Typ 2-diabetes

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Typ 2-diabetes
Klassifikation och externa resurser
Den blå ringen är en universell symbol för diabetes.[1]
ICD-10 E11
ICD-9 250.00, 250.02
OMIM 125853
DiseasesDB 3661
MedlinePlus 000313
eMedicine article/117853 
MeSH engelsk

Typ 2-diabetes (kallades tidigare för icke-insulinkrävande diabetes, vuxendiabetes eller åldersdiabetes[2]) är den vanligaste typen av diabetes och omfattar ca 90 % av alla diabetiker. Den uppkommer som regel en bit in i livet, till skillnad från typ 1-diabetes som uppkommer tidigt i livet och beror på otillfredställande funktion i bukspottkörtlen. Typ 2-diabetes däremot är en livsstilssjukdom som hänger samman med bukfetma.

Klinisk bild[redigera | redigera wikitext]

Den här formen av diabetes orsakas av att insulinet i kroppen inte kan verka med full kraft på målcellerna: individen blir okänslig mot insulinet (insulinresistens). De viktigaste målorganen för insulin är skelettmuskulatur, lever och fettvävnad. För att kompensera för detta ökar först insulinproduktionen, men till slut börjar den avta då det även uppstår en sekretionsdefekt och gör att symptomen förvärras.

Sekretion av insulin sker i två faser, en snabb och en långsam fas. Hos typ 2-diabetiker är den snabba responsen oftast nedsatt eller helt utebliven och ger därför en mycket dålig blodglukoskontroll.

Symtom[redigera | redigera wikitext]

Typ 2-diabetes är en sjukdom som kommer gradvis, utvecklar sig flera år innan den diagnostiseras. Det förhöjda blodsockervärdet upptäcks ofta i samband med blodprov som tas av andra orsaker. Symtomen är diffusa, speciellt hos äldre människor och liknar dem vid typ 1-diabetes men är mindre uttalade. De värden som mäts är dels antal mmol glukos per liter blod som ger rådande status på blodkontrollen eller HbA1c som ger en historik över ca 6 veckor.

Vanliga akuta symptom är ökad törst (polydipsi), ökad urinmängd (polyuri), trötthet, viktnedgång och yrsel. På längre sikt får många diabetiker sämre känsel i benen (perifer neuropati), infektionskänsligheten i hud och underliv ökar, njurproblem (nefropati) och synproblem (retinopati).

Andra komplikationer är sjukdomar i hjärt-kärlsystemet, bland annat en mer uttalad form av åderförfettning vilket leder till risk för kallbrand (gangrän), infarkt och stroke. I kombination med rökning blir den sammanlagda negativa inverkan förstärkande. Dessa komplikationer brukar klassas in i mikrovaskulära (nefropati, neuropati och retinopati) och makrovaskulära (stroke, hjärtinfarkt och fönstertittarsjuka).

Brist på insulin leder till att fria fettsyror bildas och frisätts i blodet så att bildning av ketonkroppar startar och blodglukos förblir hög. För hög halt ketonkroppar i blodet sänker blodets pH och leder till ketoacidos som i allvarliga fall kan leda till döden.

Utlösande faktorer[redigera | redigera wikitext]

Typ 2-diabetes är en multifaktoriell sjukdom som uppkommer i närvaro av vissa livsstilsfaktorer, till exempel ohälsosam kosthållning, rökning, stillasittande och stort alkoholintag. Bukfetma, graviditet och högt blodtryck utgör också riskfaktorer. Typ 2-diabetes drabbar framförallt äldre personer men kan drabba yngre, ibland efter en graviditet eller av annan orsak. Det finns en ovanlig mutation som skyddar mot denna form av diabetes. Har man inte den och blir tillräckligt fet kommer man förr eller senare att insjukna.[3] Typ 2-diabetes kan dock uppstå även i frånvaro av fetma.[källa behövs]

Typ-2 diabetes ingår i det så kallade metabola syndromet där insulinresistens råder tillsammans med bukfetma, lipidrubbningar och hypertoni.

Behandling[redigera | redigera wikitext]

Behandling för typ 2-diabetes går till att börja med ut på att förändra sin livsstil, det vill säga icke-farmakologiskt behandling genom att regelbundet motionera och förändring av kosten.

Farmakologiskt behandlas sjukdomen med hjälp av perorala antidiabetika i monoterapi eller i kombination. Olika grupper har olika farmakodynamik och olika substanser har olika farmakokinetik. Dessa grupper indelas i biguanider (metformin) och sulfonureider (glibenklamid, glipizid och glimepirid), metiglinider (ripaglinid och natglinid), alfa-glukosidashämmare (akarbos) samt glitazoner (rosiglitazon och pioglitazon).

Hos de individer där insulinproduktionen minskat till en kritisk nivå krävs regelbundna insulininjektioner oftast med låg startdos i tillägg till ett eller flera perorala preparat. Övrig behandling går ut på att lindra de komplikationer som uppstår som följd av de kroniskt höga glukosnivåerna, bland annat behandling mot den progressivt minskande njurfunktionen och regelbundna ögonkontroller.

Försöksverksamhet i Storbritannien ledd av Roy Taylor visar på möjligheten att få kroppen att återuppta insulinproduktionen efter en förhållandevis kort period med en extremt förändrad diet. I försöket blev 7 av 11 patienter betydligt bättre efter att ha övergått till en kost som begränsade sig till endast 600 kalorier om dagen.[4]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Diabetes Blue Circle Symbol”. International Diabetes Federation. 17 March 2006. http://www.diabetesbluecircle.org. 
  2. ^ Generellt om diabetes - netdoktor.se
  3. ^ http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=5810221&playaudio=4887175
  4. ^ http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/extremdiet-kan-bota-typ-2-diabetes DN - Extremdiet kan bota typ 2-diabetes

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

  • Dock, Ann-Marie (2009). ”Diabetes ska motas i vardagen (tema Typ 2-diabetes)”. Medicinsk vetenskap vid Karolinska institutet (nr. 1): sid. s. 12-18. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]