Dvärgplanet

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Pluto och Charon. Pluto ansågs vara en planet från att den upptäcktes 1930, men omklassificerades som en dvärgplanet 2006.

En dvärgplanet är enligt Internationella astronomiska unionens (IAU) definition en himlakropp, som ligger i en bana kring solen, har en tillräckligt stor massa för att göras rund av sin egen gravitation, men som samtidigt inte har rensat undan alla planetesimaler kring sin egen omloppsbana och som inte är en måne.[1][2] En planet måste alltså ha tillräcklig massa för att övervinna stelkroppskrafterna och uppnå hydrostatisk jämvikt. Dvärgplaneter bör inte förväxlas med småplaneter.

Begreppet dvärgplanet infördes 2006 som en del av den tredelade kategoriseringen av himlakroppar med sin bana runt solen.[3] Orsaken till omkategoriseringen var upptäckten av ett flertal transneptunska objekt som konkurrerade med Pluto i storlek och slutligen upptäckten av en himlakropp som till och med var större, Eris.[4] Detta innebar att en dvärgplanet blev ett mellanting mellan en konventionell planet och småplaneter som till exempel asteroider. Den officiella definitionen som antogs av IAU 2006 har både hyllats och kritiserats och är än i dag ifrågasatt av vissa forskare.

IAU erkänner för närvarande fem dvärgplaneter: Ceres, Pluto, Haumea, Makemake och Eris.[5] Emellertid har endast Pluto och Ceres observerats tillräckligt noggrant för påvisa att de stämmer in på definitionen. Eris har accepterats som dvärgplanet eftersom den är större än Pluto, men detta gjorde att Plutos massa blev brytpunkten för transneptunska dvärgplaneter (plutoider). Därefter beslutade IAU att ej namngivna transneptunska objekt med en absolut magnitud mindre än +1 (och därigenom en teoretisk minsta diameter på 839 km[6]) ska namnges under antagande att de är dvärgplaneter. Vid tidpunkten fanns endast två kända sådana objekt, Makemake och Haumea. Dessa namngavs och förklarades sedan som dvärgplaneter.

Mike Brown spekulerar att minst ytterligare 40 kända objekt i solsystemet kan vara dvärgplaneter, och uppskattar att upp till 200 dvärgplaneter kan upptäckas då hela regionen känd som Kuiperbältet utforskas och att antalet kan vara så högt som 2 000 om objekt utanför Kuiperbältet tas med i beräkningarna.[7] Hur himlakroppar med liknande attribut i andra solsystem ska benämnas är ännu inte bestämt, men om de var påvisbara skulle de inte betraktas som planeter.[8]

Begreppets historia[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Definition av planet

Före de upptäckter som gjordes i början av 2000-talet hade astronomer inget behov av en formell definition av en planet. Då Pluto upptäcktes 1930 ansåg astronomer att solsystemet hade nio planeter, tillsammans med tusentals mindre himlakroppar som asteroider och kometer. I nära 50 år ansågs Pluto vara större än Merkurius,[9][10] men då Plutos måne Charon upptäcktes 1978 blev det möjligt att mäta Plutos massa noggrant och det visade sig att den faktiska massan var betydligt mindre än den ursprungliga uppskattningen.[11] Pluto visade sig bara ha en tjugondel av Merkurius massa och en femtedel av månens, vilket definitivt gjorde Pluto till den minsta planeten i solsystemet. Trots detta var Pluto mer än tio gånger tyngre än det största objektet i asteroidbältet, Ceres.[12] Vidare visade sig Pluto ha många ovanliga egenskaper såsom en stor omloppsexcentricitet och en hög banlutning, vilket gjorde Pluto till en himlakropp som skiljde sig avsevärt mot övriga planeterna i solsystemet.[13]

År 1990 började astronomer upptäcka objekt i samma region som Pluto (det som i dag kallas Kuiperbältet) och några ännu längre bort.[14] Många av dessa objekt delade samma omloppsbana och Pluto började ses som den största medlemmen i en ny klass av himlakroppar, plutino. Detta fick vissa astronomer att sluta kalla Pluto för en planet. Många termer såsom småplanet, subplanet och planetoid började användas för de himlakroppar som idag kallas dvärgplaneter.[15][16] Fram till och med 2005 omnämndes ytterligare tre himlakroppar med massa och omloppsbana som liknade Plutos (Quaoar, Sedna och Eris) i vetenskaplig litteratur.[17] Det stod klart att man antingen var tvungen att klassificera även dessa som planeter, eller omklassificera Pluto.[18] Många astronomer insåg även att man troligen skulle hitta ytterligare objekt som Pluto och att antalet planeter skulle börja öka snabbt om Pluto fortsatt skulle vara kvar i kategorin.[19]

År 2006 fastslogs det att Eris (då känd som 2003 UB313) var något större än Pluto och några rapporter hänvisade inofficiellt till den som den tionde planeten.[20] På grund av detta väcktes heta debatter kring frågan i IAU:s generalförsamling i augusti 2006.[21] IAU:s ursprungliga förslag inkluderade Charon, Eris och Ceres i listan över planeter. Ett flertal astronomer invände mot detta förslag och den uruguayanska astronomen Julio Ángel Fernández tog fram ett nytt förslag, i vilket en mellankategori togs fram för himlakroppar som var tillräckligt stora för att bli runda, men som inte hade rensat sin omloppsbana från planetesimaler. Detta förslag inkluderade Pluto, Ceres och Eris i den nya kategorin, då de inte rensat sina omloppsbanor.[22]

IAU:s slutliga resolution antog detta system med tre kategorier för himlakroppar med sin omloppsbana runt solen. Fernández föreslog att dessa mellanting skulle kallas planetoider,[23][24] men IAU:s division III-sammanträde röstade enhälligt för att kalla dessa för dvärgplaneter.[3] Resolutionen löd i sin helhet (fritt översatt):

IAU /.../ beslutar att planeter och andra kroppar, förutom naturliga satelliter (månar), i vårt solsystem delas in i tre distinkta kategorier på följande sätt:

(1) En planet1 är en himlakropp som (a) ligger i en omloppsbana kring solen, (b) har tillräcklig massa för att dess egen gravitation ska överkomma stelkroppskrafterna så att den uppnår hydrostatisk jämvikt (en nästan rund form) och (c) har rensat sitt närområde i omloppsbanan.
(2) En "dvärgplanet" är en himlakropp som (a) ligger i en omloppsbana kring solen, (b) har tillräcklig massa för att dess egen gravitation ska överkomma stelkroppskrafterna så att den uppnår hydrostatisk jämvikt (en nästan rund form)2, (c) inte har rensat sitt närområde i omloppsbanan, och (d) inte är en naturlig satellit.
(3) Alla andra objekt3, förutom naturliga satelliter, som cirkulerar kring solen ska kollektivt kallas för "små solsystemskroppar."

Fotnoter:
1 De åtta planeterna är: Merkurius, Venus, jorden, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus och Neptunus.
2 En IAU-process ska instiftas för att tilldela gränsobjekt lämplig status.
3 Dessa inkluderar för närvarande en majoritet av solsystemets asteroider, flertalet transneptunska objekt (TNO), kometer och andra små himlakroppar.

Även om det fanns vissa frågetecken kring hur planeter i andra solsystem skulle komma att klassificeras,[25] beslöt man att inte fatta något beslut i frågan förrän en sådan himlakropp observerats.[22]

IAU:s resolution 6A från 2006 erkände Pluto som en prototyp för en ny kategori av transneptunska objekt.[26] Namnet och den exakta naturen för den här kategorin specificerades inte utan bordlades för senare diskussion inom IAU. I debatten som ledde fram till resolutionen benämndes dessa objekt både som plutoner och plutonska objekt, men inget av dessa namn fick fortsatt användning.[3] Den 11 juni 2008 tillkännagav IAU:s styrelse namnet, plutoid, och en definition: alla transneptunska dvärgplaneter är plutoider.[27] En månad senare, 18 juli 2008, omklassificerade arbetsgruppen för solsystemets nomenklatur den himlakropp som då var känd som (136472) 2005 FY9 som en dvärgplanet, och gav den namnet Makemake.[28]

Kännetecken[redigera | redigera wikitext]

Planetära diskriminanter[29]
Himlakropp Massa (ME*)
Λ/ΛE**
µ***
Merkurius 0,055 0,012 6 9,1 × 104
Venus 0,815 1,08 1,35 × 106
Jorden 1,00 1,00 1,7 × 106
Mars 0,107 0,006 1 1,8 × 105
Ceres 0,000 15 8,7 × 10-9 0,33
Jupiter 317,7 8 510 6,25 × 105
Saturnus 95,2 308 1,9 × 105
Uranus 14,5 2,51 2,9 × 104
Neptunus 17,1 1,79 2,4 × 104
Pluto 0,002 2 1,95 × 10-8 0,077
Haumea 0,000 67 1,72 × 10-9 0,02
Makemake 0,000 67 1,45 × 10-9 0,02[30]
Eris 0,002 8 3,5 × 10-8 0,10

*ME i Jordmassor.
**Λ/ΛE = M²/P × PE/M2E.
***µ = M/m, där M är himlakroppens massa och m
är den samlade massan av alla andra himlakroppar
kring dess omloppsbana.

Omloppsdominans[redigera | redigera wikitext]

Alan Stern och Harold F. Levison introducerade en parameter Λ (lambda), som uttrycker sannolikheten för ett möte som resulterar i en avvikelse i omloppsbana.[31] Värdet på parametern i Sterns modell är proportionell mot massan i kvadrat och omvänt proportionell mot perioden. Detta värde kan användas för att uppskatta en himlakropps kapacitet att rensa området kring dess omloppsbana. En lucka på fem tiopotenser i Λ hittades mellan de minsta stenplaneterna och de största asteroiderna och Kuiperbältets objekt (tredje kolumnen i tabellen över planetära diskriminanter till höger).[29]

Utifrån denna parameter argumenterade Steven Soter med fler astronomer för en åtskillnad mellan dvärgplaneter och de andra åtta planeterna baserad på deras oförmåga att "rensa området kring dess omloppsbana"; planeter kan rensa området kring sin omloppsbana från mindre himlakroppar genom kollision, infångande, eller störningar i gravitationen, medan dvärgplaneter saknar massan för att göra detta.[31] Med andra ord, Soter föreslog en parameter som han kallade planetär diskriminant, betecknad med symbolen µ (my), som representerar en experimentell mätning av den faktiska graden av "renhet" i området kring omloppsbanan (där µ beräknas genom att dividera massan hos himlakroppen i fråga med den total massan hos himlakropparna som delar dess omloppsområde).[29] Det finns ett flertal andra sätt att försöka skilja mellan planeter och dvärgplaneter,[31] men 2006 års definition utgår från det här konceptet.[3]

Storlek och massa[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Hydrostatisk jämvikt

Då en himlakropp uppnår hydrostatisk jämvikt finns det ingen obalans i gravitationen på dess yta. Skulle ett lager av vätska placeras på denna yta skulle det bilda ett vätskelager med samma form, förutom mindre avvikelser i form av kratrar och sprickor. Detta innebär inte att himlakroppen är en sfär; ju snabbare en kropp rör sig desto mer formas kroppen som en rotationsellipsoid, men sådana krafter påverkar även en vätskeyta. Ett extremt exempel på icke-sfärformad himlakropp i hydrostatisk jämvikt är Haumea, som är dubbelt så bred som den är lång.

Några gränsvärden för massa och storlek hos dvärgplaneter har ännu inte specificerats av IAU. Det finns ingen övre gräns och en himlakropp som är större och massivare än Merkurius, men som inte har rensat området kring sin omloppsbana skulle klassificeras som en dvärgplanet. Den lägre gränsen bestäms av kraven för att uppnå hydrostatisk jämvikt, men storleken eller massan för vilken en himlakropp uppnår denna form beror på dess sammansättning och termiska historia. Det första utkastet till IAU:s resolution 2006 omdefinierade formen för hydrostatisk jämvikt till något som gäller "för himlakroppar med en massa över 5×1020 kg och en diameter större än 800 km,[25] men detta bibehölls inte i det slutliga förslaget.[3]

Empiriska observationer antyder att den undre gränsen kan variera beroende på himlakroppens sammansättning. Exempelvis är Ceres den enda himlakroppen i asteroidbältet som man idag vet har formats rund av sin egen gravitation (även om Vesta kan ha varit det tidigare). Det har därför föreslagits att gränsen där andra steniga himlakroppar likt Ceres avrundas bör ligga runt 400 km i diameter. Mike Brown (en ledande forskare inom det här området och Eris upptäckare) föreslog att den undre gränsen för en isdvärgplanet troligen ligger någonstans under 400 km.[7]

Det är ännu inte klart i vilken grad en avvikelse från en perfekt hydrostatisk jämvikt är tolererbar, eller om det räcker med att objektet uppnått jämvikt för att inkluderas. Alla fasta kroppar i solsystemet, såsom Japetus med sina berg och Mars med sin sköld av vulkaner, avviker till viss del. Detta är avgörande när det gäller asteroiden 4 Vesta, som kan ha avvikit från jämvikt på grund av ett stort nedslag som avlägsnade delar av ena halvklotet.


Klassificerade dvärgplaneter[redigera | redigera wikitext]

I och med 2009 har IAU klassificerat fem himlakroppar som dvärgplaneter. Två av dessa, Ceres och Pluto, vet man uppfyller kraven genom direkt observation. De andra tre, Eris, Haumea och Makemake, antas vara dvärgplaneter baserat på matematisk modeller eller, i Eris fall, är större än Pluto och därigenom kvalificerar sig på grund av sin storlek.[26][5]

  1. Ceres Ceres – upptäcktes den 1 januari 1801 (45 år före Neptunus) och ansågs vara en planet i halvt sekel innan den omklassificerades som en asteroid. Ceres klassificerades som en dvärgplanet den 13 september 2006.
  2. Pluto Pluto – upptäcktes den 18 februari 1930 och var klassificerad som planet i 76 år. Pluto omklassificerades som en dvärgplanet den 24 augusti 2006.
  3. Eris – upptäcktes den 21 oktober 2003. I media kallades den för den "tionde planeten". Eris blev antagen som dvärgplanet 13 september 2006.
  4. Makemake – upptäcktes den 31 mars 2005 och blev antagen som dvärgplanet den 11 juli 2008.
  5. Haumea – upptäcktes den 28 december 2004 och blev antagen som dvärgplanet den 17 september 2008.

Ingen rymdsond har utforskat någon av dvärgplaneterna. Detta kommer förändras om NASA:s Dawn och New Horizons, som planeras till 2015, når Ceres respektive Pluto.[32][33] Dawn planeras även observera en annan potentiell dvärgplanet, Vesta år 2011.

Egenskaper hos dvärgplaneternas omloppsbanor[34]
Namn Region i
solsystemet
Omlopps-
radie (AU)
Omloppstid
(år)
Genomsnittlig
omloppshastighet (km/s)
Banlutning till
ekliptikan
(°)
Omlopps-
excentricitet
Planetär
diskriminant
Ceres Asteroidbältet 2,77 4,60 17,882 10,59 0,080 0,33
Pluto Kuiperbältet 39,48 248,09 4,666 17,14 0,249 0,077
Haumea Kuiperbältet 43,34 285,4 4,484 28,19 0,189  ?
Makemake Kuiperbältet 45,79 309,9 4,419 28,96 0,159  ?
Eris Scattered disc 67,67 557 3,436 44,19 0,442 0,10
Fysiska egenskaper hos dvärgplaneterna
Namn Ekvatorialdiameter i
förhållande till Månen
Ekvatorialdiameter
(km)
Massa i förhållande
till Månen
Massa
(×1021 kg)
Densitet
(kg/m³)
Ytgravitation
(m/s2)
Flykt-
hastighet

(km/s)
Axel-
lutning
Rotations-
period

(dagar)
Månar Yttemp.
(K)
Atmosfär
Ceres[35][36] 28,0% 974,6±3.2 1,3% 0,95 2,08 0,27 0,51 ~3° 0,38 0 167 ingen
Pluto[37][38] 68,7% 2306±30 17,8% 13,05 2,0 0,58 1,2 119,59° -6,39 3 44 transient
Haumea[39][40] 33,1% 1150+250−100 5,7% 4,2 ± 0.1 2,6–3,3 ~0,44 ~0,84 2 32 ± 3  ?
Makemake[39][41] 43,2% 1500+400−200 ~5%? ~4? ~2? ~0,5 ~0,8 0 ~30 transient?
Eris[42][43] 74,8% 2400±100 22,7% 16,7 2,3 ~0,8 1,3 ~0.3 1 42 transient?

Kandidater[redigera | redigera wikitext]

Likt det som inträffade med Ceres, kan de tre näst största himlakropparna i asteroidbältet - Vesta, Pallas, and Hygiea[44] - komma att klassificeras som dvärgplaneter om det visas att de formats av hydrostatisk jämvikt.[45] Om än osäkert, visar nuvarande data att detta är osannolikt för Pallas och Hygiea. Vesta, emellertid, verkar enbart ha avvikit från hydrostatisk jämvikt på grund av ett stort nedslag som ägt rum innan den tog form;[46] definitionen av en dvärgplanet tar inte upp denna fråga. Rymdsonden Dawn beräknas träda in i Vestas omloppsbana 2011 och hjälpa till att klargöra frågan.[32]

Statusen för Charon (nu ansedd vara en måne till Pluto) är fortsatt osäker, då det för närvarande inte finns någon klar definition som skiljer ett månsystem från ett binärt (dubbelplanet-) system. Det ursprungliga utkastet till resolution 5 [25] som presenterades för IAU uppgav att Charon kunde komma att klassificeras som en planet på grund av att:

  1. Charon ensam skulle uppfylla kraven för storlek och form för en dvärgplanet.
  2. Charon kretsar med Pluto kring ett gemensamt barycentrum beläget mellan de två himlakropparna (snarare än inuti en av himlakropparna) eftersom Charons massa inte är obetydlig i förhållande till Pluto.

[47]

Den definitionen var dock inte kvar i IAU:s slutliga resolution och det är okänd huruvida den kommer att tas upp för framtida diskussion.

Plutoidkandidater[redigera | redigera wikitext]

Illustration över relativ storlek, albedo och färg hos de största transneptunska objekten.

Många transneptunska objekt (TNO) antas ha iskärnor och behöver troligen bara en diameter på cirka 400 km - 3% av jordens - för att uppnå hydrostatisk jämvikt, vilket skulle göra dem till dvärgplaneter i plutiodklassen.[7] Trots att bara grova uppskattningar på dessa objekts diametrar finns tillgängliga, antas det att ytterligare 42 himlakroppar bortom Neptunus (förutom Pluto och Eris) troligen är dvärgplaneter.[7][48] Ett forskarlag undersöker ytterligare 30 sådana objekt och tror att det totala antalet kommer visa sig vara runt 200 stycken i Kuiperbältet och många fler bortom det.[7]

Tancredi & Favre (2008) försökte uppskatta vilka TNO som kan komma att klassificeras som dvärgplaneter, baserat både på mätdata och data från ljuskurvor. De föreslog att nio av kandidaterna skulle antas vara dvärgplaneter.[49] Sex av dessa har uppskattats vara minst 900 km i diameter, vilket är den beräknade storleken på den minsta kända dvärgplaneten, Ceres. Detta har även en tionde kandidat, 2002 AW197. De tio huvudsakliga kandidaterna är:

Huvudsakliga plutoidkandidater[50]
Namn Kategori Uppskattad diameter (km) Massa
(×1020 kg)
Omlopps-
radie
(AU)
enligt [7] enligt [51] enligt [52] enligt [53]
Orcus plutino
(1 måne)
1100 909 946 1500 6,2–7,0 39,12
Pluto 39,48
Ixion plutino 980 570 650 1065 ~5,8 39,65
Huya plutino 480 480 0.8–1.6? 39.76
Varuna cubewano 780 874 500 900 ~5,9 42,90
2002 TX300 cubewano 800 709 1,6–3,7 43,11
Haumea 43,34
Quaoar cubewano
(1 måne)
1290 1260 844 1200 10–26 43,58
Makemake 45,79
2002 AW197 cubewano 940 793 735 890 ~5,2 47,30
2002 TC302 5:2 SDO 710 1200 1150 0,78 55,02
Eris 67,67
1996 TL66 SDO 632 460–690 2,6? 82,90
Sedna E-SDO 1800 1500 < 1600 < 1500 17–61 486,0

Ellipsoidiska månar[redigera | redigera wikitext]

Totalt 19 kända månar är massiva nog att formas runda av sin egen gravitation. Dessa himlakroppar har inga fysiska egenskaper som skiljer dem från dvärgplaneter, men anses inte tillhöra denna kategori då de inte har någon direkt omloppsbana kring solen. Dessa är jordens måne, Jupiters fyra galileiska månar (Io, Europa, Ganymedes och Callisto), Saturnus sju månar (Mimas, Enceladus, Tethys, Dione, Rhea, Titan och Iapetus), Uranus fem månar (Miranda, Ariel, Umbriel, Titania och Oberon), Neptunus måne (Triton) och Plutos måne (Charon).

Kritik[redigera | redigera wikitext]

I det omedelbara efterspelet efter IAU:s definition av dvärgplaneten, uttryckte ett antal forskare sin meningsskiljaktighet med IAU:s resolution.[54] Kampanjerna mot beslutet innehöll bildekaler och T-shirtar.[55] Mike Brown (Eris upptäckare) samtyckte med beslutet om att minska antalet planeter till åtta.[56]

NASA har meddelat att de kommer utgå från de nya riktlinjer som tagits fram av IAU.[57] Emellertid har Alan Stern, chef för NASA:s New Horizons, avvisat den nuvarande IAU-definitionen för planeter, både vad det gäller att definiera dvärgplaneter som något annat än en form av planeter och även vad det gäller att utgå från omloppsbanans struktur (istället för inre kännetecken) för att definiera objekt som dvärgplaneter.[58] Därför benämner han och hans team fortfarande Pluto som den nionde planeten.[59]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”IAU 2006 General Assembly: Result of the IAU Resolution votes”. Internationella astronomiska unionen. 2006. http://www.iau.org/iau0603.414.0.html. Läst 2009-09-11. 
  2. ^ ”Dwarf Planets”. NASA. http://solarsystem.nasa.gov/planets/profile.cfm?Object=Dwarf&Display=OverviewLong. Läst 2009-09-11. 
  3. ^ [a b c d e] ”Definition of a Planet in the Solar System: Resolutions 5 and 6” (PDF). International Astronomical Union. 2006-08-24. http://www.iau.org/static/resolutions/Resolution_GA26-5-6.pdf. Läst 2009-09-11. 
  4. ^ "The Outer Planets", 2007, The Universe program (sänt 2008-09-29, 18-19:00 EST) History Channel
  5. ^ [a b] ”Dwarf Planets and their Systems”. Working Group for Planetary System Nomenclature (WGPSN). 2008-07-11. http://planetarynames.wr.usgs.gov/append7.html#DwarfPlanets. Läst 2009-09-12. 
  6. ^ Dan Bruton. ”Conversion of Absolute Magnitude to Diameter for Minor Planets”. Department of Physics & Astronomy (Stephen F. Austin State University). http://www.physics.sfasu.edu/astro/asteroids/sizemagnitude.html. Läst 2009-09-12.  Not: Ett objekt med magnitud +1 och albedo 1 (maximalt möjliga) har diametern 838,542 km, vilket därmed är den teoretiskt minsta diametern med absolut magnitud +1.
  7. ^ [a b c d e f] Michael E. Brown. ”The Dwarf Planets”. California Institute of Technology, Department of Geological Sciences. http://web.gps.caltech.edu/~mbrown/dwarfplanets/. Läst 2008-01-26. 
  8. ^ ”Working Group on Extrasolar Planets of the International Astronomical Union : Definition of a "Planet"”. Internationella astronomiska unionen. 2001-02-28, reviderad 2003. http://www.dtm.ciw.edu/boss/definition.html. Läst 2009-09-12. 
  9. ^ Mager, Brad. ”Pluto Revealed”. discoveryofpluto.com. http://www.discoveryofpluto.com/pluto06.html. Läst 2008-01-26. 
  10. ^ Cuk, Matija; Masters, Karen (2007-09-14). ”Is Pluto a planet?”. Cornell University, Astronomy Department. http://curious.astro.cornell.edu/question.php?number=624. Läst 2008-01-26. 
  11. ^ Marc W. Buie et al. (2006). ”Orbits and Photometry of Pluto's Satellites: Charon, S/2005 P1, and S/2005 P2”. The Astronomical Journal "132" (132): sid. 290–98. doi:10.1086/504422. http://www.iop.org/EJ/abstract/1538-3881/132/1/290. Läst 2008-02-10. 
  12. ^ Jewitt, David; Delsanti, Audrey (2006) (PDF). The Solar System Beyond The Planets in Solar System Update : Topical and Timely Reviews in Solar System Sciences (PDF). Springer. doi:10.1007/3-540-37683-6. ISBN 978-3-540-37683-5. http://www.ifa.hawaii.edu/faculty/jewitt/papers/2006/DJ06.pdf. Läst 2008-02-10 
  13. ^ Weintraub, David A. (2006). Is Pluto a Planet? A Historical Journey through the Solar System. sid. 1–272. ISBN 978-0-691-12348-6 
  14. ^ Phillips, Tony (2006-09-04). ”Much Ado about Pluto”. PlutoPetition.com. http://www.plutopetition.com/unplanet.php. Läst 2008-01-26. 
  15. ^ ”Planetoids Beyond Pluto”. Astrobiology Magazine. 2004-12-30. http://www.astrobio.net/news/modules.php?op=modload&name=News&file=article&sid=1366. Läst 2008-01-26. 
  16. ^ ”Hubble Observes Planetoid Sedna, Mystery Deepens”. NASA. 2004-04-14. http://hubblesite.org/newscenter/archive/releases/2004/14/. Läst 2008-01-26. 
  17. ^ Brown, Michael E.. ”The Discovery of Eris, the Largest Known Dwarf Planet”. California Institute of Technology, Department of Geological Sciences. http://www.gps.caltech.edu/~mbrown/planetlila/. Läst 2008-01-26. 
  18. ^ Brown, Michael E. (2004). ”What is the definition of a planet?”. California Institute of Technology, Department of Geological Sciences. http://web.gps.caltech.edu/~mbrown/sedna/index.html#planets. Läst 2008-01-26. 
  19. ^ Brown, Mike (2006-08-16). ”War of the Worlds”. New York Times. http://www.nytimes.com/2006/08/16/opinion/16brown.html. Läst 2008-02-20. 
  20. ^ ”Astronomers Measure Mass of Largest Dwarf Planet”. NASA's Hubble Space Telescope home site. 2007-06-14. http://hubblesite.org/newscenter/archive/releases/2007/24/full/. Läst 2008-01-26. 
  21. ^ Brown, Michael E.. ”What makes a planet?”. California Institute of Technology, Department of Geological Sciences. http://www.gps.caltech.edu/~mbrown/whatsaplanet/. Läst 2008-01-26. 
  22. ^ [a b] Britt, Robert Roy (2006-08-19). ”Details Emerge on Plan to Demote Pluto”. Space.com. http://www.space.com/scienceastronomy/060819_new_proposal.html. Läst 2006-08-18. 
  23. ^ Bailey, Mark E.. ”Comments & discussions on Resolution 5: The definition of a planet - Planets Galore”. Dissertatio cum Nuncio Sidereo, Series Tertia - official newspaper of the IAU General Assembly 2006. Astronomical Institute Prague. http://astro.cas.cz/nuncius/appendix.html. Läst 2008-02-09. 
  24. ^ ”Dos uruguayos, Julio Fernández y Gonzalo Tancredi en la historia de la astronomía:reducen la cantidad de planetas de 9 a 8 ...&Anotaciones de Tancredi” (på spanska). Science and Research Institute, Mercedes, Uruguay. http://www.ici.edu.uy/perfilASTRO.htm. Läst 2008-02-11. 
  25. ^ [a b c] ”The IAU draft definition of "planet" and "plutons"”. International Astronomical Union. 2006-08-16. http://www.iau.org/public_press/news/release/iau0601/. Läst 2008-05-17. 
  26. ^ [a b] ”News Release - IAU0603: IAU 2006 General Assembly: Result of the IAU Resolution votes”. IAU. 2006-08-26. http://www.iau.org/public_press/news/detail/iau0603/. Läst 2009-08-31. 
  27. ^ ”Plutoid chosen as name for Solar System objects like Pluto”. http://www.iau.org/public_press/news/release/iau0804/. 
  28. ^ ”Minor Planets, Dwarf Planets”. IAU. http://www.cfa.harvard.edu/iau/Headlines.html. Läst 2009-09-12. 
  29. ^ [a b c] Steven Soter. ”What is a Planet?”. The Astronomical Journal "132": sid. 2513–19. doi:10.1086/508861. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0608359. Läst 2008-01-22. 
  30. ^ Beräknat utifrån uppskattningar av Kuiperbältets massa som återfinns på Iorio, 2007 av 0,033 Jordmassor
  31. ^ [a b c] S. Alan Stern och Harold F. Levison (2002). ”Regarding the criteria for planethood and proposed planetary classification schemes” (PDF). Highlights of Astronomy "12": sid. 205–13. http://www.boulder.swri.edu/~hal/PDF/planet_def.pdf. Läst 2008-01-22. 
  32. ^ [a b] C.T. Russel et al. (2006). ”Dawn Discovery mission to Vesta and Ceres: Present status”. Advances in Space Research "38": sid. 2043–48. doi:10.1016/j.asr.2004.12.041. http://adsabs.harvard.edu/abs/2006AdSpR..38.2043R. Läst 2007-12-08. 
  33. ^ Britt, Robert Roy (2003). ”Pluto Mission a Go! Initial Funding Secured”. Space.com. Arkiverad från originalet den 2003-04-18. http://web.archive.org/web/20030418155403/http://www.space.com/scienceastronomy/pluto_horizons_030225.html. Läst 2007-04-13. 
  34. ^ Bowell, Ted. ”The Asteroid Orbital Elements Database”. Lowell Observatory. ftp://ftp.lowell.edu/pub/elgb/astorb.html. Läst 2008-02-12. 
  35. ^ Thomas P.C, Parker J.Wm.; McFadden, L.A.; et al. (2005). ”Differentiation of the asteroid Ceres as revealed by its shape”. Nature "437": sid. 224–26. doi:10.1038/nature03938. http://adsabs.harvard.edu/abs/2005Natur.437..224T. Läst 2008-02-16. 
  36. ^ Beräknat utifrån känd parametrar. APmag och AngSize genererade med Horizons (Ephemeris: Observer Table: Quantities = 9,13,20,29)
  37. ^ Williams, D.R. (2006-09-07). ”Pluto Fact Sheet”. NASA. http://nssdc.gsfc.nasa.gov/planetary/factsheet/plutofact.html. Läst 2007-03-24. 
  38. ^ Buie, M. W.; Grundy, W.M.; Young, E.F.; Young, L.A.; Stern, S.A. (2006). ”Orbits and photometry of Pluto's satellites: Charon, S/2005 P1, and S/2005 P2”. Astronomical Journal "132": sid. 290. doi:10.1086/504422. http://adsabs.harvard.edu/cgi-bin/nph-bib_query?bibcode=2006AJ....132..290B&db_key=AST&data_type=HTML&format=&high=444b66a47d27727. 
  39. ^ [a b] Stansberry, J.; Grundy, W.; Brown, M.; et al. (2007) (abstract). Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0702538v1. 
  40. ^ David L. Rabinowitz; Barkume, K.M.; Brown, E.M. et al. (2006). ”Photometric Observations Constraining the Size, Shape, and Albedo of 2003 EL61, a Rapidly Rotating, Pluto-Sized Object in the Kuiper Belt”. The Astrophysical Journal "639": sid. 1238–1251. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0509401. 
  41. ^ J. Licandro, N. Pinilla-Alonso, M. Pedani, et al. (2006). ”The methane ice rich surface of large TNO 2005 FY9: a Pluto-twin in the trans-neptunian belt?”. Astronomy and Astrophysics "445" (L35-L38): sid. L35. doi:10.1051/0004-6361:200500219. http://www.aanda.org/index.php?option=article&access=doi&doi=10.1051/0004-6361:200500219. Läst 2008-07-14. 
  42. ^ Stansberry, John (2007). ”Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope”. University of Arizona, Lowell Observatory, California Institute of Technology, NASA Ames Research Center, Southwest Research Institute, Cornell University. http://arxiv.org/abs/astro-ph/0702538v1. Läst 2007-05-18. 
  43. ^ Michael E. Brown; Schaller, Emily L. (2007). ”The Mass of Dwarf Planet Eris”. Science "316": sid. 1585. doi:10.1126/science.1139415. PMID 17569855. http://www.sciencemag.org/cgi/content/full/316/5831/1585. 
  44. ^ Rincon, Paul (2006-08-16). ”Planets plan boosts tally to 12”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/1/hi/sci/tech/4795755.stm. Läst 2007-03-17. 
  45. ^ Battersby, Stephen (2006-08-16). ”Three new planets may join solar system”. New Scientist.com. http://www.newscientistspace.com/article.ns?id=dn9761&feedId=online-news_rss20F53. Läst 2008-01-26. 
  46. ^ Peter C. Thomas; Binzelb, Richard P.; Gaffeyc, Michael J.; Zellnerd, Benjamin H.; Storrse, Alex D.; Wells, Eddie (1997). ”Vesta: Spin Pole, Size, and Shape from HST Images”. Icarus "128": sid. 88–94. doi:10.1006/icar.1997.5736. 
  47. ^ Fotnoten i ursprungstexten lyder: "For two or more objects comprising a multiple object system.... A secondary object satisfying these conditions i.e. that of mass, shape is also designated a planet if the system barycentre resides outside the primary. Secondary objects not satisfying these criteria are "satellites". Under this definition, Pluto's companion Charon is a planet, making Pluto-Charon a double planet."
  48. ^ Britt, Robert Roy (2006-08-16). ”Nine Planets Become 12 with Controversial New Definition”. Space.com. http://www.space.com/scienceastronomy/060816_planet_definition.html. Läst 2008-01-26. 
  49. ^ Tancredi & Favre. ”Which are the dwarfs in the Solar system?”. Asteroids, Comets, Meteors. http://www.lpi.usra.edu/meetings/acm2008/pdf/8261.pdf/. Läst 2008-09-20. 
  50. ^ Alla himlakroppar med en uppskattad diameter över 900 km, med tre ytterligare huvudkandidater, (Huya, 2002 TX300, 1996 TL66) refererad i Tancredi & Favre. ”Which are the dwarfs in the Solar system?”. Asteroids, Comets, Meteors. http://www.lpi.usra.edu/meetings/acm2008/pdf/8261.pdf. Läst 2008-09-20. 
  51. ^ Johnston, Robert (2007-11-24). ”List of Known Trans-Neptunian Objects”. Johnston's Archive.net. http://www.johnstonsarchive.net/astro/tnoslist.html. Läst 2008-01-26. 
  52. ^ Barucci, M.A.; Stansberry, John; Grundy, Will; Brown, Mike; Cruikshank, Dale; Spencer, John; Trilling, David; Margot, Jean-Luc (2007). ”Physical Properties of Kuiper Belt and Centaur Objects: Constraints from Spitzer Space Telescope”. The Solar System beyond Neptune (University of Arizona Press). http://arxiv.org/pdf/astro-ph/0702538. Läst 2008-01-26. 
  53. ^ David C. Jewitt. ”Kuiper Belt: The 1000 km Scale KBOs”. University of Hawaii, Institute for Astronomy. http://www.ifa.hawaii.edu/faculty/jewitt/kb.html. Läst 2008-02-10. 
  54. ^ Rincon, Paul (2006-08-25). ”Pluto vote 'hijacked' in revolt”. BBC News. http://news.bbc.co.uk/2/hi/science/nature/5283956.stm. Läst 2008-01-26. 
  55. ^ Chang, Alicia (2006-08-25). ”Online merchants see green in Pluto news”. USA Today. http://www.usatoday.com/tech/science/space/2006-08-25-pluto-memorabilia_x.htm. Läst 2008-01-25. 
  56. ^ Brown, Michael E.. ”The Eight Planets”. California Institute of Technology, Department of Geological Sciences. http://web.gps.caltech.edu/~mbrown/eightplanets/. Läst 2008-01-26. 
  57. ^ ”Hotly-Debated Solar System Object Gets a Name”. NASA pressrelease. 2006-09-14. http://www.nasa.gov/vision/universe/solarsystem/erisf-20060914.html. Läst 2008-01-26. 
  58. ^ Stern, Alan (2006-09-06). ”Unabashedly Onward to the Ninth Planet”. New Horizons webbplats. http://pluto.jhuapl.edu/overview/piPerspectives/piPerspective_09_06_2006.php. Läst 2008-01-26. 
  59. ^ Stern, Alan (2008-01-17). ”Happy Birthday New Horizons! Two Years on the Road to the Ninth Planet”. New Horizons webbplats. http://pluto.jhuapl.edu/overview/piPerspectives/piPerspective_01_17_2008.php. Läst 2008-01-26. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]