Lågtyska

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Plattyska / Lågtyska
Nedderdüütsch / Plattdeutsch
Talas i  Tyskland
 Nederländerna
 Danmark
Region Bremen
Hamburg
Mecklenburg-Vorpommern
Niedersachsen
Schleswig-Holstein
Sønderjylland
Brandenburg
Nordrhein-Westfalen
Sachsen-Anhalt
Groningen
Drenthe
Overijssel
Gelderland
Utrecht
Flevoland
Friesland
Skriftsystem Latinska alfabetet
Karta över lågtyskans nutida utbredningsområde med de lågsaxiska och östlågtyska dialekternag.

Lågtyska (Nedderdüütsch, högty. Niederdeutsch), eller plattyska (Plattdüütsch, högty. Plattdeutsch), är ett av de lågtyska språken.

Lågtyska talas numera i norra Tyskland och Nederländerna. Det bör inte förväxlas med den lågtyska språkfamiljen, vilken det tillhör. Det betyder att lågtyskan är närmare besläktat med nederländska än med högtyska, men har under tiden som dialekt i ordförrådet starkt påverkas av högtyskan.[1] Lågtyska tillhör huvudgrenen lågsaxiska, som skiljer sig från den andra grenen lågfrankiska, dit bland andra nederländskan hör (stundom utgör endast de lågsaxiska språken de lågtyska, stundom inkluderas de lågfrankiska). Lågtyskan brukar delas upp i östliga och västliga dialekter, varav de västliga är de med störst omfång.


Historia[redigera | redigera wikitext]

Lågtyskans utbredning före andra världskriget (det gula området).

Lågtyskan utskiljde sig mycket tidigt från urgermanskan och är i själva verket närmare besläktat med nederländska än med högtyska och fungerade som ett självständigt litteratur- och förvaltningsspråk i norra Tyskland in på 1600-talet.[2]

Lågtyskan var lingua franca i Hansan, och har haft stor inverkan på bland annat de moderna nordiska språken. Ett centralt verk för den lågtyska språkforskningen är Sachsenspiegel, som är en lagbok från 1200-talet.

Den lågtyska, som talades åren ca 1100 till 1600 kallas medellågtyska (medeltidslågtyska). [3]

I början på 1600-talet övertog den i södra Tyskland använda högtyskan rollen som skriftspråk och bildat talspråk även i Nordtyskland. Under 1800- och 1900-talens urbanisering och industrialisering har lågtyskan blivit mer av en dialekt som talas i första hand på landsbygden.

Utbredning[redigera | redigera wikitext]

Lågtyska talas i dag av ca 5 miljoner personer i delstaterna Bremen, Hamburg, Mecklenburg-Vorpommern, Niedersachsen och Schleswig-Holstein (med talare i södra Danmark) samt i delar av Brandenburg, Nordrhein-Westfalen och Sachsen-Anhalt och i Groningen, Drenthe och Overijssel samt i delar av Gelderland, Utrecht, Flevoland och Friesland i Nederländerna. Lågtyskan talas i större utsträckning längs kusterna än i inlandet.

Språket har varit på tillbakagång under lång tid till förmån för högtyska, eftersom lågtyska inte lärs ut i skolorna i någon större utsträckning. Det finns ett etablerat skriftspråk för lågtyska, men få lär sig skriva det.

Genom olika initiativ till stöd från delstater och kommuner har en lågtysk litteratur återuppstått och lågtyskan har åter börjat användas inom bland annat teatern, kyrkan och i moderna medier. Antalet talare fortsätter dock att minska, framför allt genom att föräldrar talar högtyska med sina barn.

Fasta forsknings- och utbildningsresurser för lågtyska finns vid universiteten i Bielefeld, Flensburg, Greifswald, Göttingen, Hamburg, Kiel, Münster, Magdeburg och Rostock. Dessutom ges utbildning i lågtyska vid en rad andra universitet i norra Tyskland. Det finns vidare olika institut som har som syfte att främja lågtyskan, exempelvis institutet för det lågtyska språket i Bremen och den plattyska byrån i Aurich, Ostfriesland. Plattyska byrån arbetar bland annat för att främja användandet av lågtyska i arbetslivet och tvåspråkighet på daghem och i skolor. Det finns i Ostfriesland mer än 30 tvåspråkiga daghem som regelmässigt arbetar med både hög- och lågtyska.

Uppskattningsvis drygt hälften av befolkningen i norra Tyskland kan tala lågtyska och ca 90 % förstår lågtyska. Uppskattningsvis ca 10 % av barnen i ett av lågtyskans kärnområden i Ostfriesland växer upp med lågtyska som modersmål och ca 10 % växer upp tvåspråkigt. Resterande 80 % växer upp med högtyska.

Exempel[redigera | redigera wikitext]

Svenska Lågtyska Tyska
Äpple Appel Apfel
Bröst Bost Brust
Brun Bruun Braun
Dag Dag Tag
Det Dat (Dit) Das
Död Dood Tot
En Een Eins
Finger Vinger Finger
Ge Geven Geben
Hög Hoog Hoch
Hake/ Krok Haak Haken
Hus Huus Haus
Löpa Lopen Laufen
Måne Maan Mond
Många Mennig Viele
Natt Natt/ Nacht Nacht
Nej Nee Nein
Nog Noog Genug
Sak Saak Sache
Skepp Schipp Schiffe
Snö Snee Schnee
Sten Steen Stein
Tid Tied Zeit
Två Twee Zwei/ Zwo/ Zwan
Äta Eten Essen
Svenska Lågtyska Tyska

Inflytande på svenska språket[redigera | redigera wikitext]

Se även artikeln om yngre fornsvenska

Under medeltiden hade Hansa-tyskan stort inflytande på svenskan, främst i handelsstäderna. Ord och ordbildningelement lånades in. Detta underlättades av att lågtyskan redan innan var relativt närbesläktad med de nordiska språken, med flera ord i liknande form på grund av frånvaron av den högtyska ljudskridningen.

Inflytandet blev dock svagare under 1500- och 1600-talet, då högtyskan istället kom att utöva en viss påverkan i och med att norra Tyskland reformerades. Under Stormaktstiden var man dock vaksam mot det högtyska inflytandet.[4]

Betydande lågtyska författare[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord lågtyska)
  2. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Lågtyska)
  3. ^ Ord för alla, Prisma, Stockholm 1993, ISBN 91-518-2586-4
  4. ^ Jan Svensson, Kommunikationshistoria, s 38

Litteratur[redigera | redigera wikitext]

Film[redigera | redigera wikitext]

  • Stellet Licht, en film där det pratas lågtyska i majoriteten av dialogerna.

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Wikipedia
Wikipedia har en upplaga på Lågtyska.