Arvika

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Arvika (olika betydelser).
Koordinater: 59°39′15″N 12°35′29″Ö / 59.65417°N 12.59139°Ö / 59.65417; 12.59139
Arvika
Tätort
Centralort
Centrala Arvika
Centrala Arvika
Land  Sverige
Landskap Värmland
Län Värmlands län
Kommun Arvika kommun
Församlingar Arvika östra församling, Arvika västra församling
Koordinater 59°39′15″N 12°35′29″Ö / 59.65417°N 12.59139°Ö / 59.65417; 12.59139
Area 1 061,81 hektar (2010)[1]
Folkmängd 14 244 (2010)[2]
Befolkningstäthet 13,41 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Tätortskod 5604
Arvikas läge i Värmlands län
Red pog.svg
Arvikas läge i Värmlands län
En vy från Arvika kyrkogård utmed Kyrkviken

Arvika är en tätort i västra Värmland och centralort i Arvika kommun, Värmlands län.

Arvika ligger vid sjön Glafsfjorden, som har sjöförbindelse till Vänern. Riksväg 61 passerar staden, liksom järnvägen mellan Laxå och Charlottenberg-Oslo, Värmlandsbanan (tidigare kallad Nordvästra stambanan). Avståndet till norska gränsen är 43 km, till Oslo 170 km och till Stockholm 380 km.[3] Stationshuset i Arvika invigdes 1871 och är uppfört i rött tegel.[4]

Geografi[redigera | redigera wikitext]

Arvikas stadskärna ligger på norra sidan av Kyrkviken, som är en avgränsad del av sjön Glafsfjorden. Även östra sidan av Kyrkviken är tätbebyggd. Förbindelsen mellan Kyrkviken och Glafsfjorden är ett smalt sund mellan två halvöar, beläget i nästan rakt sydlig riktning från stadens centrum. På den östra av halvöarna ligger Ingesund med musikhögskola och folkhögskola. Trakten är en av Sveriges vattenrikaste, med många sjöar och älvar. Här finns cirka 800 km kanotleder. Staden är kuperad, med fyra kullar i de centrala delarna, nämligen Minneberg, Styckåsen, Högåsen och Myråsen. I omgivningarna finns bl.a. Storkasberget (med utsiktstorn och servering), Taserudsberget och Kinnaberget.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Arvikabygden var bebodd så tidigt som på jägarstenåldern. Här finns Sveriges nordligaste förekomst av hällkistor. De talrika gravrösena på framträdande platser längs vattendragen tyder på en ganska tät befolkning under bronsåldern. Området kristnades enligt traditionen av den norske missionären Torgeir. Under medeltiden gick en av pilgrimslederna till Olav den heliges reliker i Trondheim förbi här.

På 1700-talet så kom det förslag om att anlägga ett större samhälle i västra Värmland. Det skulle vara en handelsplats som kunde undanröja dåvarande olägenheter vid förtullning och gränshandel. Det fanns två platser som man valde mellan: hemmanet Solbergs utäga i Arvika socken och traktens traditionella handelsplats Sulvik i Älgå socken. Valet föll på Arvika, sannolikt för att det aktuella området var obebott och billigt att köpa. Läget på sluttningen av Minneberg med utsikt över Kyrkviken och med tillgång till en bra hamn kan också ha spelat en roll.

Arvika fick sin första stadsplan 1811 på befallning av dåvarande kronprinsen, den franske marskalken Jean Baptiste Bernadotte, sedermera kung Karl XIV Johan. Fram till 1821 kallades Arvika Oscarsstad, som en hyllning till den nye kronprinsens son Oscar (senare kung under namnet Oscar I).

När Säffle kanal blev färdigbyggd 1837 blev Arvika en viktig hamn och även Sveriges innersta hamnstad med havsförbindelse och betydande sjöfart. När järnvägen anlades 1871 förvandlades Arvika från en oansenlig handels- och hantverksort till en blomstrande industristad.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Arvika låg i Arvika socken som ingick i Jösse härad men var inte socknens kyrkby. Orten bildade 1811 Arvika köping, en friköping som vid kommunreformen 1862 blev en köpingskommun. För Arvika förordnades 1843 om en municipalstyrelse, vald med census av borgarna för ledning av ordningsärenden.[5] Köpingen ombildades 1911 till Arvika stad. Den 29 augusti 1913 inrättades Haga municipalsamhälle vilket 1921, tillsammans med andra delar av Arvika landskommun, inkorporerades i Arvika stad. Återstoden av landskommunen inkorporerades sedan med staden 1944 som bestod till 1971 då stadskommunen uppgick i Arvika kommun.[6] Orten är sedan 1971 centralort i kommunen.

Orten tillhörde före 1 maj 1906 Arvika församling vilken då delades då orten kom att tillhöra Arvika köpings församling (senare namnändrad till Arvika stadsförsamling och Arvika östra församling). Bebyggelsen och staden expanderade redan 1921 in i områden som tillhör Arvika västra församling där sedan ytterligare av tätortens bebyggelse tillkommit.[7]

Orten ingick till 1971 i Jösse tingslag. Från 1971 till 2005 ingick orten i Arvika tingsrätts domsaga och ingår sedan 2005 i Värmlands tingsrätts domsaga.[8]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Arvika 1960–2010[9]
År Folkmängd Areal (ha)
1960
  
11 855
1965
  
12 318
1970
  
12 975
1975
  
13 934
1980
  
13 786
1990
  
14 004 1 039
1995
  
14 237 1 051
2000
  
13 822 1 065
2005
  
14 184 1 066
2010
  
14 244 1 062

Bebyggelse[redigera | redigera wikitext]

Centrum ligger på Minnebergs södra sluttning vid Kyrkviken. Det var här som Oscarstad grundades år 1811 med 30 rutkvarter och ett torg vid båtbryggan vid Kyrkviken. Till en början utvecklades orten långsamt, men omständigheterna förbättrades något år 1837 när Säffle kanal byggdes och öppnade upp en farbar förbindelse till Vänern. När sedan Nordvästra stambanan stod klar 1871 inleddes en kraftig expansion, som varade i ett sekel. Stationshuset fick en monumental placering på båtbryggans plats söder om torget. Från stationen ser man ända till Trefaldighetskyrkan, som har ett dominerande läge högre upp längs Torggatan. De centrala kvarteren omges av de västra, östra och norra esplanaderna, som tillkom år 1880 för att möta kravet på brandsäkerhet i Kungl. Majts byggnadsstadga. Det kombinerade varmbadhuset och biblioteket i 20-talsklassicism uppfördes 1924 vid Storgatans västra ände. Det nya biblioteket, som stod klart år 1986, placerades lika iögonenfallande vid fonden av Kyrkogatan. Bebyggelsen är relativt tät, småskalig och varierad. Det finns fortfarande en hel del trähus bevarade från 1800-talet. Ett flertal borgarhus i sten från 1900-talets början, ger också karaktär åt stadsbilden.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Arvika har en lång tradition som en industristad med rötter i landets tidiga industrialisering. Utvecklingen tog fart under 1870-talet i och med färdigställandet av järnvägslinjen Nordvästra stambanan mellan Oslo och Stockholm. Bland den tidiga industrin utmärkte sig tobakstillverkning, sågverk och verkstadsindustri. Idag upprätthålls industritraditionen genom flera framgångsrika små och medelstora företag förutom några stora exportföretag inom verkstadsindustrin (mekanik och tunnplåtsbearbetning). Bland de större företagen framträder Volvo Construction Equipment med sin anläggning för tillverkning av hjullastare. Fabriken, Arvikaverken, är världens största fabrik för tillverkning av hjullastare. Fabriken har cirka 1000 anställda. Fabriken har sitt ursprung i en liten smedja grundad under 1870-talet som bland annat tillverkade stekpannor och kokspisar. Volvo har också flyttat tillverkning från bland annat Eskilstuna till förmån för Arvikaverken. Smedjan övertogs runt 1880 av entreprenören Per Andersson som inriktade produktionen på jordbruksmaskiner. Företaget nådde tidigt exportframgångar på bland annat den ryska marknaden med plogar och slåttermaskiner. Kända äldre varumärken från Arvikaverken är bland annat slåttermaskinerna Herkules och Viking. Idag är produktionen helt inriktad på hjullastare.

I slutet av 1800-talet växte en musikinstrumenttillverkning fram i Arvika. Bland annat tillverkades orglar, pianon och flyglar för företag som till exempel Östlind & Almquist, Jahn Piano och Pianofabriken Standard. De sista resterna av pianotillverkningen i Arvika försvann i början av 1980-talet då Jahn Piano upphörde. Bland äldre företag som för länge sedan försvunnit från orten framträder också Arvika Bryggeri som köptes upp av Pripps 1962. Produktionen nedlades samma år för att omvandlas till en distributionsanläggning.

I samband med den generella nedgång svensk industri uppvisat sedan 1970-talets stål- och varvskris har andelen sysselsatta inom industrin i Arvika minskat. Istället har en allt större andel av den sysselsatta befolkningen kommit att arbeta inom den allt större offentliga sektorn eller valt att pendla till närliggande kommuner som till exempel Karlstad. Arvika har i likhet med riket som helhet länge varit generellt beroende av stora företag med exportinriktning. Kommunens näringslivsdynamik är i likhet med många andra mindre svenska kommuner låg, något som kommer till uttryck i få nystartade företag. Utmärkande är också den höga andelen företag som ägs och kontrolleras från andra regioner eller länder. I Arvika startas få företag med tillväxtambitioner inom nya näringar och få företag är inrikatde på tillverkning och marknadsföring av egna produkter. Bland undantagen framträder emellertid Westmatic som är ledande inom tvättanläggningar för tyngre fordon, Thermia som inriktat verksamheten på värmepumpar för framförallt privatfastigheter och Tickster som utvecklar, producerar och marknadsför webbaserade biljettsystem för arrangörer inom sport och kultur. Vid sidan av dessa företag finns en rad små och medelstora företag inom framförallt verkstadsindustrin som utgör underleverantörer till till exempel Volvo.

Vid 1990-talets mitt drabbades Arvika av en ekonomisk kris då tillverkningen av piptobak kraftigt reducerades vid Swedish Matchs anläggning. Fabriken hade anor till de första industrietableringarna på orten och sysselsatte som mest ca 170 personer i början av 1990-talet. I tobaksfabrikens lokaler finns numera lärcentrum och lokaler för småföretag. Omvandlingsprocessen från tobaksindustri till lärcentrum etc har i stor utsträckning genomförts med strukturfondsmedel (EU) och andra offentliga satsningar. I början av 2000 drabbades Arvika på nytt av kris då Carriers tillverkningsenhet för kommersiell kyla (till exempel kyldiskar för butiker) flyttades till Ungern. Carriers anläggning byggde på en då ca 40-årig tradition med tillverkning av kylskåp och kyldiskar för hushåll och butiker. Verksamheten hade bytt namn och ägare ett flertal gånger (Ero-Frys, Husqvarna, Electrolux CR)

Kulturliv[redigera | redigera wikitext]

Arvika har ett omfattande kulturliv, med hänsyn till stadens storlek. Årligen, första helgen i juli anordnades, fram till och med 2010, Arvikafestivalen, en av Sveriges största och mest kända musikfestivaler.

Konstnärskolonin Rackstadgruppen är representerad på Rackstadmuseet. Arvika har en lång tradition med skickliga konsthantverkare inom trä, textil, smide och keramik. Många av de nu aktiva är representerade på Arvika Konsthantverk.

På 1920-talet etablerades Folkliga musikskolan på Ingesund. Denna utvecklades sedermera till en av Sveriges sex nuvarande musikhögskolor, Musikhögskolan Ingesund. Amatörmusiklivet i Arvika består av bland annat kammarkör, manskör, blåsorkester och stråkorkester.

I Arvika utges den av Ander-koncernen kontrollerade lokaltidningen Arvika Nyheter.

Mikaelikyrkan, invigd 1647, ligger vid Kyrkviken. Där finns också stadens kyrkogård. I centrum av staden ligger Trefaldighetskyrkan som invigdes 1911, när Arvika blev stad.

Arvika Fordonsmuseum innehåller Club MC-Veteranernas motorcyklar och Thermias industrimuseum. Volvos Arvikafabrik inrymmer ett industrimuséum om ortens framgångar med bland annat svetsaggregat och stålgjuteri.

Meditationsorganisationen Acem har en kursgård utanför utanför Arvika där de regelbundet anordnar kurser och retreater meditation och yoga. Många av besökarna kommer från Norge.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

I Arvika finns tre gymnasieskolor, varav två kommunala och en friskola. Utbildning för vuxna finns vid Ingesunds folkhögskola, Musikhögskolan Ingesund och Arvika näringslivscentrum.

1838 ansökte Arvika köping om att få instifta ett läroverk. Denna ansökan avslogs av domkapitlet. 20 år senare, den 15 september 1858, fick Arvika eget läroverk. Under de första åtta åren bedrevs verksamheten i provisoriska lokaler. 1866 fick läroverket sin egen byggnad, där det nuvarande gymnasiet ännu har sin verksamhet.

Etymologi[redigera | redigera wikitext]

Man har bland annat tolkat den fornsvenska betydelsen av namnet 'Arvika' till att betyda "åvikar" eller "åkrökar". En alternativ tolkning av -vika, är att det innehåller det vanliga vik, med syftning på Kyrkviken. Förleden Ar- är en fornsvensk genitiv av å.[10] År 1225 ska den norske konungen ha besökt "en bygd som heter Arvika" i Värmland, och år 1362 förekom "Arvika socken" i ett medeltida brev. På Carta marina från 1539 är Arvika utsatt, då bara en liten by.

Kända personer[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  3. ^ Nationalencyklopedin, band 1.
  4. ^ http://www.jernhusen.se/Resenar/Arvika-station/
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1933). Svensk uppslagsbok. Bd 16. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 622 
  6. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  7. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  8. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Arvika tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  9. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  10. ^ Svenskt ortnamnslexikon, artikeln Arvika.
  11. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v] Enligt personartikeln

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]