Münchens pendeltåg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
S-Bahn München S-Bahn
S-Bahn Hannover Type 423.jpg
Allmänt
Plats Tyskland Tyskland, München
Antal linjer 10
Antal hållplatser 148
Turtäthet 10 min
Antal passagerare 780 000 / dag
Organisation
Invigd 1972
Trafikoperatör MVV
Tekniska fakta
Banlängd 442 kilometer
Matning Luftledning
S-Bahn station Marienplatz.

Münchens pendeltåg, S-Bahn är tillsammans med tunnelbanan och spårvagnarna en av Münchens viktigaste lokaltrafikdelar. S-bahn är en förkortning av Stadtbahn (stadsbana). S-Bahn har många stationer med övergång till tunnelbanan (U-Bahn) och nätet knyter samman stora delar av München.

Det finns 10 linjer, kallade S1-S4, S6-S8, S20, S27 och A. Linjerna har i allmänhet ändstationer omkring 40 km (fågelvägen) från centrum. Bland annat nås flygplatsen.

Münchens S-Bahn byggdes inför de Olympiska sommarspelen 1972 utifrån flera redan existerande pendeltågsbanor. S-Bahn skapades genom att man byggde en tunnel från München Hauptbahnhof till Bahnhof München Ost genom Münchens innerstad, den så kallade stamsträckan.

Till skillnad från S-bahn i Berlin och Hamburg, men i likhet med svenska pendeltåg använder pendeltågen i München samma elsystem som fjärrtågen, 16 2/3 Hz, 16 kV. De första tågen var de så kallade Olympiatågen, ET420. Tåg av samma modell kom senare att användas som förstärkningståg för Stockholms pendeltåg under benämningen X420.

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Linje Sträcka
S1 Freising / Munich International Airport — München Hauptbahnhof — München Ostbahnhof
S2 Petershausen — München Hauptbahnhof — Erding
S3 Mammendorf — München Hauptbahnhof — Holzkirchen
S4 Geltendorf — München Hauptbahnhof — Ebersberg
S6 Tutzing — München Hauptbahnhof — Zorneding
S7 Wolfratshausen — München Hauptbahnhof — Kreuzstraße
S8 Herrsching — München Hauptbahnhof — Munich International Airport
S20 München-Pasing — Deisenhofen
S27 München Hauptbahnhof — Deisenhofen
A Altomünster — Dachau — München Hauptbahnhof

Se även[redigera | redigera wikitext]