Supermarine Spitfire

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Supermarine Spitfire
Supermarine Spitfire Mk XVI.jpg
Supermarine Spitfire XVI
Beskrivning
Typ Jaktflygplan
Första flygning 5 mars 1936
I aktiv tjänst 1938-1961
Versioner Supermarine Seafire
Supermarine Spiteful
Tillverkare Vickers Armstrong Aircraft LTD
Data
Längd 9,96 meter
Spännvidd 11,23 meter
Höjd 3,86 meter
Vingyta 22,48 m²
Tomvikt 2 309 kg
Max. startvikt 3 400 kg
Motor(er) Rolls-Royce Griffon 66 på 2 060 hk
Motoreffekt 1 470 hk (1 096 kW)
Prestanda
Max. hastighet 721 km/h
Räckvidd med max. bränsle 1 840 km
Transporträckvidd 760 km
Max. flyghöjd 11 300 m
Stigförmåga 13,5 m/s
Motoreffekt/vikt: 0,36 kW/kg
Vingbelastning 133,5 kg/m²
Beväpning
Beväpning 2 × 20 mm Hispano Mk II
4 × 7,7 mm Browning
Bomber 2 × 113 kg
Supermarine Spitfire Mk.IXc LF

Supermarine Spitfire var ett jaktplan från tiden under andra världskriget. Det är främst känt för sin insats under Slaget om Storbritannien

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Spitfire ritades av Reginald Joseph Mitchell, som dog några år senare i cancer, så han levde inte tillräckligt länge för att skåda framgångarna. Spitfire var inspirerat i sin design av de racerplan som Supermarine tillverkat tidigare, bland annat Supermarine S6. Spitfire har elliptiska vingar, som var svåra att tillverka, vilket sinkade produktionen i början av kriget. Den första versionen av Spitfire var Mk I med en topphastighet av 587 km/h, och den sista versionen blev Mk 24 som nådde hastigheter runt 731 km/h. Spitfire hade till att börja med en tvåbladig fast propeller, men antalet propellerblad ökade successivt med motorstyrkan upp till fem blad på de senare versionerna. Samtliga versioner hade propellrar tillverkade i trä, och så är även fallet med de cirka 50 Spitfire som flyger än i dag. Beväpningen bestod i början av kulsprutor men kom senare att kompletteras, och till slut helt ersättas av, automatkanoner.

Spitfire hade en kort vändradie och användes på ett förtjänstfullt sätt av piloterna i det brittiska flygvapnet Royal Air Force, (RAF).

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Svenska flygvapnet använde mellan åren 1948 och 1955 femtio stycken PR Mk XIX Spitfire som spaningsflygplan, vilken kom att gå under benämning S 31. Flygvapenmuseum har en Spitfire XIX i sin utställning, dock inget av de svenska planen.

Samtliga flygplan var baserade på F 11 Nyköping, där de fanns i aktiv tjänst fram till 1955 då de ersattes av S 29C Tunnan. Under 1949 flög Ingemar Wängström flera spaningsuppdrag över sovjetiskt territorium i S 31, bland annat till Kandalaksja. Han var då civilklädd och utrustad med förfalskade sovjetiska identitetshandlingar.[1]

Ett bevarat exemplar av versionen PR.XIX finns att beskåda på Flygvapenmuseum utanför Linköping. Detta exemplar, märkt F 11/51, flög dock aldrig i Flygvapnet. Det införskaffades genom ett triangelbyte via USA i början på 1980-talet från Kanada. För att få en grund att bygga på bytte man till sig ett inte helt komplett flygplan, i affären ingick Tp 79, två A 32A Lansen, en J 34 Hawker Hunter, samt två Douglas Skyraider, flygplan som redan fanns representerade i samlingarna. Tp 79 och båda A 32 flögs för egen hand över Atlanten. Ytterligare en Tp 79 användes för att erhålla en Rolls Royce Griffon motor från en privat samling i Sverige.

Bildelsföretaget Biltemas ägare är flygentusiast och har en Supermarine Spitfire XVI i Ängelholm som används vid flyguppvisningar, planet har registreringen SE-BIR och köptes 2007 för 14 miljoner kronor från England. 2009 köptes dessutom en Mk. XVIII som registrerades SE-BIN. Denna havererade dock vid landning i Norge i augusti 2010.[2]

Biltemas Mk.XVIII som havererade i Norge 2010

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Supermarine Spitfire, 1 mars 2011.
Noter
  1. ^ Andersson, Lennart; Hellström, Leif (2002). Bortom horisonten - svensk flygspaning mot Sovjetunionen 1946-1952. Stockholm: Stenbom. ISBN 91-7243-015-X 
  2. ^ Jeg er i sjokk”. Dagbladet.no. 21 augusti 2010. http://www.dagbladet.no/2010/08/21/nyheter/flystyrt/innenriks/13057945/.  (bokmål)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]