Danvikens hospital

Från Wikipedia
 Den här artikeln behöver källhänvisningar för att kunna verifieras.
Motivering: Många avsnitt saknar referenser (2013-04)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Danvikens hospital
Hospitalets framsida, december 2010
Hospitalets framsida, december 2010
PlatsDanviken
Våningar ovan jord2
Byggstart1718
Färdigställd1725
Renoverat2009
StatusByggnadsminnesmärkt
ByggherreStockholms stad
ArkitektGöran Josuæ Adelcrantz

Danvikens hospital är ett före detta sjukhus och ålderdomshem som ligger vid Danviken i Nacka kommun. Området på 1,26 hektar mark överfördes från Stockholms kommun till Nacka kommun 1984.

Danvikens hospital tillkom på initiativ av Gustav Vasa under 1500-talet. Den ännu bevarade sjukhusbyggnaden byggdes på 1700-talet och var ritad av arkitekten Göran Josuæ Adelcrantz (1668–1739). Från 1740-talet fick hospitalet börja ta emot sinnessjuka personer. Sjukhuset är flitigt omnämnt i kulturen och på 1700- och 1800-talen användes ordet Danviken synonymt med dårhus. Bland annat skildrar författaren Zacharias Topelius i ett avsnitt av Fältskärns berättelser livet på dårhuset under 1780-talet. Vid slutet av 1800-talet var anläggningen i dåligt skick och verksamheten flyttades så småningom till andra faciliteter.

Historik

Danviken:Kvarndammen och Mjölnargården, i förgrunden Värmdövägen, ovanför husen Saltsjöbanans bro.

Flyttning på kungligt initiativ

Se även: Gråbrödraklostret i Stockholm och Helgeandshuset, Stockholm

Danvikens hospital tillkom på initiativ av Gustav Vasa. Den 21 februari 1551 skrev han ett brev från Västerås där han beordrade Stockholms borgare att flytta det befintliga hospitalet, Stockholms hospital eller Helgeandshuset på Helgeandsholmen.[1] I brevet skriver han :

” Det kommer en mäktig ond stank i hela staden av den där spetalen på Gråmunkeholmen, och det vatten, som löper där omkring och som de sjuka vaska sig och sina befläckade kläder i, dras av strömmen omkring slottet och hela staden. Därför vilja vi äntligen med det första ha samma spetal till Danviken, och för den skull ha vi nu låtit försträcka förmyndarna i spetalen 400 mark örtugar till att börja bygget med. Och är vår vilja att dessa förmyndare förmanas att nu i vinter skaffa sig timmer och annan nödtorft och strax på föråret med all flit gripa sig bygget an.[2] „

Borgarna i Stockholm var inte oväntat ovilliga att flytta hospitalet till Danviken. På Hospitalet bodde även så kallade fribröder, det vill säga äldre personer som betalt för att få bo på hospitalet. Det är inte långsökt att anta att de och deras anhöriga såg det som en förvisning att behöva flytta till det avsides belägna Danviken, trots att avståndet till Gamla stan bara är tre kilometer.

Flytten drog ut på tiden och kungen fick skriva flera arga brev till borgarna. Stadens borgare skrev ett brev till kungen i februari 1555 där de förklarar att andra saker måste prioriteras; bland annat håller de norra stadsportarna på att rasa samman.[3] Kungen svarade i ett brev från Vadstena den 7 mars. Han beskyllde borgarna för både snålhet och för att föredra ett okristligt liv i sus och dus.[3]

Det fanns dock oklarheter i hur hospitalets ekonomi skulle bli och för att säkra den så beslöt kungen den 18 mars 1557 att till hospitalet överlämna kronohemmanen Duvnäs, Järla, Hammarby, Skuru och Sickla (inklusive Lilla Sickla) samt kvarnen Danviks kvarn.[4] Det gjorde att hospitalet blev en stor markägare i nuvarande Nacka kommun. Dessutom finansierades hospitalet också med donationer och tullavgifter, bland annat Danvikspenningen.

Hammarby sjö hade sitt utlopp här i en liten å, kallad Danviks ström eller Kvarnströmmen, och tack vare fallhöjden mellan den och Saltsjön hade kungen redan 1540 låtit anlägga Danviks kvarn. Kvarnen var mycket lönsam och var i många år en god inkomstkälla åt hospitalet.

Församlingstillhörighet

Danviken hade från 1588 en egen församling som enligt kungligt förordnade från 14 februari 1727 utvidgades så att de boende på Sicklaö samt på egendomen Hammarby tillhörde den då bildade Danviks hospital och Sicklaö församling.[5] Vid avvecklingen av sinnessjukdelen 1861 överfördes församlingsansvaret för dessa till Stockholms hospital för sinnessjuka församling. Danviks hospital och Sicklaö församling upplöstes 1 maj 1887 då Sickalö delen uppgick i Nacka församling och Danviksdelen uppgick i Katarina församling.[6]

1558–1700

Det dröjde (troligen) till 1558 innan flytten till Danviken skedde.[7] Då hade hospitalsledningen låtit uppföra en liten träkyrka samt två närbelägna hus med sjuksalar. Tanken var att de sjuka skulle kunna ligga i sina sängar och därifrån höra predikningarna och på det sättet bli friska. Från början var sjukhuset främst avsett för spetälska (lepra). Detta var dock aldrig någon vanlig sjukdom i Sverige, så under årens gång fanns det plats även för gamla, fattiga, krigsinvalider, föräldralösa barn, folk som drabbats av könssjukdomar och sinnessjuka.

Administration och personal

1568 bodde här omkring 100 sjuka eller hjon som de allmänt kallades. Dessutom bestod personalen av 50 personer, och eftersom självhushållning gällde fanns här ett myller av bodar och hus som krävdes för att det skulle fungera. Även personalen bodde på området. De arbetade som piga, skomakare, dödgrävare, bardskärare (ungefär kirurg eller läkare), ordningsman, skolmästare, bokhållare (ungefär kamrer eller revisor), mjölnare och en präst. Allting styrdes av sysslomannen, som idag kan sägas motsvaras våra tiders VD eller direktör. Sysslomannen var ansvarig för både ekonomin och den dagliga driften.

1700–1899

Karta över Danvikens hospital med omgivningar från 1848.
1896, Saltsjöbanans bro samt Värmdövägen vid Danvikens hospital. Ett hästlass med mjöl som troligtvis kommer från Saltsjökvarn. På skylten står det att vägen till den nya kvarnen - Saltsjökvarn - går över bron. Några år senare lades Danviks kvarn ned, efter nästan 350 år.

Åren 1718–1725 byggdes den ännu bevarade sjukhusbyggnaden, ritad av arkitekten Göran Josuæ Adelcrantz.

Från 1740-talet fick hospitalet börja ta emot sinnessjuka personer som fick bo i ett trähus i backen upp mot Fåfängan. Om detta skriver 1788 läkaren Anders Johan Hagströmer: "den myckna trängsel, som varit i det gamla dårhuset, och de usliga rummen hava gjort, att skabbsmittan som oftast gått varvet om, då den genom någon nykommen eller eljest inkommit."

År 1785 fick hospitalet del av en gåva på 5 000 riksdaler som Gustav III skänkte till uslingars räddning och hjälp och det förvärvade den före detta saltsjuderibyggnaden vid Henriksborg strax öster om hospitalet.[8] Byggnaden fick namnet Danviks dårhus och var tänkt att ge plats åt 80 sjuka, men i praktiken var antalet boende dubbelt så många. I mitten av 1800-talet kom bland andra Magnus Huss och Carl Ulrik Sondén (överläkare på Danviken) med kritik över hur verksamheten sköttes. Huss skrev om dårhuset bland annat

” Danviks dårhus är måhända den ändamålsvidrigaste af alla hufvudstadens barmhertighetsinrättningar; denna inrättning kan kallas en fläck på hufvudstadens kommunalväsen; ja, man kan våga säga, att det är en nesa för menskligheten, att en anstalt för olyckliga medmenniskors vård får finnas sådan som denna är.[9] „

Hospitalets ledning blev inte glad åt kritiken, men hade i sak inget emot att slippa ansvaret för det mycket ålderdomliga och kostsamma dårhuset. År 1855 började staten uppförandet av sinnessjukhuset Konradsberg på Kungsholmen och dit överfördes 101 personer från Danviken i november 1861. Det gamla dårhuset såldes 1863 för 35 100 riksdaler silvermynt. Pengarna gick till inköp av inventarier på Konradsberg. Men Danviken skulle ändå betala 24 000 kronor årligen (från 1871 14 000 kronor) till Konradsberg[10], en skyldighet som fanns kvar ända till 1952.

Tilläggas kan att på 1700- och 1800-talen användes ordet Danviken synonymt med dårhus, på samma sätt som begreppet Beckomberga i slutet av 1900-talet användes som sinnebilden för en plats för sinnessjuka.

Den 26 januari 1818 invigdes ett invalidhotell som fick namnet Carolinska Militaire Hospitalet. Det var Stockholms stads borgerskap som hade tagit initiativ till detta som en hyllning till Karl XIV Johan, då nytillträdd som kung. Men redan 1822 upphörde den verksamheten här och de boende flyttades till Invalidkåren på Ulriksdal.

Från 1861 användes Danviken endast till vård av fattiga gamla. Livet som boende här kan antas ha varit mycket eländigt sett till hur det övriga samhället såg ut. Maten var enahanda och usel. Det finns matsedlar från både 1500- och 1800-talen bevarade, och de är likadana förutom att de intagna på 1800-talet har börjat äta potatis. Menyn växlade mellan fyra rätter: soppa, gröt, salt fisk och salt kött. Alla intagna fick lika mycket mat oavsett om personen i fråga var frisk eller döende. Den enformiga maten gjorde att skörbjugg var mycket vanligt i början av 1800-talet.

De intagna (eller hjonen) hade en mängd regler som de måste följa. Även personalen var hårt hållen. De fick inte lämna området utan tillstånd och något privatliv fanns inte. Hospitalsledningen förutsatte helt enkelt att personalen var i tjänst under all vaken tid. Ända fram till 1910 bodde sköterskorna i samma salar som de boende. Någon pensionstid fanns inte utan personalen arbetade till sin sista dag i livet. Å andra sidan hade de fri kost och fri bostad.

Flytt till Finnboda

Vid slutet av 1800-talet var anläggningen i dåligt skick. Många byggnader var slitna och underhållet drog stora pengar. Själva huvudbyggnaden var nu 175 år gammal. Under sommaren var stanken från Hammarby sjö påtaglig eftersom fabriker och slakterier i närheten slängde sopor och slakteriavfall rakt ner i vattnet. Det kan därför antas att ledningen såg en utväg när det blev känt att Stockholms stad bestämt sig för att bygga Danvikskanalen.

Den 18 december 1900 skrevs avtalet med Stockholms stad under, med tillträde 1910. Den innebar att hela anläggningen skulle rivas och mycket av marken sättas under vatten, men även att pengar till en ny byggnad skulle frigöras. Hospitalsledningen övervägde flera platser, bland annat i Hammarbyhöjden, kring torpet Blåsut, Ulriksdal och Tomteboda. Men en medlem av direktionen föreslog en tomt på Finnbodaberget på hospitalets egen mark. Förslaget gillades och det tog inte lång tid innan de hade engagerat arkitekten Aron Johansson för att rita en ny byggnad, som uppfördes av Kreuger & Toll Byggnadsaktiebolag 1913–1915.

De gamla flyttades 1915 till den nyuppförda byggnaden kallad Danvikshem. I samband med bygget av Danvikskanalen 1918–1929 revs alla de gamla sjukhusbyggnaderna, med undantag av huvudbyggnaden samt Danviks dårhus som ligger kvar på Västra Finnbodavägen. En stor del av det gamla området täcks nu av vatten. Den gamla huvudbyggnadens kyrksal tömdes på sin inredning under åren kring första världskriget. Byggnaden användes därefter bland annat som verkstadslokal, innan den övergavs i mitten på 1990-talet.

Fram till sommaren 2009 låg restaurangen Boule & Berså i Hospitalsparken framför den gamla byggnaden. Under sommaren 2005 användes huvudbyggnaden ett par gånger som dans- och nöjeslokal för Klubb Latin Kulta.

Byggnaden före renoveringen

  • Huvudbyggnadens västra och norra fasad, 2005.
    Huvudbyggnadens västra och norra fasad, 2005.
  • Huvudentrén 2005.
    Huvudentrén 2005.
  • Byggnaden 2001.
    Byggnaden 2001.

Nuläge

Bygg- och fastighetsbolaget NCC är i dag ägare till det gamla hospitalet.[11] Byggnaden har givits en exteriörrenovering under ledning av Nyréns Arkitektkontor. Renoveringen avslutades 2009.[12] För den invändiga renoveringen stod dock den nya ägaren. Byggnaden kommer i framtiden att användas för olika verksamheter.[13] I dagsläget, 2013, används byggnaden som konsthall öppen för allmänheten.

Hospitalsparken, som Nacka kommun ansvarar för, skall rustas upp och ställas i ordning i ett historiskt korrekt skick.[när?]

Sjökvarnsbackens infart från Värmdövägen kommer att stängas av.[när?] I stället finns en ny väg längs Bageriberget från Mannagrynskvarnen. Kontorsbyggnaderna och grindstugan (tillhörande Saltsjökvarn) nordöst om hospitalet har rivits. Mellan Saltsjökvarn och Danvikens hospital ligger påkostade Västra Hamnplan.

Byggnaden efter renoveringen

  • Hospitalets framsida, september 2009.
    Hospitalets framsida, september 2009.
  • Byggnaden efter renoveringen med kraftig sättning mot syd, fasad mot väst i september 2010.
    Byggnaden efter renoveringen med kraftig sättning mot syd, fasad mot väst i september 2010.
  • Hospitalets fasader mot väst och syd, 2010.
    Hospitalets fasader mot väst och syd, 2010.

Danviken i litteraturen

Flera kända författare har skildrat livet vid Danviken i romaner och noveller. Själva ordet Danviken användes många gånger som synonym till dårhus.[14]

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ Näsström, s. 38
  2. ^ Näsström, s. 38–39
  3. ^ [a b] Näsström, s. 40
  4. ^ Nackaboken 1966, s.49
  5. ^ Alfred Jonasson - Kring Nacka Ström 1557–1887, 1960, sid 112.
  6. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  7. ^ Näsström, s. 42
  8. ^ Näsström, s. 58
  9. ^ Huss, s. 1
  10. ^ Näsström, s. 74
  11. ^ ”Nyrens arkitektkontor”. http://www.nyrens.se/1310.php?projectid=160. 
  12. ^ ”nyrens.se”. http://www.nyrens.se/1310.php?projectid=160. 
  13. ^ ”Detaljplan för Saltsjöqvarn, Dp 279, s. 14”. Arkiverad från originalet den 12 januari 2012. http://web.archive.org/web/20120112114422/http://infobank.nacka.se/ext/bo_bygga/detaljplaner/laga_kraft/dp279_saltsj%C3%B6qvarn/planhandlingar/planbeskr.pdf. 
  14. ^ Näsström, s. 102
  15. ^ Näsström, s. 123–126
  16. ^ Näsström, s. 112 och s. 120
  17. ^ Näsström, s. 116
  18. ^ Näsström, s. 113–115
  19. ^ Näsström, s. 105
  20. ^ Näsström, s. 102–104

Tryckta källor


Vidare läsning

Externa länkar

Hämtad från ”https://sv.wikipedia.org/w/index.php?title=Danvikens_hospital&oldid=30752015”