Supermarine Spitfire

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Supermarine Spitfire
Supermarine Spitfire Mk XVI.jpg
Supermarine Spitfire XVI
Beskrivning
Typ Jaktflygplan
Första flygning 5 mars 1936
I aktiv tjänst 1938-1961
Versioner Supermarine Seafire
Supermarine Spiteful
Tillverkare Vickers Armstrong Aircraft LTD
Data
Längd 9,96 meter
Spännvidd 11,23 meter
Höjd 3,86 meter
Vingyta 22,48 m²
Tomvikt 2 309 kg
Max. startvikt 3 400 kg
Motor(er) Rolls-Royce Griffon 66 på 2 060 hk
Motoreffekt 1 470 hk (1 096 kW)
Prestanda
Max. hastighet 721 km/h
Räckvidd med max. bränsle 1 840 km
Transporträckvidd 760 km
Max. flyghöjd 11 300 m
Stigförmåga 13,5 m/s
Motoreffekt/vikt: 0,36 kW/kg
Vingbelastning 133,5 kg/m²
Beväpning
Beväpning 2 × 20 mm Hispano Mk II
4 × 7,7 mm Browning
Bomber 2 × 113 kg
Supermarine Spitfire Mk.IXc LF

Supermarine Spitfire var ett jaktplan från tiden under andra världskriget. Det är främst känt för sin insats under Slaget om Storbritannien

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Spitfire ritades av Reginald Joseph Mitchell, som dog några år senare i cancer, så han levde inte tillräckligt länge för att skåda framgångarna. Spitfire var inspirerat i sin design av de racerplan som Supermarine tillverkat tidigare, bland annat Supermarine S6. Spitfire har elliptiska vingar, som var svåra att tillverka, vilket sinkade produktionen i början av kriget. Den första versionen av Spitfire var Mk I med en topphastighet av 587 km/h, och den sista versionen blev Mk 24 som nådde hastigheter runt 731 km/h. Spitfire hade till att börja med en tvåbladig fast propeller, men antalet propellerblad ökade successivt med motorstyrkan upp till fem blad på de senare versionerna. De flesta versioner hade propellrar tillverkade i trä, men en del av de 3-bladiga propellrarna hade metallblad. Beväpningen bestod i början av kulsprutor men kom senare att kompletteras, och till slut helt ersättas av, automatkanoner.

Spitfire hade en kort vändradie och användes på ett förtjänstfullt sätt av piloterna i det brittiska flygvapnet Royal Air Force, (RAF).

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Svenska flygvapnet använde mellan åren 1948 och 1955 femtio stycken PR Mk XIX Spitfire som spaningsflygplan, vilken kom att gå under benämning S 31. Flygvapenmuseum har en Spitfire XIX i sin utställning, dock inget av de svenska planen.

Samtliga flygplan var baserade på F 11 Nyköping, där de fanns i aktiv tjänst fram till 1955 då de ersattes av S 29C Tunnan. Under 1949 flög Ingemar Wängström flera spaningsuppdrag över sovjetiskt territorium i S 31, bland annat till Kandalaksja. Han var då civilklädd och utrustad med förfalskade sovjetiska identitetshandlingar.[1]

Ett bevarat exemplar av versionen PR.XIX finns att beskåda på Flygvapenmuseum utanför Linköping. Detta exemplar, märkt F 11/51, flög dock aldrig i Flygvapnet. Det införskaffades genom ett triangelbyte via USA i början på 1980-talet från Kanada. För att få en grund att bygga på bytte man till sig ett inte helt komplett flygplan, i affären ingick Tp 79, två A 32A Lansen, en J 34 Hawker Hunter, samt två Douglas Skyraider, flygplan som redan fanns representerade i samlingarna. Tp 79 och båda A 32 flögs för egen hand över Atlanten. Ytterligare en Tp 79 användes för att erhålla en Rolls Royce Griffon motor från en privat samling i Sverige.

Bildelsföretaget Biltemas ägare är flygentusiast och har en Supermarine Spitfire XVI i Ängelholm som används vid flyguppvisningar, planet har registreringen SE-BIR och köptes 2007 för 14 miljoner kronor från England. 2009 köptes dessutom en Mk. XVIII som registrerades SE-BIN. Denna havererade dock vid landning i Norge i augusti 2010.[2]

Biltemas Mk.XVIII som havererade i Norge 2010

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Supermarine Spitfire, 1 mars 2011.
Noter
  1. ^ Andersson, Lennart; Hellström, Leif (2002). Bortom horisonten - svensk flygspaning mot Sovjetunionen 1946-1952. Stockholm: Stenbom. ISBN 91-7243-015-X 
  2. ^ Jeg er i sjokk”. Dagbladet.no. 21 augusti 2010. http://www.dagbladet.no/2010/08/21/nyheter/flystyrt/innenriks/13057945/.  (bokmål)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]