Riddarhuspalatset

Version från den 22 november 2017 kl. 03.48 av Dubito, ergo cogito, ergo sum (Diskussion | Bidrag) (Efter hans död 1642 blev den tyske stenhuggaren Heinrich Wilhelm under en tioårsperiod ansvarig för bygget. Efter att också denne avlidit 1652 inkallades den nederländske arkitekten Justus Vingboons)
För den finländska motsvarigheten, se Riddarhuspalatset, Helsingfors.
Riddarhuspalatset
Byggnad
Riddarhuset från Riddarhustorget
Riddarhuset från Riddarhustorget
Land Sverige Sverige
Län Stockholms län
Stad Stockholm
Läge 59°19′33.16″N 18°3′56.8″Ö / 59.3258778°N 18.065778°Ö / 59.3258778; 18.065778
Skapare Simon de la Vallée
Heinrich Wilhelm
Justus Vingboons
Adolf W. Edelsvärd
Stil renässans
Material sten, tegel
Grundad 1641
Ägare Ridderskapet och adeln
Öppet för allmänheten delvis
Nås enklast via Riddarhustorget 10, Gamla stan
Geonames 6944473
Lagskydd Byggnadsminne
Riddarhusets läge i Stockholm, kartan är från 1920-talet
Riddarhusets läge i Stockholm, kartan är från 1920-talet
Riddarhusets läge i Stockholm, kartan är från 1920-talet
Webbplats: Riddarhuset
Portal:Stockholm

Riddarhuspalatset, vardagligt Riddarhuset, är ett palats uppfört 1641-1674 vid Riddarhustorget 10 i kvarteret Hercules Gamla stan i Stockholm, som ägs och förvaltas av Sveriges ridderskap och adel. De senare värnar ett historiskt arv av samtliga svenska adliga släkter under snart 400 års tid. Riddarhuset arrangerar guidade visningar och konserter för allmänheten, och byggnaden används också av medlemmarna för privata tillställningar. Riddarhuspalatset var fram till Representationsreformen 1866 sätet för det svenska Adelsståndet.

Arkitektur

Plan för riddarhuset från sjösidan på 1600-talet. Etsning av Johannes van den Aveelen.

Riddarhuset började byggas 1641 och stod färdigt 1674. Arkitekterna var flera under byggperioden; först var Simon de la Vallée. Efter hans död 1642 blev den tyske stenhuggaren Heinrich Wilhelm under en tioårsperiod ansvarig för bygget. Efter att också denne avlidit 1652 inkallades den nederländske arkitekten Justus Vingboons (en bror till arkitekten Philip Vingboons). Det var, enligt Ragnar Josephson, ”Vingboons som satte den definitiva prägeln på huset; plan, indelning, proportion och dekoration härröra i främsta rummet från honom.” Vingboons blev dock avskedad och återsänd till Nederländerna i juni 1656,[1] varefter Jean de la Vallée, son till Simon, avslutade uppförandet.[2] Byggnaden var ett tidigt exempel på den brytning med den holländska manierismen som svensk arkitektur tidigare hade varit orienterad mot[3] (en byggnadsstil som till exempel slottet Makalös var en exponent för). Riddarhuset är till större del utformat i fransk klassicism, men med rundfönster under takfrisen och med ett originellt tvådelat tak med svängd nedre profil som skulle komma att bilda förlaga för det typiskt svenska säteritaket. Det speciella taket skapades av Jean de la Vallée och förekommer inte på tidigare ritningar eller förslag.[4] Huvudfasaden i ljus gotländsk sandsten och lokalt tegel har infällda kolonner i korintisk ordning. Interiört finns intressanta 1600-talsinredningar och en monumental trapphall med trappor i öländsk kalksten, också av Jean de la Vallée. Det hänger 2337 vapensköldar i Riddarhuset, men bara 603 av ätterna räknas som levande ätter.

Byggnaden har sedan i omgångar byggts om och förändrats både exteriört och interiört; den största förändringen skedde 1870 då huset fick fristående flyglar, som ritades av arkitekten Adolf W. Edelsvärd. På 1910-talet planterades förgården i söder. Tidigare hade Riddarhuset varit i direkt kontakt med Riddarhustorget.[5]


Huvudfasader

Riddarhuset från Riddarhustorget (t.v.) Riddarhuset sett från Riddarhuskajen från sjösidan (t.h.). Riddarhuset från Riddarhustorget (t.v.) Riddarhuset sett från Riddarhuskajen från sjösidan (t.h.).
Riddarhuset från Riddarhustorget (t.v.) Riddarhuset sett från Riddarhuskajen från sjösidan (t.h.).

Fasadutsmyckningar

Ovanpå mittrisaliterna på bägge långsidorna står tre statyer av sandsten. På den norra sidan (mot Norrström) finns en antik krigare med riddarkedja, antagligen en personifiering av Ridderskapet (Ordo equester). Krigaren är omgiven av Prudentia och Herkules med klubba och lejonhud, som representerar hjältemodet (Virtus heroica). Mittrisaliten på södra sidan (mot Riddarhustorget) finns en kvinnofigur som representerar Nobilitas, adeln, och som står mellan en man och kvinna som kan tolkas som det militära och civila studiet. Dessa är liksom relieferna i frontonerna utförda av bildhuggaren Henrik Lichtenberg.[1]

På var sida av takåsen finns personifieringar av Riddarhusets motto Arte et Marte, där Arte representeras av Minerva som i denna gestalt bär ett kors förutom en bok. De är utförda i bly av bildhuggaren Johan Baptista Dusart. De fyra obeliskerna som står i den övre takavsatsens hörn byggdes för att fungera som skorstenar.[1]

Latinska motton på fasaden[6]

Ridderskapet och adelns sigill

Runt huset löper flera sentenserlatin. Dessa är:

PALATIVM ORDINIS EQVESTRIS
CONSILIO ATQVE SAPIENTIA
CLARIS MAIORVM EXEMPLIS
ANIMIS ET FELICIBVS ARMIS
ARTE ET MARTE
DVLCE ET DECORVM EST PRO PATRIA MORI
PER LABORES ITVR AD HONORES
FORTITVDO CIVIVM PRAECIPVVM
REGNI FIRMAMENTVM
DIVINO SINE NVMINE FAVSTVM EST NIHIL

Vilket på svenska betyder:

Ridderskapets palats
Med tanke och vishet
Efter förfäders lysande exempel
Med lyckosamma sinnen och vapen
Med fredlig id och krigisk bragd
Det är ljuvt och passande att dö för fosterlandet
Genom strävan gås det mot heder
Medborgarnas styrka är rikets främsta bas
Utan gudomlig vilja är inget gynnsamt

Interiörer


Riddarhusets övriga fastighetsinnehav

Utöver palatset i Stockholm äger och förvaltar organisationen Riddarhuset bland annat Löfstads och Kronovalls slott, herrgårdarna Föllingsö, Stjärnevik och Hornsberg, samt egendomarna Mellbyn och Apelås.

Se även

Referenser

Noter

  1. ^ [a b c] NF, sp. 228
  2. ^ Ragnar Josephson, Barocken, Bonniers konsthistoria, Stockholm 1948, s. 374f.
  3. ^ Toman, s. 182
  4. ^ NF, sp. 225-226
  5. ^ Hultin, m.fl. ,s. 118
  6. ^ http://gymnasieskolan.gavle.se/gp/gp_sidauh.aspx?id=5545[död länk]

Tryckta källor

Litteratur

Externa länkar