Härnösands kustartilleriregemente
| Härnösands kustartilleriregemente (KA 5) | |
 Vapen för Härnösands kustartilleriregemente tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Datum | 1953-1998 |
| Land |  Sverige |
| Lojalitet | Försvarsmakten |
| Försvarsgren | Marinen |
| Typ | Kustartilleri |
| Del av | KA 4 (1943-1953) Milo NN (1953-1993) Milo N (1993-1998) |
| Storlek | Regemente |
| Förläggningsort | Härnön, Härnösand |
| Marsch | "General Cederschiöld" (P. Grundström) [1] |
| Tjänstetecken | |
| Sveriges örlogsflagga |  |
Härnösands kustartilleriregemente, KA 5 var ett svenskt kustartilleriförband inom Försvarsmakten som verkade i olika former mellan åren 1953 och 1998. Förbandet var förlagt till Härnön i Härnösand i Ångermanland.[2]
Historia
År 1914 påbörjades byggandet av Hemsö fästning. Då freden 1918 kom blev ej den kustartillerikår som planerats uppsatt, och den nybyggda kasernen i Härnösand blev istället överlämnad till sjukvården. Under en tid av år förstärktes dock verksamheten vid Hemsö fästning av olika andra KA detachement. Bland annat så bemannades 12 cm batterierna i mitten av 1930-talet med 1. och 6. kompanierna från KA 1. Vid krigsutbrottet 1939 överfördes 125 värnpliktiga från Vaxholms kustartilleriregemente (KA 1).
Två år senare så förlades ytterligare 400 värnpliktiga och 10-talet officerare från Karlskrona kustartilleriregemente (KA 2) på Hemsön. 1943 började man organisera ett helt nytt förband enligt försvarsbeslut 1943 och nya kaserner började byggas 1944.
Den 19 juni 1945 hissades för första gången den tretungade flaggan i topp på det nya kanslihuset på KA 5. Omkring åren 1950–1951 påbörjades en kraftig utbyggnad av försvaret utefter Norrlandskusten med moderna berganläggningar. Härvid utökades uppgifterna och utbildningsbehovet, varför Härnösands kustartilleridetachement (KA 4 H) från och med den 1 juli 1953 omändrades till Kungl Härnösands kustartillerikår (KA 5). Samma år fastställdes nya materielplaner för kustartilleriet och modern materiel tillfördes eller ersatte äldre. 1953 bildades också KA 5 kamratförening.[3] År 1954 antog regementet "General Cederschiöld" av Per Grundström som regementsmarsch. Den 1 februari 1957 blev Norrlandskustens marindistrikt Marinkommando Nord med gemensam chef och förvaltning med kustartilleriförsvaret. Den 1 juli 1975 uppgraderades och namnändrades man till Härnösands kustartilleriregemente.
I maj 1995 beslutade riksdagen genom försvarsbeslutet 1996 om nedläggning av kustartilleriregementet KA 5 i Härnösand. Anledningen var inte bara ekonomisk utan också en fråga om minskad efterfrågan. Utbildningen av de värnpliktiga behövdes inte längre.[4] Den sista utbildningsomgången avslutades hösten 1997. En amfibiebataljon hade då utbildats. Året därefter lades regementet ned.[5]
Den 14 augusti 1998 genomfördes avslutningsceremonin för KA 5. Ceremonin inleddes med att siste tjänstgörande chefen för HMG/KA 5, major Gunnar Hällgren, överlämnade regementsfanan till marinkommandochefen, kommendör av första graden Olov Andersson. Förvaltningen av KA 5:s traditioner övergick därmed till Norrlandskustens marinkommando (MKN).[3] Den enda militära verksamheten som finns kvar på Härnön är lokaliserad till kanslihuset.[6]
Utbildning
På KA 5 utbildade bland annat Spärrbataljon Hemsö (med tre 15 cm dubbelpjäser m/51 och två 7,5/57-batterier) samt Spärrbataljon Holmsund (med ett 12/70-batteri och ett 7,5/57-batteri). NK/KA5 hade ansvar för hela kuststräckan mellan Gävle och Kalix och KA 5 svarade för utbildning av krigsförband för bemanning av alla fasta artilleriförband utefter kusten, koncentrerade till inloppen till städerna. Spärrbataljon Gävle (med ett batteri om fyra 15,2 cm tornpjäser m/98 och två batterier om 7,5 cm m 05-10 med vardera tre pjäser). Spärrbataljon Sundsvall (med ett batteri om tre 15,2 cm tornpjäser m/98, två batterier med7,5 cm 05-10 med vardera tre pjäser samt ett batteri med tre st 7,5 cm m /57 tornpjäser). Spärrbataljon Luleå (med ett batteri om tre st 15,2 cm tornpjäser och ett batteri om tre pjäser 57 mm/m 89). Vid samtliga dessa krigsförband genomfördes krigsförbandsövningar (KFÖ) regelmässigt under 50-, 60-, 70-talet. Verksamheten avtog sedermera varefter förbanden av olika skäl utgick ur krigsorganisationen. Beslut om nedläggning av utbildning av kustartillerister vid KA 5 togs 1995 och förbandet lades ner 1997.
1993 påbörjade man amfibieförbandsutbildning och 6. amfibiebataljonens tecken blev Torleif (som är gemensamt tecken för alla amfibiebataljoner) med undertexten "Primus Sub Stella Polaris" som betyder "De främsta under Polstjärnan". Man hade även en sexstrålig stjärna på förbandstecknet som symboliserar snökristallens struktur och därmed tankarna mot norr och Polstjärnan.
Traditioner och fana
Härnösands kustartilleriregemente mottog sin fana den 1 juni 1945 på Stockholms slott. Fanan överlämnades av Kung Gustaf V. I samband med att regementet avvecklades, övertog Norrlandskustens marinkommando (MKN) dess fana och traditioner. Vid avvecklingen av Norrlandskustens marinkommando överfördes dess fanan och traditioner den 1 juli 2000 till Härnösandsgruppen. Sedan den 1 juli 2005 förs traditionerna vidare av Västernorrlandsgruppen (UG 23).[2]
Förbandschefer
Kår- och regementschefer verksamma vid KA 5, Norrlandskustens kustartilleriförsvar (NK) och Norrlandskustens marinkommando (MKN).[2]
- 1942–1950 – Ragnar Isaacsson
- 1950–1957 – Swen Lagerberg
- 1957–1964 – Stig Stade (tillika CNK)
- 1964–1966 – Gunnar Eklund (tillika CNK)
- 1966–1974 – Jan Beckman (tillika CNK)
- 1974–1977 – Eric Jarneberg (tillika CNK)
- 1977–1981 – Per-Erik Bergstrand (tillika CNK)
- 1981–1983 – Lars Ahlström (tillika CNK)
- 1983–1985 – Lars G Persson (tillika CNK)
- 1985–1991 – Karl-Wilhelm Hansen (tillika CNK)
- 1991–1994 – Ulf Rubarth (tillika CNK)
- 1994–1996 – Claes-Göran Hedén (tillika CMKN)
- 1996–1998 – Olov Andersson (tillika CMKN)
Namn, beteckning och förläggning
|
|
Referenser
Noter
- ^ Sandberg (2002), s. 202
- ^ [a b c] Braunstein (2011), s. 134–135
- ^ [a b] ”Kustförsvaret i Norrland” (PDF). http://hem.passagen.se/knightfall/Military/KA5/kustforsvaretinorrland.pdf. Läst 24 november 2009.[död länk]
- ^ Askelin, Jan-Ivar (6 maj 1999). ”Utmarschen från Härnösand kostade 27 miljoner mer än väntat”. FOI. Arkiverad från originalet den 16 december 2007. https://web.archive.org/web/20071216023627/http://www.foi.se/FOI/templates/Page____1263.aspx. Läst 24 november 2009.
- ^ Gradin, Uno (1 december 2008). ”Minnesvärd soldaterinran i Härnösand”. Mil.se. http://www.mil.se/sv/Nyheter/Nyhetsarkiv/I-Sverige/Norrbottens-regemente-I-19/11382/Minnesvard-soldaterinran-i-Harnosand/. Läst 24 november 2009.
- ^ Eriksson, Tim (16 december 2008). ”Härnösands Kustartilleriregemente KA5.”. Kustartilleriet.se. Arkiverad från originalet den 30 maj 2010. https://web.archive.org/web/20100530144418/http://kustartilleriet.gearhead.se/KA5.html. Läst 24 november 2009.
Tryckta källor
- Birke, Sune; Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9
- Sandberg, Bo (2007). Försvarets marscher och signaler förr och nu: marscher antagna av svenska militära förband, skolor och staber samt igenkännings-, tjänstgörings- och exercissignaler ([Ny uppl.]). Stockholm: Militärmusiksamfundet med Svenskt marscharkiv. Libris 10413065. ISBN 978-91-631-8699-8
Externa länkar
Wikimedia Commons har media som rör Härnösands kustartilleriregemente.- Utmarschen från Härnösand
- Härnösands kustartilleriregemente på kustartilleriet.se
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
