Abborre

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Abborre
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Abborre
Abborre
Systematik[2]
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Abborrartade fiskar
Perciformes
Familj Abborrfiskar
Percidae
Släkte Perca
Art Abborre
P. fluviatilis
Vetenskapligt namn
§ Perca fluviatilis
Auktor Linné, 1758
Från utställningen Subaqueous Vltava i Prag
Från utställningen Subaqueous Vltava i Prag
Hitta fler artiklar om djur med

Abborre (Perca fluviatilis) är en sötvattenslevande fisk som jagar i stim och tillhör familjen abborrfiskar och släktet Perca.[3]

Utseende och anatomi[redigera | redigera wikitext]

Från utställningen Subaqueous Vltava i Prag

Vanligtvis blir abborren 20-40 cm lång, men vissa exemplar kan bli drygt 50 cm långa.[källa behövs] Den har kamformade fjäll, och på främre sidan av huvudet finns munnens överkäke och underkäke, ett par näsborrar och ögonlockslösa ögon. På de bakre sidorna finns gällocket, som skyddar gälarna. Det finns också ett sidlinjeorgan som är känsligt för vibrationer i vattnet. De har ett par bröst- och bukfenor. Den har två ryggfenor, där den första är taggig och den andra mjuk. Den har även en taggig analfena och en stjärtfena.

Stora honor kan uppnå en vikt på över 2 kg. Abborrar i mindre insjöar kan utvecklas till en mindre form som kallas tusenbröder om rovfiskar saknas. I vissa sjöar planteras bara abborre av en viss storlek ut. En annan onaturlig påverkan som leder till stora abborrar är varmvattenutsläpp till exempel från kärnkraftverk, där den ökade vattentemperaturen gör att fisken växer fortare.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Abborren är företrädesvis bottenlevande men stora abborrar jagar ofta ytligt levande stimfiskar som löja, stäm och liknande på kvällen. Abborren är framför allt en sötvattensfisk, men lever också i Östersjöns brackvatten, och även i Bottenhavets inte så salta vatten.

Fortplantning[redigera | redigera wikitext]

Rom från abborre

Abborren leker på senvåren, och för att sprida sina gener har den utvecklat ett märkligt lekbeteende. Honorna lägger rommen på grenar, stenar eller vattenväxter. Hannarna cirklar runt henne för att befrukta äggen. När hon med jämna mellanrum byter underlag eller ändrar riktning, fortsätter den hane som cirklade runt henne att befrukta den redan lagda rommen. Med honan följer istället de andra hanarna, så att ägg som läggs på det nya underlaget kommer att befruktas av en ny hane. Rommen läggs i långa mjölkvita, sammanhängande strängar.

Aborren och människan[redigera | redigera wikitext]

Namn[redigera | redigera wikitext]

Trivialnamnet abborre lydde ursprungligen aghborre, där 'agh' betecknar något spetsigt och tandat. Ordet förekommer med samma betydelse i namnet på växten ag, inom starrsläktet. "Borre" har också betydelsen 'taggigt', som i exempelvis ordet kardborre. "Borre" återfinns också i tyskan och engelskan, för Barsch (abborrfiskar) och bass (havsabborre).[4] Jämför exempelvis med det det spetsiga verktyget borr.

Bygdemål[redigera | redigera wikitext]

Namn Trakt Referens
Abbar Närke, Västerbotten, Ångermanland [5]
Abbur Gotland [5]
Aburr Kalmartrakten [5]

Inom kulturen[redigera | redigera wikitext]

En sägen berättar att abborren fick sina ränder då Sankte Per tappade nycklarna i en damm och abborren vägrade ta upp nycklarna. De andra fiskarna blev arga och randade (slog) abborren så hårt, att ränderna sitter i än idag.[6]

Abborren är Medelpads landskapsfisk.[7]

Fiske[redigera | redigera wikitext]

Svenska rekordet för sportfiske ligger på 3,15 kg men är fångad i en liten sjö där man planterade ut abborre i viss storlek.[källa behövs]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, 23 mars 2011.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008 Perca fluviatilis. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 22 november 2010.
  2. ^ Standard Report Page: Perca fluviatilis (på engelska). ITIS. 2004. http://www.itis.gov/servlet/SingleRpt/SingleRpt?search_topic=TSN&search_value=168470. Läst 21 juli 2010. 
  3. ^ R. Froese; D. Pauly (20 april 2010). Perca fluviatilis, European perch” (på engelska). FishBase. FishBase Consortium. http://fishbase.se/Summary/speciesSummary.php?ID=358. Läst 21 juli 2010. 
  4. ^ Bergman, Gösta (2001). Ord med historia (sjätte uppl). Stockholm: Prisma. ISBN 91-518-3857-5 
  5. ^ [a b c] Johan Ernst Rietz: Svenskt dialektlexikon, sida 1 [1] Gleerups, Lund 1862–1867, faksimilutgåva Malmö 1962
  6. ^ Gunnar Brusewitz (1957) Kallblodigt sällskap: om kräldjur, groddjur och fiskar
  7. ^ Fiskeriverket – Medelpads landskapsfisk

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]