Folkpark

Hjalmar Branting håller tal i Sickla Folkets Park 1905

Demonstrationståg 1:a maj 1906 i Kävlinge Folkets park.

Folkets park i Nykvarn I Södermanland

Dansbana i Folkets park i Tollered

Pariserhjul i Folkets Park i Malmö

Från sommarrevy i Kävlinge Folkets Park 2005

Folkpark är en festplats eller friluftsanläggning, tidigare i regel ägd av en arbetarorganisation, numera ofta privat.

Folkparker i världen

Folkparker i Kina

Efter kommunisternas seger i det kinesiska inbördeskriget (1928-1949) under ledning av Mao Zedong och Folkrepubliken Kinas grundande den 1 oktober 1949, genomfördes omfattande förändringar i de flesta kinesiska städers stadsplanering. En av dessa utgjordes av inrättandet av "Folkparker" (traditionell kinesiska: 人民公園; förenklad kinesiska: 人民公园; hanyu pinyin: Rénmín Gongyúan). Ett framstående exempel på detta är staden Shanghais folkpark. Trots att Kina är ett land med en lång tradition inom området park- och trädgårdsarkitektur, fanns det före kommunisternas maktövertagande, väldigt få parker öppna för allmänheten. De flesta parker hade dittills varit privat egendom och tillhört kinesisk och utländsk överklass med residens i Kina.

Norge

Folkparker i Norge är offentliga parkanläggningar i städer, som Frognerparken, och Bygdø Kongsgård i Oslo eller Hamar park i Hamar. Ordet folkpark, no: folkepark har aldrig varit vanligt i Norge. 1935 föreslogs att St. Hanshaugen Park i Oslo skulle bli folkpark med nöjesfältet Tivoli i Köpenhamn som förebild, men kommunen sade nej.

Folkparker i Sverige

I slutet av 1800-talet uppstod olika sorters sammanslutningar människor samlades kring för att engagera sig politiskt, engagera sig frikyrkligt, engagera sig för tidsfördriv etc. Även om verksamheten i mångt och mycket byggde på idealistiska krafter, kom i många fall även industriägare m.fl. skjuta till pengar till verksamheterna (corporate paternalism). Folkets park var ett sådant sätt. I och med industrisamhällets framväxt kom även en del ledig tid för arbetarna. Det vanliga vid den här tiden var att festerna, särskilt på landsbygden, uppstod genom att ungdomar och spelemän träffades vid olika vägskäl (exempelvis Gustav Frödings dikt om Det var dans bort i vägen förtäljer om detta). Samtidigt var dessa festplatser okontrollerbara och många gånger urartade dessa fester i slagsmål och fylleri. Dansen vid vägskälen skulle fortgå in till 1900-talet.

Den första folkparken uppstod i Malmö 1893. Den finns kvar på samma plats än idag men ligger numera mitt inne i staden istället för i dess utkant. Parker grundades även i Helsingborg och Lund 1895, Ystad 1896 och Trelleborg 1897. Äldst i Mellansverige var Folkparken i Eskilstuna från 1898 och i Västerås 1899. Den första Folkparken i Norrland anlades 1902 i Sundsvall.

Folkets parkers centralorganisation (Folkparkerna i Sverige) bildades 1905 i syfte att stärka de enskilda parkerna. Den har haft sitt säte i Eskilstuna och (sedan 1930) Stockholm; den omfattade 1955 239 och 1997 160 parker. De skånska parkerna behöll en egen förening, Södra Sveriges förenade folkparker, fram till 1941. Tidningen Folkparken (från 1939 Scen och Salong) utgavs 1916-90.

Folkparken kom till efter utländska, och särskilt tyska, förebilder. Här kunde folk roa sig för en billig peng på lördagarna, då det ordnades dans, karuseller m.m. Under de följande femtio åren (kring 1900-1950) växte antalet folkparker rejält och fanns i stort sett överallt i hela landet. Folkparkerna fanns inte bara vid brukssamhällena och i städerna utan även vid flera stora vägskäl mitt inne i skogarna byggdes dansbanor m.m. Under 1930-, 40- och 50-talen uppträdde många av tidens stora svenska artister på folkparkerna som hade öppet varje lördag.

Att folkparkerna kom att få så stor spridning i Sverige har flera olika anledningar. En av de större orsakerna till folkparkernas framväxt finner man i att nöjesetablissemanget var hårt reglerat fram till mitten av 1950-talet. Man fick inte ordna danser och servera sprit samtidigt. Spritförsäljningen var noga reglerad. Det serverades ingen sprit inne på folkparkerna men de var med storstäderna undantagna ofta ensamma om att ordna dans. Det hindrade ändå inte att det då och då blev fylleri och slagsmål inne på folkparkerna genom att människor tog med sig flaskor hemifrån. Under 1940-talet var det s.k. "dansbaneeländet" en het samhällsfråga med prästen Gustav Grände i spetsen som pådrivande "moralens väktare" mot folkparkerna som sades leda till ett syndigt leverne. Debatten ledde dock inte till någon skärpning av reglerna.

Sedan 1999 ingår Folkparkerna och Folkets Husrörelsen i den gemensamma Riksorganisationen Folkets Hus och Parker med ca 900 hus och parker som medlemmar. Antalet besök hanterade av Folkets Hus och Parker uppgår till cirka 50 miljoner avseende år 2007, vilket gör denna till Sveriges största nöjesarrangör. Antalet besökare i enbart Folkparken uppskattas till 12 miljoner år 2001. Verksamheten är bred; dansorkestrar, större artistframträdanden, teater och musikaler hos Folkparksteatern, barn- och ungdomsföreställningar, gycklare och ståuppkomik är exempel på aktiviteter som hålls i parkerna varje år.

Se även

• Folkets Hus och Parker
• Guldkorn från Folkparkerna 100 år
• Rättviksparken
• Hembygdsgård och friluftsmuseum
• Parker i Stockholm

Vidare läsning

• Scen och salong: (Folkparker och folkets hus) : tidning för samlingslokaler och kulturellt nöjesliv. Stockholm: Scen & salong. 1941-2009. Libris 3426366 

• Almqvist, Torbjörn; Johansson Hjördis, Simonsson Lena (1979). Vad folket byggde: ett utkast till folkrörelsernas byggnadshistoria. Stockholm: Sveriges arkitekturmus.. Libris 7603595. ISBN 91-7108-171-2 
• Andersson, Gunder (1991). Folkets park: en hundraårig historia. Stockholm: Gidlund i samarbete med Folkparkerna i Sverige. Libris 7668267. ISBN 91-7843-014-3 (inb.) 
• Andersson, Stefan (1987). Det organiserade folknöjet: en studie kring de svenska folkparkerna 1890-1930-talet. Lund: S. Andersson. Libris 7673167. ISBN 91-7900-375-3 
• Bengtsson, Staffan; Willis Göran (2005). Hela svenska folkets park: en k-märkt turné. Stockholm: Forum. Libris 9833297. ISBN 91-37-12306-8 (inb.) 
• Dahlström Eva, Fransson Bo E. I., Henrikson Göran, red (2004). Det var dans i Folkets park-: minnen från den svenska folkparken. Örebro: Folkrörelsernas arkiv i Örebro län i samarbete med Liv i Sverige. Libris 9712882. ISBN 91-971156-9-X (inb.) 
• Esselius, Dascha (2007). Ett besök i glömskans rike. Stockholm: Riksorganisationen Folkets hus och parker. Libris 10963701. ISBN 978-91-633-0756-0 
• Folkets parkers centralorganisation: en kortfattad redogörelse över folkparkernas utveckling 1905-1930. Eskilstuna: Hanssons tr.-a.-b.. 1930. Libris 1329957 
• Hjertberg Lars, Rosander Eva, red (2008). Halva kungariket är ditt: svenska folkets kulturarv. Stockholm: Statens fastighetsverk. Libris 10913439. ISBN 978-91-88238-88-7 (inb.) 
• Jörnmark, Jan (2007). Övergivna platser. Lund: Historiska Media. Libris 10266197. ISBN 978-91-85507-14-6 (inb.) 
• Moback, Jan; Erlandson-Ribrant Katarina (1988). Huset & parken. Stockholm: Folkets husföreningarnas riksorganisation (FHR). Libris 7679062. ISBN 91-7994-016-1 
• Pjäsförteckning över i folkets parker uppförda 1. sångpjäser, operor, operetter, 2. skådespel, 3. lustspel, farser, komedier, 4. revyer.. Stockholm: Folkets parkers centralstyrelse. 1938. Libris 1375102 
• Ståhl, Margareta (2005). Möten och människor i Folkets hus och Folkets park. Stockholm: Atlas. Libris 9883204. ISBN 91-7389-184-3 (inb.) 
• Hansson Sigfrid, red (1939). Svenska folkrörelser. 5, Folkets hus och parker. Stockholm: Lindfors. Libris 65841 
• Bjurström Erling, Misgeld Klaus, red (2005). 100 år parker, hus, kultur. Arbetarhistoria, 0281-7446 ; 2005:4. Stockholm: Arbetarrörelsens arkiv och bibliotek. Libris 10070897