Hans Holmér

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök

Hans Gillis Åke Holmér, född 28 december 1930 i Stockholm, död 4 oktober 2002 i Alstad, Skåne län, var en svensk ämbetsman inom polisväsendet och författare av flera deckare om polisen Loppan. Holmér är mest känd för att han vid tidpunkten för mordet på Olof Palme var länspolismästare i Stockholms län och då även utsåg sig själv till spaningsledare för mordutredningen.

Biografi[redigera | redigera wikitext]

Holmér var son till riksidrottsinstruktör Gösta Holmér och Aslög Roos.[1] Holmér började som polis 1952, genomgick polischefskurs 1955-1956 och tjänstgjorde som biträdande landsfiskal med mera i Stockholms län 1956-1962. 1962 tog han juristexamen och genomgick tingstjänstgöring 1963-1964. Året efter fick han anställning som kammaråklagare i Stockholm. 1966 blev han byråchef vid Rikspolisstyrelsen.[1] Åren 1970 till 1976 var han chef för Rikspolisstyrelsens säkerhetsavdelning (RPS/Säk) och efterträdde då P.G. Vinge i den befattningen. Vinge, som själv var på kant med socialdemokraterna, kritiserade utnämningen i sina memoarer och menade att Holmér fått tjänsten som "ett sätt för socialdemokratin att få Säpo inlemmat i den egna maktsfären" eftersom de inte litade på "oberoende och självständiga myndigheter".[2]

Holmér blev 1976 polismästare i Stockholm och var ordförande i regeringens narkotikakommissision 1983. 1984 blev han länspolismästare i Stockholms län, en befattning vilken han lämnade 1987.[1] Som länspolismästare inrättade Holmér fyra så kallade gatuvåldsgrupper i Stockholm. Grupperna inrättades för att få bukt på Stockholms gatuvåld. En av dessa utmärkte sig och ertappades med kontroversiella metoder och övervåld och blev känd under namnet Basebolligan. Holmér är starkt förknippad med den fruktlösa utredningen av Palmemordet, som han ledde från början fram till februari 1987. Han tvingades lämna utredning och avgå som länspolismästare efter massiv kritik för sitt sätt att leda utredningen, bland annat på grund av PKK-spåret. Han anklagades senare för att ha haft koppling till Ebbe Carlsson-affären.

1988-1989 var han expert åt FN i narkotikafrågor.[1] Han var även ordförande i Friidrottsförbundet 1981–1985 och sedan 1993 ordförande i Svenska Bob- och Rodelförbundet.

Bibliografi[redigera | redigera wikitext]

  • Olof Palme är skjuten!, 1988
  • Loppan, 1990
  • Monika, 1991
  • Igloo, 1992
  • Masken, 1993
  • Tie-break, 1994
  • Blindträff, 1995
  • Cykeln, 1996
  • Stockholm 2004, 1997
  • Krysset, 1998
  • Birka, 1999
  • Åttan, 2000
  • Blodshämnd, 2001
  • Mardröm i midsommartid, 2002

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b c d] Uddling, Hans; Paabo, Katrin, red (1992). Vem är det: svensk biografisk handbok. 1993. Stockholm: Norstedt. sid. 499. Libris 8261513. ISBN 91-1-914072-X. http://runeberg.org/vemardet/1993/0499.html 
  2. ^ Vinge, Per-Gunnar; Månsson, Erik (1988). Säpochef 1962-70. Stockholm: Wahlström & Widstrand. sid. 228. Libris 751741. ISBN 91-46-15638-0 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]


Föregångare:
P.G. Vinge
Chef för Säkerhetspolisen
1970-1976
Efterträdare:
Sven-Åke Hjälmroth


Camera-photo.svg Selma Lagerlöf.png Denna biografiska artikel om en svensk person behöver bilder. Har du en passande fri illustration får du gärna ladda upp den.