2060 Chiron
| 2060 Chiron 95P/Chiron  | |
| Upptäckt | |
|---|---|
| Upptäckare | Charles T. Kowal |
| Upptäcktsdatum | 18 oktober, 1977 |
| Beteckningar | |
| MPC-beteckning | 2060 Chiron 95P/Chiron |
| Alternativnamn | 1977 UB, 95P |
| Uppkallad efter | Keiron |
| Småplanetskategori | centaur komet |
| Omloppsbana[1] | |
| Aphelium | 18,913886 AU 2 829 477 100 km |
| Perihelium | 8,505867 AU 1 272 459 600 km |
| Halv storaxel | 13,7098764 AU 2 050 968 317 km |
| Excentricitet | 0,37958108 |
| Siderisk omloppstid | 18541,665 d (50,76 år) |
| Medelomloppshastighet | 7,75 km/s |
| Inklination | 6,93243° |
| Longitud för uppstigande nod | 209,28699° |
| Periheliumargument | 340,02212° |
| Fysikaliska data | |
| Dimensioner | 233,314,7-14,4[2]km |
| Massa | 2,4-3,0×1018 kg |
| Medeldensitet | 2,0? g/cm³ |
| Ytgravitation (ekvatorn) | 0,037-0,040 m/s² |
| Flykthastighet | 0,070-0,075 km/s |
| Siderisk rotationsperiod | 5,9 h |
| Albedo | 0,11±0,02[3] |
| Temperatur | ~75 K |
| Skenbar magnitud | 15,6 (opposition) |
| Absolut magnitud (H) | 6,5 |
2060 Chiron eller 95P/Chiron var den första upptäckta småplaneten av en grupp som man idag kallar centaurer. Den upptäcktes 1977 av Charles T. Kowal vid Palomarobservatoriet. Chiron har fått sitt namn efter Keiron, den visaste av alla kentaurer i grekisk mytologi.
Omloppsbanan
Karakteristiskt för centaurer är att de rör sig bland gasjättarna i det yttre av Solsystemet. Chirons omloppsbana är så utsträckt att den korsar Jupiters omloppsbana och når ända ut till Uranus. På grund av gasjättarnas gravitation anses denna typ av objekt ha en instabil omloppsbana på lång sikt. Den uppskattade halva livslängden för den nuvarande omloppsbanan beräknas till 1,0 miljoner år.[4] Chiron och andra centaurer har sannolikt fångats upp av dessa gasjättar ifrån Kuiperbältet.[5]
Fysiska egenskaper
1988 observerade man att Chiron genomgick en förvandling där den blev ljusare. Det är ett beteende som inte är typiskt för asteroider utan för kometer. 1989 observerade man även en för kometer typisk koma. Detta gör att Chiron idag är klassificerad som både komet och centaur. Den stora diametern är inte typisk för andra kometer. Samma sak har även skett med andra centaurer såsom 60558 Echeclus som därför även har beteckningen 174P/Echeclus. Spektralanalyser av ytan ger att 30% av ytan består av vattenis.
Ringsystem?
En alternativ förklaring till variationerna i ljusstyrkan kan finnas i att Chiron har ett ringsystem. Det skulle också kunna förklara tidigare observationer av ockultationer av en stjärna. Ringarnas medelradie skulle vara 324 kilometer. Frågeställningen om huruvida Chiron kunde ha en ring togs upp efter att man rapporterat att centauren 10199 Chariklo har ett ringsystem.[6]
Referenser
- ^ NASA JPL Small-Body Database Browser on 2060 Chiron Läst 20 september 2008
- ^ John Stansberry, Will Grundy, Mike Brown, Dale Cruikshank, John Spencer, David Trilling, Jean-Luc Margot (2007). ”Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope”. University of Arizona, Lowell Observatory, California Institute of Technology, NASA Ames Research Center, Southwest Research Institute, Cornell University. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0702538v2. Läst 20 september 2008.
- ^ Groussin, O.; Lamy, P.; Jorda, L, "Properties of the nuclei of Centaurs Chiron and Chariklo", Astronomy and Astrophysics, v.413, p.1163-1175 (2004) Adsabs.Harvard.org
- ^ J. Horner, N.W. Evans och M.E. Bailey (2004). ”Simulations of the Population of Centaurs I: The Bulk Statistics” (PDF). Astrophysics. http://arxiv.org/abs/astro-ph?papernum=0407400.
- ^ Audrey Delsanti and David Jewitt, "The Solar System Beyond The Planets" Ifa.Hawaii
- ^ Jose L. Ortiz et al. ”Possible ring material around centaur (2060) Chiron”. http://arxiv.org/abs/1501.05911. Läst 5 mars 2015.
Externa länkar
- Diagram över omloppsbanan för 2060 Chiron från NASA Jet Propulsion Laboratory (JPL)
| ||||||||
| ||||||||||||||
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
