Claus Schenk von Stauffenberg

Claus Schenk von Stauffenberg
Information
Född	15 november 1907 Jettingen, Kungariket Bayern, Tyskland
Död	21 juli 1944 (36 år) Berlin, Tyskland
Begravningsplats	Begraven på Alter St.-Matthäus-Kirchhof i Berlin, kort därefter kremerad; askan strödd på Berliner Rieselfelder.
I tjänst för	Nazityskland
Försvarsgren	Wehrmacht: Heer
Land	Tyskland
Tjänstetid	1926–1945
Grad	Överste (1944)
Slag/krig	Andra världskriget
Utmärkelser	Järnkorset av första klassen (1940) Sårademärket i guld (1943) Tyska korset i guld (1943)
Relationer	Hustru: Nina von Lerchenfeld (1913–2006; giftermål 1933) Barn: Berthold, Heimeran, Franz-Ludwig, Valerie och Konstanze

Stauffenberg vid Kavallerieregement 17, 1936.

Minnesmärke placerat vid platsen där von Stauffenberg avrättades

Stauffenbergs dödsattest.

Claus Philipp Maria Schenk Graf von Stauffenberg, född 15 november 1907 i Jettingen, död 21 juli 1944 i Berlin, var en tysk greve och militär (överste). Han var en av de ledande personerna i den sammansvärjning som år 1944 ledde till det misslyckade 20 juli-attentatet mot Adolf Hitler.

Biografi

Stauffenberg tillhörde en gammal sydtysk adelsfamilj och hade bland sina anfäder ett stort antal prominenta preussare, däribland fältmarskalken August von Gneisenau. I sin ungdom var Stauffenberg en hängiven beundrare av poeten Stefan George och tog särskilt till sig den höga idealismen i dennes poesi och livsåskådning.

Stauffenberg hyste initialt vissa sympatier för nationalsocialismen, främst av patriotiska skäl, och även om han inte accepterade alla idéer som naziregimen representerade var han till en början inte en direkt motståndare till den, och som monarkist såg han Weimarrepublikens avveckling, med dess förlamande politiska splittring, som något i grunden positivt.

Kristallnatten i november 1938 blev en vändpunkt för Stauffenberg och han kände att en stor skam hade dragits över Tyskland. Förföljelserna av judar och förtrycket av religiösa fick honom att ställa sig i opposition till nazismen. Till detta kom upplevelserna på östfronten 1941–1942, då han bevittnade nazisternas rasistiska utrotningspolitik. Katastrofen vid Stalingrad gjorde honom också mycket upprörd.

År 1943 förflyttades Stauffenberg som överstelöjtnant till Tunisien, där han blev svårt sårad och miste vänster öga, sin högra hand och två fingrar på vänster hand. Efter konvalescens anslöt han sig till den militära motståndsrörelsen.

Motståndsman

I allt större omfattning kom han tillsammans med andra officerare och civila att i hemlighet arbeta för att så småningom kunna undanröja Hitler och den nazistiska regeringen. Till skillnad från sina konservativa medsammanvurna, bland annat Goerdeler och Beck, ville Stauffenberg se representanter för socialdemokratin företrädda i den postnazistiska regimen, och kontakter knöts med det socialdemokratiska och kristna motståndet kring Kreisaukretsen. Stauffenberg krävde att såväl förre SPD-politikern och koncentrationslägerfången Julius Leber som den tidigare fackföreningsledaren Wilhelm Leuschner skulle ingå i den nya regeringen. (Lebers arrestering 4 juli 1944, efter att ha avslöjats av Gestapo i samband med kontakter med kommunister, kom senare att direkt forcera Stauffenbergs attentat två veckor senare.)

Tack vare sin position i ledningen av den tyska arméns reservstyrkor i Berlin fick Stauffenberg uppdraget att vid ett lämpligt tillfälle placera ut en sprängladdning med avsikten att döda Hitler och hans närmaste män. Två försök inställdes eftersom antingen Hermann Göring eller Heinrich Himmler var frånvarande, då man önskade undanröja även dem. Vid det tredje tillfället var beslutet att man skulle skrida till verket oavsett om dessa var närvarande eller ej.

Den 20 juli 1944 sammanträdde 24 personer, däribland Hitler och Stauffenberg, i en träbyggnad i Wolfsschanze i Ostpreussen, där Hitler hade sitt högkvarter under en stor del av andra världskriget. Stauffenberg placerade en portfölj med en tidsinställd bomb i konferensrummet och for skyndsamt tillbaka till Berlin för att därifrån leda kuppen. Innan bomben detonerade, flyttades dock portföljen vilket minskade laddningens verkan. Omkring klockan 12:40 detonerade bomben, men Hitler överlevde.

När Stauffenberg återkom till Berlin fann han att kupplanerna inte realiserats, varför han genast tvingade fram ett verkställande av "Operation Valkyria". Även på andra platser i det område som kontrollerades av Tyskland verkställdes kuppen, mest framgångsrikt av militärbefälhavaren i det ockuperade Paris, general Karl-Heinrich von Stülpnagel. Kuppen misslyckades dels genom att Hitler fortfarande var i livet och dels sviktande nerver hos kuppledarna.

I Berlin greps Stauffenberg och ett stort antal andra officerare. Stauffenberg, Albrecht Mertz von Quirnheim, Friedrich Olbricht och Werner von Haeften avrättades genom arkebusering natten till den 21 juli efter ett lagligt ståndrättsförfarande av generalöverste Friedrich Fromm. Under de närmaste dagarna greps över 200 medskyldiga, och fördes inför en specialdomstol, dömdes för högförräderi och medhjälp till mordförsök till döden genom ordinarie civilrättsligt förfarande. Under de närmaste månaderna greps mer än 5 000 personer, och av dessa förlorade många hundra sina liv. I domstolen ansågs det bevisat att Fromm känt till Stauffenbergs och de andras förehavanden varför även han dömdes till döden för medhjälp.

Hustrun Nina von Stauffenberg var vid 20 juli-attentatet gravid med parets femte barn. Hon sattes efter det misslyckade attentatet i läger i Frankfurt an der Oder medan barnen (under andra namn) skickades till hem för föräldralösa barn i Thüringen. Efter krigsslutet återförenades de fyra barnen med sin mor och sitt nya syskon.

Filmatiseringar

I den verklighetsbaserade filmen Valkyria spelas Claus Schenk von Stauffenberg av Tom Cruise.

Referenser

Tryckta källor

• Bedürftig, Friedemann (2007). Tredje riket från uppgång till fall: en uppslagsbok. Stockholm: Ersatz. ISBN 978-91-88858-32-X 
• Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (utgåva 2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8 

Se även

• Motståndsrörelser i Nazityskland
• Schenk von Stauffenberg