W.H. Auden

Från Wikipedia
W.H. Auden
W.H. Auden
FöddWystan Hugh Auden
21 februari 1907
York, North Yorkshire, England
Död29 september 1973 (66 år)
Wien, Österrike
NationalitetBrittisk
Yrke/uppdragPoet och författare

Wystan Hugh (W. H.) Auden, född 21 februari 1907 i York i North Yorkshire, död 29 september 1973 i Wien i Österrike, var en brittisk författare som ofta räknas till de främsta brittiska 1900-talspoeterna. Hans samlade verk tillhör några av de största inom brittisk litteratur, och uppgår till över 400 dikter samt lika många essäer och recensioner. Utöver poesi verkade han inom en rad olika genrer, däribland dramatik och libretton.

Barndom

Audens födelseplats i York.

Auden föddes i York i England. Hans far, George Augustus Auden, var läkare och mor, Constance Roaslie Auden, född Bicknell, var utbildad missionärssjuksköterska, något hon dock aldrig jobbat som.[1] Han var yngst av tre söner. Den äldsta, George Bernard Auden, blev lantbrukare, och mellanbrodern, John Bicknell Auden, geolog. Såväl Audens morfar som farfar var präster i anglikanska kyrkan,[2] och hans uppväxt var i ett anglo-katolskt hushåll som följde en högkyrklig anglikansk tradition. Doktrinerna och ritualerna låg inte långtifrån den romerska katolicismen.[3][4] Han kom senare att härleda sin kärlek till musik och språk till gudstjänsterna och kyrkohögtiderna från sin barndom.[5] Han trodde sig ha isländskt påbrå, och hans livslånga fascination inför isländska legender och fornnordiska sagor är uppenbar i hans verk.[6]

1908 flyttade familjen till Solihull nära Birmingham.[5][7] Fadern började undervisa i folkhälsa, och blev senare professor i ämnet. Audens intresse för psykoanalys kom så att börja redan i faderns bibliotek.

Från åtta års ålder studerade han vid internatskolor, och kom hem till högtider.[8] Hans resor i Penninerna och dess avtagande gruvindustri återkommer i många av hans dikter. Han såg den döende gruvstaden Rookhope som ett heligt landskap, vilket återkommer i den sena dikten "Amor Loci".[9][10] Hans tidiga planer var att bli en gruvingenjör, men passionen för ord blev starkare.[11][12]

Utbildning

Auden studerade vid St Edmund's School i Hindhead, Surrey. Där kom han att träffa Christopher Isherwood, som senare blev känd i egen rätt som romanförfattare.[13] Vid 13 års ålder gick han på Gresham's School i Norfolk. När hans vän Robert Medley där, 1922, frågade honom om han skrev poesi, insåg Auden att hans önskan var att bli poet.[3] Kort efteråt avtog hans intresse för religion.[14] Han spelade i flera teaterproduktioner i skolan, bland annat Katherina i Så tuktas en argbigga 1922[15] samt Caliban i Stormen 1925 (hans sista år vid Gresham's).[16] Hans första publicerade dikter trycktes i skoltidningen 1923.[17] Auden skrev senare ett kapitel om skolan i Graham Greenes The Old School: Essays by Divers Hands (1934).[18]

1925 började han vid Christ Church, Oxford med ett stipendium i biologi. Han bytte till engelska under andra skolåret. Vid Oxford träffade han Cecil Day-Lewis, Louis MacNeice och Stephen Spender. Dessa fyra kom, något missledande, att under 1930-talet identifieras som "Audengruppen" för deras delade (men inte identiska) vänstervridna åsikter. Auden lämnade Oxford 1928 med en kandidatexamen.[3][5] 1930 gavs hans första diktsamling ut.[19]

Auden introducerades igen till Isherwood 1925, genom studenten A. S. T. Fisher. Under de kommande åren skickade Auden dikter till Isherwood för kommentar och kritik. De två hade även ett sexuellt förhållande i intervaller mellan deras förhållanden till andra. 1935-39 samarbetade de i skrivandet av tre pjäser och en reseguide.[20][19]

Från Oxfordåren och framåt kom Audens vänner att beskriva honom som rolig, extravagant, sympatisk, generös och, delvis av eget val, ensam. I grupper var han ofta dogmatisk och högdragen på ett lustigt vis. I mindre sällskap var han försagd och blyg, såvida han inte kände sig säker på att han var välkommen. Han var punktlig och besatt av att klara deadlines.[4]

Vuxet liv

1935 ingick han ett skenäktenskap med Erika Mann, för att hon skulle få brittiskt medborgarskap.[21] Efter att ha deltagit i spanska inbördeskriget kom han till USA 1939 och blev amerikansk medborgare 1946.

1961 nominerades Auden till Nobelpriset i litteratur.[22] 1963, 1965, 1966 och 1967 var Auden föreslagen av Svenska Akademiens nobelkommitté som en av slutkandidaterna till nobelpriset i litteratur.[23][24][25][26]

Auden var till och från mycket religiös, men samtidigt mycket intresserad av vetenskap. Auden inte såg kristendomen som ett hot mot, utan snarare som en grund för, vetenskap. Detta kan bland annat jämföras med Audens syn på marxism, som han på andra håll uttryckt som ett större vetenskapligt hot än kristendomen. Christopher Isherwood sade vid ett tillfälle att Auden har en "vetenskaplig disposition", och Auden själv har sagt att något inte kan vara sant för en person och falskt för en annan". Med grund i det såg Auden det som av absolut största vikt att alltid försöka uttrycka sanningar. Han vände sig mot "suspension of disbelief" i poesi, eftersom han menar att en poet aldrig får uttrycka något som låter poetiskt tilltalande om han inte är övertygad om att det är sant. På grund av det åter- och omarbetade Auden ständigt sina dikter, och tog bort flera av dem ur sin kanon.[27]

Verk

Auden och Isherwood, 1939.

Auden var verksam inom en stor rad litterära genrer, och författade fler än fyra hundra essäer och recensioner om litteratur, historia, politik, musik, religion och många andra ämnen. Han responderade ofta rent litterärt på teknisk utveckling och innovationer, och var således tidig i av såväl skrivandet av radiopjäser som dokumentärfilmer.[28] Angående samarbeten skrev han 1964 att det har "gett mig större erotiskt nöje än alla sexuella relationer jag har haft."[29]

Poesi

Auden gav totalt ut omkring fyra hundra dikter, och bland dem sju långdikter. Två av dessa långa dikter i sin tur var av boklängd. I omfång och metod var hans poesi närmast encyklopedisk, och gick stilmässigt från obskyr tidig 1900-talsmodernism till mer tydliga och traditionella former, som ballader, limerickar, via former som haiku, doggerel och villaneller. Han har även skrivit ett juloratorium och en barock-eklog på anglosaxisk meter.[30] Tonen och innehållet i hans dikter gick från popsångsklichéer till komplexa filosofiska betraktelser, från liktornar till atomer och stjärnor, från samtida kriser till samhällets evolution.[31][32]

W.H. Auden blev känd för sin tekniskt virtuosa diktning präglad av såväl ett djupt, mångsidigt intellekt och en humoristisk kvickhet där han ofta vävde in aktuella händelser. Han var därutöver väldigt noggrann i sitt användande av språk, och använde på ett intrikat och medvetet vis vokabulär och stilistiska figurer, vilket har gjort hans poesi väldigt svåröversatt.[33]Han var också skicklig i att imitera andra diktare som Emily Dickinson och W.B. Yeats. Hans dikter skildrar ofta, bokstavligt eller metaforiskt, någon form av resa eller sökande. I hans senare diktning ersattes hans ungdoms socialistiska värderingar av ett religiöst inflytande från kristendomen. Auden anses vara 1900-talets främste brittiske poet och var även en framstående författare av dramatik, libretton och essäer.[34] Hans samlade verk åtnjuter enligt Edward Mendelson såväl den största bredden som djupet av brittisk poesi under de senaste 300 åren.[35]

Auden själv delade upp sin poesi i epoker som motsvarade perioder i hans liv. Dessa epoker inleddes med större förändringar, antingen i honom själv eller i världen. 1933 började en period när han insåg vad det exakt vill säga att älska sin nästa som sig själv; nästa påbörjades när 1939 flyttade från Storbritannien till USA. En ytterligare inleddes under hans första sommar i Italien 1948. De två sista inleddes genom en flytt till ett sommarhus i Österrike 1948 samt när han 1972 återvände till England.[19] Han har konstaterat att "alla dikter som jag har skrivit skrevs för kärlek".[36]

Under hela sitt författarskap återvände Auden till gamla dikter för att skriva och arbeta om dem, framförallt sina tidiga dikter. Under slutet av sitt författarskap blev han dock mer benägen att avsluta dikterna, och efter 1942 drog han aldrig tillbaka en dikt som i tidigare verk hade publicerats.[37] Exempel på dikter som han avfärdat är bland annat "Spanien" och "September 1, 1939", två av hans kanske mer kända dikter.[38]

Dramatik

Auden författade texter för scenkonstsframställning under stora delar av sitt liv. Den första pjäsen skrev han när han lämnade Oxford 21 år gammal, och alldeles innan sin död 1973 var han med och skrev ett libretto för opera. För Auden, likt för T. S. Eliot, blev dramatiken ett sätt att nå ut med poesin till en större publik (Eliot gav även ut Audens första pjäs, Paid on Both Sides, som dessutom sattes upp på samma teater som Eliots debutpjäs tre år senare). Samtidigt blev den poetiska ingången till dramatiken ett försök att göra dramatiken allvarligare, i en brittisk litteraturhistorisk kontext där seriös dramatik ofta setts som poetisk. Dock, vilket Auden var medveten om, var ansatsen svår, efter ett 1800-tal där poeter flertalet gånger misslyckats med att vända sig till dramatiken.[28] För Auden blev svaret radikalt experimenterande. Han menade att poesin i modern dramatik använts för rent språkliga finesser, medan man behövde återgå till den traditionella synen på poesins förhållande till tragedin som ett verktyg för att dramatiskt kunna spegla de verkligt relevanta temana.[39]

Inspiration till detta fann han i tysk och skandinavisk dramatik. Under resor i Berlin fann han såväl Bertholt Brechts didaktiska dramer som den moderna Neue Sachlichkeit, "nya sakligheten", där objektiviteten och betraktandet står i fokus. Den nya sakligheten blir central för Auden, men framförallt för författarkollegan och den nära vännen Christopher Isherwood, som dessutom var hans första större samarbetspartner. Han låter i sitt stora magnum opus Farväl till Berlin en rad i romanens första sida, "Jag är en kamera med öppen slutare, helt passiv, mekaniskt registrerande",[40] direkt referera till den nysakliga viljan att poetiskt och litterärt skildra samtiden som en kamera.[41] Den tyska expressionismen letade sig samtidigt in i Audens texter, bland annat i Paid on Both Sides, och han kom att samarbeta med Brecht - en viktig tysk expressionist - för en Broadway-uppsättning. Eliot kommenterade att Paid on Both Sides är en "föregångare till det moderna poetiska dramat". Viljan att återskapa det "seriösa" dramat genom poesin kontrasteras dock av tydligt burleska inslag i pjäsen.[42]

Han skrev flera pjäser tillsammans med Christopher Isherwood. De tre mer kända pjäserna, The Dog Beneath the Skin, Ascent of F6 och On the Frontier, som han skrev tillsammans med Isherwood är alla former av parablar, vilket även Paid on Both Sides kan sägas vara. Auden själv beskrev Paid on Both Sides som en "den engelska medelklassens parabel".[43]

Filmer

Han arbetade tillsammans med en grupp av konstnärer och filmare för dokumentärfilmer under 1930-talet, och med musikalgrupper under 1950- och 60-talen.[29] Dokumentärfilmer producerade han oftast med John Grierson som regissör eller på annat vis medverkande. Bland annat har Night Mail blivit en klassiker i sin genre. Auden skrev manus samt läser upp dikter. Han producerade dock bara filmer under en kort period. Det sista manus han skrev var 1938, till den starkt socialistiska The Londoners. Därefter ägnade han sig i högre grad åt libretton för opera.[44]

Operor

I operalibretton fann Auden möjligheten att kunna framföra sina texter i ett visuellt medium med större litterärt genomslag än vad han kunde i till exempel film. Han kom att inleda ett nära samarbete med Chester Kallman, som han mellan 1939 och 1941 även hade ett sexuellt förhållande med.[45] De arbetade med några av de största kompositörerna av sin tid, bland annat de modernistiska kompositörerna Igor Stravinskij och Hans Werner Henze. Dessutom utförde de en uppmärksammad översättning av Mozarts Trollflöjten.[46]

Bibliografi

  • Poems (1928)
  • Poems (1930)
  • The Orators: An English Study (1932)
  • The Dance of Death (1933)
  • Poems (1934)
  • The Dog Beneath the Skin (1935)
  • The Ascent of F6 (1936)
  • Look, Stranger! (1936)
  • Spain (1937)
  • Letters from Iceland (1937)
  • On the Frontier (1938)
  • Journey to a War (1939)
  • Another Time (1940)
  • The Double Man (1941)
  • For the Time Being (1944)
  • The Collected Poetry of W.H. Auden (1945)
  • The Age of Anxiety: A Baroque Eclogue (1947)
  • The Enchafèd Flood (1950)
  • Collected Shorter Poems, 1930-1944 (1950)
  • Nones (1951)
  • The Shield of Achilles (1955)
  • Homage to Clio (1960)
  • The Dyer's Hand (1962)
  • About the House (1965)
  • Collected Shorter Poems 1927-1957 (1966)
  • Secondary Worlds (1967)
  • Collected Longer Poems (1969)
  • City Without Walls and Other Poems (1969)
  • A Certain World: A Commonplace Book (1970)
  • Academic Graffiti (poems)
  • Epistle to a Godson and Other Poems (1972)
  • Forewords and Afterwords (1973)
  • Thank You, Fog: Last Poems (1974)

W.H. Auden på svenska (urval)

Böcker

Artiklar och översättningar

Referenser

Delar av den här artikeln är baserad på en version av dess engelskspråkiga motsvarighet från den 8 februari 2017, W. H. Auden.

Noter

  1. ^ Carpenter, W. H. Auden, ss. 1-12.
  2. ^ ”Kindred Britain”. Kindred Britain. http://kindred.stanford.edu/#/kin/full/none/none/I5//. Läst 8 februari 2017. 
  3. ^ [a b c] Carpenter, Humphrey (1981). W. H. Auden: A Biography. London: George Allen & Unwin. ISBN 0-04-928044-9. 
  4. ^ [a b] Davenport-Hines, Richard (1995). Auden. London: Heinemann. ISBN 0-434-17507-2. 
  5. ^ [a b c] Mendelson, Edward (January 2011). ”Auden, Wystan Hugh (1907–1973)”. Oxford Dictionary of National Biography. Oxford University Press. http://www.oxforddnb.com/view/article/30775. Läst 26 maj 2013. 
  6. ^ Davidson, Peter (2005). The Idea of North. London: Reaktion. ISBN 978-1861892300. 
  7. ^ ”Solihull Town Centre Trail”. Social Solihull. http://socialsolihull.org.uk/enjoysolihull/category/trails/solihull-trail/page/2/. Läst 8 februari 2017. 
  8. ^ Carpenter, W. H. Auden, ss. 16-20, 23-28.
  9. ^ Carpenter, W. H. Auden, ss. 13, 23.
  10. ^ Myers, Alan; Forsythe, Robert (1999). W. H. Auden: Pennine Poet. Nenthead: North Pennines Heritage Trust. ISBN 0-9513535-7-8. 
  11. ^ Auden, W. H. (1993). The Prolific and the Devourer. New York: Ecco. Sid. 10. ISBN 0-88001-345-1. 
  12. ^ Frank Partridge (23 February 2007). ”North Pennines: Poetry in Motion”. North Pennines: Poetry in Motion. Independent.co.uk. http://www.independent.co.uk/travel/uk/north-pennines-poetry-in-motion-437571.html. Läst 2 december 2016. 
  13. ^ Blamires, Harry (1983). A Guide to twentieth century literature in English. Sid. 130. 
  14. ^ Auden, W. H. (1973). Forewords and Afterwords. New York: Random House. Sid. 517. ISBN 0-394-48359-6. 
  15. ^ The Times, 5 July 1922 (Issue 43075), p. 12, col. D
  16. ^ Wright, Hugh, "Auden and Gresham's", Conference & Common Room, Vol. 44, No. 2, sommaren 2007.
  17. ^ Auden, W. H. (1994). Bucknell, Katherine. red. Juvenilia: Poems, 1922–1928. Princeton: Princeton University Press. ISBN 0-691-03415-X. 
  18. ^ The Old School: Essays by Divers Hands (London: Jonathan Cape, 1934) title details på books.google.com
  19. ^ [a b c] Auden & Mendelsohn, försättsblad.
  20. ^ Davenport-Hines, Richard (1995). Auden. London: Heinemann. ch. 3. ISBN 0-434-17507-2. 
  21. ^ ”Konstnären som klättrare, en evig historia” (på svenska). Dagens Nyheter. 3 januari 2010. http://www.dn.se/kultur-noje/konstnaren-som-klattrare-en-evig-historia/. Läst 7 februari 2017. 
  22. ^ ”W.H. Auden”. Nobelprize.org. https://www.nobelprize.org/nomination/archive/show_people.php?id=12580. 
  23. ^ ”Candidates for the 1963 Nobel Prize in Literature”. Nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nomination/literature/1963.html. 
  24. ^ ”Candidates for the 1965 Nobel Prize in Literature”. Nobelprize.org. http://www.nobelprize.org/nomination/literature/1965.html. 
  25. ^ ”Candidates for the 1966 Nobel Prize in Literature”. Nobel Prize.org. https://www.nobelprize.org/nomination/literature/1966.html. 
  26. ^ Feldman, Burton. ”The Nobel Prize: A History of Genius, Controversy and Prestige” (på engelska). Google böcker. https://books.google.se/books?id=xnckeeTICn0C&pg=PA96&redir_esc=y#v=onepage&q&f=false. 
  27. ^ Kirsch, s. 50.
  28. ^ [a b] Innes, s. 82.
  29. ^ [a b] Davenport-Hines, Richard (1995). Auden. London: Heinemann. Sid. 137. ISBN 0-434-17507-2. ”"collaboration has brought me greater erotic joy . . . than any sexual relations I have had."” 
  30. ^ Fuller, John (1998). W. H. Auden: a commentary. London: Faber and Faber. ISBN 0-571-19268-8. 
  31. ^ Smith, Stan, ed. (2004). The Cambridge Companion to W. H. Auden. Cambridge: Cambridge University Press. ISBN 0-521-82962-3. 
  32. ^ Mendelson, Edward (1981). Early Auden. New York: Viking. ISBN 0-670-28712-1. 
  33. ^ Auden & Mendelson, s. XIX.
  34. ^ ”W.H. Auden”. Poets.org. http://www.poets.org/poet.php/prmPID/120. Läst 25 februari 2014. 
  35. ^ Auden & Mendelson, s. XVIII.
  36. ^ Auden & Mendelson, s. XVII.
  37. ^ Auden & Mendelson, ss. XXI-XXII.
  38. ^ Auden, W. H. (1979). Mendelson, Edward. red. Selected Poems, new edition. New York: Vintage Books. xix–xx. ISBN 0-394-72506-9. 
  39. ^ Innes, s. 83.
  40. ^ Isherwood, Christopher; Janzon Leif (2010). Farväl till Berlin. Nittonhundra, 1650-8246 ([Ny utg.]). Stockholm: Lind & Co. sid. 3. Libris 11898818. ISBN 978-91-7461-017-8 
  41. ^ Woodhouse, Anna (2010). ”'An Ethics of Seeing' in Sontag's On Photography and Weege's Naked City”. i Gidley, M. (på engelska). Writing with light: words and photographs in American texts. Bern: Peter Lang. Libris 11939843. ISBN 9783039115723 
  42. ^ Citerat ur Innes, s. 84: "Forerunner of the modern poetic drama".
  43. ^ "Parable of English middle class", Innes, s. 84.
  44. ^ Innes, s. 91.
  45. ^ Mendelson, Edward (1999). Later Auden. New York: Farrar, Straus and Giroux. Sid. 46. ISBN 0-374-18408-9. 
  46. ^ Innes, s. 92.

Tryckta källor

Externa länkar

Auktoritetsdata
Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=W.H._Auden&oldid=42199038”