Ostkustens marinbas
| Ostkustens marinbas (MarinB O) | |
 Vapen för Ostkustens marinbas tolkat efter dess blasonering. | |
| Information | |
|---|---|
| Datum | 1523-2004 |
| Land |  Sverige |
| Försvarsgren | Svenska marinen |
| Del av | Milo Ö (1942–1991) Milo M (1991–2000) MTS (2000–2004) |
| Storlek | Marinbas |
| Förläggningsort | Muskö |
| Färger | Gult, blått |
| Marsch | "Amiral Wilhelm Dyrssen" av Emil Dahlström |
Ostkustens marinbas (Marinb O) var ett svenskt marint förband inom Försvarsmakten som verkade i olika former mellan åren 1523 och 2004. Förbandet var förlagt till Haninge, Södermanland.
Historik
Ostkustens marinbas var en svensk marinbas med sitt läge i Stockholms södra skärgård och grundades 1523 med lokalisering till centrala Stockholm (se Stockholms örlogsstation). Förbandet fanns i obruten följd sedan dess och flyttades 1969 till Muskö i Haninge kommun. Med dess närheten till de marina övningsområdena i norra Östersjön, hade Ostkustens marinbas en betydelsefull roll i stödet till de marina förbanden i regionen. Genom försvarsbeslutet 2004 beslutades att det endast skulle finnas en marinbas inom marinen. Det ledde till att de två kvarvarnade baserna lades ned och ersattes av Marinbasen, med placering i Karlskrona.
Verksamhet
Ostkustens marinbas geografiska ansvarsområde var kuststräckan Haparanda via Gotland till Västervik.
Uppgifter för Ostkustens marinbas var bl.a. att:
- Sjöövervaka tilldelat område
- Stödde de marina förbanden med teknisk tjänst
- Vidmakthöll den marina infrastrukturen inom tilldelat område
- Stödde hänvisade förband med administrativa tjänster, förplägnad, m m.
Personalramen var ca 140 yrkesofficerare (plus ca 580 reservofficerare) och ca 430 civilanställda fördelade inom följande organisation:
- Marinbaschef med stab,
- Stabskompani,
- Basbataljon,
- Sjöstridsbataljon med ingående sjöstridskompanier på Muskö, i Visby och Härnösand,
- Teknikkontor fartyg,
- Militär serviceenhet,
- Hälso- och sjukvårdsenhet.
Förbandschefer
Förbandschefer:[1]
- 1933–1936: Viceamiral Charles de Champs
- 1936–1942: Konteramiral Claës Lindsström
- 1942–1945: Konteramiral Hans Simonsson
- 1945–1951: Konteramiral Yngve Ekstrand
- 1951–1957: Konteramiral Erik Anderberg
- 1957–1966: Konteramiral Erik af Klint
- 1966–1971: Konteramiral Einar Blidberg
- 1971–1977: Kommendör av 1. graden Lars H:son Lundberg
- 1977–1983: Konteramiral Christer Kierkegaard
- 1983–1986: Kommendör av 1. graden Bengt O'Konor
- 1986–1988: Kommendör av 1. graden Hans Tynnerström
- 1988–1993: Kommendör av 1. graden Gunnar-Bo Ericson
- 1993–1996: Kommendör av 1. graden Gunnar Bengtsson
- 1996–2000: Kommendör av 1. graden Ulf Edman
- 2000–2001: Överste Björn Nordbeck
- 2001–2003: Kommendör av 1. graden Rolf Brehmer
- 2003–2004: Kommendör Claes-Göran Hagström
Namn och beteckning
| Beteckning | Namn | Aktiv | Anmärkning |
|---|---|---|---|
| MDO | Ostkustens marindistrikt | 1933–1957 | Omorganiserades 1957 till Marinkommando Ost |
| MKO | Marinkommando Ost | 1957–1966 | Omorganiserades 1966 till Ostkustens örlogsbas |
| ÖrlB O | Ostkustens örlogsbas | 1966–1990 | |
| MKO | Ostkustens marinkommando | 1990–2000 | |
| MarinB O | Ostkustens marinbas | 2000–2004 |
Se även
Referenser
- Braunstein, Christian (2006). Heraldiska vapen inom det svenska försvaret. Christina von Arbin. sid. 50. ISBN 91-971584-9-6
Noter
- ^ Birke, Sune; Braunstein, Christian (2011). Sveriges marina förband och skolor under 1900-talet. Skrift / Statens försvarshistoriska museer, 1101-7023 ; 13. Stockholm: Statens försvarshistoriska museer. sid. 41. Libris 12638815. ISBN 978-91-976220-5-9
| |||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||