Fältpiplärka

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fältpiplärka
Status i världen: Livskraftig (lc)[1]
Anthus campestris.jpg
Systematik
Domän Eukaryoter
Eukaryota
Rike Djur
Animalia
Stam Ryggsträngsdjur
Chordata
Understam Ryggradsdjur
Vertebrata
Klass Fåglar
Aves
Ordning Tättingar
Passeriformes
Familj Ärlor och piplärkor
Motacillidae
Släkte Piplärkor
Anthus
Art Fältpiplärka
A. campestris
Vetenskapligt namn
§ Anthus campestris
Auktor Carl von Linné, 1758
Utbredning
ungefärliga gränser
ungefärliga gränser
Hitta fler artiklar om fåglar med

Fältpiplärka (Anthus campestris) är en stor piplärka som häckar i Palearktis.

Utseende, fältkännetecken och läte[redigera | redigera wikitext]

Fältpiplärkan är en stor och slank piplärka som mäter ungefär 15,5 till 18 centimeter på längden. Den kännetecknas av en förhållandevis lång stjärt, långa ljusrosa ben och relativt kort bakklo. Det gräddfärgade ögonbrynsstrecket och det svarta tygelstrecket är iögonfallande. Den adulta fågelns översidan är ljus, nästan enfärgat sandfärgad. På en sittande fågel med fräsch dräkt syns de mellersta täckarna väl som fem mörka fyrkanter med ljusa breda spetsar. Undersidan är ljus och ostreckad så när som på några tunna streck på sidan av bröstet där vingen fäster mot kroppen. Den adulta fågeln kan på håll förväxlas med en juvenil gulärla som dock har mörka ben och en mörk teckning på bröstet.

Den juvenila fältpiplärkan är mörkt streckad på ryggen, fläckad på bröstet och mycket lik större piplärka (Anthus richardi) men kan skiljas från denna genom sitt mörka tygelstreck och den korta bakklon.

Fältpiplärkan urskiljs främst från de andra piplärkorna genom den gråbruna, nästan ofläckade fjäderdräkten. Flykten är snarare rak och direkt. På marken hoppar den mest styltigt.

Dess lockrop är ett sparvaktigt "tschlippp, dip". Sången består av "tsirluih"-läten som radas efter varandra och som framförs under den glidande flykten eller stillasittande på en upphöjd plats.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Fältpiplärkan häckar i den palearktiska regionen, i Europa, Asien och nordvästra Afrika. Den förekommer som häckfågel de flesta regioner i Europa med gynnsamt klimat främst i Östeuropa och kring medelhavet, och mer lokalt i centrala Europa. Det finns små bestånd i Danmark och i södra Sverige. I Storbritannien och Irland förekommer den däremot inte. Fältpiplärkan är flyttfågel och övervintrar i det tropiska Afrika och på den Indiska halvkontinenten.

Förekomst i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Den var under mitten av 1800-talet vanlig i Skåne och häckade i stora delar av övriga södra Sverige, men under hela 1900-talet har beståndet minskat kraftigt. Fältpiplärkan finns nu på några enstaka plaster i östra Skåne och sydvästra Halland. Hanarna anländer Sverige i slutet av april eller början av maj, honorna något senare. De flyger söderut i augusti.

Ekologi[redigera | redigera wikitext]

Fältpiplärkan häckar på torr trädesmark och hedmark med sand och busksnår, och i sandiga kustområden. Den förekommer bara på lågland. Den livnär sig på insekter men också frön.

Häckning[redigera | redigera wikitext]

Anthus campestris

Fältpiplärkan är oftast monogam, men hanen kan vara polygyn. Boet byggs främst av honan och placeras dolt på marken under ljung eller grästovor. Honan lägger fyra till fem vitaktiga, sparsamt brunfläckiga ägg. Endast honan ruvar. Ungarna kläcks efter cirka 14 dagar och utfodras av båda föräldrarna i ungefär två veckor.

Hot och status[redigera | redigera wikitext]

Fältpiplärkan har under 1900-talet minskat i Europa. En delförklaring till nedgången är att öppna hedlandskap planterats med träd och sanddynsområden nära kusterna ofta exploaterats, men detta är inte hela förklaringen, eftersom beståndet minskat även i oexploaterade områden. Den globala populationen bedöms dock fortfarande som livskraftig (LC) av IUCN medan exempelvis den svenska häckningspopulationen är upptagen på rödlistan som starkt hotad (NE).

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ BirdLife International 2012 Anthus campestris Från: IUCN 2013. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2013.1 <www.iucnredlist.org>. Läst 6 januari 2014.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]