ^ Peter Ericson (2 juni 2018). ”Folkmord på samer i fyra länder? Och om svunna sjösamer i Sverige!”. SouthSaamiHistory. https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/06/02/folkmord-pa-samer-i-fyra-lander-och-om-svunna-sjosamer-i-sverige/. Läst 28 augusti 2018. 
  43. ^ [a b] ”Samer i historien”. ohtsedidh.se. https://ohtsedidh.se/laes-mer/samer-i-historien/. Läst 2 september 2019. 
  44. ^ Wenntedt Edvinger, Britta & Ulfhielm, Bo (2004). Samer i Hälsingland. Länsmuseet Gävleborg. sid. 11. http://lansmuseetgavleborg.se/Content/76945/xlmrapport2004-06.pdf. 
  45. ^ [a b c d] Eriksson, Katarina, Persson, Maria & Ulfhielm, Bo (2007). ARKEOLOGISK FORSKNINGSHISTORIK ÖVER GÄVLEBORGS LÄN. "Rapport Länsmuseet Gävleborg 2008:05". Länsmuseet Gävleborg. sid. 136-137. http://lansmuseetgavleborg.se/Content/76911/xlmrapport2008-05.pdf. Läst 20 november 2019 
  46. ^ [a b c d e f g h] Svanberg, Ingvar (1999). Hästslaktare och korgmakare : resursutnyttjande och livsstil bland sockenlappar. ISBN 9789188466198. http://libris.kb.se/bib/7772147. Läst 2 september 2019 
  47. ^ [a b] ”Sydsamisk historia i ny tidning | Intervju med Peter Ericson”. samefolket.se. https://samefolket.se/sydsamisk-historia-i-ny-tidning/. Läst 28 augusti 2018. 
  48. ^ Ericson, Peter (9 oktober 2017). ”KUSTSKOGSSAMER – definition m.m.”. SouthSaamiHistory. https://southsaamihistory.wordpress.com/2017/10/09/kustskogssamer-definition-m-m/. Läst 2 september 2019. 
  49. ^ Carl von Linné (1969). Linné i Lappland: utdrag ur Carl Linnæus' dagbok från resan till Lappland 1732, ur hans lapska flora och reseberättelsen till Vetenskaps-Societeten i Uppsala, ur anteckningar och brev m.m. : en antologi. Forum. sid. 28. https://books.google.se/books?hl=sv&id=IwkQAQAAIAAJ&dq=carl+von+linne+dagbok&focus=searchwithinvolume&q=havssidan+. Läst 30 september 2019 . Citerad i Lars-Nila Lasko (15 april 2016). ”Carl von Linné”. Lars-Nila Laskos historieblogg. https://samiskhistorieblogg.wordpress.com/tag/carl-von-linne/. 
  50. ^ Svanberg, Ingvar (1981). Sockenlappar: En etnologisk studie av bofasta samer och deras nomadiska förfäder i mellansverige. Etnologiska institutionens småskrifter 31, Uppsala 
  51. ^ ULMA 30129. Protokoll över källor till sockenlapparnas utbredning av Ingvar C. Svanberg 1976.
  52. ^ Länsstyrelsen i Kopparbergs län. Landskansliet vol. D I a:14 (Uppsala landsarkiv). 13 november 1730.
  53. ^ Skielta, Anna. ”Okända skogsamer - Samer.se”. www.samer.se. http://www.samer.se/4049. Läst 2 september 2019. 
  54. ^ [a b] Ericson, Peter (27 januari 2018). ””Sockenlappar” ”Del femtitretton” – ”Det betyder I N T E sydliga samer.””. SouthSaamiHistory. https://southsaamihistory.wordpress.com/2018/01/27/sockenlappar-del-femtitretton-det-betyder-i-n-t-e-sydliga-samer/. Läst 31 augusti 2019. 
  55. ^ Unikt spår efter sockensamer i Hudiksvall, Sveriges radio 2015-11-16
  56. ^ Svanberg, Ingvar, 1953- (1999). Hästslaktare och korgmakare : resursutnyttjande och livsstil bland sockenlappar. Johan Nordlander sällskapet. ISBN 91-88466-19-1. OCLC 45332435. https://www.worldcat.org/oclc/45332435. Läst 15 juni 2020 
  57. ^ ”Hantverk och slöjd”. www.ohtsedidh.se. https://www.ohtsedidh.se/laes-mer/hantverk-och-sloejd/. Läst 31 augusti 2019. 
  58. ^ ”Tenntrådsbroderade kjolsäckar”. digitaltmuseum.org. https://digitaltmuseum.org/list/bgKu. Läst 2 september 2019. 
  59. ^ Johan Isac Adelswärd, Johan Gottlieb, Henric och Hans Jacob Gahn (1970). Olof H. Selling. red. Resa i Dalarna 1765. Dalarnas hembygdsbok. "1968-1969". Falun: Dalarnas fornminnes- och hembygdsförbund 
  60. ^ Schreber, Daniel Gottfried (1762) (på de). D. Daniel Gottfried Schrebers Neue Sammlung verschiedener in die Cameralwissenschaften einschlagender Abhandlungen und Urkunden, auch andrer Nachrichten. Im Berger- und Boednerischen verlage. https://books.google.se/books?id=YGheAAAAcAAJ&printsec=frontcover&dq=Dan.+Gottfr.+Schrebers+Neue+Sammlung+1762&hl=sv&sa=X&ved=0ahUKEwjYlJnr5szlAhWCposKHbBUBKEQ6AEINTAC#v=onepage&q=lappen&f=false. Läst 21 november 2019 
  61. ^ Hallerdal, Sven. ”Det har funnits både renskötande och andra samer i Rättvik”. Falu Kuriren (12 januari 1995). 
  62. ^ Forsa tingslags häradsrätts arkiv, Bouppteckningar, SE/HLA/1040045/F II/4b (1781-1790): Bild 648
  63. ^ Forsa tingslags häradsrätt FII:4b (1781-1790) Bild 1073 / sid 338 (AID: v151837.b1073.s338, NAD: SE/HLA/1040045
  64. ^ [a b] Larsson, Lars-Gunnar (2018). Per Holmberger och sockenlapparnas språk. Acta Universitatis Upsaliensis. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:uu:diva-336640. Läst 31 augusti 2019 
  65. ^ Heikki, Jörgen (14 februari 2018). ”Ordlista från 1700-talet stärker samisk historia i Mellansverige” (på se). Sveriges Radio. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6885600. Läst 27 mars 2020. 
  66. ^ ”Källskrifter till Lapparnas mytologi Kap. II – heimskringla.no”. heimskringla.no. https://heimskringla.no/wiki/K%C3%A4llskrifter_till_Lapparnas_mytologi_Kap._II. Läst 27 mars 2020. 
  67. ^ Heikki, Jörgen. ”Hästslaktare och korgmakare – möt de bortglömda samerna i mellansverige” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=6297626. Läst 17 september 2019. 
  68. ^ ”Ortnamnsregistret”. www4.sprakochfolkminnen.se. http://www4.sprakochfolkminnen.se/NAU-ortnamn/index.htm. Läst 2 september 2019. 
  69. ^ [a b] ”Sundbornsgubben”. Ohtsedidh. https://www.ohtsedidh.se/platser/sundbornsgubben/. Läst 6 mars 2020. 
  70. ^ Holmberger, Per (1770-tal). Lapparnes Björn wisa, Vocabularium linguae Lapponum mendicantium. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:alvin:portal:record-183592. Läst 6 mars 2020 
  71. ^ [a b] ”Utgrävning vid Lappatäkten i Järvsö”. Arkeologi Gävleborg. Länsmuseet Gävleborg. 29 juni 2018. http://arkeologigavleborg.blogspot.com/2018/06/utgravning-vid-lappatakten-i-jarvso.html. Läst 31 augusti 2019. 
  72. ^ [a b c d e f] Ulfhielm, Bo & Björck, Maria. Sockenlappens stuga. Arkeologisk undersökning av ett sockenlappsboställe i Järvsö, Hälsingland. Seminarium på Västmanlands läns museum 27 september 2017.
  73. ^ Svanberg, Ingvar (1984). ”Gästriklands sockenlappar”. Släkthistoriskt forum: sid. 19–23. 
  74. ^ Nilsson, Christer (15 juni 2017). ”Utgrävning i Järvsö – lämningar efter sockenlappar”. helahälsingland.se. MittMedia. https://www.helahalsingland.se/logga-in/utgravning-i-jarvso-lamningar-efter-sockenlappar. Läst 31 augusti 2019. 
  75. ^ [a b c] ”L1948:7930 Lägenhetsbebyggelse”. Fornsök. https://app.raa.se/open/fornsok/lamning/713a0bf5-c327-4e74-a368-ef61d317228a. Läst 31 augusti 2019. 
  76. ^ Mårtensson, Magnus (2019). Samiska föremål : undersökning av fynd från ett 1700-talstorp i Järvsö. Riksantikvarieämbetet. http://urn.kb.se/resolve?urn=urn:nbn:se:raa:diva-5856. Läst 31 augusti 2019 
  77. ^ Tjäder, Johanna. ”Utgrävningsfynd ger sockensamerna en egen röst” (på se). Sameradion & SVT Sápmi. https://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=2327&artikel=7295815. Läst 15 september 2019. 
  78. ^ ”Visning av ett sockenlappboställe – Kalendarium – Länsmuseet Gävleborg”. lansmuseetgavleborg.se. http://lansmuseetgavleborg.se/Events/6775/Visning-av-ett-sockenlappbostalle. Läst 31 augusti 2019. 
  79. ^ ”Det delade landet. Samisk historia och mångkulturalitet före det moderna”. Riksantikvarieämbetet. http://fou-anslag.raa.se/raa/default.asp?goto=raa.A&eid=Nzk1QjA4MDQxMDc5NUMwODAwMTA3ODQyMDgwMzAwMDgwODE1Nzg3NDA0MDEwNzA4MDEwRjAyMDY1MQ==. Läst 31 augusti 2019. 
  80. ^ [a b] Lindqvist, Anna-Karin & Eriksson, Lisette (2000). Lill-Mosjön : Raä 256:1-2 Arnäs sn, norra Ångermanland : särskild arkeologisk undersökning - Botniabanan. https://collectiveaccess.murberget.se/media/ylm_ca_system/images/3/9/2/17187_ca_object_representations_media_39224_original.pdf?fbclid=IwAR3wTwJgvcOaLJ9WmgeuIkUBl8ilynfgsGyQiPGp80dAXE3wzKuaY03vYLU. Läst 9 oktober 2019 
  81. ^ Färjare, Anette & Olsson, Eva (2000). Lill-Mosjön – boplatslämningar och fångstgropar från neolitikum, äldre järnålder och historisk tid Ångermanland, Grundsunda socken, Banafjäl 1:10 och 21:1, RAÄ 345:1–2 och 356. UV Mitt, dokumentation av fältarbetsfasen 2000:5. Riksantikvarieämbetet. http://samla.raa.se/xmlui/bitstream/handle/raa/6156/0_dm2000_05_txt.pdf?sequence=1&isAllowed=y&fbclid=IwAR2ekSYhhPJZZmnf8eKkV9ZSODUb37eQjsMEF5uprJpx_xCwO0m0C5vMc14. Läst 9 oktober 2019 
  82. ^ Axelsson, Per (2016). Kyrkan, folkbokföringen och samerna. "De historiska relationerna mellan Svenska kyrkan och samerna". https://www.svenskakyrkan.se/filer/28%20Axelsson.pdf. Läst 19 november 2019 
  83. ^ [a b] STATISTISKA CENTRAL-BYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅREN 1851 med 1855. BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. A) BEFOLKNINGS-STATISTIK. "I. 3". SCB. 1860. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1851-1855-tredje.pdf. Läst 20 november 2019 
  84. ^ ”TABELLVERKET 1749-1859”. Umeå universitet. http://rystad.ddb.umu.se:8080/Tabellverket/Tabverk. Läst 19 november 2019. 
  85. ^ STATISTISKA CENTRAL-BYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅREN 1856-1860. BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGS-STATISTIK. "II. 3". 1865. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1856-1860-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  86. ^ STATISTISKA CENTRAL-BYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR 1870. BIDRAG TILL SVERIGES OFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGS-STATISTIK. "XII. 3". 1874. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1870-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  87. ^ STATISTISKA CENTRALBYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR 1880. BIDRAG TILL SVERIGES OFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGS-STATISTIK. "XXII: 3". 1885. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1880-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  88. ^ STATISTISKA CENTRAL-BYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR 1890. BIDRAG TILL SVERIGES OFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGS-STATISTIK. "XXXII: 3". 1895. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1890-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  89. ^ STATISTISKA CENTRALBYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR 1900. BIDRAG TILL SVERIGES OFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGS-STATISTIK. "XLII: 3". 1907. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1900-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  90. ^ FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1910 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN. SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK. FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR. "IV". SCB. 1918. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/SOS%201911-%2FFolk-%20och%20bostadsr%C3%A4kningarna%2FFolkr%C3%A4kningen%201910-1960%2FFolkr%C3%A4kningen%201910%20(SOS)%2FFolkrakningen-1910_4.pdf. Läst 19 november 2019 
  91. ^ FOLKRÄKNINGEN DEN 31 DECEMBER 1920 AV KUNGL. STATISTISKA CENTRALBYRÅN. SVERIGES OFFICIELLA STATISTIK. FOLKMÄNGDEN OCH DESS FÖRÄNDRINGAR. "II". SCB. 1925. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/SOS%201911-%2FFolk-%20och%20bostadsr%C3%A4kningarna%2FFolkr%C3%A4kningen%201910-1960%2FFolkr%C3%A4kningen%201920%20(SOS)%2FFolkrakningen-1920_2.pdf. Läst 19 november 2019 
  92. ^ Statistisk årsbok för Sverige 1937. Statistiska centralbyrån. 1937. sid. 24. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik//SOS%201911-/Statistisk%20%C3%A5rsbok%20(SOS)%201914-2014/Statistisk-arsbok-for-Sverige-1937.pdf. Läst 19 november 2019 
  93. ^ ”Sveriges befolkning 1880, utdrag med samer i Gävleborgs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=true&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=21&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  94. ^ ”Sveriges befolkning 1880, utdrag med samer i Kopparbergs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=true&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=20&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  95. ^ ”Sveriges befolkning 1890, utdrag med samer i Gävleborgs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=true&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=21&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  96. ^ ”Sveriges befolkning 1890, utdrag med samer i Västmanlands län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=true&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=19&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=*lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 12 mars 2020. 
  97. ^ ”Sveriges befolkning 1900, utdrag med samer i Gävleborgs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=true&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=21&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  98. ^ ”Sveriges befolkning 1900, utdrag med samer i Kopparbergs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=true&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=20&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  99. ^ ”Sveriges befolkning 1910, utdrag med samer i Gävleborgs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=true&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=21&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  100. ^ ”Sveriges befolkning 1910, utdrag med samer i Västernorrlands län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=true&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=22&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  101. ^ [a b] STATISTISKA CENTRALBYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR 1880. BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGSSTATISTIK. "XXII: 3". 1885. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1880-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  102. ^ ”Sveriges befolkning 1880, utdrag med samer i Kopparbergs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=true&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=20&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  103. ^ [a b c] STATISTISKA CENTRALBYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR 1900. BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGSSTATISTIK. "XLII: 3". 1907. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1900-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 
  104. ^ ”Sveriges befolkning 1900, utdrag med samer i Kopparbergs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=true&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=20&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  105. ^ ”Sveriges befolkning 1880, utdrag med samer i Gävleborgs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=true&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=21&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  106. ^ ”Sveriges befolkning 1900, utdrag med samer i Gävleborgs län”. Riksarkivet. https://sok.riksarkivet.se/folkrakningar?Fornamn=&Efternamn=&DatumFran=&DatumTill=&Fodelseforsamling=&Folk1860=false&Folk1870=false&Folk1880=false&Folk1890=false&Folk1900=true&Folk1900=false&Folk1910=false&Folk1930=false&Lan=21&Hemforsamling=&Fodelselan=&Land=&Yrke=lapp*&Hemort=&Kon=&Civilstand=&Faders_efternamn=&Moders_efternamn=&StatistikFalt=&AvanceradSok=true. Läst 19 november 2019. 
  107. ^ STATISTISKA CENTRALBYRÅNS UNDERDÅNIGA BERÄTTELSE FÖR ÅR 1890. BIDRAG TILL SVERIGES OFFICIELA STATISTIK. A. BEFOLKNINGSSTATISTIK. "XXXII: 3". 1895. http://share.scb.se/ov9993/data/historisk%20statistik/BISOS%201851-1917%2FBISOS%20A%20Befolkning%201851-1910%2FBefolkning-A-1890-tredje.pdf. Läst 19 november 2019 

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

  • Svanberg, Ingvar (1999). Hästslaktare och korgmakare : resursutnyttjande och livsstil bland sockenlappar. Umeå: Johan Nordlander-sällskapet. Libris länk 
  • Larsson, Lars-Gunnar (2018). Per Holmberger och sockenlapparnas språk. Uppsala: Uppsala universitet. Libris länk 
  • Zachrisson, Inger (red.) (1997). Möten i gränsland : samer och germaner i Mellanskandinavien. Stockholm: Statens historiska museum. Libris länk 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]