Blåkråka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Blåkråka
Status i världen: Nära hotad[1]
Adult blåkråka
Adult blåkråka
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Praktfåglar
Coraciiformes
Familj Blåkråkor
Coraciidae
Släkte Coracias
Art Blåkråka
C. garrulus
Vetenskapligt namn
§ Coracias garrulus
Auktor Linné, 1758
Utbredning
Blåkråkans utbredningsområdeGult - häckningsområdeBlått - övervintringsområde
Blåkråkans utbredningsområde
Gult - häckningsområde
Blått - övervintringsområde
European roller.jpg
Hitta fler artiklar om fåglar med

Blåkråka (Coracias garrulus) är en fågelart i familjen blåkråkor och enda europeiska representant för familjen.

Utbredning och taxonomi[redigera | redigera wikitext]

Blåkråkan är en flyttfågel som häckar i norra Afrika, södra och sydöstra Europa, Mellanöstern och österut till sydvästra Sibirien och Centralasien. Sin nordligaste förekomst har den vid Finska viken och vid sjön Ladoga i Ryssland.[2] Den övervintrar över stora delar av subsahariska Afrika med en majoritet i östra Afrika.[2] Den flyttar till sina vinterkvarter i augusti-september, ibland in i oktober, och återkommer till sina häckningsområden i april-maj.[2]

Blåkråkan delas upp i två underarter, en med väst- till nordöstlig utbredning och en med sydöstlig utbredning.

  • C. g. garrulus - häckar i ett område som sträcker sig från norra Afrika och Europa till Iran och sydvästra Sibirien
  • C. g. semenowi - häckar i ett område som sträcker sig från Irak till västra Xinjiang och södra Kazakstan

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Blåkråkan har tidigare varit en häckfågel i Sverige. Den äldsta beskrivningen är ifrån Skåne 1655.[2] Den förekom då främst i de östliga landskapen, norrut så långt eken går (ungefär till Gävle-trakten).[3] Sedan minskade den, men häckade sporadiskt på fastlandet i sydöstra Sverige fram till 1943.[2] Fram till 1967 häckade arten på Fårö,[2] men därefter har det inte observerats någon häckning i landet. Numera är den endast en sällsynt gäst och under perioden 1992-2004 observerades endast 18 individer i Sverige.[3]

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Den är stor som en kaja, har korta fötter, med fotbenet kortare än mellantån, stort huvud och stor näbb med en hakformig nedböjning på spetsen. Blåkråkan är omisskännliga genom sin färgteckning, en blandning av ljust grönblått, rödbrunt och svart. I flykten är den ännu mer slående då de svarta vingfjädrarna sticker fram i det starkt blåa. Den flyger snabbt och kraftfullt.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Blåkråkan är dagaktiv och har markanta aktivitetstoppar tidigt på morgonen och sent på eftermiddagen. Annars sitter den ofta stilla nära sitt bo, i gamla ekar eller aspar, med fri utsikt över äng och mark, eller på gärdesgårdsstörar, där den spejar efter rov.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Coracias garrulus

Blåkråkan förekommer endast parvis eller i flock under en kortare tid på året. Den bygger sitt bo i hål i gamla träd, helst i ek, asp eller bok och den lägger 4-6 vita ägg. Ofta övertar den hål efter hackspettar. Ungarna ruvas i cirka 18 dygn, företrädesvis av honan, och ungarna blir flygfärdiga efter cirka 30 dygn.

Föda[redigera | redigera wikitext]

Den huvudsakliga födan är insekter, men den äter även larver, maskar, små grodor och till och med möss.

Blåkråkan och människan[redigera | redigera wikitext]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Världspopulationen uppskattas till 100,000-500,000 individer och av dessa förekommer den absoluta merparten i Europa och då främst i öst. De största populationerna finns i Ryssland och Turkiet. Populationstrenden är nedåtgående, främst i norr. Den försvann som häckfågel i Danmark 1868, i Tyskland i början av 1900-talet. Nästan alla Europeiska populationer minskar och den kategoriseras därför som missgynnad (NT), och om den nedåtgående trenden sprider sig till övriga utbredningsområden kan den uppdateras till sårbar (VU).[1][2]

Namn[redigera | redigera wikitext]

I Småland kallades den, enligt Sven Nilsson, "drottning Kerstis kråka", därför att den först i drottning Kristinas tid lär ha visat sig där.[3]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] BirdLife International 2012 Coracias garrulus Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 2014-01-23.
  2. ^ [a b c d e f g] Magnus Ullman (2009) Blåkråka, Vår fågelvärld, vol.68, nr.7, sid:47
  3. ^ [a b c] ArtDatabankens faktablad (pdf) Läst 20061106.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]