Hannibalsfejden

Hannibalsfejden var den del av Torstensons krig 1643-1645 som utspelades vid den svensk-norska gränsen från Jämtland till Göteborg 1644-1645. Namnet kommer från Norges ståthållare Hannibal Sehested.

Striderna i Jämtland

Striderna började i januari 1644 med att norska bönder under Jakob Ulfelt gjorde ett infall från Jämtland in i Hälsingland, Medelpad och Ångermanland. Svenska trupper, bland annat Hälsinge regemente under Henrik Klasson Fleming, erövrade snart därefter Jämtland. Ett bondeuppbåd med dalkarlar erövrade också Särna och Idre i mars 1644, men för övrigt höll sig dessa trupper i huvudsak på defensiven. Sehested utvecklade stor energi och en betydande organisationstalang samt lyckades så, genom att lägga stora bördor på bönderna, uppsätta ganska betydande truppstyrkor. I maj 1644 anföll norrmännen under ledning av Hannibal Sehested i syfte att återta Jämtland. Frösö skans föll och den 10 augusti kapitulerade de sista svenska trupperna i landskapet. Jämtland förblev dock bara norskt fram till freden i Brömsebro året därpå, och har sedan dess tillhört Sverige.

Striderna i Värmland och Dalsland

På hösten 1644 anföll Sehested med 4000 man i Värmland och vann i början ganska stora framgångar. Nyanlagda Morast skans vid Charlottenberg erövras och både Åmål och Vänersborg bränns ner. Ett försök att hejda Sehested på Bysjöns is 22 december 1644 slutar med svenskt nederlag, men sedan svenskarna en tid senare fått förstärkningar måste norrmännen åter gå tillbaka över gränsen.

Striderna runt Göta älv 1644

Den 1 och 2 april 1644 sätts norska soldater från Bohus under 2 nätter iland på svenska sidan vid Gamla Lödöse. Sista natten med en förlust av 30 man och några båtar.
Den 5 april kommer kung Kristian IV med en flotta av 11 skepp och kastar ankar i Älvsborgsfjorden. Man börjar bygga skansen Gottenbrille på Kyrkogårdsholmen i Göteborgs hamninlopp, (senare platsen för fästningen Nya Älvsborg) i ett försök att skära av Göteborgs förbindelse västerut. Under april försöker danskarna också sänka stenfyllda båtar i hamninloppet och kung Kristian iakttar staden från Ramberget på Hisingen.
Den 10 april går en dansk styrka över Göta älv längre uppströms och plundrar Gamla Lödöse och trakten runtomkring.
Den 15 april tar sig två holländska fartyg igenom den danska blockaden och in till Älvsborg. Den danska nattvakten avrättas.
Den 20 april försöker Göteborgs kommendant Mannerskjöld under natten att gå över älven med 1200 man för att förstöra ett danskt härläger vid Lundby kyrkogård, men han slås tillbaka av 200 danskar.
Den 30 april seglar den danska flottan iväg eftersom en holländsk eskader under amiral Maerten Thijssen rapporteras vara på väg mot Göteborg. Gottenbrille bränns i samband med avtåget.
Den 10 juni straffas några bönder som uppmanat andra innevånare i Götaälvdal att betala brandskatt till Norge. Bönder från bl.a Starrkärrs socken i Ale härad har också nattetid fört livsmedel till norska Bohus. Cirka 100 dragoner från Vänersborg förläggs under en tid i gårdarna utefter älven, både som gränsvakt och för bevakning av de lokala bönderna.
Den 15 juni kastas ett kompani norska soldater som gått över älven och hotar Gamla Lödöse tillbaka av 200 musketörer och 100 ryttare utsända från Göteborg. Norrmännen hinner bränna Gamla Lödöse dessförinnan. Kyrkorna i bland annat Tunge och Nödinge samt sågkvarnar och slussar i Lilla Edet förstörs.
Den 19 juni anfaller norska soldater som tidigare dragits samman till Uddevalla plötsligt Vänersborg. Kommendanten Johan Haraldsson ger upp nästan direkt, och den nya staden, gamla Brätte och en skans bränns därefter ner av norrmännen. Haraldsson och ytterligare några svenska befäl ställs senare inför krigsrätt. Norrmännen går därefter mot Bohus och Hisingen på båda sidor av älven.
Den 24 juni slår Sehested en bro över älven mellan Hisingen och Skårdal, samt återuppför Skårdals skans för att kontrollera vägen på östra sidan. Drygt tusen man och 300 ryttare finns nu på Hisingen.
Den 26 juni sätter 6 danska skepp iland några hundra soldater vid Bärby på Hisingen. Soldaterna drar sig senare ner till danskarnas gamla läger vid Lundby, och skeppen ankrar vid Kyrkogårdsholmen och spärrar Göta älv.
Den 28 juni söker 600 danska soldater från Varberg att få kontakt med Sehested men slås tillbaka vid Askims kyrka av 250 svenska soldater från Göteborg.
Den 30 juni försöker Sehested slå ytterligare en brygga vid färjestället mellan Lärje och hospitalet, men den blir för kort.
Den 1 juli skickas överste Johan Gordon med 200 musketörer och några mindre båtar/pråmar med kanoner upp från Göteborg och efter häftig eldgivning från båda sidor älven flyr danskarna från bryggan. Ca 30 danskar och 4 svenskar dödas i striderna.
Den 2 juli försöker danskarna gå över älven vid Agnesberg med 17 båtar och 4 kanoner. Gordons musketörer slår återigen tillbaka och ca 50 danskar och 4 svenskar dödas. Musketörerna förföljer de danska båtarna som flyr uppströms, och vid Jordfallet kommer de inom skotthåll. Danskarna flyr slutligen iland på Hisingssidan.
Den 11 juli lättar de 6 danska skeppen i Göteborgs hamninlopp ankar då de hotas av en stark holländsk eskader vilken kommer fram i slutet av juli.
Den 30 juli kommer generalerna Lars Kagg och Per Brahe den yngre till Göteborg med förstärkningar.
Den 1 augusti går Kagg över till Hisingen med 2000 man och anfaller danskarnas förskansade läger vid Lundby och erövrar 3 kanoner. Danskarna flyr och söker skydd vid Bohus, varvid Kagg drar sig tillbaka.
Den 5 augusti går Mannerskjöld över älven vid Lärje. Danska dragoner som håller på att bli avskurna vid Tingstad flyr mot Bohus. Sehested håller sig därefter stilla vid Bohus, men håller Skårdals skans besatt en bit in på hösten.
Augusti–september förstärker Per Lillie gränsen utefter älven genom att bygga 5 skansar, den nordligaste vid Vänersborg, vilka står klara i slutet av september. Lokala bönder tvingas hålla vakt både i skansarna och för att hindra landstigning bl a vid Båstorp och älvängarna.
Den 20 oktober går Ivar Krabbe från Varberg in i Mark och Bollebygd med danska trupper. De slås tillbaka av svenska ryttare och bönder.
I december förskansar sig överste Johan Wrangel med sina ryttare vid Lerum där man kan förstärka de svenska trupperna både vid Göta älv och hallandsgränsen.

Fortsättning av striderna 1645

Den 27 januari 1645 intas Skårdals skans ovanför nuvarande Bohusskolan genom en överraskningsattack av danska trupper ledda av befallningsmannen på Bohus, amiral Ove Gjedde och svenska besättningen på omkring 40 man tas till fånga fram till i augusti. Norrmännen river större delen av skansen innan de drar sig tillbaka.
Den 30 januari nämner Sveriges första tidning Ordinarie Post-Tijdender i sitt första nummer att två bestyckade danska segelfartyg tagit sig upp genom isflaken på älven till Gamla Lödöse och beskjutit den nya skansen där. Då svenskarna skjuter tillbaka måste danskarna kapa ankartrossarna och flyta med älven nedströms.
Den 2 februari gör danskarna 3 anfall på Vänersborg, men de slås tillbaka av Per Lillie.
I februari 1645 gör Hannibal Sehested omfattande förberedelser för en älvövergång vid Holmen och Hjärtum, bland annat genom att samla mat, ammunition och kanoner. Han brandskattar de närmaste socknarna utefter älven på östra sidan med 20 daler per gård.
Den 12 februari går danske kaptenen Opitz med ett kompani över till Tjurholmen i Göta älv för att ta den svenska vakten där tillfånga.
Den 13 februari träffar ett 100-tal av Gordons musketörer, som kommit till Skårdal för att riva resterna av skansen där, på ett antal av Sehestesteds soldater. Några svenskar tas tillfånga men de övriga lyckas fly.
Den 14 februari får amiral Gjedde order av Sehested att utse och anlägga ett härläger på Hisingen för omkring 2000 man och 500 hästar. Detta används senare under våren och sommaren.
Den 16 februari går Sehested över älven vid Holmen (Västerlanda) med omkring 1600 man och börjar efter en pistolstrid med delar av Johan Wrangels rytteri att förbereda för ett anfall mot Tösslanda skans ovanför Lilla Edet. Vid Vänersborg går Lillie samtidigt till svenskt motanfall mot de belägrande norrmännen och de retirerar mot Bohuslän.
Den 17 februari anfaller Sehested Tösslanda skans med omkring 500 man. Svenskarnas kommendant Schoman spränger efter 2 timmars strid och 7 stormanfall sig och skansen i luften då situationen bedöms som ohållbar. Överlevande svenskar huggs ner och kastas i älven av norrmännen.
Den 19 februari drar sig alla norska trupper tillbaka, dels mot Norge och dels mot Bohus fästning och Hisingen.

Se även

Referenser

C.O.Munthe: Hannibalsfejden 1644-1645. Den norske haers bloddåb. Kristiania 1901
Vilhelm Vessberg: Bidrag till historien om Sveriges Krig med Danmark 1643-1645. Del II - Kriget på norska gränsen. Tryckt ca 1900.
Ulf Sundberg: Sveriges Krig 1630-1814, Bookwell 2010 ISBN 978-91-85789-63-4 sid 109-121

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från Nordisk familjebok, Hannibalsfejden, 1904–1926.