Akvarium

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För Akvarium Stockholm, se Aquaria Vattenmuseum.
Valhaj i världens största akvarium, Akvariet i Georgia, USA.

Ett akvarium är en vattenbehållare som är avsedd att hysa fiskar eller andra i vattenlevande djur och/eller växter för prydnad, odling eller forskning.

Terminologi[redigera | redigera wikitext]

  • Aqua är latin och betyder "vatten". Ordet "akvarium" betyder ordagrant "plats där vatten finns", och kommer av latinets aquarium, en substantivering av aquarius, vilket är adjektivformen av just aqua. Latinets -arium betyder plats för.[1]
  • En person som ägnar sig åt akvarium och akvariefiskar som hobby kallas för akvarist. Hobbyn i sig kallas akvaristik.

Allmänt[redigera | redigera wikitext]

Akvarium i Melbourne

Akvarier indelas för det första i hemmaakvarier, och de stora vattenanläggningar som har som syfte att verka som djurpark.

Akvarier indelas också i söt- och saltvattensakvarier. Skillnaden är vilken biotop inredningen och invånarna i akvariet är hämtad ifrån. Ytterligare en indelning syftar till att skilja ut akvaterrarier, det vill säga akvarier med landdel. Dessa är till för amfibiska djur som salamandrar, vattensköldpaddor och andra så kallade herptiler. Ett äldre ord för akvaterrarium som dock ibland fortfarande används inom facklitteraturen är paludarium. En liknande behållare helt utan vattendel, slutligen, kallas terrarium.

En typ av akvarium som blivit mycket populärt på senare tid är växtakvarium där fokus ligger på att skapa ett vackert akvarium med mycket växter. Fiskarna kommer i andra hand men mår ofta väldigt bra då växterna fungerar som ett stort filter som tar bort skadlig ammonium och förbättrar nitrifikationsprocessen. För syresättningen av vattnet är dock växterna inte särskilt viktiga: endast ungefär 1% av vattnets syreupptagning har sitt ursprung i akvarieväxternas fotosyntes, resten av syret tas upp direkt av vattnet via vattenytan. För att få växterna att trivas tillsätts ofta PMDD och koldioxid och har rätt bra med ljus, mellan 0,3 till 1,0 watt per liter vatten. PMDD är en billig och komplett växtnäring som innehåller kväve, fosfor, kalium och flera olika mikroämnen. Koldioxiden tillsätts med hjälp av mäsk eller koldioxidflaskor.

En annan typ av akvarium är Nano-akvarium. Nano-akvarium är akvarium med väldigt liten vattenvolym.

Hemmaakvarium[redigera | redigera wikitext]

Ett hemmaakvarium.

Det klassiska hemmaakvariet är ett rätblock med väggar av glas. Normalt är höjden något lägre än djupet. Med djupet menas avståndet från framsida till baksida. Längden på akvariet är ofta ungefär dubbelt så långt som djupet. Anledningen till formatet är att man vill ha en stor framsida och i regel en stor yt- och bottenarea. Eftersom vattnet till största delen syresätts via vattenytan är det fördelaktigt om vattenytan är så stor som möjligt i förhållande till den sammanlagda volymen, och en botten täckt med grus kan agera som substrat för mikrobiologiska processer nödvändiga för ett biologiskt kretslopp, samt hålla fast rötterna hos eventuella vattenväxter.

Glasskivorna är numera nästan alltid sammanfogade av silikon. Att sammanfoga glasen med kitt förekommer numera ytterst sällan. Vid nytillverkning används numera uteslutande silikon. Silikonet ska inte vara av den typ som används i våtrum, då det innehåller mögelhämmande medel som är giftigt för akvariets växter och djur. Med silikon kan man göra ganska stora akvarier utan att behöva något mer stöd än själva fogen. När silikonet introducerades som lim och fogmassa revolutionerade detta samtidigt akvariehobbyn, det var nu betydligt lättare att bygga egna akvarier och framförallt hålla dem täta.

Akvarier har ändå ofta en ram av trä eller metall, främst av estetiska skäl. Moderna akvarier har ofta aluminiumram.

Vattentrycket mot glasrutorna beror på höjden på akvariet – den så kallade tryckhöjden – och även i viss mån volymen. Därför har större akvarier tjockare glas. Vanliga tjocklekar är 4–6 mm. Riktigt stora akvarier kan ha mer än 10 mm i glastjocklek.

När man beräknar volymen hos ett akvarium så räknar man på innermåtten, det vill säga hur mycket vatten det rymmer men oftast ser man beräkningar på yttermåtten när det gäller stora akvarier och skillnaden mellan inner- och yttermått är liten. Man använder en enkel geometrisk formel när man räknar ut akvariets volym, längden x djupet x höjden = volymen. Om man då anger måttenheterna i decimeter får man volymen i liter.

De vanligaste volymerna ligger i området 50 till 540 liter. Större akvarier är ofta specialbyggen. Det är fullt möjligt att bygga sådana akvarier i trä – till exempel plywood – samt glasfiberarmerade material eller plåt. Det senare bör helst ej användas i saltvattenakvarier. I handeln finns även glasskålar i olika storlekar och akvarier med polygonbotten. Glasskålar kan fungera för mindre fiskar men sedan juni 2005 är det olagligt att hålla större fiskar som exempelvis guldfiskar i glasskål. (Se följande pdf-fil med Djurskyddsmyndighetens "föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m av djur avsedda för sällskap och hobby": DFS 2005:8 L80. Djurskyddsmyndighetens verksamhet övergick den 1 juli 2007 till Jordbruksverket. Föreskrifter utfärdade av Djurskyddsmyndigheten fortsätter emellertid att gälla tills Jordbruksverket upphäver dem.[2])

Sötvattensakvarium[redigera | redigera wikitext]

Sötvattensakvarium brukar delas in i några olika underkategorier.

  • Sällskapsakvarium, där olika arter av fiskar och växter från ett eller flera olika geografiska områden trivs tillsammans.
  • Växtakvarium, där tonvikten läggs på olika vattenväxter. Växtakvarium inreds ofta med en botten av jord, torv, grus, bränd lera eller en kombination av dessa samt olika vattenväxter och inredning i form av stenar och trädrötter, typiskt mangrove.
  • Biotopakvarium, där man vill efterlikna en speciell del av naturen, exempelvis en del av malawisjöns eller tanganyikasjöns klippstränder. Klippstrandsakvarium som har dessa typer av biotoper brukar inredas med bottengrus och olika stenar.
  • Artakvarium, ett akvarium där man håller en speciell art, exempelvis pirayor, som sällan kan hållas med andra fiskarter.
  • Kallvattenakvarier, som namnet säger ett akvarium med kallare vatten, exempelvis inhemska fiskarter som id, elritsa, abborre eller andra arter från något vattendrag i Sverige. Även guldfisk kan med fördel hållas i ett lite kallare akvarium. Även fiskar som sommartid bor i trädgårdsdammar kan behöva övervintra inomhus i ett kallvattensakvarium.
  • Specialakvarium som kan vara exempelvis en strid bäck med kraftigt vattenflöde, en av tidvatten påverkad strandremsa eller liknande. Hit räknas också karantänsakvarium, yngelakvarium, lekakvarium etc.

Kombinationer är inte ovanliga, då gränserna mellan olika typer inte är absoluta. Sällskaps- och växtakvarier brukar ofta vara kombinerade. Ett sällskapsakvarium kan också vara ett saltvattensakvarium. Ett utpräglat malawiakvarium med en biotopriktig inredning och ett begränsat antal arter av fiskar från Malawisjön kan vara både ett biotop- och ett artakvarium. Har man det placerat som blickfång i sitt vardagsrum är det inte heller fel att benämna det som ett sällskapsakvarium. Detta exempel visar att de olika kategorierna är ganska ungefärliga.

Inredning, allmänt[redigera | redigera wikitext]

Grus på botten av ett sötvattensakvarium.

Typisk inredning i ett akvarium består av:

  • Bottensubstrat. Substratet tjänar flera syften utöver det rent dekorativa. I de undre lagren bildas med tiden bakterier som bidrar i förmultningsprocessen av döda växtdelar, fiskbajs och annat som annars skulle försämra vattenkvaliteten. Växters rötter växer i bottensubstratet och kan utvinna näringsämnen ur den mulm som bildas. Bottensubstratet har även en viktig funktion för vissa fiskar och andra invånare som använder det till att gräva ett bo, gömma sig i eller leta efter mat. Grus, småsten, sand, jord, bränd lera, eller en kombination av dessa är vanligt förekommande. Yngelakvarium, lekakvarium, akvarium som används som karantän och andra specialakvarium har ofta inget bottensubstrat alls, eller ett bestående av glaskulor. Detta för att underlätta att hålla en mer steril miljö eller för att underlätta kläckning av ägg från romspridande fiskarter. Bottensubstratet kan även innehålla pH-justerande innehåll, som t ex kalksten eller torv.
  • Växter. Vattenlevande växter, sumpväxter eller flytväxter är möjliga att ha i ett akvarium. I akvariehandeln förekommer det även växter som bara klarar av att vara nedsänkta under vatten en begränsad tid. Det är få växter som enbart kan överleva under vattenytan, utan merparten har en undervattensform som är anpassad efter de betingelser som råder under vattenytan. Två typiska anpassningar som undervattensformen kan ta är en anpassning till de lägre nivåer av CO2, och anpassning av bladen till att näring finns tillgängligt löst i vattnet.
  • Trädrötter. Vanligt förekommande är mangrove och red more. Mangroverötter är har växt under vatten under hela sin växttid. De kommer från träsk. De avger inga farliga ämnen, och emedan de har mycket tätväxande ved med dålig förmåga att binda gaser, flyter de inte upp till ytan. Akvaristen eftersträvar att använda träslag med en tätväxande ved för att minska träets flytförmåga och för träet inte ska förmultna alltför snabbt i akvariet. Trädrötter är mestadels för dekorativa syften, men är nödvändiga för att hålla vissa arter, t ex Plecostomus.
  • Stenar. Används för dekorativa syften, för att efterlikna invånarnas naturliga habitat eller för att skapa hålor och gömmor för invånarnas trivsel.
  • Artificiell inredning. I handeln förekommer det moduler av plast som efterliknar ett biotop och som används nedsänkt i akvariet som bakgrund. En tillverkare av dessa bakgrundsmoduler är Back to nature Det är även vanligt förekommande med egna hemmabyggen av sådana moduler. Annan artificiell inredning, som t ex krukor, glasflaskor, dekorativa leksaker är också vanligt förekommande.

Teknisk utrustning[redigera | redigera wikitext]

Till akvariet hör utrustning såsom doppvärmare, akvariefilter, termometer, akvariebelysning, bakgrund, algskrapa och andra verktyg för att göra rent akvariet.

Värmare[redigera | redigera wikitext]

En doppvärmare är ett rör med värmetrådar som verkar som ett temperaturstyrt element. Den håller vattentemperaturen över en viss nivå som oftast går att ställa in med hjälp av en inbyggd termostat. För att kontrollera vattentemperaturen skall alla akvarier ha en termometer. Förr var kvicksilvertermometrarna vanliga men av miljöskäl väljer man idag istället en termometer i form av en plastremsa som klistras fast på akvarierutan, eller en liten digital elektronisk termometer.

Filtrering, vattencirkulation[redigera | redigera wikitext]

Det behövs ett filter för att hålla bra värden i akvarievattnet. Normala värden är 6–8 i pH-värde och mjukt till medelhårt vatten, beroende på vilka fiskar det gäller. Även halten av ammoniak och ammonium bör akvaristen kontrollera. Ofta är det ett nedsänkt filter där vattencirkulationen ombesörjs av en invändig elmotor, eller en luftpump som sitter utanför akvariet. Det finns även ett alternativ med ett externt filter som suger in vatten genom en slang och lämnar tillbaka det renat genom en annan slang. Ett tredje alternativ är att suga ner vattnet genom bottengruset och upp genom ett rör till ytan igen – ett så kallat bottenfilter. Bottenfilter är numera mindre vanliga och anses av många akvarister som svårskötta (se nedan). Idén med filtrering är att driva vattnet genom ett filtermaterial som skumgummi eller vadd för att fånga upp makroskopisk smuts och göra en plats för mikroskopiska nedbrytningsprocesser som renar vattnet. Det förekommer också filtrering med aktivt kol, vilket tar bort vissa gifter eller missfärgningar i vattnet. Noteras ska dock att när man filtrerar med aktivt kol så är det under begränsad tid eftersom man också tar bort nyttiga delar, så som näring till växterna. Smutsen kommer oftast från döda växtrester, avföring från fiskarna samt överblivet foder.

Idag så använder de flesta akvaristerna ett så kallat "innerfilter" alltså en motordriven pump med skumgummipatron som sitter helt inne i akvariet. Det så kallade "ytterfiltret" som då befinner sig utanför akvariet med slangar till och från det samma förekommer också men då mest i större akvarium. Risken med läckage ökar med ett ytterfilter då slangar med anslutningar kan utgöra en riskfaktor. Fördelen med ytterfiltret är annars att man kan fylla detta med olika slags filtermaterial, både biologiska som rent mekaniska. Bottenfiltret är idag sällsynt, man resonerar som så att det är lättare att göra rent och hålla efter ett filtermaterial i ett inner- eller ytterfilter än att göra rent akvariets bottenmaterial. Det har också visat sig vara svårt att göda akvarieväxterna då man har ett bottenfilter.

  • Fluidiserad sandbed är ett biologiskt filter vid rening av dricksvatten men används numera också av akvarister. Principen är ett kraftigt vattenflöde genom vanligtvis sand som blir då fluidiserad och beter sig som vätska då sandkornen blir separerade av vatten som i kvicksand eller likvifaktion vid jordbävningar. Den sammanlagda ytan på sandkornen är mångdubbelt större än i andra biologiska filter och blir tillgänglig för kolonisation med gynnsamma bakterier.

Belysning[redigera | redigera wikitext]

Som belysning används oftast en lysrörsramp, gärna med väl valda ljusspektra på lysrören för att gynna vattenväxterna. Att uteslutande använda så kallade "växtrör" är dock sällan bra. De har visserligen en bra färgtemperatur för de högre växterna men ger tyvärr så lite ljus per inmatad effekt att det endast räcker till för algerna. Kombinerade med mer ljusstarka lysrör fungerar de dock bra. Det gäller att ljuset i akvariet har ungefär samma spektra och färgtemperatur som solljuset. Akvarister i Göteborg använder med framgång varmvita lysrör av dagsljustyp som är avsedda för den grafiska industrin och för textilindustrin, lysrör med solens färgspektra, som används för att jämföra färgprover med inomhus. Såväl Osram lumilux som Philips TLD har sådana lysrör.

Bland andra typer av lämpliga belysningar kan nämnas metallhalogenlampor, kvicksilverlampor samt vanliga glödlampor. Halogenlamporna är billiga i inköp, ger mycket ljus per inmatat effekt men då dessa är på hög effekt drar de också mycket ström, vanligtvis använder akvaristerna byggstrålkastare då de vill ha halogenljus. Kvicksilverlampor är dyra i inköp men går att få i rätt färgtemperaturer, och de håller länge. Glödlamporna är billiga och ger ett relativt bra ljus men är tyvärr för ljussvaga för att användas till annat än ganska små akvarier. Dessutom avges en stor del av glödlampors energi i form av värme snarare än ljus, vilket kan göra det svårt att erhålla en jämn vattentemperatur i akvariet. På senare tid har det kommit ut lågenergilampor på marknaden med fördelaktig färgtemperatur, dessa kan med fördel ersätta glödlampor i mindre akvarier, lågenergilamporna ger mer ljus och mindre värme i förhållande till inmatad effekt. På senare tid har ju lysdioderna gjort sitt intåg i hemmen, även inom akvaristiken, det finns idag högintensiva lysdioder som kan lämpa sig till akvariebelysning, eller kompletterande belysning. Inom en snar framtid kan vi nog räka med att tekniken utvecklas, inte minst i energisparsyfte. Täckglas förhindrar att det uppstår kontakt mellan det elektriska i belysningen och vattnet, vilket även begränsar avdunstningen och hindrar fiskarna från att kunna hoppa ut. Det finns numera belysningsarmaturer för akvarier med kapslingsklassning (IP-klassning), som tål fukt, varför täckglas kan uteslutas men då bör man tänka på hoppande fiskar och avdunstningen. Dagens akvarier är ingalunda energisnåla, då utvecklingen går mot att spara energi i hemmen blir det spännande att se vad akvarieindustrin kommer att erbjuda akvariterna i fortsättningen.

Energibesparing[redigera | redigera wikitext]

Man kan enkelt spara en del energi i sitt akvarium. De tillbehör som förbrukar mest energi är utan tvekan belysningen och värmaren. Men även pumpen drar en del, även om dess förbrukning i sammanhanget är ganska liten. Här är några tips om hur man kan minska elförbrukningen i ett vanligt akvarium.

  • Det är fullt tillräckligt att hålla belysningen i växtakvariet tänd i tio timmar, de flesta vattenväxter tillgodogör sig ändå inte fler timmar med belysning (men det gör algerna). Akvarier utan växter kan hållas tända färre timmar, använd timer till belysningen! All belysning kanske inte behöver vara tänd samtidigt.
  • Ställ akvariet på en cellplastskiva, eller en bit liggunderlag. Värmeavledningen till den möbel akvariet står på minskar, dessutom gillar akvariets växter att det blir litet varmare runt rötterna. Sättningar och ojämnheter som kan uppkomma i äldre fastigheter, som kan få akvariet att stå snett kan också kompenseras eller minskas med ett mjukt underlag.
  • Se över temperaturen, många gånger räcker det att hålla runt 24 grader celsius i sitt akvarium, det är få arter som kräver högre temperatur.
  • Placera doppvärmaren i akvariet på ett sådant sätt den befinner sig i cirkulerande vatten, uppvärmningen av akvariet blir därmed effektivare och tillförd effekt utnyttjas på ett bättre sätt.
  • Se över belysningen, byt ut äldre lysrör mot modernare och energisnålare, använd lågenergilampor, använd högintensiva lysdioder, LED, som "mysbelysning" eller som grynings- och skymningsljus.
  • Använd reflektorer till lysrör och annan belysning. Detta ger mer ljus och innebär att man kan använda färre lysrör eller sådana med lägre effekt.
  • Se till att du har bra flöde i dina pumpar, då drar de mindre energi. Och behöver du verkligen mer än en pump?
  • Man kan också isolera akvariets baksida och gavlar med cellplast eller en bit liggunderlag, detta är också bra då man håller skygga arter, då de inte blir störda av förbipasserande personer i rummet i samma utsträckning.

Mycket av den tillförda effekten till belysningen omvandlas till spillvärme, denna kan tas om hand genom att sänka temperaturen i rummet där akvariet är placerat, man får dock inte sänka rumstemperaturen så mycket att akvariets doppvärmare startar för ofta.

Skötsel[redigera | redigera wikitext]

För att göra rent akvariet behövs förutom en algskrapa/algmagnet en slang. En hink eller två är också bra att ha. Akvaristen använder slangen som hävert för att suga upp smuts ur bottengruset och för att tömma ut vatten ur akvariet. Med vattenbytet tar man också bort urin och avföringsrester.

Traditionellt rekommenderas så kallade delvattenbyten i akvariet, och en bra regel för ett vanligt akvarium är att byta maximalt en tredjedel av vattnet varje vecka. Detta för att fiskar och växter mår inte bra av fluktuerande vattenvärden. Men inom växtakvaristiken förekommer det att man byter hälften av vattnet regelbundet varje vecka, samt att man vid varje vattenbyte tillsätter samma mängd gödningsmedel. Detta syftar till att få stabila och förutsägbara vattenvärden och gödningsnivåer. Metoden brukar förkortas EI efter engelskans Estimative Index. Tätare byten kan behövas ifall det är ett mindre akvarium med känsliga fiskar. Alla fiskar omges av ett slemskikt som fungerar ungefär som hornlagret i människans hud, och alltså skyddar mot bakterier, parasiter och kemikalier. Vid varje vattenbyte är det därför viktigt att använda avkloreringsmedel så att vattenbyten inte gör att fiskarna tappar detta slemskikt, och förlorar följaktligen en stor del av sitt immunförsvar. Hos friska fiskar återställs visserligen slemskiktet inom ett par veckor men intill dess är de relativt oskyddade mot infektioner och parasiter. Det är alltid bättre att byta en liten del av vattenvolymen ofta, än att byta en större del mer sällan.

Saltvattenakvarium[redigera | redigera wikitext]

Ett saltvattenakvarium är något svårare och framför allt dyrare att sköta och bygga upp än ett sötvattensakvarium. Orsaken till detta är de ofta innehåller arter från korallrev och korallrev i naturen håller mycket konstanta värden då de ligger vid ekvatorn (nästan årstidsfritt) och har gott om utbytesvatten (oceanvis) i jämförelse med sötvattenssjöar och floder som ofta är smutsiga, årstidsberoende och har i högsta grad varierande förhållanden. Då ett större akvarium är lättare att hålla stabilt än ett mindre brukar ett vanligt rekommenderat minimivärde på volym vara cirka 200 liter. Det är dock fullt möjligt med så kallade mini-reef eller till och med nano-reef. Saltvattensentusiaster brukar dock anse det vara värt mödan och pengarna med det annorlunda akvarium som korallerna och de färgrika fiskarna ger. Ett saltvattensakvarium kan också innehålla inhemska fiskar och andra djur. Akvarister i Bohuslän håller exempelvis smörbult, bergylta och andra mindre inhemska samt tåliga arter. Även diverse skaldjur kan med framgång hållas i akvarium.

Utrustning[redigera | redigera wikitext]

Relevant teknik utöver den från sötvattensakvariet kan vara proteinskummare, ytavrinning och kraftig halogenbelysning.

Fiskar[redigera | redigera wikitext]

Detta avsnitt är en sammanfattning av Akvariefiskar
Segelfensmolly

Akvariefiskar är de fiskar, som genom sin storlek, härdighet, och förökningssätt klarar sig bra i akvarier. Viss betydelse har säkert också vackra färger och ett i övrigt intressant yttre. I allmänhet rör det sig om tropiska arter vilka kan odlas i stora antal till låg kostnad. Innan de tropiska arterna dök upp på den europeiska marknaden fångade akvaristerna ofta själva mindre och härdiga arter som spigg, elritsa, bitterling och dammruda som de höll med mer eller mindre framgång i så kallade vivarier eller (ofta hemgjorda och ganska spartanska) akvarier. Den första tropiska akvariefisken som importerades till Europa var makropoden eller paradisfisken (en labyrintfisk) som började odlas av Paul Matte i Tyskland i början av 1800-talet. (Den centralasiatiska guldfisken som kom tidigare räknas inte som tropisk.)

Andra djur[redigera | redigera wikitext]

I såväl sötvatten som saltvattensakvariet kan man ha andra djur utöver fiskarna. Det kan röra sig om olika mindre skaldjur såsom räkor, krabbor och mindre arter av kräftor. Sniglar och snäckor brukar man få in i akvariet ofrivilligt men det finns större arter av snäckor som är önskvärda av vissa akvarister. I sötvattensakvarier ser man emellanåt olika mindre grodarter men här gäller det att se till att dessa får en liten bit "land" att vila på. Saltvattensakvarister med intresse för korallrev ser ju naturligtvis till att ha olika koralldjur i sitt akvarium. Men som tidigare nämnts, det gäller ju att se till att olika djur och fiskar trivs tillsammans.

Kostnad som hobby[redigera | redigera wikitext]

Att idag ha akvariefiskar i ett sötvattensakvarium är en relativt billig husdjurshobby. Visserligen kostar själva akvariebehållaren och den tekniska utrustningen en del men det får ju i viss mån ses som en engångskostnad. Fiskar och växter finns i olika prisklasser, det finns billiga stimfiskar, olika tetror eller rasboror för att nämna några som kostar mindre än 100 kr för ett stim om tio exemplar. Motsatsen finns också, diskusfisken brukar vara dyr. Saltvattensakvariets tekniska utrustning och sedvanliga tropiska saltvattensfiskar och djur är i allmänhet mycket dyrare än motsvarande för sötvattensakvariet. Om man går med i en akvarieförening kan man av medlemmarna där köpa eller byta fiskar och växter med varandra, och man får också kunskap och erfarenhet på köpet. Många sötvattensfiskar och vattenväxter är lätta att föröka och odla hemma.

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Innan man skaffar akvarium och akvariefiskar bör man läsa en del vad som står i akvarielitteraturen, bokaffärer, zoo-butiker och framförallt biblioteken har en hel del i ämnet. Även på akvarierelaterade sidor på Internet finner man mycket matnyttig information. Att söka akvarielitteratur på antikvariat är mindre bra, då gamla tiders akvariekunskap till viss del föråldrats. Endast erfarna akvarister med historiskt intresse rekommenderas detta.

Försäkring[redigera | redigera wikitext]

Ibland hör man talas om akvarister som fått vattenskador i sitt hem på grund av läckande akvarier. Detta är dock ovanligt men det förekommer. De flesta försäkringsbolag ersätter vattenskador orsakade av läckande akvarium upp till en viss storlek, vanligtvis upp till 500 liter, ibland obegränsat. Försäkringsbolaget ersätter även skadorna på akvariet och avlidna fiskar och växter. Men läs det finstilta i ditt försäkringsbrev eller kontakta ditt försäkringsbolag innan du skaffar dig ett större akvarium.

Artspridning[redigera | redigera wikitext]

Akvarieägandet har alltid påverkat miljön på olika sätt. Under 1930-talet släppte en tysk akvarist ut vattenpest i sjövatten och idag har denna mellanamerikanska/nordamerikanska växt spritt sig ända upp i vattnen runt Umeå. Samma gäller europeisk nate som släpptes på Nya Guinea på 1920-talet. Tropiska fiskar klarar i allmänhet inte av vår vinter utomhus i dammar etc. Men det finns exempel på övervintrande koi-karp på en ö utanför Göteborg, samt andra biotopfrämmande karpar på annan ort i landet. I flera delstater i USA är det förbjudet att ha pirayor i utomhusdammar, då man är rädd att de kan sprida sig till naturliga vattendrag, där de skulle kunna överleva. Ett av de för akvaristerna mest skrämmande exemplet är spridningen av nilabborren till Viktoriasjön. Även om det inte var akvarister som gjorde sig skyldiga till detta tilltag, så har det ändå drabbat flera akvaristiskt intressanta ciklidarter.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Etymonline, uppslagsord -arium
  2. ^ Jordbruksverket – Djurskyddsföreskrifter

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

  • Commons-logo.svg Wikimedia Commons har media som rör akvarier.
  • DFS 2005:8 L80.pdf – "Djurskyddsmyndighetens föreskrifter och allmänna råd om villkor för hållande, uppfödning och försäljning m.m av djur avsedda för sällskap och hobby"
  • Akvariefisk – Stor svensk sida om akvarium och akvariefisk.
  • Saltvattensguiden – Forum och bildgalleri kring saltvattensakvaristik
  • SARF – Sveriges Akvarieföreningars Riksförbund
  • Nordiska Ciklidsällskapet – Specialförening kring den familj av fiskar som kallas ciklider
  • Zoopet – Internetsida om akvaristik med artbeskrivningar av fler än 1000 olika akvariefiskar och växter.
  • Akvariefiskar.se – En sida som visar var man kan köpa akvariefiskar i Sverige.
  • Zoofisk.se - Ett gratis akvariumcommunity.