3 Juno
Från Wikipedia
Animering av tre bilder på Juno
|
|||||||
|
Upptäckt[1]
|
|||||||
|---|---|---|---|---|---|---|---|
| Upptäckt av | K. L. Harding | ||||||
| Upptäcktsplats | Lilienthal | ||||||
| Upptäcktsdatum | 1 september 1804 | ||||||
|
Beteckningar
|
|||||||
| MPC-beteckning | 3 Juno | ||||||
| Småplanetkategori | Asteroidbältet | ||||||
| Epok 27 augusti 2011 | |||||||
| Aphelium | 3,352758478 AU 501 565 529 km |
||||||
| Perihelium | 1,9895904 AU 297 638 480 km |
||||||
| Halv storaxel | 2,671174421 AU 399 602 005 km |
||||||
| Excentricitet | 0,25516269 | ||||||
| Omloppstid | 1 594,60014 d (4,37 år) | ||||||
| Medelhastighet i banan | 18,206 km/s | ||||||
| Medelanomali | 122,32354° | ||||||
| Inklination | 12,980863° | ||||||
| Longitud för uppstigande nod | 169,91026° | ||||||
| Periheliumargument | 248,18736° | ||||||
|
Fysikaliska data
|
|||||||
| Dimensioner | 290×240×190 km 233,92[2] km |
||||||
| Massa | 1,81±0,40×1019[3]kg | ||||||
| Medeldensitet | 2,7 g/cm³ | ||||||
| Siderisk rotationsperiod | 7,2095[4] h | ||||||
| Axellutning | 27°[4] | ||||||
| Polekliptisk latitud | 103°[4] | ||||||
| Polekliptisk longitud | +27°[4] | ||||||
| Albedo | 0,2383[2] geometriskt | ||||||
| Yttemperatur Kelvin |
|
||||||
| Spektraltyp | S | ||||||
| Absolut magnitud (H) | 5,33 | ||||||
 Hitta fler artiklar om astronomi med Astronomiportalen
|
|||||||
.svg){kind=small}
3 Juno var den tredje asteroiden som upptäcktes. Upptäckten gjordes av Karl Ludwig Harding, den 1 september 1804 med hjälp av ett teleskop med endast 50 mm öppning. Den gavs namnet Juno efter gudinnan Juno, som var den största gudinnan av alla i den romerska mytologin.
Juno står för ca 1,2% av all massa i asteroidbältet och den är huvudasteroiden i Juno-gruppen. Juno är en typisk S-asteroid. Infraröda bilder visar att den har en krater på nästan 100 km i diameter.[5] Jämför det med att Juno själv har en genomsnittlig diameter på 230 km.
Fysiska egenskaper[redigera]
Vid studier av den ovan nämnda stora kratern har det framkommit att den troligen har bildats ganska nyligen. Den avslöjar dessutom att asteroidens skorpa innehåller Olivin och Pyroxen.[6]
Referenser[redigera]
- ^ "Discovery Circumstances: Numbered Minor Planets (1)-(5000)", IAU, Minor Planet Center. Läst 30 januari 2009
- ^ [a b c] ”JPL Small-Body Database Browser on Juno” (på engelska). NASA, JPL. Arkiverad från originalet den 30 augusti 2011. http://www.webcitation.org/61KJRaTsq. Läst 30 augusti 2011.
- ^ Yu. Chernetenko. ”Masses and densities of minor planets”. http://www.ipa.nw.ru/PAGE/DEPFUND/LSBSS/engmasses.htm. Läst 23 september 2008.
- ^ [a b c d] M. Kaasalainen (2002). ”Models of Twenty Asteroids from Photometric Data” (PDF). Icarus. sid. 159, 369-395. doi:. http://www.rni.helsinki.fi/~mjk/IcarPIII.pdf.
- ^ ”CfA Press Release Images”. http://cfa-www.harvard.edu/press/pr0318image.html. Läst 10 september 2008.
- ^ Sallie Baliunas, Robert Donahue, Michael R. Rampino, Michael J. Gaffey, J. Christopher Shelton and Subhanjoy Mohanty (maj 2003). ”Multispectral analysis of asteroid 3 Juno taken with the 100-inch telescope at Mount Wilson Observatory”. Icarus. sid. Volume 163, Issue 1, Pages 135-141. doi:. http://www.sciencedirect.com/science?_ob=ArticleURL&_udi=B6WGF-48F5GRG-3&_user=10&_rdoc=1&_fmt=&_orig=search&_sort=d&view=c&_acct=C000050221&_version=1&_urlVersion=0&_userid=10&md5=b39a534a0dff62d90027d8ee21c6e84b.
Externa länkar[redigera]
|
|||||||||||
