Ramberget, Hisingen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Ramberget sedd från Göta älvbron, med "Ättestupan" till vänster och början på lilla Ramberget till höger. I förgrunden Frihamnen
Vy sedd uppifrån Ramberget vid "Ättestupan", ner mot Herkulesgatan.
Vy mot sydvästra Göteborg från Ramberget med Älvsborgsbron i fonden.

Ramberget är ett berg på ön Hisingen i Göteborg. Berget och området i dess närhet utgör Keillers Park och är ett välbesökt turistmål. Inom parken finns egentligen två olika höjder, dels Stora Ramberget (87 meter över havet) med området Ättestupan i sin sydvästra del samt Lilla Ramberget, som är den bergås som sträcker sig från Rambergsvägens början och norrut, cirka 750 meter.[1][2][3] Båda dessa höjder fungerar som utsiktsplatser och har bänkar med mera, och man kan dessutom köra bil hela vägen upp till toppen av Ramberget. Parken har vid ett antal tillfällen expanderats och är idag över 31 hektar stor.

Innehåll

Historia [redigera]

Ramberget fick sin karaktäristiska form redan under istiden för 12 000 år sen, och är nu en rest av den bergrygg av röd Göteborgsgnejs, åt öster övergående i ögongnejs,[4] som en gång löpte fram mellan Slottsskogsbergen i söder och Bjurslätts-Grimbobergen i norr.[5] Nordostsluttningen är flack medan sydvästsidan har ett högre stup som syns tydligt ifrån älven. Inlandsisen har lämnat spår både i berghällarna och i form av flyttblock i området. Ramberget har fått sitt namn av gammalsvenskans ord "ram" som betyder korp och än idag häckar korpen på Ramberget.[6] Fram till början av 1800-talet, då man fortfarande i stor utsträckning använde ved som bränsle, fanns det inte ett träd på hela Ramberget vilket istället var täckt med ljung. Under mitten av 1800-talet startades flera projekt för att återplantera träd på Ramberget. Man planterade då bland annat en bokskog som utgör den centrala vegetationen i parken idag. Här finns även lärkträd och högre upp mot toppen växer tallar och mindre ekar.

Större delen av norra älvstranden, inklusive området kring Ramberget, ägdes i början av 1900-talet av familjen Keiller. Alexander Keiller, som kom till Göteborg ifrån Skottland, hade under 1840-talet startat en mekanisk verkstad som senare kom att utvecklas till varvskoncernen Götaverken. Under lågkonjunkturen på 1860-talet gick bolaget dock i konkurs och efter en omorganisation blev Alexanders son James Keiller ny chef. Efter en del motgångar, bland annat en svår brand 1898, så bestämde sig James för att dra sig tillbaka från affärerna. 1906 sålde han nästan hela verksamheten och i samma veva donerade han området kring Ramberget till Göteborgs stad, med villkoret att området skulle användas till och förbli en naturpark. I gåvobrevet står att endast byggnader som är till "för parkens vård eller den besökande allmänhetens trefnad" får uppföras, med undantag för vattenreservoarer.

Keillers park designades i nationalromantisk stil, delvis av Eugen Thorburn som även ritat Kungsportsbron i centrala Göteborg. Parken kunde sen invigas 3 oktober 1908.

Parken utvidgades 1912 och 1915 i nordlig och västlig riktning tack vare pengar från Charles Felix Lindbergs donationsfond och omfattar idag cirka 31 hektar.[7]

Högst upp på Ramberget uppförde man 1949 ett utsiktsbord med pilar på diverse sevärdheter som kan beskådas från berget. Detta utsiktsbord kompletterades 1997 med en mur som även omnämner en del senare tillkomna landmärken.

Den 26 september 1905 drabbades Ramberget av ett kraftigt jordskred, då en kilometerlång spricka bildades från Klockaregården i norr till Ättestupan i söder. Sättningsskadorna blev svåra för många hus, men inga personskador rapporterades.[8]

En så kallad fångstboplats från yngre stenåldern har varit känd i närmare 200 år. Boplatsen ligger på den nordöstra sluttningen av Lilla Ramberget och kallas för Sellmans villa.[9]

Stenmonument [redigera]

Parkens nationalromantiska utformning präglas tidstypiskt av flera kraftfulla stenmonument, stenmurar och dylikt. Eftersom James Keiller var en mycket god vän till diktaren Albert Ulrik Bååth finns en speciell sten med en av dennes dikter som inskription. Dikten är skriven i det isländska versmåttet ljódaháttr och lyder:

Må ung och gammal
i grönskan trivas.
Vinne de styrka i hvilostund.
Råde här glädje
och ädel gamman.
Hållas i helgd må hällar och lund.

Se även [redigera]

Källor [redigera]

Noter

  1. ^ Staden Göteborgs Historia och Beskrifning : Sednare Delen, P[er] A[dolf] Granberg, Stockholm 1815. "Karta öfver Göteborg och Dess Förstäder. På Magistratens och Borgerskapets bekostnad Ritad af A.Lindgren 1815".
  2. ^ eniro.se, kartor; Mät sträcka
  3. ^ Exkursion till Ramberget, Åke Hillefors & Oscar Jonsson, Göteborgs Allmänna Skolstyrelse, Elanders Boktryckeri, Göteborg 1966 s. 21
  4. ^ Studieutflykter i Göteborg och dess omgivningar, Johan Alin & Elof Lindälv, Göteborgs Skolresekommitté, Göteborg 1943 s. 7
  5. ^ Göteborgstrakten - bygd och natur, Göteborgs Stadsfullmäktige/Claes Claesson 1951 s.9
  6. ^ Rapporterade häckningar av korp på Ramberget, Rapportsystemet för fåglar, läst 2010-09-29
  7. ^ Mattsson, Britt-Marie; Franks Jeremy, Nagel Hillevi (1992). Parkernas Göteborg. Göteborg: AB Långedrag. Libris 7448919. ISBN 91-630-1016-X 
  8. ^ Millennium - årtusendets bok, red. Jan Hansson, utgiven av Göteborgs-Posten 1999 s.113
  9. ^ Strövtåg i Lundby - en liten vägvisare till upptäckarglädje, Gunnar Ljungstrand & Henry Fredriksson, Göteborgs Stad Lundby Stadsdelsförvaltning, Göteborg 1997 s.21

Externa länkar [redigera]

Koordinater: 57°42′53″N 11°56′17″Ö / 57.71472°N 11.93806°V / 57.71472; -11.93806