Nicolas Mahut

Från Wikipedia
Nicolas Mahut
NationalitetFrankrike Frankrike
Födelsedatum21 januari 1982 (42 år)
FödelseortAngers, Frankrike
BorBoulogne-Billancourt, Frankrike
Längd191 cm
Vikt80 kg
Karriär
Professionell sedan2000
SpelarHögerhänt, enhandsfattad backhand
Prispengar11 291 571 dollar
Singel
Karriärfacit181–225
Singeltitlar4
Högsta singelranking37 (5 maj 2014)
Grand Slam-resultat
Australiska öppnaTredje omgången (2012)
Franska öppna mästerskapenTredje omgången (2012, 2015, 2019)
WimbledonFjärde omgången (2016)
US OpenTredje omgången (2016, 2017)
Dubbel
Karriärfacit463–290
Dubbeltitlar30
Högsta dubbelranking1 (6 juni 2016)
Grand Slam-dubbelresultat
Australiska öppnaMästare (2019)
Franska öppna mästerskapenMästare (2018)
WimbledonMästare (2016)
US OpenMästare (2015)
Grand Slam-mixed dubbelresultat
Australiska öppnaFörsta omgången (2017, 2019)
Franska öppna mästerskapenAndra omgången (2010)
WimbledonAndra omgången (2018)
Senast uppdaterad: 26 februari 2020.

Nicolas Mahut, född 21 januari 1982 i Angers i Frankrike, är en fransk högerhänt tennisspelare bosatt i Boulogne-Billancourt i Frankrike. Han är en bra serve- och volleyspelare och en dubbelexpert och har vunnit många dubbelturneringar med partnern Julien Benneteau. Hans bästa placering i singel är 37, detta nådde han den 5 maj 2014. I dubbel har Mahut varit den högst rankade spelaren, en prestation han nådde den 6 juni 2016. Han har klarat en karriär-Grand Slam, alltså vunnit Australiska öppna, Franska öppna, Wimbledon och US Open.

Mahut var finalist i tävlingen Queen's Club Championships 2007, där han mötte Andy Roddick. Mahut hade en matchboll i andra setets tie-break, men förlorade sedan. Mahut besegrade både femteseedade Ivan Ljubičić och förstaseedade Rafael Nadal i raka set.

Mahut spelade den längsta tennismatchen i historien, när den 16 cm längre John Isner vann över medellånga Mahut under Wimbledonmästerskapen 2010. Matchen varade i 11 timmar och 5 minuter, varav det avgörande setet tog 8 timmar och 11 minuter.[1]

Karriär[redigera | redigera wikitext]

Juniorkarriär[redigera | redigera wikitext]

Mahut under Wimbledonmästerskapen 2009.

1998 var Mahut fransk mästare för 15- och 16-åringar och 17- och 18-åringar. 1999 vann han även turneringen Orange Bowl i dubbel. Mahut vann pojksingeln i Wimbledon 2000 och pojkdubbeln i Australian Open tillsammans med Tommy Robredo.

2003-2005[redigera | redigera wikitext]

2003 nådde Mahut top 100 i ATP-tourens singelranking. Han vann också dubbeln i Open de Moselle i Metz, Frankrike tillsammans med Julien Benneteau. År 2004 gjorde Mahut bra resultat i dubbel, där han förlorade semifinalen i BNP Paribas Open med Benneteau, men vann Open de Moselle tillsammans med Arnaud Clement. Tillsammans med Benneteau nådde han även dubbelfinalen i US Open.

2005 vann Mahut dubbeln i Challenger de Grenoble och Open d'Orléans tillsammans med dubbelpartnern Julien Benneteau. Han var finalist Orléans Open och Ford challenger i Cherbourg-Octeville i singeltävlingen. Mahut förlorade även dubbelfinalen, med partnern Gilles Müller, i Pozoblanco, Spanien.

2007[redigera | redigera wikitext]

2007 var Mahut finalist i Queen's Club Championships, men förlorade i tre set över den före detta världsettan Andy Roddick. Mahut hade matchboll för att ta sin första singeltitel på ATP-touren men förlorade till slut med 6-4, 6-7, 6-7. Under vägen till finalen besegrade han spanjoren Rafael Nadal och i semifinalen besegrade han landsmannen Arnaud Clément. Mahut vann över Clément i Wimbledon samma år i fyra set innan han förlorade andra omgången mot en annan landsman, Richard Gasquet. Han nådde även sin andra tourfinal i Newport, Rhode Island, men förlorade med 4–6, 4–6 mot Fabrice Santoro. Mahut and Julien Benneteau nådde semifinalen i US Open, där de bland annat slog ut de regerande mästarna Martin Damm och Leander Paes i första omgången. Semifinalen förlorade de med 3–6, 6–1, 5–7 mot turneringsvinnarna Simon Aspelin och Julian Knowle.

2008[redigera | redigera wikitext]

Efter ett utmärkt 2007 fick Mahut uppleva ett mindre lyckat 2008, då han inte lyckades nå någon final i ATP-touren och förlorade första rundan i Wimbledon, Franska öppna och US Open. I Australian Open lyckades han nå andra omgången. Utanför ATP-touren lyckades Mahut vinna en titel på challengernivå. Det var en tävling i Orléans där han vann över belgaren Christophe Rochus i finalen med 5-7, 6-1, 7-6.

2009[redigera | redigera wikitext]

Skador och några dåliga resultat i slutet av 2008 gjorde att Mahut under 2009 låg utanför top-100. Detta innebar ännu ett tungt år för Mahut som skulle behöva kvala för att delta i de större tävlingarna. Efter att förlorat i kvalet till Franska öppna återvände han till Queen's Club Championships, där han nådde åttondelsfinal. Efter att ha förlorat första omgången i Wimbledon nådde Mahut två semifinaler i rad på challengernivå. De förlorade han mot Olivier Rochus i Manchester och mot Feliciano López i Segovia. I slutet av året hade Mahut åkt ur top-200.

2010[redigera | redigera wikitext]

Efter en vinst på challengernivå i Cherbourg, Frankrike klättrade Mahut upp till top-200 igen. Mahut fick senare ett wildcard till Franska öppna, där han vann första omgången mot tysken Mischa Zverev med 6-1, 6-2, 6-4. Detta innebar att han nådde andra omgången i Franska Öppna för första gången i karriären. I andra omgången förlorade han i fyra set mot semifinalisten Jürgen Melzer från Österrike. Under Queens's Club Championschip förlorade Mahut i andra omgången mot Marin Čilić. Detta innebar att han för första gången sedan 2004 misslyckades att nå åttondelsfinal i tävlingen.

Mahut lyckades senare kvala sig in i Wimbledon, där han senare föll mot amerikanen John Isner i fem set. Matchen blev historiens längsta match någonsin. Efter Wimbledon fick Mahut ett wildcard till en tävling i Newport, där han nådde andra omgången där han förlorade i två raka set mot Frank Dancevic.

2020[redigera | redigera wikitext]

I februari 2020 vann Mahut och Pierre-Hugues Herbert sin första titel för året då de vann Rotterdam Open efter att ha besegrat Henri Kontinen och Jan-Lennard Struff i finalen.[2] Under samma månad vann han även Open 13 tillsammans med Vasek Pospisil efter att ha besegrat Wesley Koolhof och Nikola Mektić i finalen.[3]

Längsta matchen i historien[redigera | redigera wikitext]

I vad som skulle bli längsta matchen i tennishistorien under Wimbledon 2010 mötte den medellånga Mahut den 208 cm långa John Isner. Matchen spelades mellan 22 och 24 juni. Isner servade bra, och slog rekordet i antal serve-ess under en match, som skrevs till 113. Mahut tog det förra rekordet på 78 serve-ess och servade 103 serve-ess, vilket idag är det näst bästa rekordet efter Isners. Matchen tog 11 timmar och 5 minuter och resultatet skrevs till 6–4, 3–6, 6–7(7), 7–6(3), 70–68.

Rekord[redigera | redigera wikitext]

  • Följande tennisrekord har Mahut tagit.
Tävling År Rekord Delas med
Wimbledon 2010 Flest vunna poäng under en match (502) innehar rekordet ensam
Flest game förlorade i en match (92) innehar rekordet ensam
Längsta singelmatchen någonsin (11 timmar, 5 minuter) John Isner
Längsta spelet under dag (7 timmar, 6 minuter) John Isner
Flest game under en dag (118) John Isner

Titlar och finaler[redigera | redigera wikitext]

Grand Slam[redigera | redigera wikitext]

Dubbel: 7 (4 titlar, 3 andraplatser)[redigera | redigera wikitext]

Resultat År Mästerskap Underlag Medspelare Motståndare Resultat
Tvåa 2013 Franska öppna Grus Frankrike Michaël Llodra USA Bob Bryan
USA Mike Bryan
4–6, 6–4, 6–7(3–7)
Tvåa 2015 Australiska öppna Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Italien Simone Bolelli
Italien Fabio Fognini
4–6, 4–6
Vinnare 2015 US Open Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Storbritannien Jamie Murray
Australien John Peers
6–4, 6–4
Vinnare 2016 Wimbledon Gräs Frankrike Pierre-Hugues Herbert Frankrike Julien Benneteau
Frankrike Édouard Roger-Vasselin
6–4, 7–6(7–1), 6–3
Vinnare 2018 Franska öppna Grus Frankrike Pierre-Hugues Herbert Österrike Oliver Marach
Kroatien Mate Pavić
6–3, 7–6(7–4)
Vinnare 2019 Australiska öppna Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Finland Henri Kontinen
Australien John Peers
6–4, 7–6(7–1)
Tvåa 2019 Wimbledon Gräs Frankrike Édouard Roger-Vasselin Colombia Robert Farah
Colombia Juan Sebastián Cabal
7–6(7–5), 6–7(5–7), 6–7(6–8), 7–6(7–5), 3–6

ATP World Tour Finals[redigera | redigera wikitext]

Dubbel: 2 (1 titel, 1 andraplats)[redigera | redigera wikitext]

Resultat År Mästerskap Underlag Medspelare Motståndare Resultat
Tvåa 2018 ATP World Tour Finals, London Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert USA Mike Bryan
USA Jack Sock
7–5, 1–6, [11–13]
Vinnare 2019 ATP World Tour Finals, London Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert Sydafrika Raven Klaasen
Nya Zeeland Michael Venus
6–3, 6–4

Masters 1000[redigera | redigera wikitext]

Dubbel: 10 (7 titlar, 3 andraplatser)[redigera | redigera wikitext]

Resultat År Mästerskap Underlag Medspelare Motståndare Resultat
Tvåa 2011 Paris Masters Hard court (i) Frankrike Julien Benneteau Indien Rohan Bopanna
Pakistan Aisam-ul-Haq Qureshi
2–6, 4–6
Vinnare 2016 Indian Wells Masters Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Kanada Vasek Pospisil
USA Jack Sock
6–3, 7–6(7–5)
Vinnare 2016 Miami Open Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Sydafrika Raven Klaasen
USA Rajeev Ram
5–7, 6–1, [10–7]
Vinnare 2016 Monte Carlo Masters Grus Frankrike Pierre-Hugues Herbert Storbritannien Jamie Murray
Brasilien Bruno Soares
4–6, 6–0, [10–6]
Tvåa 2016 Paris Masters Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert Finland Henri Kontinen
Australien John Peers
4–6, 6–3, [6–10]
Tvåa 2017 Madrid Open Grus Frankrike Édouard Roger-Vasselin Polen Łukasz Kubot
Brasilien Marcelo Melo
5–7, 3–6
Vinnare 2017 Italian Open Grus Frankrike Pierre-Hugues Herbert Kroatien Ivan Dodig
Spanien Marcel Granollers
4–6, 6–4, [10–3]
Vinnare 2017 Canadian Open Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Indien Rohan Bopanna
Kroatien Ivan Dodig
6–4, 3–6, [10–6]
Vinnare 2017 Cincinnati Masters Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Storbritannien Jamie Murray
Brasilien Bruno Soares
7–6(8–6), 6–4
Vinnare 2019 Paris Masters Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert Ryssland Karen Khachanov
Ryssland Andrey Rublev
6–4, 6–1

ATP-finaler i kronologisk ordning[redigera | redigera wikitext]

Singel: 6 (4 titlar, 2 andraplatser)[redigera | redigera wikitext]

Teckenförklaring
Grand Slam turneringar (0–0)
ATP World Tour Finals (0–0)
ATP World Tour Masters 1000 (0–0)
ATP World Tour 500 Series (0–0)
ATP World Tour 250 Series (4–2)
Finaler efter underlag
Hard court (0–0)
Grus (0–0)
Gräs (4–2)
Resultat V–F    Datum    Turnering Kategori Underlag Motståndare Resultat
Tvåa 0–1 Juni 2007 Queen's Club Championships, Storbritannien International Gräs USA Andy Roddick 6–4, 6–7(7–9), 6–7(2–7)
Tvåa 0–2 Juli 2007 Hall of Fame Open, USA International Gräs Frankrike Fabrice Santoro 4–6, 4–6
Vinnare 1–2 Juni 2013 Rosmalen Championships, Nederländerna 250 Series Gräs Schweiz Stan Wawrinka 6–3, 6–4
Vinnare 2–2 Juli 2013 Hall of Fame Open, USA 250 Series Gräs Australien Lleyton Hewitt 5–7, 7–5, 6–3
Vinnare 3–2 Juni 2015 Rosmalen Championships, Nederländerna (2) 250 Series Gräs Belgien David Goffin 7–6(7–1), 6–1
Vinnare 4–2 Juni 2016 Rosmalen Championships, Nederländerna (3) 250 Series Gräs Luxemburg Gilles Müller 6–4, 6–4

Dubbel: 46 (30 titlar, 16 andraplatser)[redigera | redigera wikitext]

Teckenförklaring
Grand Slam turneringar (4–3)
ATP World Tour Finals (1–1)
ATP World Tour Masters 1000 (7–3)
ATP World Tour 500 Series (7–0)
ATP World Tour 250 Series (11–9)
Finaler efter underlag
Hard court (23–10)
Grus (3–2)
Gräs (4–3)
Matta (0–1)
Resultat V–F    Datum    Turnering Kategori Underlag Medspelare Motståndare Resultat
Vinnare 1–0 Oktober 2003 Open de Moselle,
Frankrike
International Hard court (i) Frankrike Julien Benneteau Frankrike Michaël Llodra
Frankrike Fabrice Santoro
7–6(7–2), 6–3
Tvåa 1–1 Oktober 2003 Grand Prix de Tennis de Lyon,
Frankrike
International Matta (i) Frankrike Julien Benneteau Israel Jonathan Erlich
Israel Andy Ram
1–6, 3–6
Tvåa 1–2 Juli 2004 Hall of Fame Open,
USA
International Gräs Frankrike Grégory Carraz Australien Jordan Kerr
USA Jim Thomas
3–6, 7–6(7–5), 3–6
Vinnare 2–2 Oktober 2004 Open de Moselle,
Frankrike (2)
International Hard court (i) Frankrike Arnaud Clément Kroatien Ivan Ljubičić
Italien Uros Vico
6–2, 7–6(10–8)
Tvåa 2–3 September 2007 Thailand Open,
Thailand
International Hard court (i) Frankrike Michaël Llodra Thailand Sanchai Ratiwatana
Thailand Sonchat Ratiwatana
6–3, 5–7, [7–10]
Vinnare 3–3 Oktober 2009 Grand Prix de Tennis de Lyon,
Frankrike
250 Series Hard court (i) Frankrike Julien Benneteau Frankrike Arnaud Clément
Frankrike Sébastien Grosjean
6–4, 7–6(8–6)
Tvåa 3–4 November 2011 Paris Masters,
Frankrike
Masters 1000 Hard court (i) Frankrike Julien Benneteau Indien Rohan Bopanna
Pakistan Aisam-ul-Haq Qureshi
2–6, 4–6
Vinnare 4–4 Februari 2012 Open Sud de France,
Frankrike (2)
250 Series Hard court (i) Frankrike Édouard Roger-Vasselin Australien Paul Hanley
Storbritannien Jamie Murray
6–4, 7–6(7–4)
Vinnare 5–4 Februari 2012 Open 13,
Frankrike
250 Series Hard court (i) Frankrike Édouard Roger-Vasselin Tyskland Dustin Brown
Frankrike Jo-Wilfried Tsonga
3–6, 6–3, [10–6]
Vinnare 6–4 September 2012 Moselle Open,
Frankrike (3)
250 Series Hard court (i) Frankrike Édouard Roger-Vasselin Sverige Johan Brunström
Danmark Frederik Nielsen
7–6(7–3), 6–4
Tvåa 6–5 Juni 2013 Franska öppna,
Frankrike
Grand Slam Grus Frankrike Michaël Llodra USA Bob Bryan
USA Mike Bryan
4–6, 6–4, 6–7(4–7)
Vinnare 7–5 Juli 2013 Hall of Fame Open,
USA
250 Series Gräs Frankrike Édouard Roger-Vasselin USA Tim Smyczek
USA Rhyne Williams
6–7(4–7), 6–2, [10–5]
Tvåa 7–6 September 2013 Moselle Open,
Frankrike
250 Series Hard court (i) Frankrike Jo-Wilfried Tsonga Sverige Johan Brunström
Sydafrika Raven Klaasen
4–6, 6–7(5–7)
Tvåa 7–7 Februari 2014 Open Sud de France,
Frankrike
250 Series Hard court (i) Frankrike Marc Gicquel Ryssland Nikolay Davydenko
Uzbekistan Denis Istomin
4–6, 6–1, [7–10]
Vinnare 8–7 Februari 2014 Rotterdam Open,
Nederländerna
500 Series Hard court (i) Frankrike Michaël Llodra Nederländerna Jean-Julien Rojer
Rumänien Horia Tecău
6–2, 7–6(7–4)
Tvåa 8–8 Januari 2015 Australiska öppna,
Australien
Grand Slam Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Italien Simone Bolelli
Italien Fabio Fognini
4–6, 4–6
Tvåa 8–9 Juni 2015 Rosmalen Championships,
Nederländerna
250 Series Gräs Frankrike Pierre-Hugues Herbert Kroatien Ivo Karlović
Polen Łukasz Kubot
2–6, 6–7(9–11)
Vinnare 9–9 Juni 2015 Queen's Club Championships,
Storbritannien
500 Series Gräs Frankrike Pierre-Hugues Herbert Polen Marcin Matkowski
Serbien Nenad Zimonjić
6–2, 6–2
Vinnare 10–9 September 2015 US Open,
USA
Grand Slam Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Storbritannien Jamie Murray
Australien John Peers
6–4, 6–4
Tvåa 10–10 September 2015 Moselle Open,
Frankrike
250 Series Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert Polen Łukasz Kubot
Frankrike Édouard Roger-Vasselin
6–2, 3–6, [7–10]
Vinnare 11–10 Februari 2016 Rotterdam Open,
Nederländerna (2)
500 Series Hard court (i) Kanada Vasek Pospisil Tyskland Philipp Petzschner
Österrike Alexander Peya
7–6(7–2), 6–4
Vinnare 12–10 Mars 2016 Indian Wells Masters,
USA
Masters 1000 Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Kanada Vasek Pospisil
USA Jack Sock
6–3, 7–6(7–5)
Vinnare 13–10 April 2016 Miami Open,
USA
Masters 1000 Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Sydafrika Raven Klaasen
USA Rajeev Ram
5–7, 6–1, [10–7]
Vinnare 14–10 April 2016 Monte Carlo Masters,
Monaco
Masters 1000 Grus Frankrike Pierre-Hugues Herbert Storbritannien Jamie Murray
Brasilien Bruno Soares
4–6, 6–0, [10–6]
Vinnare 15–10 Juni 2016 Queen's Club Championships,
Storbritannien (2)
500 Series Gräs Frankrike Pierre-Hugues Herbert Australien Chris Guccione
Brasilien André Sá
6–3, 7–6(7–5)
Vinnare 16–10 Juli 2016 Wimbledon,
Storbritannien
Grand Slam Gräs Frankrike Pierre-Hugues Herbert Frankrike Julien Benneteau
Frankrike Édouard Roger-Vasselin
6–4, 7–6(7–1), 6–3
Tvåa 16–11 Oktober 2016 European Open,
Belgien
250 Series Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert Kanada Daniel Nestor
Frankrike Édouard Roger-Vasselin
4–6, 4–6
Tvåa 16–12 November 2016 Paris Masters,
Frankrike
Masters 1000 Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert Finland Henri Kontinen
Australien John Peers
4–6, 6–3, [6–10]
Vinnare 17–12 Februari 2017 Open 13,
Frankrike (2)
250 Series Hard court(i) Frankrike Julien Benneteau Nederländerna Robin Haase
Storbritannien Dominic Inglot
6–4, 6–7(9–11), [10–5]
Tvåa 17–13 Maj 2017 Madrid Open,
Spanien
Masters 1000 Grus Frankrike Édouard Roger-Vasselin Polen Łukasz Kubot
Brasilien Marcelo Melo
5–7, 3–6
Vinnare 18–13 Maj 2017 Italian Open,
Italien
Masters 1000 Grus Frankrike Pierre-Hugues Herbert Kroatien Ivan Dodig
Spanien Marcel Granollers
4–6, 6–4, [10–3]
Vinnare 19–13 Augusti 2017 Canadian Open,
Kanada
Masters 1000 Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Indien Rohan Bopanna
Kroatien Ivan Dodig
6–4, 3–6, [10–6]
Vinnare 20–13 Augusti 2017 Cincinnati Masters,
USA
Masters 1000 Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Storbritannien Jamie Murray
Brasilien Bruno Soares
7–6(8–6), 6–4
Vinnare 21–13 Februari 2018 Rotterdam Open,
Nederländerna (3)
500 Series Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert Österrike Oliver Marach
Kroatien Mate Pavić
2–6, 6–2, [10–7]
Vinnare 22–13 Juni 2018 Franska öppna,
Frankrike
Grand Slam Grus Frankrike Pierre-Hugues Herbert Österrike Oliver Marach
Kroatien Mate Pavić
6–3, 7–6(7–4)
Vinnare 23–13 September 2018 Moselle Open,
Frankrike (4)
250 Series Hard court (i) Frankrike Édouard Roger-Vasselin Storbritannien Ken Skupski
Storbritannien Neal Skupski
6–1, 7–5
Vinnare 24–13 Oktober 2018 European Open,
Belgien
250 Series Hard court (i) Frankrike Édouard Roger-Vasselin Brasilien Marcelo Demoliner
Mexiko Santiago González
6–4, 7–5
Tvåa 24–14 November 2018 ATP Finals,
Storbritannien
Tour Finals Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert USA Mike Bryan
USA Jack Sock
7–5, 1–6, [11–13]
Vinnare 25–14 Januari 2019 Australiska öppna,
Australien
Grand Slam Hard court Frankrike Pierre-Hugues Herbert Finland Henri Kontinen
Australien John Peers
6–4, 7–6(7–1)
Tvåa 25–15 Juli 2019 Wimbledon,
Storbritannien
Grand Slam Gräs Frankrike Édouard Roger-Vasselin Colombia Juan Sebastián Cabal
Colombia Robert Farah
7–6(7–5), 6–7(5–7), 6–7(6–8), 7–6(7–5), 3–6
Tvåa 25–16 September 2019 Moselle Open,
Frankrike
250 Series Hard court (i) Frankrike Édouard Roger-Vasselin Sverige Robert Lindstedt
Tyskland Jan-Lennard Struff
6–2, 6–7(1–7), [4–10]
Vinnare 26–16 Oktober 2019 Japan Open,
Japan
500 Series Hard court Frankrike Édouard Roger-Vasselin Kroatien Nikola Mektić
Kroatien Franko Škugor
7–6(9–7), 6–4
Vinnare 27–16 November 2019 Paris Masters,
Frankrike
Masters 1000 Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert Ryssland Karen Khachanov
Ryssland Andrey Rublev
6–4, 6–1
Vinnare 28–16 November 2019 ATP Finals,
Storbritannien
Tour Finals Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert Sydafrika Raven Klaasen
Nya Zeeland Michael Venus
6–3, 6–4
Vinnare 29–16 Februari 2020 Rotterdam Open,
Nederländerna (4)
500 Series Hard court (i) Frankrike Pierre-Hugues Herbert Finland Henri Kontinen
Tyskland Jan-Lennard Struff
7–6(7–5), 4–6, [10–7]
Vinnare 30–16 Februari 2020 Open 13,
Frankrike (3)
250 Series Hard court (i) Kanada Vasek Pospisil Nederländerna Wesley Koolhof
Kroatien Nikola Mektić
6–3, 6–4

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]