Tor Isedal

Från Wikipedia
Tor Isedal
Tor Isedal på diskotekspremiär på Döbelnsgatan 3 i Stockholm den 24 maj 1970.
Tor Isedal på diskotekspremiär på Döbelnsgatan 3 i Stockholm den 24 maj 1970.
FöddTor Edvard Carlsson
20 juli 1924
Borgs församling, Östergötlands län, Sverige
Död18 februari 1990 (65 år)
Torö församling, Södermanlands län, Sverige
Aktiva år1950-1990
MakaKerstin Isedal
Marie Hedeholm
Eva Kars
Betydande roller
Nalle Puh
Lasse Larsson i Söderkåkar
Nikodemus Johansson i Hedebyborna
IMDb SFDb
Isedal (mittenraden, längst till vänster) tillsammans med TV-teaterensemblen 1959/1960.

Tor Edvard Isedal, ursprungligen Carlsson,[1] född 20 juli 1924 i Borgs församling, Norrköping, död 18 februari 1990 i Torö församling, Nynäshamn,[2][3] var en svensk skådespelare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Isedal utbildade sig till dekoratör innan han började som skådespelare. Via IOGT:s amatörverksamhet kom han i kontakt med Tjadden Hällström och började spela i hans revyer. I slutet av 1940-talet kom han till Stockholm där han utbildade sig vid Axel Witzanskys teaterskola 1949–1950. Han gjorde även flera försök att komma in på Dramatens elevskola, men misslyckades.[4]

Tillsammans med Allan Edwall, som han träffat under teaterskoleåren, spelade han under det tidiga 1950-talet bland annat avantgarde-teater vid Teatern i Gamla stan, där han bland annat gjorde huvudrollen i Woyzeck 1953. Han engagerades vid Folkteatern i Göteborg 1955–1956 och kom 1957 till Malmö stadsteater. Vid den sistnämnda kom han i kontakt med Ingmar Bergman som gav honom en av hans mest kända filmroller som en av våldtäktsmännen i Jungfrukällan (1960). Ungefär samtidigt engagerades han vid TV-teatern och tillhörde dess första ensemble säsongen 1959–1960. Åren 1964–1966 var han vid Stockholms stadsteater, en scen han skulle återvända till vid ett flertal tillfällen. Senare spelade han vid scener som Per Simon Edströms Arenabåten och Riksteatern.[4]

Isedal fick med sitt mörka, dystra och fårade ansikte och lite rossliga röst ofta gestalta skurkaktiga typer. Han spelade också ofta vanliga jobbare till exempel i TV-versionen av Söderkåkar (1970) och Hedebyborna (1978, 1980 och 1982). Det var heller inte ovanligt att han på ett övertygande sätt gestaltade mer eller mindre försupna karaktärer som t.ex. Lasse i Söderkåkar och Ölund i Ett resande teatersällskap. I TV-serien Spanarna (1983) gjorde han en luggsliten och varmhjärtad kriminalspanare. Han spelade även Joe Hill i TV-filmen Mannen som aldrig dog (1970). Han var därtill känd för att behärska monologer och ett paradnummer var hans tolkning av Eugene O'Neills Hughie. Mot slutet av sin karriär gjorde han rollen som "Stråholmaren" i S.O.S. - En segelsällskapsresa (1988).[4]

Familj[redigera | redigera wikitext]

Tor Isedal var son till sjökapten Elis Carlsson och hustrun Ingeborg, född Johansson. Han var gift med Kerstin Isedal, åren 1957–1970 med Marie Hedeholm, och från 1977 med Eva Kars, född Skoglund[5]. Han är far till Per Isedal, Ola Isedal, Pernilla Isedal och Peter Isedal.

Filmografi[redigera | redigera wikitext]

År Titel Notering
1950 Askungen Omdubbning, 1967
1952 Hon kom som en vind
1953 Barabbas
Vägen till Klockrike
1954 Karin Månsdotter
Flicka utan namn
1955 Den underbara lögnen
1957 Det sjunde inseglet
1958 Rabies
1959 Måsen
Skuggornas klubb
Oväder på Sycamore Street
Åke och hans värld
1960 Antigone
Björnen[förtydliga]
Diana går på jakt
En löskekarl
Jungfrukällan
Slå nollan till polisen
Spökhotellet
1961 Dacke
Eurydike
Frisöndag
Fru Inger til Østråt
Stöten
1962 En nolla för mycket
Halsduken TV-serie
Siska
Vaxdockan
Vita frun
1963 Ett drömspel
Kurragömma
1964 Bröllopsbesvär
Dansen kring Guldbaggen
Är du inte riktigt klok?
1965 Morianerna
1966 Adamsson i Sverige
Hotet
Nalle Puh på honungsjakt Dubbning
Ormen
Tartuffe
1967 Asterix och hans tappra galler Dubbning 1972
Djungelboken Dubbning
Drottningens juvelsmycke TV-serie
En sån strålande dag
Glasmenageriet
Roseanna
1968 Asterix och Kleopatra Dubbning 1971
Bombi Bitt och jag TV-serie
Hönssoppa med korngryn
Komedi i Hägerskog
Markurells i Wadköping
Nalle Puh och den stormiga dagen Dubbning
Påsk
Repetitionen
Rätt man TV-teater
1969 Biprodukten
Kameleonterna
Solens barn
Vårdaren
Åsa-Nisse i rekordform
1970 Kyrkoherden
Pippi Långstrump på de sju haven
Söderkåkar TV-serie
1971 Avbilden
Dagmars heta trosor
Exponerad
Gunghästen
Midsommardansen
1972 Agaton Sax och bröderna Max
Barnen i höjden TV-serie
19721973 Ett resande teatersällskap TV-serie
1973 Levande bilder
1974 Erik XIV
Nalle Puh och den skuttande tigern
1975 I död mans spår
Justine och Juliette
Lejonet och jungfrun
Nisse och Greta TV-serie
Sängkamrater
Tjocka släkten TV-serie
1976 Predikare-Lena
Scapins rackartyg
1977 Vem var Dracula? berättarröst
Victor Frankenstein
1978 Hedebyborna TV-serie
1979 Bröllopsgåvan
Godnatt, jord TV-serie
1980 Och skeppets namn var Gigantic...
1981 Skärp dig, älskling! TV-serie
1983 Mäster Olof TV-serie
Spanarna TV-serie
1984 Se upp för sjöjungfrur
1986 Bödeln och skökan
Ulme TV-serie
1987-1988 Ducktales (Guld-Ivar Flinthjärta, röst) TV-serie
1987 Mälarpirater
Mio, min Mio (riddar Kato, röst) Dubbning
1988 SOS – en segelsällskapsresa
1989 Hassel – Offren
1990 Från de döda
Kära farmor TV-serie
Smash TV-serie
1991 Tre kärlekar TV-serie

Teater[redigera | redigera wikitext]

Roller (ej komplett)[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi Teater
1953 Clas Henrik
Juden
Drottningens juvelsmycke
Carl Jonas Love Almqvist
Bengt Lagerkvist Teatern i Gamla stan[6]
Woyzeck Woyzeck
Georg Büchner
Bengt Lagerkvist Teatern i Gamla stan[7]
Macbeth Macbeth
William Shakespeare
Arne Forsberg Teatern i Gamla stan
1957 Den girige (L'Avare ou l'École du mensonge)
Moliére
Tore Karte Fredriksdalsteatern[8]
Underbara människor (The Beautiful People)
William Saroyan
Yngve Nordwall Malmö stadsteater
Eurydike (Eurydice)
Jean Anouilh
Lars-Levi Læstadius Malmö stadsteater
Rödbetan (Patate)
Marcel Achard
Yngve Nordwall Malmö stadsteater
Acaste Misantropen (Le misanthrope)
Molière
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[9]
1958 Herr Mississippis äktenskap (Die Ehe des Herrn Mississippi)
Friedrich Dürrenmatt
Lars-Levi Læstadius Malmö stadsteater
Boboll (Bobosse)
André Roussin
Lars-Levi Læstadius Malmö stadsteater
Siebel Ur-Faust
Johann Wolfgang von Goethe
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[10]
Ola i Gyllby Värmlänningarna
Fredrik August Dahlgren och Andreas Randel
Ingmar Bergman Malmö stadsteater[11]
1959 Amphitryon
Molière
Lars-Levi Læstadius Malmö stadsteater
1960 Ivan Ivanovitj Njuchin Om tobakens skadlighet (О вреде табака, O vredye tabaka)
Anton Tjechov
Tom Dan-Bergman Lilla Teatern[12]
1961 Tranio Så tuktas en argbigga (The Taming of the Shrew)
William Shakespeare
Per Gerhard Vasateatern[13]
Tybalt Romeo och Julia (The Tragedy of Romeo and Juliet)
William Shakespeare
Frank Sundström Uppsala stadsteater[14]
1962 Löjtnant Svält Karl XII
August Strindberg
Frank Sundström Uppsala stadsteater[15]
Kassabrist
Vilhelm Moberg
Johan Bergenstråhle Uppsala stadsteater[16]
1964 Macheath Tolvskillingsoperan (Die Dreigroschenoper)
Kurt Weill och Bertolt Brecht
Hans Dahlin Stockholms stadsteater
1965 Vaktchefen Buren (The Brig)
Kenneth Brown
Sten Lonnert Stockholms stadsteater
1966 Rédillon Fruar på vift (Le dindon)
Georges Feydeau
Etienne Glaser Stockholms stadsteater
1971 Medverkande Oh! Calcutta!
Kenneth Tynan
Hans Bergström Folkan[17]
1974 Petrucchio Så tuktas en argbigga (The Taming of the Shrew)
William Shakespeare
Lennart Kollberg Riksteatern[18]
Mina sånger de ska leva
Mikis Theodorakis
Pi Lind Nya Komediteatern/
Riksteatern[19]
1978 Frid Sommarnattens leende (A Little Night Music)
Stephen Sondheim och Hugh Wheeler
Stig Olin Folkan[20]
1979 En man för mycket (Move over, Mrs Markham)
Ray Cooney och John Chapman
Klaus Pagh Folkan[21]
Rooster Annie
Charles Strouse, Thomas Meehan och Martin Charnin
Stig Olin Folkan[22]
1982 Max Detweiler Sound of Music
Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II
Stig Olin Folkan[23]
1983 Snövit och de sju dvärgarna
Beppe Wolgers
Stig Olin Folkan[24]
1986 Pappa Erik Ringo
Birgitta Götestam, Göran Arnberg och Magnus Fermin
Birgitta Götestam Göta Lejon[25]
1987 Candy Möss och människor (Of Mice and Men)
John Steinbeck
Fred Hjelm Stockholms stadsteater
1989 Baylor Den stora lögnen (A lie of the mind)
Sam Shepard
Jan Håkanson Stockholms stadsteater

Radioteater[redigera | redigera wikitext]

Roller[redigera | redigera wikitext]

År Roll Produktion Regi
1960 Ivan Petrovitj Rogov Han som sålde sin fru
David Tutaev
Staffan Aspelin[26]
Holgersson, en skogvaktare Jons födelsedag
Inge Johansson
Helge Hagerman[27]
1961 Erik Holm Ur askan i elden
Folke Mellvig
Börje Mellvig[28]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Tor_Isedal i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 13 mars 2013.
  2. ^ Sveriges dödbok 1830-2020, Sveriges släktforskarförbund
  3. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD‐ROM, Version 5.00, Sveriges Släktforskarförbund (2010): Isedal, Tor Edvard
  4. ^ [a b c] ”Tor Isedal”. Svensk Filmdatabas. http://sfi.se/sv/svensk-filmdatabas/Item/?type=PERSON&itemid=64045&iv=OVERVIEW. Läst 2 december 2013. 
  5. ^ Vem är det : Svensk biografisk handbok”. Projekt Runeberg. 1985. https://runeberg.org/vemardet/1985/0537.html. 
  6. ^ Ebbe Linde (5 mars 1953). ”Fem premiärer: Spektakel i Gamla Staden”. Dagens Nyheter: s. 5. Arkiverad från originalet den 4 december 2021. https://web.archive.org/web/20211204155257/https://cached-images.bonnier.news/swift/kb-archive-dn-web/helbild-dagens-nyheter-torsdag-5-mars-1953-sida-5_1950.jpeg. Läst 4 december 2021. 
  7. ^ ”Teater Musik Film: Premiär i Gamla stan om lördag”. Dagens Nyheter: s. 8. 25 augusti 1953. Arkiverad från originalet den 4 december 2021. https://web.archive.org/web/20211204195534/https://cached-images.bonnier.news/swift/kb-archive-dn-web/helbild-dagens-nyheter-tisdag-25-augusti-1953-sida-8_1950.jpeg. Läst 4 december 2021. 
  8. ^ Ingvar Holm (20 juni 1957). ”Franskt i Hälsingborg”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1957-06-20/165/12. Läst 27 juni 2018. 
  9. ^ ”Misantropen”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/misantropen. Läst 17 oktober 2015. 
  10. ^ ”Ur-Faust”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/ur-faust. Läst 19 oktober 2015. 
  11. ^ ”Värmlänningarna”. Stiftelsen Ingmar Bergman. http://ingmarbergman.se/verk/värmlänningarna-0. Läst 19 oktober 2015. 
  12. ^ ”Enmansteater av Tor Isedal i Tjechovpjäser”. Dagens Nyheter: s. 18. 10 september 1960. https://arkivet.dn.se/tidning/1960-09-10/246/18. Läst 2 januari 2022. 
  13. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 45. 2 oktober 1961. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1961-10-02/267/45. Läst 22 augusti 2015. 
  14. ^ Ebbe Linde (30 december 1961). ”Bibi Anderssons Julia”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-12-30/353/12. Läst 27 maj 2018. 
  15. ^ Ebbe Linde (10 februari 1962). ”Uppsala stadsteater: 'Karl XII' tredje segern”. Dagens Nyheter: s. 12. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-02-10/39/12. Läst 27 maj 2018. 
  16. ^ ”'Kassabrist' sätter punkt”. Dagens Nyheter: s. 16. 27 april 1962. https://arkivet.dn.se/tidning/1962-04-27/113/16. Läst 27 maj 2018. 
  17. ^ Bengt Jahnsson (18 juni 1971). ”'Oh, Calcutta' på Folkan: Så snällt att man rodnar”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1971-06-18/162/14. Läst 20 augusti 2015. 
  18. ^ Bengt Jahnsson (4 april 1974). ”Riksteaterns 'Argbigga': Nyanserna saknas”. Dagens Nyheter: s. 24. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-04-04/93/24. Läst 18 mars 2018. 
  19. ^ Ingmar Glanzelius (21 september 1974). ”Theodorakis: Skönheten blir till ett vapen”. Dagens Nyheter: s. 18. https://arkivet.dn.se/tidning/1974-09-21/257/18. Läst 18 mars 2018. 
  20. ^ Leif Zern (15 september 1978). ”Musikfest i sommarnatten”. Dagens Nyheter: s. 14. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1978-09-15/251/14. Läst 22 augusti 2015. 
  21. ^ Bengt Jahnsson (9 mars 1979). ”Unket kvinno- och homoförakt”. Dagens Nyheter: s. 12. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-03-09/66/12. Läst 22 augusti 2015. 
  22. ^ Marcus Boldemann (14 september 1979). ”Kavata barn - förljugen värld”. Dagens Nyheter: s. 23. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1979-09-14/250/23. Läst 20 augusti 2015. 
  23. ^ Marcus Boldemann (18 september 1982). ”'Sound of Music': Lyckokast vid stupet”. Dagens Nyheter: s. 18. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1982-09-18/253/18. Läst 20 augusti 2015. 
  24. ^ ”Teaterannons”. Dagens Nyheter: s. 68. 16 oktober 1983. https://arkivet.dn.se/tidning/1983-10-16/281/68. Läst 2 december 2017. 
  25. ^ Marcus Boldemann (26 oktober 1986). ”Ungdomlig 'Ringo' på Göta Lejon: En alltför enkel historia”. Dagens Nyheter: s. 28. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1986-10-26/291/28. Läst 18 september 2016. 
  26. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 47. 29 september 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-09-29/265/47. Läst 18 mars 2016. 
  27. ^ ”TV och radio”. Dagens Nyheter: s. 31. 19 november 1960. http://arkivet.dn.se/arkivet/tidning/1960-11-19/315/31. Läst 18 mars 2016. 
  28. ^ ”Radioprogrammet”. Dagens Nyheter: s. 31. 18 november 1961. https://arkivet.dn.se/tidning/1961-11-18/313/31. Läst 19 december 2021. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]