Berlins pendeltåg

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
S-Bahn
S-Bahn Berlin
Potsdamer Platz
Allmänt
Plats Tyskland Tyskland, Berlin
(33 hållplatser i Brandenburg)
Antal linjer 15
Antal hållplatser 166
Turtäthet 3-5 min
Antal passagerare 388 milj / år
Organisation
Invigd 1882
Ägare VBB
Trafikoperatör S-Bahn Berlin GmbH
Tekniska fakta
Banlängd 331 kilometer
Elektrifierad 750 V =
Matning Strömskena
S-bahntåg till höger vid Hackescher Markt station.
S-Bahntåg
S-Bahntåg vid station Zoologischer Garten.
S-Bahntåg vid station Friedrichstraße
S-Bahntåg vid Alexanderplatz
Station Westkreuz är en stor knutpunkt i västra Berlin.
Underjordiska S-banestationen Anhalter Bahnhof som ligger i Berlin Nord-Süd-Tunnel.
Modernt S-Bahntåg i de klassiska S-Bahnfärgerna vid station Rathaus Steglitz.
Modell 477 var i bruk i decennier. Modellen togs ur bruk först 2003.
S-Bahns klassiska stationssymbol.

Berlins pendeltåg, S-Bahn, är tillsammans med tunnelbanan och spårvagnarna en av Berlins viktigaste lokaltrafikdelar. Benämningen S-Bahn uppkom 1930 som en förkortning av Stadtschnellbahn[1][2]. S-Bahn som knyter samman stora delar av Berlin har 166 stationer av vilka många är samlokaliserde med Berlins tunnelbana (U-Bahn).

S-Bahn är i praktiken ett eget slutet system, 331 km långt, med eget elsystem (750 volt likström i strömskena, inte 15 kV växelström i kontaktledning som annars är standard på tyska och även svenska järnvägar) och ofta lägre tunnelhöjd än på järnvägar. Systemet är juridiskt sett järnväg och inte tunnelbana. Spåren går oftast på banvallar som varit vanlig järnväg, ofta parallellt med andra järnvägsspår, inte särskilt mycket i tunnel, och har längre mellan stationerna än egentliga tunnelbanor.

Tågen körs på uppdrag av trafikförbundet (trafikhuvudmannen) Verkehrsverbund Berlin-Brandenburg GmbH (VBB) av S-Bahn Berlin GmbH som är ett helägt dotterbolag till Deutsche Bahn.
Årligen (2008) reser 388 miljoner passagerare med S-Bahn[3], lite mindre än tunnelbanans passagerarantal i Berlin. Pendeltågen (S-Bahn) är i trafik från kl 04.00 - 01.30 vardagar och går dygnet runt på helger (fredags- & lördagsnatt samt natt till helgdag).

Historia[redigera | redigera wikitext]

Föregångare till S-Bahn började köras 1882. Skapandet av Stor-Berlin 1920 följdes av satsningar på S-Bahn som byggdes ut. 1924 kom den första elektrifierade sträckan, på Berlins förortsbana, Vorortbahn, från Stettiner Vorortbahnhof, dagens Nordbahnhof, till Bernau. Den 1 december 1930 slogs spåren med lokaltrafik på Berlins stadsbana (Stadtbahn) ihop med Berlins ringbana (Ringbahn) och förortsbanorna till Stadtschnellbahn, som förkortades S-Bahn.[1][2] Under 1930-talet planerades en stor utbyggnad av S-Bahnnätet för den nya huvudstaden Welthauptstadt Germania. Delar hann byggas men projektet hann aldrig realiseras. 1936 öppnades delar av en lång S-bahn-tunnel under de centrala delarna av staden, Berlin Nord-Süd-Tunnel. 1939 var tunneln helt färdig och gick då från Anhalter Bahnhof i söder genom centrala staden till Nordbahnhof i norr.

Bojkott av S-Bahn i Västberlin[redigera | redigera wikitext]

Under Berlins period som delad stad kördes S-Bahn i båda delarna i DDR-regimens regi via Deutsche Reichsbahn vilket gjorde att många i Västberlin bojkottade S-Bahn. Paroller var "Der S-Bahn-Fahrer zahlt den Stacheldraht" ("S-Bahnåkaren betalar taggtråden") eller "Keinen Pfennig mehr für Ulbricht" ("Inte en pfenning mer till Ulbricht"). S-Bahnnätet var då uppdelat i ett västnät och ett östnät. Den enda gemensamma stationen var Bahnhof Berlin Friedrichstraße. Eftersom västberlinarna bojkottade S-Bahn fick östtyska Deutsche Reichsbahn stora förluster av att driva trafiken. 1976 drog man ner på trafiken på banorna ut till Wannsee (Wannseebahn) och till Spandau (Spandauer Vorortbahn). En del linjer kom att läggas ner helt på den västra sidan. Att ingen ville åka med S-Bahn i Västberlin förde med sig att staden satsade på att bygga ut Berlins tunnelbana vilket bland annat skedde med utbyggnaden av linje U7.

1980 gick de anställda på S-Bahn i strejk för andra gången (Der zweite Reichsbahnerstreik) sedan man velat dra ner trafiken ytterligare, bland annat skulle man gå ner till 40-minutersintervall i trafiken på vissa linjer. Deutsche Reichsbahn svarade på strejken genom att sparka de anställda i Västberlin och valde att bara ha kvar 3 linjer istället för 10. Det ledde till att man bland annat lade ner trafiken på Siemensbahn ut till Siemensstadt (linje U7 tog över med stationen Siemensdamm). Trafiken gav DDR stora förluster och situationen blev mer och mer ohållbar. 1984 skrevs ett avtal under där Västberlins lokaltrafik BVG tog över driften i väst på uppdrag av Västberlins senat. Detta innebar nysatsningar på S-Bahn i Västberlin men det var först efter Berlins enande som S-Bahn åter skulle bli populärt att åka med.

Nysatsning på S-Bahn[redigera | redigera wikitext]

Efter murens fall byggdes alla S-bahnlinjer ihop igen och de tidigare nedlagda linjerna i väst öppnades upp på nytt. Nya stationer byggdes och gamla renoverades till exempel Hackescher Markt. Ett stort tillfälle för S-Bahn var när ringlinjen åter togs i bruk. Ringlinjen hade skapats innan kriget men försvunnit som en följd av delningen. Vissa stationer har dock inte tagits i bruk på nytt, bland annat den tidigare S-Bahnlinjen till Siemensstadt. 1997 togs de resterande trävagnarna ur bruk, modellen hade använts sedan 1927.

Idag är S-Bahn ett av världens största pendeltågsnät med sina 15 linjer. År 2006 öppnades Berlin Hauptbahnhof, Europas största järnvägsstation i antal fjärrtågsresenärer. Den ligger vid öst-västlinjen och har även tunnelbana. S-Bahn är huvudtransportmedlet att ansluta mellan lokala mål i staden och järnvägsstationen, vilket givit ytterligare en ökning av S-bahntrafiken. År 2014 planeras en ny storflygplats öppnas i sydöst, nära Schönefeld, som kommer att ersätta de tidigare flygplatserna i Berlin och få S-Bahnförbindelse.

Linjer[redigera | redigera wikitext]

Linje Sträcka Öppnad Längd
km
Stationer
S1 Wannsee S-Bahn - Oranienburg 1930 51,91 35
S2 Blankenfelde - Bernau 1930 46,37 28
S25 Teltow Stadt - Hennigsdorf 1930 40,07 27
S3 Erkner - Spandau U-Bahn S-Bahn 1930 45,63 30
S41 Gesundbrunnen U-Bahn S-Bahn - Westend S-Bahn - Gesundbrunnen U-Bahn S-Bahn (medsols) 1930 37,10 28
S42 Gesundbrunnen U-Bahn S-Bahn - Westend S-Bahn - Gesundbrunnen U-Bahn S-Bahn (motsols) 1930 37,10 28
S45 Flughafen Berlin-Schönefeld S-Bahn - Südkreuz S-Bahn 1930 24,80 15
S46 Königs Wusterhausen - Westend S-Bahn 1930 40,83 23
S47 Spindlersfeld - Hermannstraße U-Bahn S-Bahn 1930 15,09 9
S5 Strausberg Nord - Westkreuz S-Bahn 1930 49,53 30
S7 Ahrensfelde - Potsdam 1930 47,42 29
S75 Wartenberg - Spandau U-Bahn S-Bahn 1930 36,16 27
S8 Grünau S-Bahn - Birkenwerder S-Bahn 1930 53,43 24
S85 Schöneweide S-Bahn - Waidmannslust S-Bahn 1930 30,26 20
S9 Flughafen Berlin-Schönefeld S-Bahn - Pankow U-Bahn S-Bahn 1930 31,77 20
Totalt 1930 331 166

Många linjer körs var 10:e minut, fast var 20:e minut längst ut. Andra endast var 20:e minut. Ringbanans S41/S42 samt S7 körs helt var 10:e minut. På öst-västlinjen i centrum går fyra linjer och tåg var 2½ minut i genomsnitt.

Stationer[redigera | redigera wikitext]

Det finns flera större knutpunkter samt centraler där flera S-bahnlinjer möts till exempel Berlin Gesundbrunnen (norra Berlin), Berlin Südkreuz (södra Berlin), Berlin Westkreuz (västra Berlin), Berlin Ostkreuz (östra Berlin). I centrala staden är Friedrichstraße en av de viktigaste knutpunkterna där S-bahntåg möts från nord-sydbanan samt från stadsbanan. Andra stationer med ett stort antal passagerare är de centralt belägna Berlin Zoologischer Garten, Berlin Hauptbahnhof, Berlin Alexanderplatz, Berlin Potsdamer Platz samt den av turister mycket använda Brandenburger Tor.

Museum[redigera | redigera wikitext]

Vid S-Bahnstationen Griebnitzsee ligger S-Bahns museum.

Framtid[redigera | redigera wikitext]

  • S-bahnstationen Ostkreuz byggs om och kommer att bli en inhomhuscentral med glasväggar. Det blir även en stor knutpunkt för regionaltåg med flera nya spår i två plan. Redan idag är det den central som trafikeras av flest S-bahnlinjer.
  • En ny S-bahnlinje på 7,8 km har byggts ut till Berlin Brandenburgs internationella flygplats och går delvis i en lång tunnel under flygplatsen. Linjen innehåller två nya stationer och kommer att öppnas då flygplatsen invigs.
  • En ny nord-sydlig S-bahnlinje som kommer att gå i en ny pendeltågstunnel under Berlin Hauptbahnhof och vidare söderut mot Potsdamer platz är under byggnation. En tunnelanslutning byggs vid Potsdamer platz till den gamla S-bahntunneln "nord-syd" som passerar där. När första delen av tunneln är klar cirka år 2017 kommer tre linjer att gå där. Den nya linjen S21 kommer att gå mellan Jungfernheide och Potsdamer Platz. Linje S1 kommer att gå via Hauptbahnhof till Potsdamer Platz och inte längre via Friedrichstrasse. Linje S85 kommer att gå i nya pendeltågstunneln mellan Hauptbahnhof och Potsdamer Platz och sen vidare till nya flygplatsen Berlin Brandenburg International. Två nya stationer kommer att öppnas Perleberger Brücke och Gleisdreieck då hela linjen är färdigbyggd.
Nya S-Bahnlinjen S21
Unknown BSicon "eABZq+lr"
0,0 Ringbahn
Unknown BSicon "exSHST"
0,2 Perleberger Brücke(Ny S-bahnstation)
Unknown BSicon "exTUNNELa"
Ny S-bahntunnel mot Gleisdreieck
Unknown BSicon "xtTSBHF"
1,6 Hauptbahnhof(Stadtbahn)
Unknown BSicon "tSTR"
Unknown BSicon "tABZrg"
2,8 Nord-Süd-Tunnel från Brandenburger Tor
Unknown BSicon "tSBHF"
3,4 Potsdamer Platz
Unknown BSicon "tABZlf"
Nord-Süd-Tunnel till Anhalter Bahnhof
Unknown BSicon "exTUNNELe"
Unknown BSicon "exSHST"
Gleisdreieck(Ny S-bahnstation)
Unknown BSicon "xABZrg"
från Anhalter Bahnhof
Unknown BSicon "SHST"
Yorckstrasse
Straight track
till Südkreuz
Unknown BSicon "BS2l"
Unknown BSicon "SHST"
Julius-Leber-Brücke
Unknown BSicon "xABZrf"
Ny S-bahnsträcka direkt till Südkreuz
Unknown BSicon "xABZlg"
Unknown BSicon "TSBHFo"
Südkreuz

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Die Anfänge (1838-1945)”. S-Bahn Berlin GmbH. http://www.s-bahn-berlin.de/unternehmen/firmenprofil/historie_teil1.htm. Läst 10 augusti 2013. 
  2. ^ [a b] Straschewski, Mike. ”Das Wort "S-Bahn" und das S-Bahnsignet”. http://www.stadtschnellbahn-berlin.de/geschichte/logo/. Läst 10 augusti 2013. 
  3. ^ tyska Wikipedia

Se även[redigera | redigera wikitext]