Cromwell (stridsvagn)
| Cruiser Tank, Mk VIII, Cromwell (A27M) | |
Cruiser Tank, Mk VIII, Cromwell IV (A27M)[1]
|
|
| Generella egenskaper | |
|---|---|
| Besättning | 5 (Chef, skytt, laddare, förare, andreförare) |
| Längd | 6,42 m |
| Bredd | 3,05 m |
| Höjd | 2,51 m |
| Vikt | 27,94 ton |
| Skydd och beväpning | |
| Primär beväpning | OQF 75 mm |
| Sekundär beväpning | 2 x 7,92 mm Besa MG |
| Mobilitet | |
| Motor | Rolls-Royce Meteor V12 bensin 570 hk (425 kW) |
| Upphängning | Förbättrad Christie |
| Hastighet på väg | 61 km/h |
| Kraft/vikt | 20,3 hk/ton |
| Räckvidd | 280 km |
Cruiser Tank Mk VIII, Cromwell (A27M), var en brittisk stridsvagn från andra världskriget. Den var namngiven efter Oliver Cromwell. Stridsvagnen kom att bli en av de framgångsrikaste i den brittiska "kryssarstridsvagnsserien", då den kombinerade en kanon som både lämpade sig mot mjuka och hårda mål, hög hastighet och relativt bra bepansring. Senare under kriget skulle den bli den vanligaste brittisktillverkade stridsvagnen i användning och kom även att tjänstgöra jämsides med M4 Sherman. Den kom senare att vidareutvecklas till den utmärkta stridsvagnen Comet.[1]
Innehåll |
[redigera] Utveckling
Cromwell var resultatet av en vidareutveckling av de brittiska kryssarstridsvagnarna och konstruerades för att ersätta Crusader-stridsvagnarna som höll på att föråldras. 1941 gav den brittiska generalstaben sina specifikationer för en ny stridsvagn.[1]
På grund av den typiskt framhetsade produktionen och brister på komponenter kom den första prototypstridsvagnen, benämnd Cruiser tank Mk VII "Cavalier", att lida av många barnsjukdomar och kom aldrig i tjänst. Ett av de största problemen låg hos dess Liberty L-12-motor som helt enkelt inte kunde uppfylla kraven.[2]
En ny motor, som baserade sig på den kraftfulla Rolls-Royce Merlin-flygmotorn (som bland annat användes i Spitfire) utvecklades och kallades för Meteor. Den viktigaste skillnaden var att Meteor-motorn saknade kompressor, vilket sänkte motoreffekten. I övrigt handlade skillnaderna endast om smärre detaljer[3]. Rolls-Royce var redan fullt upptagna med övrig produktion och kunde inte tillhandahålla fabriksytor för tillverkningen av Meteormotorn. Därför överfördes tillverkningen till Rover Car Company.[källa behövs] Samtidigt planerades en ny stridsvagn för att möta samma specifikation som Cavalier misslyckats med att uppfylla, nu under beteckningen A27 Mk VIII. A27 projekterades i två versioner, en med den gamla Liberty-motorn och beteckningen A27L Centaur och en med den nya Meteor-motorn under beteckningen A27M Cromwell[1]. Den senare skulle då fullt kunna utnyttja den extra kraft som nu fanns tillgänglig, 570 hk (425 kW)[1] jämfört med 395 hk (295 kW) för Liberty-motorn[2].
A27L Centaur I sattes i produktion i juni 1942[2], och i januari 1943 inleddes till slut även tillverkningen av A27M Cromwell I[1].
De första versionerna var utrustade med ROQF 6-pdr, men redan 1943 togs beslut att utrusta stridsvagnen med en tyngre pjäs. I oktober samma år inleddes så produktionen av Cromwell IV utrustad med den nya ROQF 75 mm-kanonen. Pjäsen var baserad på den mindre 6-pundskanonen, och kunde använda amerikansk 75 mm ammunition.[1] Även Centaur-stridsvagnen kom att utrustas med den tyngre pjäsen på varianten Centaur III, men den kom att tillverkas endast i begränsat antal.[2]
Av bägge stridsvagnarna togs också varsin variant för närunderstöd fram, utrustad med en kortpipig 94 mm-pjäs. Dessa bar beteckningarna Cromwell VIII[1] respektive Centaur IV[2].
[redigera] FV 4101 Charioteer
Tidigt på 1950-talet ville man ge extra eldkraft åt de brittiska pansarstyrkorna. Vissa Cromwell-vagnar erhöll därför en 20-pundskanon (kaliber 84 mm, samma som utnyttjades av Centurionstridsvagnen) i ett nytt torn. Resultatet kallades för FV 4101 Charioteer tank destroyer, och klassificerades alltså som pansarvärnskanonvagn då dess pansarskydd var för svagt för att kunna mäta sig med moderna stridsvagnar. Omkring 200 enheter byggdes om till denna standard av Robinson and Kershaw Ltd i Cheshire. I praktiken kom Charioteer-stridsvagnen endast att utnyttjas av brittiska territorialstyrkor, och i slutet av 50-talet såldes de flesta till Finland, Jordanien och Österrike. Vissa av de jordanska Charioteer-vagnarna gavs senare till Libanon. Flera av dem användes av PLO mot israeliska styrkor i södra Libanon under Operation Litani (1978). Österrike köpte 80 stridsvagnar.
[redigera] Användning
[redigera] Andra världskriget
Cromwell-stridsvagnens kanske viktigaste bidrag till de brittiska stridsvagnsstyrkorna var det faktum att när den kom 1943 fick de brittiska pansartrupperna äntligen en modern stridsvagn att öva med inför den kommande landstigningen i Normandiet[1]. Framförallt det ökade pansarskyddet och den kraftiga huvudbeväpningen (på Cromwell IV) var ett stort steg framåt[1].
Samtidigt togs ett beslut att ersätta Cromwell med den amerikansktillverkade M4 Sherman i de brittiska pansarförbanden. Orsaken till det var att en standardisering skulle underlätta för underhållet och logistikplaneringen[1]. Cromwell blev trots det aldrig helt ersatt av M4 Sherman. Veteranförbandet 7th Armoured Division (populärt kallad "Ökenråttorna) utrustades med Cromwells[1], och i de flesta andra brittiska divisionerna ingick Cromwell i divisionernas spaningförband[4]. Cromwell var mycket uppskattad av de brittiska besättningarna[1]. Den var snabb och hade en lägre profil än M4 Sherman. Pansaret var tjockar än på M4 Sherman, men den brittiska stridsvagnens pansar var mindre sluttat och därför mindre effektivt än den amerikanska stridsvagnens[5]. 75 mm-kanonen kunde avfyra en användbar spränggranat, och även om inte var lika effektiv mot de tyska tunga stridsvagnarna som ROQF 17-pdr som installerats i Shermanvagnens Fireflyvariant, var den effektiv mot de medeltunga stridsvagnar som utgjorde huvuddelen av de tyska pansarstyrkorna[5].
Det var Cromwell-vagnar ur 7th Armoured Division som fick ta den värsta stöten under de berömda striderna i Villers-Bocage när en PzKpfw VI Tiger under befäl av Michael Wittman stoppade ett brittiskt försöka att bryta sig ut ur brohuvudet i Normandiet den 13 juni 1944.[6]
Centaur användes huvudsakligen för utbildning, endast de som utnyttjades i specialroller kom i stridskontakt. Närunderstödsversionen Centaur IV tjänstgjorde med de brittiska marinstyrkorna på dagen D, och även om tanken varit att dra bort dem efter de inledande striderna på stränderna, gjorde de så god tjänst att de fick fortsätta i främsta linjen i ytterligare ett par veckor under striderna i la bocage, det normandiska häcklandskapet.[2]
Cromwell kom senare att ersättas av ett litet antal Comet-stridsvagnar. Trots att Comet var närbesläktad med Cromwell och hade vissa komponenter gemensamma, var den en betydligt bättre stridsvagn med sin 77 mm-kanon, en vidareutveckling av den brittiska 17-pundskanonen.[1]
Förutom av den brittiska armén användes Cromwell även av den 1st Polish Armoured Division, 1:a Polska pansardivisionen, (endast i spaningsregementet) och av 1st Czechoslovak Independent Armoured Brigade Group, 1:a Avdelta Tjeckoslovakiska pansarbrigadgruppen CSIABG, som hade den som huvudsaklig beväpning.[4]
[redigera] Kalla kriget
Efter andra världskriget kom Cromwell att fortsätta i brittisk tjänst. Ett begränsat antal sändes till Koreakriget där de tjänstjgorde i 8th King's Royal Irish Hussars spaningsavdelning.[7] Åtminstone en Cromwell erövrades av de kinesiska styrkorna och sattes in i strid mot FN-förbanden. Den förstördes i strid av Centurion-stridsvagnar ur 8th KRIH.[8]
Vissa vagnar användes av den brittiska armén så sent som in på 1960-talet för skolnings- och övningsändamål. Vid det laget var Cromwell-stridsvagnarna hopplöst omoderna, och i praktiken chanslösa i strid mot andra stridsvagnar.[4]
[redigera] I israelisk tjänst
Den underjordiska israeliska armén Haganah skaffade de två första Cromwell-vagnarna innan landets självständighet när två brittiska stridsvagnssoldater deserterade och tog sina stridsvagnar med sig. Den ursprungliga planen gick ut på att försöka få fler stridsvagnar, men på grund av avsaknaden av soldater med erfarenhet av stridsvagnar misslyckades detta.[9]
Tillsammans med tio lätta franska Hotchkiss H-35-stridsvagnar utgjorde de stommen på den första israeliska pansarbrigaden, 8:e Brigaden.[10] Den 8:e Brigaden leddes av Yitzhak Sadeh och kom att få sitt elddop i samband med erövrandet av Lods flygfält (RAF Lydda, numera Ben Gurion International Airport), innan deras anfall körde fast då de mötte motstånd från Arablegionens pansarbilar nära byn Beit Nabala, och kunde inte delta i anfallet mot själva staden. Operationen lyckades trots detta missöde, då israelsikt infanteri undestödda av Moshe Dayans 89:e Kommandobataljon erövrade staden.[10]
[redigera] Teknisk Beskrivning
Cromwell var bland de snabbaste stridsvagnarna som var i tjänst under andra världskriget och den kunde komma upp i 61 km/h. Olyckligtvis var denna hastighet för hög för fjädringen och motorn ströps därför så att den inte kunde gå snabbare än 50 km/h - vilket ändå var snabbt för sin tid[källa behövs]. Tack vare upphängningen var Cromwell mycket smidig att framföra i terrängen. Den för dubbelt syfte använda 75 mm kanonen avfyrade samma ammunition som den amerikanska 75 mm-kanonen, och hade långt motsvarande prestanda som den amerikanska Shermanstridsvagnens standardbeväpning[5]. Pansartjockleken var mellan 8 mm och 76 mm tjock på Cromwell IV men maxtjockleken utökades senare till 101 mm för Cromwell VII[11]. De brittiska Cromwell-vagnarna var dock ingen match mot de tunga tyska stridsvagnarna, vilket ledde till utvexklingen av stridsvagnen Comet[1].
[redigera] Varianter
Cavalier
Föregångare till Centaur/Cromwell. Stannade på prototypstadiet, men vissa lösningar kom att användas på de efterföljande konstruktionerna.[2]
Centaur I
Första varianten. Bestyckad med 6-pundskanonen (med 64 skott). Användes endast för träning.[2]
Centaur II
Mark I med bredare band och avsaknad av chassikulspruta. Endast för tester.
Centaur III
Centaur bestyckad med 75 mm ROQF Mk V-kanonen. Tillverkades endast i begränsat antal.[2] År 1943 byggdes de flesta Centaur I om till version III, men vissa förblev version I.
Centaur IV (80)
Centaur bestyckad med en 94 mm haubits (51 skott) för närunderstöd. Deltog i strid med Royal Marines Armoured Support Group, den brittiska marinkårens bepansrade understödsgrupp.[2] Fordonen utrustades för djupvadning för att kunna verka i samband med landstigningsoperationer. Motorerna utrustades med höga luftrör och gjordes vattentäta, och vapen täcktes med skydd.
Centaur III/IV, AA Mk I
Centaur-chassi med Mk II lv-tornet från Crusader AA, men bestyckat med två 20 mm Polsten lv-kanoner istället för Oerlink-kanoner som på Crusadern.[2] Användes ursprungligen i Normandie, men drogs tillbaka som obehövliga då de allierade hade totalt luftherravälde.
Centaur III/IV, AA Mk II
Använde en Crusader III som chassi, Mk III lv-tornet var bestyckat med två 20 mm Polsten lv-kanoner.[2]
Cromwell I (600)
Motsvarande Centaur I, men hade en Meteormotor. Endast ett fåtal byggdes, innan man bytte från en 6-pundskanon (57 mm, 64 skott) till en 75 mm-kanon.[1]
Cromwell II
Ökad bandbredd och borttagen chassikulspruta för att utöka lagringsutrymmet.[1] Ingen produktion.
Cromwell III (~200)
Centaur I uppgraderad med en Meteor V12-motor. Få tillverkades på grund av litet antal Centaur I.
Cromwell IV (1 935+)
Huvudsaklig version bestyckad med 75 mm ROQF Mk V-kanonen. Den mest tillverkade varianten.[1]
Cromwell IVw
Meteormotor och ett helsvetsat chassi.
Cromwell Vw
Cromwell som utrustats med 75 mm kanon från början. Fogarna i chassit var svetsade i stället för fastsatta med nitar.
Cromwell VII (~1500)
Cromwell IV och V uppgraderad med extra pansar, bredare band och en extra växellåda. De introducerades så sent i kriget att de inte kom att delta i särskilt mycket stridsverksamhet.
Cromwell VIIw
Cromwell Vw ombyggd till Cromwell VII-standard.
Cromwell VIII
Cromwell bestyckad med en 94 mm haubits för infanteriunderstöd.[1]
[redigera] Fordon baserade på Cromwells chassi
- Designen kombinerade ett förlängt Cromwellchassi och 17-pundskanonen i ett nytt torn. Såg endast begränsad användning då Sherman Firefly visade sig vara en överlägsen konstruktion på de flesta pubkter.[2]
- SP 17pdr, A30 (Avenger)
- En Challengerversion med öppet torn.
- A33
- Tung stridsvagn med kraftig bepansring för infanteriunderstöd. Stridsvagnen var klar att sättas i produktion 1944, men projektet avbröts istället.[1]
- Centaur Dozer
- En Centaur som saknade torn och som utrustats med ett enkelt schaktblad som styrdes med en vinsch. Detta var ett av de så kallade Hobart's Funnies speciellt framtagna för understödsuppgifter.[1]
- Centaur OP
- En Centaur med en falsk huvudkanon och extra radioapparater för eldledningsuppgifter.[2]
- Centaur Kangaroo
- En Centaur som saknade torn för användning som pansarskyttefordon.[2] (Endast ett fåtal tillverkades)
- Centaur ARV
- Cromwell OP
- Cromwell IV, Cromwell VI, eller Cromwell VIII utrustad med extra radioutrustning och vars huvudkanon ersatts med en falsk kanon för eldledningsuppgifter.[1]
- Cromwell ARV
- FV 4101 Charioteer
- Cromwell som utrustats med ett nytt torn med 20-pundskanon. 200 modifieringar genomfördes under 1950-talet. Varianten gjorde endast begränsad tjänst i brittiska armén innan de flesta vagnarna såldes på export, bland annat till Finland.
[redigera] Bevarade fordon
Ett stort antal fordon har bevarats. Av naturliga orsaker är största delen Cromwell-vagnar. Sammanlagt nitton vagnar är restaurerade, och ytterligare åtta vrak är i sådant skick att en restaurering kan vara möjlig. Till dem kommer ett antal torn. En Cromwell IV är i körskick, den återfinns i Arméns tekniska museum i Lesny, Tjeckien. Bland andra Kubinka stridsvagnsmuseum, Bovington stridsvagnsmuseum, Musée des Blindés (i Saumur) och Nationella krigs- och motståndsmuséet i Overloon, Belgien, har alla varsin Cromwell utsälld. I Bovington finns även det enda bevarade vraket av en A34 Cavalier, och en Centaur Dozer, medan den enda restaurerade Challenger-vagnen hittas i Overloon. Musée des Blindés har dessutom en Centaur. Två Cromwell, den ena utan originalpjäs, hittas i Pansarkårens museum i Latrun, Israel, medan en Cromwell hittas i Australien. Anmärkningsvärt är att åtminstone en restaurerad Cromwell och fyra vrak kommer från CSIABG. Flera av dessa hade efter kriget blivit konverterade för arbete i stenbrott och vid brytning av kol, och saknar därför sina ursprungliga torn. Av Portugals Cromwell-vagnar finns åtminstone fem stycken bevarade som minnesmärken, ett flertal av dem på olika garnisoner. En Cromwell hittas också på "Ökenråttornas" minnesmärke i Thetford Forest utanför Norfolk.[12]
Sex Centaurer, varav två i kördugligt skick, och åtta Centaur Dozer finns bevarade (inklusive de ovannämnda). Grekiska arméns pansarmuseum utanför Athen har en Centaur med 6-pundskanon, medan en Centaur IV står som minnesmärke vid Pegasus Bridge i Orne, Frankrike. Sammanlagt åtta vrak finns bevarade, av vilka två ligger på havsbotten utanför West Sussex.[12]
Förutom Challenger-vagnen i Overloon finns ytterligare ett vrak i Storbritannien. Denna vagn ska enligt planerna restaureras och ställas ut på Bovington.[12]
Ett trettiotal Charioteer-vagnar finns kvar, majoriteten av dem kommer från finska armén. Tretton vagnar är restaurerade. Av dessa ingår två i monumentet "Hope for Peace" i Beirut, medan ytterligare en av de ex-jordanska vagnarna som gavs till Libanon står som monument i Tyros. En ex-jordansk vagn som tagits som krigsbyte när de stred i PLO:s tjänst 1978 står utställd i Pansarkårens museum i Latrun. Även i Bovington, på Östra Englands militärmuseum i Thetford, och på Militärhistoriska muséet i Wien finns restaurerade Charioteer-vagnar. Fem restaurerade vagnar finns också utställda runt om i Finland, inklusive två på Parola stridsvagnsmuseum. Ett antal Charioteer-vagnar auktionerades ut av finska försvarsmakten i oktober 2007[13]. Ett okänt antal ex-jordanska vagnar finns även kvar i Libanon i varierande skick.[14]
[redigera] Externa länkar
- Wikimedia Commons har media som rör Cromwell (stridsvagn)
[redigera] Källor
[redigera] Tryckta källor
- Kurzman, Dan (2005) (på engelska). Genesis 1948 - The First Arab-Israeli War. Jerusalem: Sefer Ve Sefel Publishing. ISBN 965-965-7287-09-X
[redigera] Fotnoter
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p q r s t u v w] Uttridge, Sarah, red (2006). The Encyclopedia of Tanks & Armoured Fighting Vehicles. Grange Books. sid. 66
- ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Uttridge, Sarah, red (2006). The Encyclopedia of Tanks & Armoured Fighting Vehicles. Grange Books. sid. 67
- ^ Excell, Jon. ”This week in… 1944 - The Rolls-Royce 'Meteor' tank engine”. the Engineer. http://www.theengineer.co.uk/news/this-week-in%E2%80%A6-1944-the-rolls-royce-meteor-tank-engine/303015.article. Läst 17 jan 2012.
- ^ [a b c] ”THE A27M CROMWELL TANK.”. Shermanic Firefly. http://freespace.virgin.net/shermanic.firefly/a27m.html. Läst 3 feb 2012.
- ^ [a b c] Tamelander, Michael; Zetterling, Niklas (2003). Avgörandets ögonblick. Nordstedts förlag. sid. 83-85. ISBN 91-1-301204-5
- ^ Tamelander, Michael; Zetterling, Niklas (2003). Avgörandets ögonblick. Nordstedts förlag. sid. 217-219. ISBN 91-1-301204-5
- ^ ”Fact Sheet: Armor of the Korean War”. The Korean War 60th Anniversary Commemoration Committee. http://koreanwar.defense.gov/FactSheetArmorOfTheKoreanWar.html. Läst 3 feb 2012.
- ^ ”Centurion in Korea I”. Warfare and Wargaming. http://www.warandgamemsw.com/blog/592760-centurion-in-korea-i/. Läst 3 feb 2012.
- ^ Kurzman, Dan (2005), sid. 275-276
- ^ [a b] Westwood, John (2003), sid. 20
- ^ Tamelander, Michael; Zetterling, Niklas (2003). Avgörandets ögonblick. Nordstedts förlag. sid. 393. ISBN 91-1-301204-5
- ^ [a b c] Buan, Pierre-Olivier. ”Cruiser tanks : Mk I (A9), Mk II (A10), Mk III (A13), Covenanter (A13 Mk III), Crusader (A15), Cavalier (A24), Centaur (A27L), Cromwell (A27M), Challenger (A30)”. Surviving Panzers website[1]. http://the.shadock.free.fr/Surviving_Cruiser_Tanks.pdf. Läst 31 jan 2012.
- ^ ”Vanhoista panssarivaunuista huippuhintoja Ruoveden huutokaupassa”. YLE Uutiset. http://yle.fi/uutiset/kotimaa/2007/09/vanhoista_panssarivaunuista_huippuhintoja_ruoveden_huutokaupassa_251815.html. Läst 1 feb 2012.
- ^ Białęcki, Rafał. ”British Charioteers tank destroyers”. Surviving Panzers website[2]. http://www.massimocorner.com/afv/Surviving_Charioteers.pdf. Läst 31 jan 2012.
