Europeisk kanin

Artikeln behandlar de vilda formerna av arten; för tamkanin se motsvarande artikel. För andra betydelser av ordet kanin, se Kanin (olika betydelser).

Europeisk kanin Status i världen: Nära hotad Status i Sverige: Ej hotad
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Däggdjur Mammalia
Ordning	Hardjur Lagomorpha
Familj	Harar Leporidae
Släkte	Oryctolagus Lilljeborg, 1873
Art	Europeisk kanin O. cuniculus
Vetenskapligt namn
§ Oryctolagus cuniculus
Auktor	Linné, 1758
Utbredning
Den europeiska kaninens utbredningsområde
Hitta fler artiklar om djur med Djurportalen

Europeisk kanin (Oryctolagus cuniculus), ofta enbart kanin eller vildkanin är en art i familjen harar. Den har domesticerats som sällskapsdjur och för att användas som mat.

Systematik

Kaninen är ett hardjur och ska inte förväxlas med gnagare, som till exempel pakor. Gnagarna skiljer sig anatomiskt från hardjuren, främst på tanduppsättningen. Hardjuren har två mindre tänder precis bakom de två framtänderna, något som gnagare saknar. Kaninen placeras som ensam art i släktet Oryctolagus som ungefär betyder "den grävande haren".

Utseende

De europeiska kaninerna är små gråbruna däggdjur 34-45 cm långa och 1,3-2,3 kg tunga. Som övriga hardjur har de fyra skarpa framtänder (två uppe och två nere) som fortsätter att växa under djurets hela levnad och ytterligare två små tänder i överkäken. Kaniner har långa öron, kraftiga bakben och korta fluffiga svansar. De förflyttar sig genom att hoppa på sina långa och starka bakben. För att underlätta snabb förflyttning har bakbenen tjock päls som dämpar nedslagen vid snabb hoppning. De europeiska kaninerna har långa tår som hålls samman med hud så att de inte skall spridas ut när djuret hoppar.

Utbredning

Den europeiska kaninen anses härstamma från Spanien och spreds över Europa av romarna. Den finns också i Afrika, i Marocko, Algeriet och inplanterad på vissa öar som Robben Island i Sydafrika, på Kanarieöarna och Round Island vid Mauritius. I senare tid har den också inplanterats i Sydamerika och Australien.

Europeisk kanin i Sverige

I början av 1900-talet inplanterades europeisk kanin på Gotland av jägare och fick då det lokala namnet rabbis efter det engelska rabbit. Då Gotland med sina sandiga hedar är ett mycket lämpligt habitat för arten, växte populationen mycket kraftigt trots intensiv jakt. Under 1960-talet drabbades stammen av virussjukdomen myxomatos (kaninpest) och populationen minskade, stammen har idag i viss mån återhämtat sig och myxomatos är inte lika vanligt längre.

Ekologi

Spår av europeisk kanin i snön

De europeiska kaninerna bygger nätverk av kaninhålor där de tillbringar större delen av den tid då de inte födosöker. Bon kan vara upp till 45 meter långa och den djupaste punkten ligger ibland 3 meter under markytan. Kaniner är aktivast på morgonen och kvällen, om dagen sover de mest. Kaninen är utsatt för ett stort rovdjurstryck, så vid minsta tecken på fara, söker den skydd. Vid fara utstöter de pipande läten eller slår med sina bakre extremiteter på marken. Dessa ljud hörs även av ungdjuren i bon som på så sätt får kännedom om faran är över eller inte.

Kaninen är ett mycket renligt djur, som putsar sig många gånger om dagen. Den putsar genom att klia och slicka på sig. Att putsa varandra är en mycket viktig social sak för flocken. Kaniner har doftkörtlar på undersidan av hakan som de gnuggar mot föremål för att markera ägande och revir.

Europeisk kanin är växtätare som främst äter gräs och örter, men även kvistar och bark.

Fortplantning

Honornas parningsberedskap inom parningstiden varierar beroende på årstid och individ. Vanligen följer efter sju till tio fruktbara dagar två ofruktbara dagar.

Parningstiden är beroende på utbredningsområdet. I Spanien ligger den mellan hösten och våren, i Centraleuropa mellan februari och juli och på södra jordklotet i den motsvarande årstiden. Reproduktionstakten är mycket hög. En hona föder mellan fem och sju kullar per år. Efter dräktigheten, som varar i fyra till fem veckor, föds i genomsnitt 5 eller 6 ungdjur, i undantagsfall upp till 9.

För födelsen skapar honan ett eget bo som inte är sammanlänkat med flockens bo. Ingången göms med gräs, blad och jord. Kaninens ungar är nakna och blinda vid födseln till skillnad från harsläktet. De väger mellan 40 och 50 gram och öppnar efter cirka tio dagar ögonen. Efter tre veckor lämnar de boet för första gången och efter fyra veckor sluter honan att ge di. Trots att de blir könsmogna tidigare, tar det två år innan de för första gången föder egna ungar.

Europeisk kanin kan bli nio år gammal men de flesta individer dör under första levnadsåret eller under första vintern. De flesta faller offer för förvildade tamkatter eller hundar.

Naturliga fiender

En melanistisk europeisk kanin

Arten har ett stort antal naturliga fiender, bland annat rödräv, rovfåglar, ugglor, mårdar, vesslor och andra mårddjur.

Europeisk kanin och människor

Huvudartikel: Tamkanin

De första tama kaninraserna antas ha avlats i franska kloster något efter 500-talet.

Vilda kaniner jagas för köttets skull. I några regioner där de blev införda (särskilt i Australien) anses de idag som skadedjur. På grund av deras vana att äta unga växter och grönsaker, är de inte uppskattade av bönder. Ofta försöker man med hjälp av konstgjorda sjukdomar eller jakt hålla populationen låg.

Referenser

Webbkällor

• Delar av denna artikel baserar sig på en översättning från engelska

Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, 2 november 2008.

• Svenska jägareförbundet

Tryckta källor

• Kai Curry-Lindahl 1984. Afrikas däggdjur ISBN 91-1-834122-5
• N. Benecke: Der Mensch und seine Haustiere - Die Geschichte einer jahrtausendealten Beziehung. Theiss, Stuttgart 1994, S. 356 - 362, ISBN 3-88059-995-5.

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör Europeisk kanin
  Bilder & media