Fältpiplärka
| Fältpiplärka Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
 | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Tättingar Passeriformes |
| Familj | Ärlor Motacillidae |
| Släkte | Piplärkor Anthus |
| Art | Fältpiplärka A. campestris |
| Vetenskapligt namn | |
| § Anthus campestris | |
| Auktor | Carl von Linné, 1758 |
| Utbredning | |
 ungefärliga gränser | |
Fältpiplärka (Anthus campestris) är en stor piplärka som häckar i Palearktis.
Utseende, fältkännetecken och läte
.jpg)
Fältpiplärkan urskiljs främst från de andra piplärkorna genom den gråbruna, nästan ofläckade fjäderdräkten. Flykten är snarare rak och direkt. På marken hoppar den mest styltigt.
Den är stor och slank och mäter ungefär 15,5 till 18 centimeter på längden. Den kännetecknas av en förhållandevis lång stjärt, långa ljusrosa ben och relativt kort bakklo. Det gräddfärgade ögonbrynsstrecket och det svarta tygelstrecket är iögonfallande. Den adulta fågelns översidan är ljus, nästan enfärgat sandfärgad. På en sittande fågel med fräsch dräkt syns de mellersta täckarna väl som fem mörka fyrkanter med ljusa breda spetsar.
Undersidan är ljus och ostreckad så när som på några tunna streck på sidan av bröstet där vingen fäster mot kroppen. Den adulta fågeln kan på håll förväxlas med en juvenil gulärla som dock har mörka ben och en mörk teckning på bröstet.
Den juvenila fältpiplärkan är mörkt streckad på ryggen, fläckad på bröstet och mycket lik större piplärka (Anthus richardi) men kan skiljas från denna genom sitt mörka tygelstreck och den korta bakklon.
Dess lockrop är ett sparvaktigt "tschlippp, dip". Sången består av "tsirluih"-läten som radas efter varandra och som framförs under den glidande flykten eller stillasittande på en upphöjd plats.
Utbredning och underarter
Fältpiplärkan häckar i den palearktiska regionen, i Europa, Asien och nordvästra Afrika. Den förekommer som häckfågel de flesta regioner i Europa med gynnsamt klimat främst i Östeuropa och kring medelhavet, och mer lokalt i centrala Europa. Det finns små bestånd i Danmark och i södra Sverige. I Storbritannien och Irland förekommer den däremot inte. Fältpiplärkan är flyttfågel och övervintrar i det tropiska Afrika och på den Indiska halvkontinenten.
Underarter
Fältpiplärka behandlas antigen som monotypisk[2] eller delas in i tre underarter med följande utbredning:[3]
- Anthus campestris campestris – förekommer från Europa till Nordafrika, Mellanöstern och Asien, vintertid till Afrika och Indien
- Anthus campestris kastschenkoi – förekommer från södra Sibirien till nordvästra Mongoliet, vintertid till södra Asien
- Anthus campestris griseus – förekommer från sydvästra Kazakhstan till nordöstra Iran, Afghanistan och nordvästra Kina, vintertid till sydvästra och södra Asien
Förekomst i Sverige
Den var under mitten av 1800-talet vanlig i Skåne och häckade i stora delar av övriga södra Sverige, men under hela 1900-talet har beståndet minskat kraftigt. Fältpiplärkan finns nu på några enstaka plaster i östra Skåne och sydvästra Halland. Hanarna anländer Sverige i slutet av april eller början av maj, honorna något senare. De flyger söderut i augusti.
Ekologi
Fältpiplärkan häckar på torr trädesmark och hedmark med sand och busksnår, och i sandiga kustområden. Den förekommer bara på lågland. Den livnär sig på insekter men också frön.
Häckning
Fältpiplärkan är oftast monogam, men hanen kan vara polygyn. Boet byggs främst av honan och placeras dolt på marken under ljung eller grästovor. Honan lägger fyra till fem vitaktiga, sparsamt brunfläckiga ägg. Endast honan ruvar. Ungarna kläcks efter cirka 14 dagar och utfodras av båda föräldrarna i ungefär två veckor.
Hot och status
Fältpiplärkan har under 1900-talet minskat i Europa. En delförklaring till nedgången är att öppna hedlandskap planterats med träd och sanddynsområden nära kusterna ofta exploaterats, men detta är inte hela förklaringen, eftersom beståndet minskat även i oexploaterade områden. Den globala populationen bedöms dock fortfarande som livskraftig (LC) av IUCN medan exempelvis den svenska häckningspopulationen är upptagen på rödlistan som starkt hotad (NE).
Källor
Noter
- ^ BirdLife International 2012 Anthus campestris Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 www.iucnredlist.org. Läst 6 januari 2014.
- ^ Gill, F & D Donsker (Eds). 2017. IOC World Bird List (v 7.3). doi : 10.14344/IOC.ML.7.3.
- ^ Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2015) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2015 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-02-11