Evert Taube

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För militären som var Gustav III:s gunstling, se Evert Taube (1737–1799).
Evert Taube
Evert Taube 1961.JPG
Evert Taube på scenen 1961.
Födelsenamn Axel Evert Taube
Född 12 mars 1890
Göteborg, Sverige
Död 31 januari 1976 (85 år)
Stockholm, Sverige
Bakgrund Sverige Sverige
Genre(r) Visa
Roll Sångare, musiker, poet, författare, visdiktare, konstnär
Instrument Sång, luta, gitarr
År som aktiv 1918–74

Axel Evert Taube, född 12 mars 1890Stora Badhusgatan 7[1] i Göteborg, död 31 januari 1976 i Stockholm,[2] var en svensk författare, kompositör, trubadur, lutspelare och konstnär. Taube var också argentinsk medborgare.[3] Han tillhörde en obetitlad gren av adliga ätten Taube.[4]

Taubes samlade bidrag får honom att räknas som en av Sveriges nationalskalder. Hans rika produktion omfattar prosa och poesi samt teckningar, akvarell- och oljemålningar. Men det är för visorna, sammanlagt över 200, han är mest känd. Hans prosa omfattar bland annat reseskildringar och romaner.

Taube gifte sig den 14 januari 1925 i Sankt Jakobs kyrka i Stockholm med konstnären Astri Bergman. Makarna Taube vilar på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm, mitt emot Lasse Lucidors minnessten. År 1960 hade Astri Taube skulpterat en byst av Evert, som gjuten på en pelare blev hans gravsten. Han hade uttryckligen sagt att han ville ha det så.[5]

Evert Taube kommer att finnas som motiv på den svenska 50-kronorssedeln från och med 2015.[6]

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Evert Taube med sin luta, 1942.

När Evert Taube föddes, som fjärde barnet i en skara som blev tretton syskon, var familjen bosatt på ön Vinga utanför Göteborgs hamninlopp. Föräldrarna Carl Gunnar Taube (1853-1945) från Bygdeå i Västerbottens län och Julia Sofia Jacobsdotter (1862-1947) från Strömstad, gifte sig 1884 i Kungshamn.[7][8] Fadern var sjökapten och fyrmästareVinga fyr 1889-1905, och moderns båda bröder var fyrmästare, den ene på Ursholmen utanför Koster, den andre på Hållö.[9]

I syskonskaran ingick systrarna Märta Taube-Ivarsson och Karin Parrow. Farfadern var Otto Reinhold Taube (1816-1892), tullförvaltare samt styrelseledamot i Evangeliska missionsföreningen i Göteborg 1868–1872, och hans fru Fredrika Kjellerstedt kom från Skellefteå.[10] Farfaderns föräldrar var majoren Arvid Joachim Taube och Jeanette Mesterson från Skottland.[11][12]

Evert Taube föddes klockan fem på morgonen[13] i ett hus vid foten av berget Otterhällan i Göteborg, med adress Stora Badhusgatan 7/Bryggaregatan, det så kallade Keillerska huset (rivet 1969), där hans farfar hade sitt hem.[14][15] Han konstaterades först vara dödfödd och lades därför undan på ett bord, men när doktor Silfverskiöld kom för att skriva dödsattesten upptäckte han att det fanns liv i den lilla kroppen. Sin första sjöresa gjorde Evert Taube till Vinga - bara sju[16] dagar gammal - med bogserbåten Arthur från Röda Bolaget, under skeppare Gustafssons befäl.[17]

Taube har beskrivit sin barndom som mycket lycklig, präglad av fiske, sjöfart och historier om främmande länder och livet till sjöss. På Vinga fanns då fyra andra familjer och öns tio barn hade egen skola, där Taube gick till sitt trettonde skolår.[18] Men hans undervisning skedde inte bara i den lilla lotsskolan på Vinga, utan också i hög grad i hemmet genom fadern, vilken hade ett stort intresse för både litteratur och språk. Taube beskriver sin rörande känsla för skolan: ""Långt före denna tid, när jag var endast fyra år gammal, höll skolan till i en liten lotsstuga som låg nära hamnen på östra sidan av ön. De två små rummen i stugan hade väggfasta kojer som i skansarna på fartyg. Där var fyra kojer i vart rum, två och två över varandra. I västra kammarns fönster kunde man se lanterninen på Vinga fyr (över den bergknalt där numera överlotsens stora hus ligger) och i östra kammarns fönster såg man Hättan, det vackra skäret i hamninloppet...".[19]

Att uppväxten på Vinga präglat Taube starkt, märks bland annat i ett brev han skriver till vännen Gunnar Bohman i Stockholm, då han strax före jul 1917 besöker Vinga och har sitt logi i den gamla lotsbarnskolans lokal. Han är 28 år gammal, har rest runt i världen och har många gånger levt under dramatiska och knappa förhållanden. Ändå avslutar han brevet med: "Jag gick till fyren. Vägen var hvit af rimfrost. Men jag skulle ändå inte gått fel - utan rimfrosten. Hvad allting är obetydligt mot detta. Att gå den gamla vägen öfver bergen till fyren, under strålarna från linsapparaten skrider denna dag runt, runt i samma tempo som då jag föddes en natt för 28 år sen. Det är stjärnklart och hafvet glimmar hvart jag ser. I sydväst blinkar röda och gröna lanternor. Där är sillfiskare. Sillen går i år sydvart. Norrut syns inga lanternor men Pater Noster blänker med jämna mellanrum och Inholmarna lyser hvita. Jag undra huru länge jag varit borta från allt detta men minns blott att jag varit på bal hos madame Tramcourt. "Signe och jag kom försent" säger jag. Jag skrattar åt min barnslighet och hör hur sprött mitt skratt låter härute. Efteråt är det som om jag nyss skulle sagt något för 20 år sedan."[20]

Familjen var mycket musikintresserad och enligt Taube spelade man och sjöng bland annat Gluntarne och Bellmans visor i föräldrahemmet.

Läsåret 1904–1905 bodde Taube hos sin farbror Axel Taube i Malmö, där han gick i Borgarskolan på Gamla Väster. De bodde i Villa Axeltorp på Fridhemsvägen 19. Hans betyg var medelmåttiga, och bästa ämnena (AB+) var välskrivning, sång och svenska. Sämst var matematiken med B minus. Under malmövistelsen fick där bland annat teckningslektioner av sin kusin Mathias, som var en etablerad konstnär och utbildad på Akademien i Köpenhamn. Taube avreste till Göteborg den 8 maj 1905.[21]

Evert Taubes far befordrades till överlots och personalchef vid Kungliga Lotskontoret[22] 1905 och familjen flyttade till Kustens varv i Göteborg. Planerna var att Evert Taube skulle börja i läroverk, men eftersom han inte klarade provet i matematik, gick han i lära hos teatermålaren Jens Christian Andrésen på Stora Teatern i Göteborg. Han tog även kvällslektioner på Konsthögskolan Valand i Göteborg.

I april 1906 flyttade familjen Taube in disponentbostaden vid Kustens varv i Majorna i Göteborg, det senare Taubehuset[23]. Samma år rymde Evert Taube till Stockholm för att bli konstnär. Väl i Stockholm, tillbringade han sin första natt på en bänk på Klara kyrkogård, precis bredvid Carl Michael Bellmans grav.[24] Vid graven föll han på knä och bad, medan tårarna strömmade: — Gode Gud, förlåt mig här vid Bellmans grav! "och inom honom sjöng det," skriver han:

Trädet med stilla sus
oss i sitt skydd förklarar,
gömd i sitt gröna hus
sommarfågeln svarar.

Några steg från kyrkogården låg Hotell Bellman, där han tog in och telegraferade hem. [25]

Hans planer var att komma in på Konstakademien för att studera måleri. Livet i Stockholm kom att präglas av bohemeri. Tidvis bodde han hos sin kusin, konstnären och skådespelaren Mathias Taube, men emellanåt tvingades han övernatta utomhus då kontanter saknades. Han fick några teckningar publicerade i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet och knöt nyttiga kontakter med etablerade konstnärer. Slutligen beviljades han även inträde i Konstakademien.

Evert Taube går till sjöss[redigera | redigera wikitext]

Evert Taubes far oroade sig över sin sons bohemiska liv i Stockholm. År 1907 tog han tåget upp och träffade då sin son i ett tämligen eländigt skick. Evert Taube ställdes inför ett ultimatum av sin far: Antingen skulle han börja i en internatskola, eller också måste han gå till sjöss. Evert Taube valde det sistnämnda och mönstrade på som eldare på s/s Australic hemmahörande i Göteborg. Han seglade bland annat på Sydafrika, Ceylon och Röda havet, innan han 1909 återvände till Sverige. Under dessa år till sjöss samlade han många erfarenheter, som han senare skulle komma att använda som stoff i sina visor och annan diktning.

Evert Taube i Sydamerika[redigera | redigera wikitext]

År 1910 arbetade sig Taube över till Argentina genom att ta hyra på den engelska hjulångaren Princess of Wales som sålts av Great Eastern Railway till Mihanovich y Compañia i Buenos Aires, dit fartyget skulle föras.[26] Han kom att tillbringa fem år i Sydamerika. Där hade han en mängd olika arbeten, bland annat som förman vid kanalbyggen, adjutant hos den argentinske presidenten och gaucho (spanska för "cowboy"). Förutom engelska, som han kunde sedan tidigare, lärde han sig tala spanska och italienska, och att spela gitarr. Han återvände till Sverige år 1915 till följd av första världskrigets utbrott.

Konstnärskarriären tar fart[redigera | redigera wikitext]

Evert Taubes gravvård på Maria Magdalena kyrkogård i Stockholm.

Efter första världskriget fick Evert Taube erbjudande om att resa till Australien och skriva en reseskildring för Bonniers förlag. England vägrade dock författare och publicister visum, och Taube fick lämna tillbaka förskottet han fått samt reste till Stockholm istället.[27] Åter i Stockholm gjorde han sin värnplikt i Flottan åren 1916-17 och inledde därpå sin karriär som författare, konstnär och visdiktare. Han fick bland annat en visa publicerad i Albert Engströms tidskrift Söndags-Nisse.

Den 1 februari 1918 debuterade han på Smögens godtemplareloge med egna och andras visor. Taube berättar i boken Berättelser under ett fikonträd om sin tveksamhet till att börja som trubadur: "Jag minns att jag som tribunartist tog farväl av någonting inom mig själv. Jag hade aldrig velat sälja min naturliga glädje och som betald vissångare kände jag mig prostituerad." [24] Samma år publicerades hans första bok, novellsamlingen Inte precis om kvinnorna.

Efter att i januari 1919 ha gjort succé på Cabaret Läderlappen som spelades på Hotell Gillet i Stockholm, och då han enligt egen uppgift tog lutan från trubaduren Gunnar Bohman och sjöng visan Karl-Alfred och Ellinor[27], insjuknade Evert Taube i spanska sjukan och lades in på sjukhus. Under våren skrev han vissamlingen Sju sjömansvisor och Byssan lull.

Till Hotell Continental i Stockholm - och en enkel inspelningsstudio - kom Evert Taube i januari 1921. Han gjorde denna vinterdag sina fyra första grammofonskivor, och "Karl Alfred", "Fritiof Andersson" och "Resan till Spanien" var de tre första han spelade in för Concert Record Grammophone. På skivetiketten stod det ""Sång till luta av cabaretsångare Evert Taube". Taube gjorde elva inspelningar för His Master's Voice redan samma år, och gaget uppgick till 750 kronor om året.[28]

Taube skriver i december 1921 till sin mor om sina intäkter: "Grammofonbolaget His Masters Voice betalar mig nu årligen 750 kronor för rätten till mina visor, som korrespondent för Stockholms-Tidningen har jag en grundlön av 100 kronor i veckan och när jag uppträder har jag aldrig mer än hundra." Men redan på 1930-talet var Taube en av de högst betalda författarna i Sverige, och fick infört löpande serier av berättelser från Bohuslän och Göteborgstrakten på prosa och vers samt egna teckningar i både Svenska Dagbladet och Göteborgs Handels- och Sjöfartstidning med starkt stöd från redaktionerna.[29]

Gyldene Freden 1924 bildade Evert Taube sällskapet Pax Aurea eller Riddarna kring Gyldene Fredens Runda Bord under den Lysande Trumman (en gammal trumma från Svea garde utstrålade ett "gyllene sken" genom kalvskinnet). Det var i boken "Den Gyldene Fredens ballader" som sällskapet först figurerade.[30]

Evert och Astri Taube hade sin första gemensamma konstutställning i november 1925 i Göteborg, då Astri ställde ut ett antal skulpturer i marmor, brons och sten.[31]

Äktenskap och familj[redigera | redigera wikitext]

Evert Taube 1953.

Tidigt var Evert Taube under två år förlovad med Malin Engström, dotter till Albert Engström. På våren 1920 träffade Evert Taube Astri Bergman och hennes akademikamrat Lilly Åkerholm på Café à la Rotonde i Paris. Taube erbjöd kvinnorna att följa med honom till San Remo. Bergman och Taube blev då förälskade och förlovade sig efter ett par månader på trappan till domkyrkan i Florens.[32] Hennes far konstgjutaren Herman Bergman blev mycket upprörd, kallade hem sin dotter och krävde att förlovningen skulle slås upp. Anledningen var att hon redan var förlovad samt att fadern inte ansåg att den bohemiske Evert Taube hade någon möjlighet att försörja en familj genom sitt diktande och målande.

År 1924 kom Evert Taube att lära känna Astri Bergmans far bättre, och då Taube nu stadgat sig, givit ut flera böcker, vissamlingar och grammofonskivor, gav fadern sitt samtycke till att förlovningen återupptogs. De förlovade sig på nytt i oktober 1924, och gifte sig den 14 januari 1925 i Jakobs kyrka i Stockholm. Vigselförrättare var pastor August Lindh.[33] Bröllopsresan gick av stapeln med s/s Najaden från Göteborg till Ligurien i Italien den 10 april 1925. Där bodde de i Villa Evelina, sommarbostad för kejsarinnan av Ryssland. Under bröllopsresan diktade Evert Taube nya ballader, pastoraler och dansvisor. Vid juletid samma år utgavs "Bröllopsballader och rosenrim".[34] Paret fick fyra barn tillsammans: arkitekt Per-Evert Taube (1926–2009), Rosemarie[35] (född/död 1928; hon dog i februari efter drygt två veckor på sjukhuset av lunginflammation[36][37]), Ellinor (1930–1998) och Sven-Bertil (född 1934). Taube var även far till Kirsten Kruse (1920–1983), från en romans med danskan Ingeborg Østergaard (1886–1969).[38]

Evert Taube tillhörde adliga ätten Taube (nr. 734), yngre grenen. Ätten har sitt ursprung i Livland och Estland (möjligen Danmark) på 1300-talet.[39]

Taube led av en svår astma och hade dessutom lätt för att få både bronkit och lunginflammation.[40]

Bostäder[redigera | redigera wikitext]

På sensommaren 1927 flyttade familjen från Linnégatan till Bellmansgatan i Stockholm.[41] Under många år bodde familjen Taube på Grev Turegatan i Stockholm, men i mitten av 1960-talet bestämde Stockholm stad att huset skulle rivas. Familjen krävde att staden skulle hitta en lämplig ersättningsbostad, något man inte lyckades med. Änkan efter Evert Taubes konstnärskollega Kurt Jungstedt erbjöd då sin våning på Södermalmstorg 4 - som även Anders Zorn hade bott i - vilket paret accepterade och flyttade in år 1966.[42]

Per telegram 1928 uppmanade Evert Taube sin hustru Astri "Köp sjösalen", ett femton tunnland stort område med berg, ängar, sandstrand och skog. Namnet Sjösala fick det eftersom det såg ut som en sjösal. Egendomen låg mitt emot Astri Taubes föräldrars hus på Gammelboda i Värmdö skeppslag. År 1937 byggdes huset.[43] Familjen Taube tillbringade här somrarna, på Hölö nära Fågelbrolandet, sydöst om Värmdö i Stockholms södra skärgård. År 1969 brändes Sjösala ned av den psykiskt sjuka Mona Wallén-Hjerpe. Taube var mycket fäst vid Sjösala och sa dagen efter branden att "Det känns som den största förlust jag någonsin gjort".[44]

Evert Taube och miljön[redigera | redigera wikitext]

Redan på 1920-talet engagerade sig Evert Taube för stockholmsmiljön under parollen ”än kan Bellmans Stockholm räddas”. 1955 ledde Evert Taube kampanjen för att rädda Riddarfjärden från att bli soptipp efter det att Sten Selander i en artikel berättat om att politikerna i Stadshuset planerade att börja tippa rivningsmassor från Klararivningarna i Riddarfjärden. Man planerade att med hjälp av två pråmar sänka rivningsmassor motsvarande 8% av Riddarfjärdens vattenvolym. Evert Taubes insats var betydande, och borgarrådet Helge Berglund fick retirera. År 1958 engagerade sig Taube mot det Kooperativa Förbundets planer på att riva Mosebacke – Södra teatern - och i dess ställe bygga ett kontorshus. Som en del av protesten instiftade Evert Taube tillsammans med Erik Asklund Stockholms litterära Akademi med säte på Mosebacke. Både Riddarfjärden och Mosebacke räddades. När Vindelälven hotades, skrev Taube 1967 ett förtvivlat telegram till statsminister Tage Erlander, vilket publicerades i tidningen Expressen. Taube hotade på fullt allvar med att fly från Sverige för att aldrig återkomma om älven förstördes; "... Då flyr jag från detta land för att aldrig hit återkomma vare sig levande eller död och det är inte i vredesmod men i djupaste sorg över att Sverige som jag älskat och besjungit och som ännu i min ungdom var en uppenbarelse av kristallklara floder kristallklara brusande vattenfall kristallklara sjöar och kristallklara kusthav ...". Älven räddades så småningom.[45]

Priser och utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

Skulptur av Willy GordonEvert Taubes terrass, Stockholms stadshus i bakgrunden.

Visorna[redigera | redigera wikitext]

Taubes visor har till viss del ett återkommande persongalleri. De två vanligaste figurerna är sjömannen och äventyraren Fritiof Andersson och Sjösalabon och barnafadern Rönnerdahl, vilka bägge ofta antas vara Taubes alter egon. Därutöver finns många andra personer i Taube-visor som baseras på människor han mött i verkliga livet. Utöver sina egna visor gjorde Taube en insats i visans tjänst när han 1936 grundade Samfundet Visans vänner tillsammans med skeppsredare Sven Salén och borgmästare Gunnar Fant.

Under krigsåren 1942-45 bodde Taube i perioder på Ängön i Bohuslän. Vistelsen hade rekommenderats av hans läkare, professor Ernst Salén - bror till Taubes gode vän Sven Salén - för att komma ifrån det "bohemiska livet" i staden. Han bodde hos familjen Hulda och Anders Johansson i ett gavelrum på vinden, och producerade här bland annat hela boken Ballader i Bohuslän med visor som Maj på Malö (om Maj Strömberg), Vals på Ängön, Brudvals i Bohuslän samt Huldas Karin (1943), dottern i huset. På ön fanns även "Handelsman Flink", som egentligen hette Gustaf Johansson och som förekommer i flera visor och dikter.[50]

Evert Taube bodde sommaren 1954 i "ett hönshus" på Otterö utanför Grebbestad i Tanums kommun. Under vistelsen på Otterö skrev Taube bland annat En solig morgon och Så länge skutan kan gå. Vistelsen på Otterö avsatte även en brevväxling med öbon Siv Sjöstrand. Breven överlämnades sommaren 2007 till Evert Taubes arkiv vid Göteborgs universitetsbibliotek.

Några av Taubes visor[redigera | redigera wikitext]

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

Taubes böcker utkom i många upplagor och även i samlingsvolymer. Detta kronologiska avsnitt innehåller endast förstaupplagor och, i förekommande fall, omarbetade utgåvor.

Prosa
  • Taube, Evert (1918). Inte precis om kvinnorna. Stockholm: Bonnier. Libris 1659643 
  • Taube, Evert (1919). Mina damer och herrar-: ur välborne herr Arvid Joachim Stracks anteckningar. Stockholm: Bonnier. Libris 1659644 
  • Taube, Evert (1920). På böljan blå, i städer och på land.. Stockholm: Bonnier. Libris 1659645 Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 1, Jag kommer av ett brusand' hav : från tecknar- och målartiden, 1. Stockholm. Libris 8081182 
  • Taube, Evert (1921). Oss emellan. Stockholm: Bonnier. Libris 1483021 
  • Taube, Evert; Jungstedt, Kurt (1963). På kryss med Ellinor: från Stockholms ström Sverige runt till Kosterfjorden (Ny, lätt rev. uppl.). Stockholm: Bonnier. Libris 1280342 
  • Taube, Evert; Jungstedt, Kurt (1923). På kryss med Ellinor från Stockholms ström Sverige runt till Kosterfjorden. Stockholm: Sv. andelsförl. Libris 1483022 
  • Taube, Evert (1925). Svärmare och stigmän. Stockholm: Norstedt. Libris 1483023 
  • Taube, Evert (1927). På gott och ont: roman. Stockholm: Bonnier. Libris 8211388 
  • Taube, Evert (1951). "Många hundra gröna mil". Stockholm: Bonnier. Libris 1448607 
  • Taube, Evert (1952). Jag kommer av ett brusand' hav: barndomsminnen från Vinga och Göteborg på Oscar II:s tid. Bonniers folkbibliotek (1. uppl.). Stockholm. Libris 365280 
  • Taube, Evert (1954). I najadernas gränd (4. tus.). Stockholm: Bonnier. Libris 1448606 
  • Taube, Evert (1955). Strövtåg i Ranrike ([2. uppl.]). Stockholm: Rabén & Sjögren/Vi. Libris 1448609 
  • Taube, Evert (1950). De fyra vindarnas gata. Stockholm: Bonnier. Libris 2071827 
  • Taube, Evert (1957). Vallfart till Trubadurien och Toscana. Stockholm: Rabén & Sjögren/Vi. Libris 78374 
  • Jungstedt, Kurt; Taube, Evert (1957). Västlig horisont. Stockholm: Bonnier. Libris 1973814 
  • Taube, Evert (1957). Klara och jag. Stockholm: Esselte. Libris 1793725 
  • Taube, Evert (1958). Svarta tjurar.. Stockholm. Libris 2143503 
  • Taube, Evert (1960). Berättelser under ett fikonträd.. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 627843 
  • Taube, Evert (1961). Guatemala. Stockholm: Bonnier. Libris 490883 
  • Taube, Evert; Greenwood, Marianne (1961). Återkomst. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 1164829 
  • Otto-Wasow, Kurt; Taube, Evert (1961). Rivieran. Stockholm: Rabén & Sjögren. Libris 2269184 
  • Taube, Evert (1962). Don Diego Karlsson de la Rosas roman.. Stockholm: Bonnier. Libris 1159943 
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Bergman-Taube, Astri (1964). Vid tiden för Astri och Apollon: okända dikter och berättelser. Stockholm: Bonnier. Libris 1246736 
  • Taube, Evert (1968). Flyg till Pampas. Stockholm: Bonnier. Libris 29323 
Pjäser
  • Taube, Evert (1970). Rikard Lejonhjärta och Filip II: skådespel i tre akter med prolog och epilog. Stockholm: Bonnier. Libris 876961 
  • Apollon ombord. Publicerad 1982 i Årsskrift. Stockholm: Evert Taube-sällskapet. 1979-2003. Libris 3685857 
  • Tillgång och efterfrågan. Publicerad 1986 i Årsskrift. Stockholm: Evert Taube-sällskapet. 1979-2003. Libris 3685857 
Prosasamlingar
  • Taube, Evert; Fischerström, Iwan W (1939). Med skum om bogen: berättelser och bilder ur pionjärers, sjöfarares, konstnärers och känt folks liv och leverne. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris 1380240 
  • Taube, Evert; Hänninger, Nils (1964). Evert Taube diktar och berättar: ett urval vers och prosa med inledning, studieuppgifter och förklaringar av Nils Hänninger. Skönlitteratur i skolan, 0583-4910. Stockholm: Sv. bokförl. (Bonnier). Libris 1209953 
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt; Sundin-Wickman, Ulla (1965). Än spelar Pan: berättelser. Stockholm: Bonnier. Libris 1933575 
  • Taube, Evert; Fredholm, Inga-Britt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 1, Jag kommer av ett brusand' hav : från tecknar- och målartiden, 1. Stockholm. Libris 8081182 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Jungstedt Kurt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 2, På kryss med Ellinor ; Många hundra gröna mil ; Från tecknar- och målartiden. 2. Stockholm. Libris 8081176 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 3, I najadernas gränd ; Ur Strövtåg i Ranrike. Stockholm. Libris 8081178 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Jungstedt Kurt (1966). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 4, De fyra vindarnas gata ; Västlig horisont. Stockholm. Libris 8081175 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Taube Ellinor (1967). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 5, Ur Septentrion ; Ur Och skulle det så vara ; Vallfart till Trubadurien och Toscana. Stockholm. Libris 8081177 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Jungstedt Kurt (1967). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 6, Svarta tjurar ; Berättelser under ett fikonträd. Stockholm. Libris 8081179 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt (1967). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 7, Don Diego Karlsson de la Rosas roman. Stockholm. Libris 8081180 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Taube Astri (1967). Samlade berättelser med tillhörande visor och ballader. 8, Återkomst ; Ur Guatemala ; Vid tiden för Astri och Apollon. Stockholm. Libris 8081181 
  • Taube, Evert; Fredholm Inga-Britt, Taube Astri, Taube Evert (1978). Eldflugorna dansar: berättelser. Stockholm: Bonnier. Libris 7145916. ISBN 91-0-043724-7 (inb.) 
Visor och lyrik
Samlingar av visor och lyrik
  • Taube, Evert (1937). Evert Taubes bästa. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris 1380237 
  • Taube, Evert; Nilsson Tage (1944). Evert Taubes nya bästa: tio valda visor. Stockholm: Åhlén & Åkerlund. Libris 1430565 
  • Taube, Evert (1945). Samlade visor 1, Sju sjömansvisor och Byssan lull samt Flickan i Havanna. Stockholm: Bonnier. Libris 2687396 
  • Taube, Evert (1945). Samlade visor 2, Fritiof Anderssons visbok [Musiktryck]. Stockholm: Bonnier. Libris 2687397 
  • Taube, Evert (1945). Samlade visor 3, Himlajord : dikter, melodier och målningar. Stockholm: Bonnier. Libris 2687398 
  • Taube, Evert (1946). Samlade visor 4, Den Gyldene fredens ballader : med förf:s teckningar och melodier. Stockholm: Bonnier. Libris 2687399 
  • Taube, Evert (1946). Samlade visor 5, Bröllopsballader och rosenrim : en Gyldene fredens bok : med melodier och akvareller av förf.. Stockholm: Bonnier. Libris 2687400 
  • Taube, Evert; Jungstedt Kurt (1946). Samlade visor 6, Kärleksvisor och sjöballader och visorna ur På kryss med Ellinor. Stockholm: Bonnier. Libris 2687401 
  • Taube, Evert (1947). Ultra marin: Med teckningar av Bertil Lybeck. [Illustr.]. Taube, E., Samlade visor ; 7. 1947. Stockholm. Libris 3118770 
  • Taube, Evert (1947). Sjösalaboken: Nya dikter och melodier. För luta, gitarr och piano av Lille Bror Söderlundh. Illustr. Roland Svensson. Taube, E., Samlade visor ; 8. 1947. Stockholm. Libris 3118764 
  • Taube, Evert (1947). Ballader i Bohuslän. Samlade visor ; 9. Stockholm: Bonnier. Libris 3118753 
  • Taube Evert, red (1948). Svenska ballader och visor från medeltiden till våra dagar. Stockholm. Libris 23404 
  • Taube, Evert (1951). Svärmerier. Samlade visor ; [10]. Stockholm: Bonnier. Libris 3118765 
  • Taube, Evert; Söderström Nils B., Henschen Helga (1951). Ballader i det blå: dikter och melodier. Samlade visor ; 11. Stockholm: Bonnier. Libris 3118754 
  • Taube, Evert (1954). Evert Taubes bästa 1954. Tidskriftsböckerna. Stockholm: Bonnier. Libris 3118757 
  • Taube, Evert (1955). Dikter. Den svenska lyriken, 99-0110782-2Vår tids lyrik, 99-0158080-3. Stockholm: Bonnier. Libris 12620 
  • Taube, Evert; Taube Sven-Bertil, Jungstedt Kurt (1966). Så länge skutan kan gå ---: sextionio visor och en dikt. Bonniers folkbibliotek, 99-0133706-2 (41/60. tus.). Stockholm: Bonnier. Libris 557288 
  • Taube, Evert; Svensson Georg, Taube Evert (1981). Evert Taube i våra hjärtan: alla de populäraste visorna med musik. Stockholm: Bonnier. Libris 7146529. ISBN 91-0-045430-3 (inb.) 

Taube-arrangemang[redigera | redigera wikitext]

Skulpturgalleri[redigera | redigera wikitext]

Det finns en staty av Evert Taube i Grebbestad, utförd av Willy Gordon och tillkommen på initiativ av GrebbestadsPrinsarna.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Bilden av Göteborg, färgfotografier 1910-1970, Robert Garellick, Göteborgstryckeriet 2004 ISBN 91-631-4036-5, s. 109
  2. ^ Taube var vid frånfället skriven på Södermalmstorg 4, 5 trappor. Källa: Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  3. ^ Timm, Mikael. Evert Taube. Stockholm: Albert Bonniers Förlag. Sid. 128. ISBN 91-0-055971-7. ””Ett praktexempel är berättelsen om hur han blev argentinsk medborgare genom att hitta en depesch som presidenten Sáenz Peña tappat bort på väg till en broinvigning. När Taube överlämnat den får han medborgarskap och medalj på stället.”” 
  4. ^ Taube i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 23 augusti 2010.
  5. ^ Evert Taube i våra hjärtan, Andra reviderade utgåvan, redaktörer: Agneta Jonsson, Agneta Hyllén, Semic, Sundbyberg 1976 ISBN 91-552-1705-2, s. 96
  6. ^ Riksbankens sida om de nya sedlarna
  7. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  8. ^ http://www.everttaube.info/index.php?id=234&=Karl Gunnar Taube&lang=sv
  9. ^ Vinga - ön mitt i världen, Jonny Söderlund, Warne Förlag, Partille 2001 ISBN 91-86425-17-X, s. 110
  10. ^ http://www.everttaube.info/index.php?id=233
  11. ^ Evangeliska missionsföreningens i Göteborg uppkomst och femtioåriga utveckling 1860–1910: Minnesskrift utg. till 50-årsfesten 1910 på föranstaltande av missionsföreningens styrelse, Evangeliska missionsföreningen, Göteborg 1910 s. 197
  12. ^ Jag kommer av ett brusand' hav : barndomsminnen från Vinga och Göteborg på Oscar II:s tid, Evert Taube, Albert Bonniers Förlag, Stockholm 1952 s. 12-13
  13. ^ vi, nr 44, Stockholm 1963, s. 10
  14. ^ När jag var en ung caballero : Evert Taube ; En bildbiografi, [Serie : Bonniers folkbibliotek], Evert Taube & Inga-Britt Fredholm, Bonnier, Stockholm 1970 s. 17-18
  15. ^ Hus för hus i Göteborgs stadskärna, red. Gudrun Lönnroth, utgiven av Göteborgs stadsbyggnadskontor & Göteborgs stadsmuseum 2003 ISBN 91-89088-12-3 s. 372
  16. ^ Gamla Masthuggspojkar 2013 : Gamla Masthuggspojkars Tidning, [årgång 67], utgiven av Föreningen Gamla Masthuggspojkar 2013 ISSN 1401-8071, s. 40
  17. ^ När jag var en ung caballero : Evert Taube ; En bildbiografi, [Serie : Bonniers folkbibliotek], Evert Taube & Inga-Britt Fredholm, Bonnier, Stockholm 1970, s. 17
  18. ^ ANNO 76, [Årskalender], red. Madaleine Stevelius & Lars Lagerstedt, Förlagshuset Norden & Svenska Dagbladet, Malmö 1977, s. 105, nekrolog
  19. ^ Evert Taube - poet, musikant, artist, Georg Svensson, Bokklubben Svalan/Bonniers 1976 ISBN 91-0-041195-7, s. 12
  20. ^ Vinga - ön mitt i världen, Jonny Söderlund, Warne Förlag, Partille 2001 ISBN 91-86425-17-X, s. 116
  21. ^ Evert Taube-sällskapet : Årsskrift 2003, "Oss trubadurer emellan" & , redaktör: Edvard Matz, Stockholm 2003 ISSN 0349-1005, s. 123ff
  22. ^ ANNO 76, (1977), s. 105, nekrolog
  23. ^ Evert Taube i våra hjärtan, Andra reviderade utgåvan, redaktörer: Agneta Jonsson, Agneta Hyllén, Semic, Sundbyberg 1976 ISBN 91-552-1705-2, s. 7
  24. ^ [a b] Vi från Vega, nr 1 2001-2002, utgiven av Gamla Vegapojkars Kamratförening, Göteborg 2002, s. 32
  25. ^ vi, nr 44, Stockholm 1963, s. 10f
  26. ^ Timm, sid 89
  27. ^ [a b] Evert Taube i våra hjärtan, Andra reviderade utgåvan, redaktörer: Agneta Jonsson, Agneta Hyllén, Semic, Sundbyberg 1976 ISBN 91-552-1705-2, s. 10
  28. ^ Fredholm, (1972), s. 17
  29. ^ Fredholm, (1972), s. 17, 98
  30. ^ Fredholm, (1972), s. 27f
  31. ^ Fredholm, (1972), s. 58
  32. ^ Fredholm, (1972), s. 10ff
  33. ^ Fredholm, (1972), s. 43
  34. ^ Fredholm, (1972), s. 50, 52, 55
  35. ^ Stavningen Rose-Marie och Rosemarie varierar mellan olika källor.
  36. ^ Sveriges dödbok 1901-2009 Swedish death index 1901-2009 (Version 5.0). Solna: Sveriges släktforskarförbund. 2010. Libris 11931231. ISBN 978-91-87676-59-8 
  37. ^ Ord och många visor, / Sven-Bertil Taube ; berättat för Petter Karlsson : bildredaktör: Jacob Forsell. - 2007. - ISBN 978-91-0-011341-4 (inb), s. 9
  38. ^ Till bords med Evert Taube : Mat av Jesper Taube, [recept och biografiska anteckningar], Jesper Taube, Petter Karlsson, Pia Schmidt de Graaf (Taube-arkivet), Bokförlaget Max Ström, Stockholm 2000 ISBN 91-89204-22-0 s. 209. "Få visste emellertid att Taube hade en dotter, Kirsten Kruse, från en ungdomsromans med danskan Ingeborg Østergaard - populärt kallad Skagens ros och författaren Holger Drachmanns sista älskarinna. Astri tillåter aldrig att far och dotter träffas. Men Kirsten och Ingeborg dyker upp en afton på Freden på 1930-talet, då Taube sjunger i trappan."
  39. ^ Sveriges ridderskap och adels kalender 1998, utgiven av Riddarhusdirektionen, Nordstedts 1997 ISBN 91-971722-2-7 ISSN 0347-9633 s. 628
  40. ^ Evert Taube : Ett personligt porträtt av Marianne Greenwood, Marianne Greenwood, Förlags AB Wiken 1985 ISBN 91-7024-165-1, s. 21
  41. ^ Fredholm, (1972), s. 65
  42. ^ Taube och Mehr, sid 64
  43. ^ Evert Taube - en del av vår vardag och vår glädje, red. Agneta Jonsson (medred. Bo Strömstedt & Edvard Matz), Bra Böcker, Nacka 1975, s. 30
  44. ^ ”Sjösala”. http://everttaube.info/index.php?id=186. Läst 11 januari 2012. 
  45. ^ Taube och Mehr, sid 49
  46. ^ Elmquist, Håkan. ”Evert Taube i SKAP”. SKAP. Arkiverad från originalet den 2011-08-13. http://web.archive.org/web/20110813172822/http://skap.se/upload/file/SKAP:s%20historia/60%20Evert%20Taube%20i%20SKAP.pdf. Läst 28 juli 2009. 
  47. ^ Panorama 67 - en bokfilm, red. Per-Erik Lindorm, utgiven av Bonniers Folkbibliotek, Albert Bonniers förlag, Stockholm 1967 s. 20
  48. ^ Nyström, Pia; Kyhlberg-Boström, Anna; Elmquist, Anne-Marie (1996). Kungl. Musikaliska akademien: matrikel 1771-1995. Kungl. Musikaliska akademiens skriftserie, 0347-5158 ; 84 (2., rev. och utök. uppl.). Stockholm: Musikaliska akad. Libris 7749167. ISBN 91-85428-99-X (inb.) 
  49. ^ [a b] Elmquist, Håkan. ”Evert Taube i SKAP”. SKAP. Arkiverad från originalet den 2011-08-13. http://web.archive.org/web/20110813172822/http://skap.se/upload/file/SKAP:s%20historia/60%20Evert%20Taube%20i%20SKAP.pdf. Läst 2009-07-28. 
  50. ^ Matz, Edvard, 1921-2007.. – ’’Sällsamheter i Bohuslän och Dalsland : en bok om historiska platser, om saga och sägen och litterära miljöer’’; [översiktskartor av Ninni Asp, detaljkartor av förf.]. - 1985 - 2., omarb. uppl.. - ISBN 91-29-57346-7 (inb), s. 24ff
  51. ^ Taubespelen

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Rhedin, Per (1990). Gamla go'a Göteborg: en kavalkad med minnesbilder, sid 188. [Göteborg]: [Typografia]. Libris 7448354. ISBN 91-630-0205-1 (inb.) 
  • Taube, Evert; Mehr Stefan (1976). Evert Taube i Expressen. Stockholm: Utg. Libris 133860. ISBN (Inb.) 
  • Kom i min famn : Evert Taube 1920-1971 : en bildbiografi, Inga-Britt Fredholm, Bonnier, Stockholm 1972 ISBN 91-0-037701-5

Vidare läsning[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]