Jan Malmsjö
 |
Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. (2013-02) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
| Jan Malmsjö | |
Jan Malmsjö på skivomslag 1960
|
|
| Född | Jan Wilhelm Malmsjö 29 maj 1932 Lund, Sverige |
|---|---|
| Nationalitet | Svensk |
| Yrke/uppdrag | Skådespelare, sångare, underhållare |
| År som aktiv | 1941– |
| Maka | Lena Malmsjö (1953–1964) Barrie Chase (1966–1968) Marie Göranzon (1974–) |
Jan Wilhelm Malmsjö, född 29 maj 1932 i Lund,[1] är en svensk skådespelare, sångare och underhållare.
Innehåll |
Biografi[redigera]
Jan Malmsjö föddes i Lund och bodde sina första år i Trelleborg men flyttade snart till Malmö som var staden han fortsättningsvis kom att växa upp i. Han är son till frisörmästaren/maskören och artisten Fritz Malmsjö (1909-82) och artisten Annie Malmsjö, född Olsson (1910-62). Dessa utgjorde dans– och varitéparet "Fritzi" och var bland annat verksamma vid Hippodromteatern i Malmö, där sonen ofta tillbringade sin tid med egna teaterövningar bakom scen och debuterade på scen vid nio års ålder i operetten Franzie. Året efter spelade han där en något större roll i Kyska Susanna. Han var också en stor tillgång pa Malmö Barnteater i Folkets Park, där flera mycket begåvade barn och ungdomar fick sin början till en teaterkarriär. 1944 gjorde han debut på den då nybyggda Malmö stadsteater. Han kom 1950 in på Dramatens elevskola, i samma kull som bland annat Margaretha Krook, Jan-Olof Strandberg och Allan Edwall.
Scen och sång[redigera]
Efter att ha gått ut elevskolan var Malmsjö engagerad vid Göteborgs stadsteater 1953–1958, där han bland annat medverkade i kabarén Två åsnor och för första gången sjöng Snurra min jord, som genom åren sedan ofta förknippats med honom. Sitt stora genombrott som fick han genom rollen som Lilleman i musikalen Stoppa världen - jag vill stiga av på Scalateatern 1963. Sedan dess har han med stor mångsidighet framträtt i en lång rad musikaler, operetter, krogshower och underhållningsprogram, såväl som komedier och tunga dramatiska verk på scen, TV, radio och film.
Musikal och operett[redigera]
Bland de många operetterna och musikalerna kan nämnas till exempel Konferencieren i Cabaret (1970), Sommarnattens leende (1978) och 'Hör, dom spelar vår sång på Folkan, som dragshowartisten Albin i jättesuccén La Cage Aux Folles (1985–86) och Tevje i Spelman på taket (1997). I Malmö spelade han senare också Danilo i Glada änkan (1992) på Galateatern och Professor Higgins i My Fair Lady (1995), Leopold i Vita hästen (1998) och Professor Callahan i Legally Blonde (2011) på Nöjesteatern. På Oscarsteatern (och i Göteborg) spelade han Billy Flynn i Chicago (1999). För rollen som den homosexuelle Toddy i Victor/Victoria (2003) på Oscarsteatern tilldelades han utmärkelsen Guldmasken.
Hösten 2008 återkom Malmsjö i My fair lady, nu som sopåkaren Alfred P Doolittle på Oscarsteatern. Våren 2010 framträdde han i rollen som Prins Orlofsky i operetten Läderlappen av Johann Strauss d.y. på Kungliga Operan.
Sång och grammofon[redigera]
Som sångare, grammofonartist och sångtextförfattare fick Malmsjö sitt definitiva genombrott 1967 med En sång en gång för längesen, en svensk version av countrysnyftaren The Green, Green Grass of Home. Han kom på andra plats i Melodifestivalen 1969 med Hej clown. Andra kända Malmsjö-hits är bland annat Under alla broar, Bygga upp ett stort berg, Puff en pappersdrake, Halleluja, Vår bästa tid är nu (ur La Cage Aux Folles) och den ovan nämnda Snurra min jord. En del av hans skivinspelningar har bland annat legat på Svensktoppen.
Dramatik[redigera]
I olika omgångar har Malmsjö varit engagerad vid Dramaten sedan elevdebuten 1951. Till uppsättningarna hör Kaptenen i Strindbergs Dödsdansen 1993, Gubben Hummel i Strindbergs Spöksonaten 2000 och Pastor Manders i Ibsens Gengångare, här bör även nämnas titelrollen i Hamlet 1974.
Efter att med sin hustru Marie Göranzon 1993–94 ha spelat i Strindbergs äktenskapsdrama Dödsdansen på Dramaten i regi av Lars Norén fortsatte makarna det utforskande samarbetet med Norén på Vasateatern i Stockholm. De båda spelade först huvudrollerna i Edward Albees äktenskapsdrama Vem är rädd för Virginia Woolf i regi av Norén och året därpå som skådespelande makar som spelar i Albees pjäs i Noréns egen pjäs Så enkel är kärleken i regi av Christian Tomner. De båda förstnämnda pjäserna har varit huvudsakliga inspirationskällor för Noréns eget dramatiska skrivande.
TV och film[redigera]
Malmsjö tillhörde den första fasta TV-teater-ensemblen från 1958 och har allt sedan dess varit flitigt förekommande i TV, bland annat i underhållningsprogrammet Kaskad (1962) och de folkkära serierna NP Möller och Hedebyborna. Vintern 2008 sågs han i Stjärnorna på slottet.
Malmsjö filmdebuterade redan i Ebberöds bank (1946) och har därefter medverkat i långfilmer som bland annat Släpp fångarne loss, det är vår!, Jim och piraterna Blom och Drömkåken. Hans kanske mest minnesvärda roll på film gjorde han 1982, när han gestaltade den sadistiske Biskopen i Ingmar Bergmans Fanny och Alexander. Redan tidigare hade han medverkat i en mindre roll i Bergmans TV-serie Scener ur ett äktenskap (1973).
Sedan 2001 läser Malmsjö varje nyårsafton Tennysons Nyårsklockan på Skansen i Stockholm. 2006 uppmärksammades inringningen extra mycket i medierna då Malmsjö själv hade skrivit om några rader i dikten, något som han sedan dess har fortsatt att göra.[2]
Familj[redigera]
Han har varit gift 1953-1964 med dansösen Lena Malmsjö[3] och 1966–1968 med den amerikanska dansösen Barrie Chase.[4] Sedan 1974 är han gift med skådespelerskan Marie Göranzon.[1] Han är far till skådespelarna Jonas och Peter Malmsjö samt till ytterligare tre barn.
Scenroller[redigera]
*Kom aldrig till premiär - en redovisningsföreställning gjordes
Filmografi (urval)[redigera]
- 2012 – Renskrubbat folk
- 2007 – Beck – Den japanska shungamålningen
- 2006 – Wellkåmm to Verona
- 2002 – Livet i 8 bitar
- 1998 – Den tatuerade änkan (TV-film)
- 1997 – Jag är din krigare
- 1996 – Förmannen som försvann (TV-serie med Svenne Rubins)
- 1995 – Petri tårar
- 1994 – Good Night Irene
- 1993 – Den korsikanske biskopen (TV-serie)
- 1993 – Drömkåken
- 1991 – Skönheten och odjuret (röst)
- 1987 – Jim och piraterna Blom
- 1983 – Mot härliga tider
- 1982 – Fanny och Alexander
- 1980 – Marmeladupproret
- 1978 – Hedebyborna (TV-serie)
- 1975 – Släpp fångarne loss, det är vår!
- 1973 – Scener ur ett äktenskap (TV-serie, film 1974)
- 1966 – En läcka i ridån
- 1965 – Calle P
- 1963 – Kurragömma
- 1963 – Prins Hatt under jorden
- 1962 – Vita frun
- 1961 – Svenska Floyd
- 1959 – Mälarpirater
- 1960 – Tärningen är kastad
- 1959 – Det var en annan historia (TV-teater)
- 1954 – Flicka med melodi
- 1954 – Gud Fader och tattaren
- 1953 – Marianne
- 1946 – Ebberöds bank
Diskografi[redigera]
- 2001 Välkommen till min jul
- 2002 Andligt
Referenser[redigera]
- ^ [a b] Sveriges befolkning 1990, CD-ROM, Riksarkivet SVAR (2011)
- ^ Aftonbladet 1 januari 2006, Malmsjös nyårskupp
- ^ Vem är det, svensk biografisk handbok 1993
- ^ Glamour girls of the silver screen, läst 2011-01-21
