Gunder Hägg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om friidrottaren. För proggruppen, se Gunder Hägg (musikgrupp).
Gunder Hägg
Friidrott, herrar
Svenska mästerskap
Guld 1941 1 500 meter
Silver 1944 1 500 meter
Silver 1940 5 000 meter
Guld 1944 5 000 meter
Guld 1945 5 000 meter
Silver 1938 3 000 meter hinder
Brons 1941 Terränglöpning 4 km

Nils Gunder Hägg, född 31 december 1918 i Albacken i Hällesjö socken i Jämtland, död 27 november 2004 i Löderup i Skåne,[1] var en svensk friidrottare, medeldistanslöpare och långdistanslöpare.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Sven Jerring (mitten) och Gunder Hägg (höger) kontrollerar tiderna efter Häggs världsrekordlopp på distansen två engelska mil den 3 juli 1942.
Gunder Hägg (t.h.) sätter nytt världsrekord på distansen en engelsk mil på Slottsskogsvallen i Göteborg 1 juli 1942. Den nya världsrekordtiden är 4.06,2. Till vänster i bild syns tvåan Arne Andersson.
K.G. Bejemarks staty "Sven Jerring intervjuar Gunder Hägg" som finns utanför radiohuset i Stockholm. Foto: Holger Ellgaard

Gunder Hägg föddes i Albacken utanför Bräcke i Jämtland som son till Nils Henrik och Daisy Hägg. Hägg var helt inställd på att bli skidåkare fram till 13-årsåldern. Direkt efter folkskolan började han arbeta som bonddräng. Från 17 års ålder satsade han på sin löpning och genombrottet kom vid en tävling i Östersund, där han helt otippad vann på distansen 1 500 m i hård konkurrens.

Under 1941-1943 rankades han som världens bäste löpare på alla distanser från 1 500 m till 5 000 m. 10 augusti 1941 satte han sitt första världsrekord (av totalt 15), då han med tiden 3.47,6 vann 1 500 meter på SM, sekunden före hårdaste konkurrenten Arne Andersson.[2] Under perioden 1 juli–20 september 1942 – ofta något oriktigt benämnd "Gunder Häggs 80 dagar" – slog han tio världsrekord. Han höll därmed alla världsrekorden från 1 500 till 5 000 meter.[3]

Hägg stod på höjden av sin karriär under andra världskriget, vilket innebar att han aldrig fick chansen att deltaga i de stora mästerskapen. Han vann dock 1943 den mycket prestigefyllda titeln "Athlete of the Year", som utfärdas av Associated Press i USA. Gunder Hägg och Ingemar Johansson (1959) är de enda svenska manliga idrottare som vunnit titeln, och på den svenska damidrottssidan har endast Annika Sörenstam vunnit samma titel (2003, 2004 och 2005). Det bör nämnas att ytterst få icke-amerikaner har vunnit titeln, vilken i USA, tillsammans med Sports Illustrateds "Sportsman of the Year" (vilken titel för övrigt Ingemar Johansson vunnit som ende svensk) ungefärligen motsvarar Svenska Dagbladets guldmedalj och Jerringpriset. 1942 fick han Svenska Dagbladets guldmedalj och blev "Under-Gunder" med hela svenska folket.

År 1946 avstängdes Hägg och löparkollegan Arne Andersson av Svenska Friidrottsförbundet "för evigt" för brott mot amatörreglerna, eftersom de upprepade gånger sprungit mot betalning. Avstängningen, som trädde i kraft den 17 mars 1946, skapade stor debatt inom den svenska idrottsrörelsen och många ansåg avstängningen orättvis. Under krigsåren hade förbundet sett genom fingrarna, men efter kriget tvingade internationella friidrottsförbundet det att hålla på reglerna. Tidsgränsen(?) "för evigt" väckte löje och har senare ändrats till "på livstid". Vid tiden för avstängningen innehade Hägg världsrekorden på 1500, 2000, 3000 och 5000 meter samt på distanserna 1, 2 och 3 engelska mil.[4]

Statyn av en naken Gunder Hägg kan beskådas utanför den anrika arenan Strömvallen i Gävle, en arena där Gunder Hägg ofta tävlade under sin storhetstid. Även vid idrottsplatsen i Bräcke och vid Stockholms Stadion, där Hägg slog många världsrekord, finns statyer. Gunder Hägg utsågs 1942 till stor grabb nummer 102 i friidrott. Han tävlade för Albackens IF, Kälarne IK, Gefle IF och MAI. Han blev 2009 invald i Malmöidrottens Walk of Fame, för sina insatser för Malmö AI.

Idrottsprestationer[redigera | redigera wikitext]

1943 gjorde han en omtalad USA-turné där han sprang åtta uppvisningslopp och vann samtliga:

  • 20 juni - i New York, 5 000 meter på 14.48,5. Han slog här den i 65 löpningar obesegrade amerikanske mästaren Gregory Rice (tid:14.53,9). Platsen var Randall Island Stadium med 12 000 åskådare (enligt Henry Eidmark).
  • 2 juli - i Chicago, 2 engelska mil på 9.02,4
  • 10 juli - i Los Angeles, 2 engelska mil på 8.53,9
  • 17 juli - i San Francisco, 1 engelsk mil 4.12,3
  • 24 juli - i Boston, 1 engelsk mil på 4.05,3
  • 31 juli - i Cleveland, 1 engelsk mil på 4.05,4
  • 7 augusti - i Cincinnati, 2 engelska mil på 8.51,3
  • 11 augusti - i New York, 1 engelsk mil på 4.06,9

Gunder Hägg satte under åren 1941-1945 16 världsrekord – 15 individuella och ett i lag:

  • tre rekord på 1 500 m (som bäst 3.43,0)
  • tre på 1 engelsk mil (som bäst 4.01,4)
  • tre på 2 engelska mil (som bäst 8.42,8)
  • två på 3 engelska mil (som bäst 13.32,4)
  • två på 2 000 m (som bäst 5.11,8)
  • ett på 3 000 m (8.01,2)
  • ett på 5 000 m (13.58,2)
  • ett på 4 × 1 500 m (15.38,6)

Dessutom vann han tre SM-guld.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Mitt livs lopp (1987) ISBN 91-1-873002-7.
  • Från Albacken till USA" (1943), Mede'ns
  • Gunder häggs dagbok - en världsmästares erfarenheter och träningsråd (1952), Tidens förlag

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Fotnoter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sveriges dödbok 1901–2009, DVD-ROM, Sveriges Släktforskarförbund 2010
  2. ^ Sandlin, Lasse: "Alla ville se Gunder slakta världsrekord". Aftonbladet.se. Läst 2012-08-05.
  3. ^ "Hägg, Gunder". Gefleif.se. Läst 30 november 2012.
  4. ^ Carnhede, Anna-Maria (28 november 2004). ”Gunder Hägg död”. Aftonbladet. http://www.aftonbladet.se/sportbladet/article249218.ab. Läst 30 mars 2009. 

Källor[redigera | redigera wikitext]

  • Gunder Hägg i Vem är det, sid 521, 1993
  • Händelser man minns - en krönika 1920-1969, fil dr Harald Schiller 1970
  • Nordisk Familjeboks Sportlexikon. Stockholm: Nordisk Familjeboks Förlags AB. 1938-1949 
  • Under-Gunder i Amerika av Henry Eidmark (1943) Åhlén & Åkerlunds Förlag.
  • Focus Presenterar Sporten 2. Stockholm: Almqvist & Wiksell/Gebers Förlag AB. 1967 
  • Svenska Mästerskapen i friidrott 1896-2005. Trångsund: Erik Wiger/TextoGraf Förlag. 2006 
  • Nationalencyklopedin, 2007
  • Swedish Athletic Page
  • Stora grabbar

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Företrädare:
Alfred Dahlqvist
Svenska Dagbladets guldmedalj
Gunder Hägg

1942
Efterträdare:
Arne Andersson
Företrädare:
3.47,8 John Lovelock, Nya Zeeland (1936–1941)
Världsrekordhållare på 1 500 meter
3.47,6–3.45,8 Gunder Hägg (1941–1943)
Efterträdare:
3.45,0 Arne Andersson, Sverige (1943–1944)
Företrädare:
3.45,0 Arne Andersson, Sverige (1943–1944)
Världsrekordhållare på 1 500 meter
3.43,0
Gunder Hägg (1944–1954),
Lennart Strand, Sverige (1947–1954),
Werner Lueg, Västtyskland (1952–1954)
Efterträdare:
3.42,8 Wes Santee, USA (1954)
Företrädare:
4.06,4 Sydney Wooderson, Nya Zeeland (1937)
Världsrekordhållare på en engelsk mil
4.06,2-4.04,6 Gunder Hägg (1942-1943),
4.06,2 Arne Andersson, Sverige (1942)
Efterträdare:
4.02,6-4.01,6 Arne Andersson, Sverige (1943-1945)
Företrädare:
4.02,6-4.01,6 Arne Andersson, Sverige (1943-1945)
Världsrekordhållare på en engelsk mil
4.01,4 Gunder Hägg, Sverige (1945–1954)
Efterträdare:
3.59,4 Roger Bannister, Storbritannien (1954)
Företrädare:
5.16,8 Archie San Romani, USA (1937–1942)
Världsrekordhållare på 2 000 meter
5.16,4-5.11,8 Gunder Hägg (1942–1948)
Efterträdare:
5.07,0 Gaston Reiff, Belgien (1948-1955)
Företrädare:
8.09,8 Henry Kälarne, Sverige (1940–1942)
Världsrekordhållare på 3 000 meter
8.01,2 Gunder Hägg (1942–1949)
Efterträdare:
7.58,8 Gaston Reiff, Belgien (1949-1955)
Företrädare:
14.08,8 Taisto Mäki, Finland (1939–1942)
Världsrekordhållare på 5 000 meter
13.58,2 Gunder Hägg (1942–1954)
Efterträdare:
13.57,2 Emil Zátopek, Tjeckoslovakien (1954)
Företrädare:
3.48,6 Mikls Szabo, Ungern (1937–1941)
Europeisk rekordhållare på 1 500 meter
3.47,6–3.45,8 Gunder Hägg (1941–1943)
Efterträdare:
3.45,0 Arne Andersson, Sverige (1943–1944)
Företrädare:
3.45,0 Arne Andersson, Sverige (1943–1944)
Europeisk rekordhållare på 1 500 meter
3.43,0
Gunder Hägg (1944–1954),
Lennart Strand, Sverige (1947–1954),
Werner Lueg, Västtyskland (1952–1954)
Efterträdare:
3.42,4-3.40,8 Sandro Iharos, Ungern (1954-1956)
Företrädare:
14.08,8 Taisto Mäki, Finland (1939–1942)
Europeisk rekordhållare på 5 000 meter
13.58,2 Gunder Hägg (1942–1954)
Efterträdare:
13.57,2 Emil Zátopek, Tjeckoslovakien (1954)
Företrädare:
3.50,8 Eric Ny (1934–1939)
Svensk rekordhållare på 1 500 meter
3.48,8 Arne Andersson (1939–1941),
3.48,8 Henry Kälarne (1940–1941),
3.48,8–3.45,8 Gunder Hägg (1940–1943)
Efterträdare:
3.45,0 Arne Andersson (1943–1944)
Företrädare:
3.45,0 Arne Andersson (1943–1944)
Svensk rekordhållare på 1 500 meter
3.43,0 Gunder Hägg (1944–1956),
Lennart Strand (1947–1956)
Efterträdare:
3.42,0 Dan Waern (1956)
Företrädare:
8.47,8 Henry Kälarne (1936-1942)
Svensk rekordhållare på två engelska mil
8.47,8-8.42,8 Gunder Hägg (1942-1965)
Efterträdare:
8.41,6 Bengt Persson (1965-????)
Företrädare:
13.52,6-13.49,0 Bror Hellström (1941–1942)
Svensk rekordhållare på tre engelska mil
13.35,4-13.32,4 Gunder Hägg (1942–1965)
Efterträdare:
13.13,0 Bengt Nåjde (1965-????)
Företrädare:
14.15,8 Bror Hellström (1941–1942)
Svensk rekordhållare på 5 000 meter
13.58,2 Gunder Hägg (1942–1963)
Efterträdare:
13.49,2 Sven-Olof Larsson (1963–1965)
Företrädare:
Henry Kälarne (1940)
Svensk mästare på 1 500 meter
Gunder Hägg (1941)
Efterträdare:
Åke Spångert (1942)
Företrädare:
Åke Durkfeldt (1943)
Svensk mästare på 5 000 meter
Gunder Hägg (1944-1945)
Efterträdare:
Evert Nyberg (1946)