Palmyra

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För ett släkte av ringmaskar, se Palmyra (djur).
Palmyra
Baaltemplet
Triumfbågen
Teatern

Palmyra (grekiska Παλμυρα, ’Palmstaden’; arameiska Tadmor) var en antik stad, numera en arkeologisk plats, i Syrien cirka 215 kilometer nordöst om huvudstaden Damaskus, i en oas i syriska öknen nära den moderna orten Tadmor.

Platsen upptogs på Unescos världsarvslista 1980.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Palmyra, det bibliska Tadmor, ligger mitt i den syriska öknen nära en hetvatten-källa kallad 'Afqa' enligt vad som står på skrivtavlorna från Mari och i arameiska texter.[1] Kung Salomo anlade staden[2] som en förrådsstad på karavanvägen mellan Medelhavet och Eufrat. Grekerna gav bebyggelsen namnet Palmyra, och de första pålitliga uppgifterna om den härrör från romarna.[3]

Under det artonde århundradet f. Kr. beboddes staden av araméer, amoriter och nabatéer. Karavanhandeln gav staden dess betydelse och förblev källan till dess välstånd. Man tycks också ha försökt odla jorden med tillhjälp av vattenledningar.


Under 100-talet f. Kr. hamnade Palmyra under Roms intressessfär. Sin största betydelse fick Palmyra sedan Petra 106 e. Kr. erövrats av Rom.[4] Hadrianus gav staden namnet Hadrianopolis under Roms svaghetstid under 200-talet vann Odaenathus stor självständighet och förde krig mot sasaniderna. 262 blev han av kejsar Gallienus insatt som kejsarens ståthållar i Öster.[5]

Tadmors korta storhetstid inföll under senare hälften av 200-talet då den var ett viktigt ekonomiskt centrum. Staden hade goda handelsförbindelser med Persien, Indien, Kina och Arabiska halvön.

Odaenathus och hans efterträdare Zenobia gjorde Palmyra huvudstad i ett stort rike med utsträckning i Mindre Asien ohch mot Egypten. Han erövrade även Mesopotamien men mördades 266 eller 267. Zenobia regerade därefter i en sons namn och erövrade Egypten. Hennes välde omintetgjordes genom kejsar Aurelianus återsaming av Romarriket. Zenobia och perserna, som var hennes allierade besegrades i slaget vid Emesa 272. Zenobia fördes i triumf till Rom, där hon sedan bodde i Hadrianus tivolivilla.[6]

Palmyra förstördes 744 av araberna.[7]

Byggnader[redigera | redigera wikitext]

Under den bysantinska tiden byggdes där några syrisk-ortodoxa kyrkor, ett tempel helgades åt Baal och araberna byggde befästningar. Stora utgrävningar av staden har gjorts och pågår fortfarande.

  • Baaltemplet
  • Triumfbågen
  • Amfiteatern
  • Badhusen
  • Kolonnaden
  • Tetrapylonporten
  • Elabeltornet
  • Baal Shamintemplet
  • Afqa-källan

Källor[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Ministry of Tourism – Syrien
  2. ^ Andra Krönikeboken 8:4
  3. ^ Herman & Georg Schreiber, Sjunkna städer (1956)
  4. ^ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagord Palmyra)
  5. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1214 
  6. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1214-15 
  7. ^ Carlquist, Gunnar, red (1937). Svensk uppslagsbok. Bd 20. Malmö: Svensk Uppslagsbok AB. sid. 1215 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]

Koordinater: 34°34′N 38°16′Ö / 34.567°N 38.267°Ö / 34.567; 38.267