Euromynt

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Europeiska flaggan Ekonomiska och monetära unionen
Euro
Valutakod
Symbol
EUR (num. 978)
Valutaområde
Utgör en del av
euroområdet
Europeiska unionen
Valutaenheter 1 € = 100 cent
Centralbank
Centralbankschef
Mandatperiod
Europeiska centralbanken
Mario Draghi
2011-11-01 – 2019-10-31
Inflation (juni 2014)
Metod
0,5 %[1]
HIKP
Eurosedlar Euromynt och eurosedlar

Euromynt har en gemensam och en nationell sida. Den gemensamma sidan har fastställts av Europeiska centralbanken medan de nationella sidorna är fastställda av respektive nationell centralbank. Därutöver har fyra europeiska mikrostater, Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten, rätt att tillverka egna euromynt då länderna har egna valutaavtal med Europeiska unionen (EU). Euromynt och eurosedlar började distribueras den 1 januari 2002, men präglingsåren på mynten kan gå ända tillbaka till 1999, när valutan formellt infördes.

Euromyntens design uppdaterades 2007 för att återspegla unionens utvidgning. Den gamla designen dominerades nämligen av en karta som enbart visade de dåvarande medlemsstaterna. Den nya designen visar även de nya medlemsstaterna men också de flesta övriga europeiska stater. De nya mynten präglades för första gången i samband med att Slovenien, som var det första nya medlemslandet att införa euron, blev en del av euroområdet den 1 januari 2007.

En euro delas in i 100 cent (som ofta skrivs som decimaler av en euro, till exempel 0,10 €) och det finns åtta olika valörer på euromynten. Oavsett var mynten präglas är de giltiga i hela euroområdet.

Gemensamma sidan[redigera | redigera wikitext]

Alla mynt har en gemensam baksida som visar hur mycket myntet är värt, med en utformning av belgiska designern Luc Luycx. Utformningen av 1-, 2- och 5-centsmynten symboliserar Västeuropas plats i världen som helhet.

Problem med 2-euromynten[redigera | redigera wikitext]

Mynten präglades i flera av de deltagande länderna, varav många använde ämnen som producerats i Birmingham Mint, Birmingham, England. Problem har uppstått på grund av att mynt gjorts med olika ämnen och olika präglingstekniker. Vidare liknar det turkiska 1-liramyntet mycket 2-euromyntet till både vikt och storlek och accepteras därför av vissa automater som vore det ett 2-euromynt och det är värt ungefär en fjärdedel. Även thailändska bahtmynt är av liknande storlek och form som ett 2-euromynt men värt bara kring en tiondel. Dessa mynt har också hittats i automater med myntlådor runt om i Europa.[2]

Första designen (1999-2006)[redigera | redigera wikitext]

Euromynt och -sedlar.

Den ursprungliga designen för 10-, 20- och 50-centmynten visar konturerna av var och en av EU:s dåvarande femton medlemsstater. Varje stat visas skilt från de andra, vilket ger upphov till ett Europa som ser ut att bestå av många öar. EU-medlemmar som inte ingick i euroområdet när mynten tillverkades (Danmark, Storbritannien och Sverige) var också avbildade.

På 1- och 2- euromynten är landmassan mer sammanhållen men gränserna finns fortfarande kvar. De vertikala ränderna passerar genom vissa icke-deltagande länder. Precis som den senare designen, präglas alla mynt av de tolv stjärnorna. Mynt med den "gamla designen" är fortfarande giltiga i hela euroområdet, inklusive nya euroländer så som Cypern, Malta, Slovakien och Slovenien.

Årtalen som präglats på mynten kan gå ända tillbaka till 1999, då valutan inrättades formellt. Detta gäller enbart mynt som tillverkats i Belgien, Finland, Frankrike, Spanien och Storbritannien. Dessa länder sätter av tradition ut datumet enligt då mynten präglades istället för när de satts i omlopp.

Nuvarande design (2007-)[redigera | redigera wikitext]

Under 2007 infördes en ny design för att återspegla utvidgningen 2004. Utformningen har i stora drag kvar alla delar av den ursprungliga designen, inklusive de tolv stjärnorna. Skillnaden är att kartan över de femton medlemsstaterna har ersatts med en som visar hela Europa som en kontinent utan gränser och som även inkluderar länder utanför EU.

För att kunna inkludera Cypern på kartan har ön flyttats ett gott stycke mot nordväst från sin verkliga position. Det ursprungliga förslaget från kommissionen att även inkludera Turkiet på kartan avvisades av rådet. Detta sågs som en politisk snäsa mot Turkiets EU-medlemskapsambitioner.[3]

Den första omgången av de nya mynten präglades av Finlands myntverk under 2006 när de första slovenska euromynten tillverkades där. Dessa mynt kom i bruk under 2007 och det är sedan 2008 obligatoriskt för samtliga medlemmar att använda den nya designen istället för den gamla. Ett-, två- och fem-centmynten behölls i sin gamla version eftersom kommissionen ansåg att kartan på dessa mynt visade hela Europa, även om de gamla femton EU-medlemsstaterna är särskilt utmarkerade.

Euromynt med den gamla designen fortsätter att vara lagligt betalmedel i hela euroområdet, även om de successivt kommer att fasas ut.

Mynt Valör Diameter Bredd Vikt Beståndsdelar Kant
  1 cent 16,25 mm 1,67 mm 2,30 g Stål med kopparöverdrag Slät
  2 cent 18,75 mm 1,67 mm 3,06 g Stål med kopparöverdrag Slät med en räffla
  5 cent 21,25 mm 1,67 mm 3,92 g Stål med kopparöverdrag Slät
10 cent 19,75 mm 1,93 mm 4,10 g Kopparlegering (nordiskt guld) Utskurna uddar (räfflad kant)
20 cent 22,25 mm 2,14 mm 5,74 g Kopparlegering (nordiskt guld) Slät med sju fördjupningar ("spansk blomma")
50 cent 24,25 mm 2,38 mm 7,80 g Kopparlegering (nordiskt guld) Utskurna uddar (räfflad kant)
  1 euro 23,25 mm 2,33 mm 7,50 g Nickelbrons (inre) och nickelmässing (yttre) Sex skiftande segment, tre släta, tre fint räfflade.
  2 euro 25,75 mm 2,20 mm 8,50 g Nickelmässing (inre) och nickelbrons (yttre) Fint räfflad med kantinskrift. Texten varierar mellan länder.

Nationella sidan[redigera | redigera wikitext]

Till skillnad från eurosedlarna, har euromynten en nationell sida.

Den nationella sidan varierar från land till land, där varje medlem har möjlighet att välja sin egen utformning. Vart och ett av de åtta mynten kan ha samma utformning(exempelvis belgiska euromynt), eller kan den variera mellan varje myntvalör (exempelvis italienska euromynt). I monarkier brukar den nationella sidan präglas av ett porträtt på landets monark, ofta i ett mönster som förts över från den tidigare valutan. Republiker tenderar att inkludera nationella monument, symboler eller stiliserade mönster (exempelvis franska euromynt). Gravyrer på kanten av 2-euromynten är också upp till varje land att avgöra.[4]

Utöver de EU-länder som är en del av euroområdet, präglar också Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten egna euromynt i enlighet med deras särskilda valutaavtal med unionen.

Standardiseringar[redigera | redigera wikitext]

Det finns dock vissa begränsningar när det gäller designen; den måste innehålla de tolv stjärnorna, gravörens initialer och utgivningsåret. Den nya designen måste också innehålla namnet på det utfärdande landet. Det kan inte upprepa myntets valör eller ordet euro om inte det är i ett annat alfabet (exempelvis grekiska euromynt).[4] Den nationella sidan fick inte ändras fram till slutet av 2008, förutom om en monark avbildad på ett mynt avled eller abdikerade (exempelvis vatikanska euromynt). Efter 2004 kan länderna också producera ett 2-eurojubileumsmynt per år i begränsat antal.[5]

Det finns för närvarande inga planer på att avskaffa den nationella designen till förmån för en gemensam design. Men kommissionen har föreslagit att 1-, 2- och 5- centmynten borde ha en gemensam utformning för att hålla ner kostnaderna.[6] Under 2007 utfärdade alla euroländerna ett nästan identiskt jubileumsmynt för att fira 50-årsdagen av undertecknandet av Romfördraget. Dessa mynt har samma design förutom att namnet på ursprungslandet och språket som används på mynten skiljer.

Även om de inte är medlemmar i EU, har Andorra, Monaco, San Marino och Vatikanstaten också euromynt med en nationell sida, men dessa mynt finns i princip inte ute i handeln, utan används främst av myntsamlare.

Framtida ändringar av nationella sidan[redigera | redigera wikitext]

Den nationella sidan på alla valörer av euromynten i omlopp bör förses med uppgift om den utfärdande medlemsstaten genom medlemsstatens namn eller en förkortning av det.

Den nationella sidan bör inte upprepa något som tyder på valör, eller delar därav, av myntet liksom bör man inte upprepa namnet på den gemensamma valutan eller dess underavdelning, om inte sådan uppgift härrör från användningen av ett annat alfabet.

Denna rekommendation bör tillämpas på nationella sidor och kantstämplar på både normala mynt och jubileumsmynt i omlopp. Det bör inte tillämpas på nationella sidor och kantstämplar på både normala mynt och jubileumsmynt i omlopp som givits ut före antagandet av denna rekommendation.

De ovan nämnda punkterna kräver i huvudsak fem av euroområdets medlemmar att ändra sina nationella designer. Finland var 2007 det första landet som bytte design, medan Belgien gjorde det år 2008 och Tyskland och Österrike kommer inte att ändra sin nuvarande utformning för närvarande.[7] Grekland har fortfarande inte bestämt hur deras design ska förändras.

Mynt med små valörer[redigera | redigera wikitext]

Ursprungligen infördes 1- och 2-centmynten för att säkerställa att införandet av euron inte skulle användas som en ursäkt till återförsäljare att kraftigt runda upp priserna. Men på grund av kostnaderna för att upprätthålla en omsättning av låga valörer, både för företagen och myntverken, avrundar Finland och Nederländerna priserna till närmaste fem-centmynt ("svensk avrundning") vid betalning med kontanta pengar, samtidigt som de har en handfull av dessa mynt för samlare, snarare än för allmänt omlopp.[8]

Trots detta är dessa mynt fortfarande lagliga betalningsmedel och produceras utanför dessa två stater, så om en kund med ett centmynt präglat någon annanstans vill betala med det kan de göra det.[9]

Den finska lagen för att avrunda till fem cent och inte ge växel i mindre valör utfärdades i januari 2002, innan mynten sattes i omlopp. Nederländerna gjorde samma sak i september 2004 och Belgien under år 2005.[9] Nederländerna gjorde detta efter påtryckningar från detaljhandelsföretag, som hävdade att 1- och 2-centsmynt är för dyra att hantera.

Detta beror delvis på faktorer såsom stigande metallpriser: den nederländska centralbanken beräknade att den skulle spara 36 miljoner US-dollar per år genom att inte använda de mindre mynten. Andra länder som Tyskland har behållit mynten på grund av deras strävan efter 1,99-europriser, vilket verkar mer lockande för konsumenten än 2-europris.[9] Detta ställningstagande upprepades av Europeiska centralbanken själv, som ansåg att mynten tillåter företag att beräkna priser mer exakt för sina konsumenter.[10] Enligt en Eurobarometer-undersökning av EU-medborgare är tyskar mest skeptiska till ett totalt borttagande av 1- och 2-centmynten, vilket kan bero på att Tyskland före införandet av euron hade pfennigmynt som var värda knappt 0,5 eurocent. Totalt sett i euroområdet är däremot en majoritet för att ta bort dem (58% för borttagande av 1-centmynten och 52% för borttagande av 2-centmynten). Belgarna är mest positiva till borttagande.[11]

1-, 2- och 5-centmynten står för cirka 80% av alla nya mynt som präglas i euroområdet. Beroende på bekostnaden av att producera mynt med så lågt värde har kommissionen föreslagit att kostnaderna kan minska genom att ha en gemensam design på båda sidor om dessa mynt, istället för att prägla många olika designer.[6]

I många detaljhandelsbranscher undviker man problemet genom att avrunda alla sina priser till exempel till jämna 5 eller 10 cent. I till exempel matbutiker eller bensinstationer görs vanligen inte någon sådan avrundning.

I maj 2013 annonserade Europeiska kommissionen planer på att eventuellt avskaffa euromynten med små valörer.[12][13]

Samlarmynt[redigera | redigera wikitext]

Varje euroland har rätt att också prägla ett jubileumsmynt varje år. Endast 2-euromynt får användas på detta sätt (för att de ska vara lagliga betalningsmedel) och det finns en gräns för den mängd som får utfärdas. Men myntet måste ha den normala designen, inklusive de tolv stjärnorna, året och det utfärdande landet.

Grekland var det första landet att utfärda ett jubileumsmynt, och de flesta övriga euroländerna har gjort samma sak. År 2007 utfärdade alla dåvarande euroländer ett jubileumsmynt till minne av Romfördragen. Enda skillnaden mellan de olika mynten var att språket och det utfärdande landet var olika.

Detta kommer att upprepas under 2009 i åminnelse av eurons tioårsdag. Designen valdes genom en elektronisk omröstning, där alla EU-medborgare kunde delta.

Dessutom har Tyskland 2006 påbörjat utgivandet av en serie mynt, där varje mynt i serien visar en av Tysklands delstater. Serien kommer att vara fullständig först 2021, då den sista delstaten kommer att ha fått "sitt" mynt. Samlarmynten till minne av Romfördraget och eurons årsdag räknas inte in i respektive medlemsstats årskvot av samlarmynt.

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Euro area (changing composition) - HICP - Overall index, Annual rate of change, Eurostat, Neither seasonally or working day adjusted” (på engelska). Europeiska centralbanken. http://sdw.ecb.europa.eu/quickview.do?SERIES_KEY=122.ICP.M.U2.N.000000.4.ANR. Läst 2014-07-09. 
  2. ^ ”Thai bahts causing euro problems” (på engelska). CoinWorld. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. http://www.webcitation.org/5ywEaB6HA. Läst 2008-06-12. 
  3. ^ ”Euro coin attacked for leaving Turkey off map” (på engelska). International Herald Tribune. Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. http://www.webcitation.org/5ywEaQnfL. Läst 2007-09-25. 
  4. ^ [a b] ”Common guidelines: the national sides of euro coins” (på engelska). Europa (webbportal). Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. http://www.webcitation.org/5ywEasqCh. Läst 2008-06-12. 
  5. ^ ”Förändringar av euromyntens nationella sidor”. Europa (webbportal). Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. http://www.webcitation.org/5ywEbDFJN. Läst 2008-06-12. 
  6. ^ [a b] ”Fem år med sedlar och mynt i euro”. Europa (webbportal). Arkiverad från originalet den 25 maj 2011. http://www.webcitation.org/5ywEbVk6x. Läst 2008-06-12. 
  7. ^ ”No design change for Austrian and German euro coins (in German)” (på engelska). Zwei-Euro.com. 2008-02-01. http://www.zwei-euro.com/2-euro/. Läst 2008-02-01. 
  8. ^ ”Save the penny or leave the penny?” (på engelska). CBC News. http://www.cbc.ca/news/background/economy/penny.html. Läst 2007-10-10. 
  9. ^ [a b c] ”Small Change, Big Annoyance in Europe” (på engelska). Business Week. http://www.businessweek.com/bwdaily/dnflash/sep2004/nf20040923_2592_db017.htm. Läst 2004-09-23. 
  10. ^ ”Vad är fördelen med att ge ut mynt med låg valör (1 och 2 cent)?”. Europeiska centralbanken. Arkiverad från originalet den 2004-08-29. http://web.archive.org/20040829171751/www.ecb.int/bc/faqbc/circulation/html/index.sv.html#q11. Läst 2008-06-12. 
  11. ^ ”The euro, 4 years after the introduction of the banknotes and coins” (på engelska) (PDF). Eurobarometern. http://ec.europa.eu/public_opinion/flash/fl175_en.pdf. Läst 2008-06-12. 
  12. ^ ”Small euro coins may be dropped” (på engelska). EUbusiness. 2013-05-14. http://www.eubusiness.com/news-eu/economy-money.ojt. Läst 2013-05-14. 
  13. ^ ”EU considers withdrawal of 1 and 2 euro cent coins” (på engelska). EUobserver. 2013-05-15. http://euobserver.com/economic/120124. Läst 2013-05-15. 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Europeiska unionens flagga EU-portalen – temasidan för Europeiska unionen på svenskspråkiga Wikipedia.