Europeisk ål

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeisk ål
Status i världen: Akut hotad[1]
Status i Sverige: Akut hotad[2]
Anguilla anguilla.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Överklass Benfiskar
Osteichthyes
Klass Strålfeniga fiskar
Actinopterygii
Ordning Ålartade fiskar
Anguilliformes
Familj Ålfiskar
Anguillidae
Släkte Anguilla
Art Europeisk ål
A. anguilla
Vetenskapligt namn
§ Anguilla anguilla
Auktor Linné, 1758
Hitta fler artiklar om djur med

Europeisk ål (Anguilla anguilla), är en långsträckt fisk med säreget fortplantningsbeteende och uppskattat kött. Mycket lite är känt om ålens fortplantning och vandring, men den leker och dör i Sargassohavet.

Europeisk ål kategoriseras över hela sitt utbredningsområde som akut hotad på grund av en dramatisk minskning av rekryteringen av yngel, "glasål", från Sargassohavet.[1] Enligt vissa uppskattningar är rekryteringen nere på 1% av det på 1970-talet.

Utseende[redigera | redigera wikitext]

Som adult mäter ålen omkring 1,3 meter, med slangliknande, cylindrisk och slingrande ormlik kropp. Huden är gråbrun, ljusare på buksidan, och den utsöndrar rikt med slem. Ryggfenan, som sträcker sig längs 2/3 av kroppslängden, är sammanvuxen med stjärtfenan och den likaledes långsträckta analfenan. Kroppsvikt omkring 2,5-3 kg. Europeisk ål ska inte förväxlas med havsål. Ynglet, det så kallade leptocephalus-larven, är genomskinlig med långsträckt kropp som är tillplattad från sidorna och den har ett oproportionellt litet huvud.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Ålen är en nattaktiv allätare. Under dagen ligger ålen nedborrad i bottensedimenten, men när mörkret faller kommer ålen fram. Ålen leker och dör på några hundra meters djup i Sargassohavet. Efter att larverna kläckts färdas de passivt med Golfströmmen till Europas kuster.[2] Hur länge denna resa tar är omdiskuterat där olika studier indikerar på allt från 10 månader till 3 år.[2] De så kallade leptocephalus-larverna omvandlas från att vara tillplattade och genomskinliga till att få en rundare form när de närmar sig kontinentalsockeln.[2] I detta stadium kallas de för glasålar.[2] När de närmar sig kusten vid vårkanten då vattentemperaturen stiger så får de sin pigmentering som är gulaktig.[2] Många mindre så kallade gulålar stannar kvar i kustområdena men vissa fortsätter sin vandring upp i älvar och åar till insjöar.[2] Efter 10 till 25 år som konstant växande gulål omvandlas den igen och kallas då antingen blankål, silverål eller vandringsål och det är först i detta stadium som den närmar sig könsmognad varpå de aktivt söker sig tillbaka till kusten för att återvända till Sargassohavet.[2] Vid denna tidpunkt förändras bland annat deras matsmältningssystem så att de inte längre kan uppta någon näring via maten utan på vägen tillbaka lever de bara på fettreserver. Hur de tar sig tillbaka till Sargassohavet är inte känt.[2] Väl framme leker de och dör.[2]

Människan och ålen[redigera | redigera wikitext]

Ålfiske[redigera | redigera wikitext]

Ålen är en mycket uppskattad matfisk och ål tillredd på många olika sätt, däribland rökt, anses vara en delikatess. I Frankrike fångas stora mängder glasål för konsumtion, vilken äts som aladåb. Mycket av den fångade ålen är annars vandringsål, då den är på väg tillbaka till Sargassohavet, eftersom den då är som fetast. På grund av att den är så uppskattad som matfisk har den länge varit en ekonomiskt viktig sötvattensfisk. Den fiskas med bottengarn, tinor, ryssjor eller ålkistor. Ålen fiskas även med traditionellt bottenmete med "pingla" som nappvarnare. Ålbestånden har skattats hårt i hela Nordeuropa under 1900-talet. Emellertid är det först i början av 2000-talet hotet mot artens fortbestånd blivit akut.

Ålfiske i Skandinavien[redigera | redigera wikitext]

Ålfisket har i Skandinavien minskat drastiskt sedan 1970-talet och idag sker endast ett litet begränsat fiske i Skåne där den fiskas med traditionella metoder av några få fiskare med specialtillstånd. Fisket sker delvis för att upprätthålla kunskapen om de urgamla fisketraditionerna, med speciella båttyper (hommebåtar), Ålabodar, Ålahommor, uråldriga verktyg och uttryck.

I Sverige fiskas såväl gulål som blankål.[förtydliga] Gulålen fiskas framförallt i ryssjor och ålkistor i kustvatten och strömmande vatten. Blankål fångas i fasta bottengarn och ryssjor längs kusterna. Gulålen fångas främst för återutsättning i vatten där ålens vandring störs av kraftverk eller där fisketrycket är särskilt stort. Priset på utsättningsål är ansenligt, eftersom ålen värderas högt. Blankål fångas för konsumtion och betingar ett högt värde på marknaden.

Sedan 2007 råder i Sverige generellt fiskeförbud med undantag för ett antal yrkesfiskare som har dispens.[3] Den som av misstag får upp en ål ska försiktigt släppa tillbaka den i vattnet. Svenska sportfiskerekordet är 3,725 kg.[4]

Status och hot[redigera | redigera wikitext]

Ålen är känslig för miljöpåverkan på grund av sitt höga fettinnehåll och sin ansenliga livslängd. Den är också synnerligen känslig för störningar i sitt vandringsbeteende, eftersom den är helt hänvisad till sin långa vandring till Sargassohavet och dessutom visar tillgivenhet för vatten långt därifrån, inte sällan isolerade märgelhålor eller bäckar långt in i land. Vandringsvägarna är således redan av naturen oerhört strapatsrika.

Människans påverkan på ålens livsmiljö har dessutom varit betydande. För ett par år sedan upptäckte ekologen i Falkenbergs kommun att tusentals små ålyngel nattetid förtvivlat och hopplöst kämpade sig uppför en kraftverksdamm. Den laxtrappa som fanns just bredvid dammbyggnaden utgjorde tydligen ett vandringshinder för ål. Detta var ett helt nytt hot mot ålens fortlevnad. Nu arbetar man febrilt på att lösa detta problem i Sverige. Information sprids till andra länder där man kan misstänka liknande problem, men missionen är alltid trög. Åtgärderna är dyrbara och en aning komplicerade.

Redan tidigare hade kraftverken reglerat skadan genom utsättning av gulål ovan sina dammar. Dessa utsättningar är oerhört kostsamma, eftersom gulål inte kan odlas fram, utan har fiskats upp någon annanstans. Det finns således ett incitament att för kraftbolagen att bidra till ökad överlevnad för småål.

Fisketrycket på ål har ökat, dels som ett resultat av ökat intresse för utsättningsål, dels som ett resultat av ett ökat intresse för ål som en delikatess på bordet. Ålstammen har inte kunnat svara mot den ökade efterfrågan. Under perioden 1995-2005 har åltillgången i svenska vatten minskat drastiskt. Att nedgången varit så stor och på så kort tid är svårt att förklara. Man anser att det inte enbart kan bero på ökat fisketryck.

Uppmärksamhet riktades mot fransmännens fiske på glasål. I Biscayabuktens kustområden fångas stora mängder glasål. Detta rovfiske på fiskyngel saknar motsvarighet i fiske efter andra arter, där minimimått måste beaktas. Tyvärr har det visat sig politiskt omöjligt att skapa restriktioner för det franska ålfisket.

Fiskevård för ålen är problematisk. Dess livsmönster är föga känt; dess komplicerade lekbeteende och långa vandring har omöjliggjort odling av yngel, vilket varit så framgångsrikt för andra arter (se exempelvis lax). Ålens fortlevnad kräver ett internationellt samarbete mellan samtliga de stater som har ålen som gäst någon gång under dess vandring.

Det Internationella Havsforskningsrådet (ICES)[5] skrev i november 2013 angående ålen:

"Statusen för ål är fortfarande kritisk och det behövs snabba åtgärder. ICES rekommenderar att all antropogen dödlighet (t.ex. fritids- och yrkesfiske, vattenkraft, föroreningar) som påverkar produktion och utvandring av blankål bör minskas till så nära noll som möjligt, tills det finns klara belägg för en ihållande ökning av både rekrytering och det vuxna beståndet".


Inte bara som mat[redigera | redigera wikitext]

Brunnsålar[redigera | redigera wikitext]

Ål har ibland släppts ned i brunnar för att hålla denna ren. Ålar som på liknande sätt förhindras att lekvandra kan bli över 50 år gamla. I fångenskap har 155 års ålder uppnåtts (se Branteviksålen).

Teknisk användning[redigera | redigera wikitext]

Ålskinn är mycket segt och starkt. I agrar hantverkstradition har därför skinn från helflådd ål använts som "gångjärn" i slagor.

Ålen i kulturen[redigera | redigera wikitext]

Ålens märkliga levnadssätt, dess långa vandring, dess okända lekbeteende, dess ormlika, slemmiga och hala kropp, dess nattaktivitet, dess förmåga att förflytta sig över land mellan olika vattendrag, svårigheten att avliva en ål - allt detta torde ha bidragit till ålens rika mytbildning. Den förekommer i sagor och berättelser som en symboliskt laddad budbärare. Åtskilliga är de skrönor som diktats om ålen. Och än idag är kunskapen om denna fisk förvånansvärt liten.

När skymningen faller och ålen kommer fram har lokalt kallats för "ålamörkret".[källa behövs]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Freyhof, J. & Kottelat, M. 2008 Anguilla anguilla. Från: IUCN 2010. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2010.4. <www.iucnredlist.org>. Läst 27 november 2010.
  2. ^ [a b c d e f g h i j] Håkan Wickström (2005) Anguilla anguilla (pdf), Artdatabanken, Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), läst 2013-06-17
  3. ^ Havs och vattenmyndigheten (2012-01-16) Ål - fiske och fångster, läst 2013-06-17
  4. ^ http://www.sportfiskarna.se/storfisk_registret/Sportfiskerekords%C3%B6tvatten/tabid/381/Default.aspx "Sportfiskerekord i sötvatten"
  5. ^ ICES (2013) Advice November 2013 (pdf), läst 2014-05-06

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]