Villa Lusthusporten

	Villa Lusthusporten
	Villa
	Villa Lusthusporten i oktober 2007; Foto: Holger Ellgaard
Land	Sverige
Kommun	Stockholm
Ort	Stockholm
Arkitekt	Hjalmar Kumlien

Villa Lusthusporten, även kallad Wicanderska villan, Brinckska villan och Liljevalchska villan,^[1] är en 1800-tals grosshandlarvilla vid Djurgårdsvägens norra del på Djurgården i Stockholm.

Djurgården var ursprungligen inhägnad kunglig jaktmark med ingångar genom flera portar. Under 1600-talet fanns här ett lusthus som gav namn åt den närliggande porten. Här fanns även ett värdshus med namnet "Lusthusporten", som dock brann ner 1869.

År 1873 fick grosshandlare Alfred Brinck arrendera marken och han lät bygga ett bostadshus efter arkitekt Hjalmar Kumliens ritningar. Huset var i stram italienskt stil och utgör stommen till det befintliga huset. Under den stora världsutställningen 1897, Stockholmsutställningen 1897, användes villan som presskontor och polishäkte. Byggnaden såldes sedan till korkhandlaren Hjalmar Wicander. Han lät arkitekten Carl Möller bygga om huset till dess nuvarande utseende i en nybarockstil med jugenddekor som var högsta mode då. Senare minskades tomten till förmån för en allmän strandpromenad, och villan kringgärdades med ett järnstaket.

År 1940 donerades Villa Lusthusporten till stiftelsen Nordiska museet och Institutet för Folklivsforskning inrättades. Byggnaden är ett statligt byggnadsminne.^[2]