Sankt Andreas kyrka, Kiev

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Koordinater: 50°27′32″N 30°31′5″Ö / 50.45889°N 30.51806°Ö / 50.45889; 30.51806
Sankt Andreas kyrka (Андрiївська церква)
Kyrka
St. Andriy's Church in Kyiv.jpg
Land  Ukraina
Oblast Kiev oblast
Rajon Kiev
Stadsrajon Podil
Läge Högst upp på Andrijivskyjsluttningen
 - koordinater 50°27′32″N 30°31′5″Ö / 50.45889°N 30.51806°Ö / 50.45889; 30.51806
Längd 31,7 m
Bredd 20,4 m
Höjd 50 m
Arkitekter Bartolomeo Rastrelli, Ivan Michurin
Stil Barock
Material Sten
Påbörjad 1744
Färdigbyggd 1767
Ägare Ukrainska autokefala ortodoxa kyrkan

Sankt Andreas kyrka (ukrainska: Андрiївська церква; ryska: Андреевская церковь) är en barockkyrka i Kiev, Ukrainas huvudstad. Kyrkan uppfördes mellan 1747 och 1754 efter ritningar av den ryska arkitekten Bartolomeo Rastrelli. Den kallas ibland felaktigt katedral.

Kyrkan ligger uppe på en brant höjd med utsikt över den gamla stadsdelen Podil. Höjden har fått sitt nuvarande namn efter kyrkan — Andrijivskyjsluttningen.[nb 1]

Då kyrkan står överst på en höjd har problemen med grunden varit det som främst oroat bevarare. Grunderna under kyrkan har börjat förskjutas vilket skapat en del oro för att kyrkans grunder kan kollapsa.[1][2] Sprickor har redan börjat synas i grunden och en del av kyrkans dekorationer har fallit ner och hittats i närheten av kyrkan.[2].

Sedan 26 januari 2009 har kyrkan varit uppsatt på Ukrainas tentativa världsarvslista som en del i en utvidgning av världsarvet Sankta Sofiakatedralen och Petjerskaklostret i Kiev.[3]

Platsen[redigera | redigera wikitext]

Sankt Andreas kyrka, tillägnades, såsom namnet antyder, Andreas, en av kristendomens apostlar.[4] Enligt Nestorskrönikan, kom aposteln Andreas till floden Dneprs sluttningar i slutet av första århundradet och reste ett kors på platsen där kyrkan står. Han profeterade där att det då glest befolkade området skulle bli en stor kristen stad.[5] Precis som han förutsade, kom platsen att utvecklas till staden Kiev, ett tidigt centrum för den östortodoxa kristendomen.

År 1086, lät Kievrikets regent Vsevolod I bygga en liten kyrka, tillägnad Andreas resande av korset. 1215, byggde prins Mystyslav av Halych Upphöjelsen av korsets kyrka inte långt därifrån. Denna kyrka överlevde dock inte den mongoliska invasionen av Kievriket 1240. Från denna tid och framåt, byggdes träkyrkor där Upphöjelsen av korsets kyrka stått, men även dessa förstördes och ersattes av en annan.

1690, flyttades en kyrka konsekrerad till Sankt Andreas, från Brethrens kloster i Podil till Andrijivskyjsluttningen. Den stod dock inte där länge, bara fram till 1725, då den revs.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Byggandet[redigera | redigera wikitext]

Kyrkans predikstol, något som sällan förekommer i östortodoxa kyrkor.

Den nuvarande kyrkans historia börjar när den ryska kejsarinnan Elisabet bestämde sig för att uppföra ett sommarresidens till sig själv i Kiev bestående av ett palats och en kyrka.[6] Palatset var tänkt att byggas i stadsdelen Pechersk och kyrkan vid Andrijivskyjsluttningen.[nb 2] Byggandet startade efter en officiell ceremoni den 9 september 1744, vilken bestod i att kejsarinnan själv lade de första tre grundstenarna.[6]

Petersburgs byggnadskansli anlitade först den tyska arkitekten Johann-Gottfried Schedel och ingenjör de Bocket för att skapa ett utkast till ritningar för kyrkan. Men när Schedel presenterade sitt projekt 1745, förkastade kansliet det.[6] Han ersattes av imperiets hovarkitekt, Bartolomeo Rastrelli, som gjorde en ritning som var löst baserad på en kyrka i Sankt Petersburg.[förtydliga][7]

Byggandet genomfördes av ett lag med ukrainska, ryska och utländska byggmästare[8] under ledning av arkitekt Ivan Michurin, som tidigare framgångsrikt ersatt den äldre Uppståndelsekyrkan, på Kvinnornas torg (Babiy Torzhok) i Moskva.[9] Michurin var ansvarig för att genomföra alla tekniska och geologiska undersökningar av platsen och upptäckte att en hård alv fanns på ett djup av 13-14 meter och däröver - vilket gjorde grunderna penetrerades av grundvatten.[10] Med denna information gjorde Michurin en stengrund och anslöt den till den två våningar höga prästgården, ritad av Rastrelli.

I. Vlasiev och Kievs generalguvernör M. Leontev fick i uppdrag att anlita murare, snickare och träsnidare från områden som nu ligger i Vitryssland, Litauen och Ukraina.[11] Vit och röd tegel till kyrkan gjordes på tegelfälten vid Sofiakatedralen i Kiev, Petjerskaklostret och Kyrillos kloster. Grundstenen levererades av garnisonssoldater från närliggande städerna Rzhyschiv och Bucha. Träet kom från skogarna i Puscha-Vodytsia. Även infanteriregement från Kiev, Chernihiv, Starodub och Poltava var involverade i kyrkobyggandet. Förutom arbetare från byarna omkring, skickade Petjerskaklostret 50 av sina bästa murare för att arbeta på kyrkan.[11]

Både den externa och interna dekorationen i kyrkan gjordes vid samma tid. Golvplattor i gjutjärn levererades från Moskva. Även former gjordes för kyrkans fönster, dörrar, väggar och för utrymmet under kupolen. Den planerade ikonostasen, ritad av Rastrelli gjordes också. Träet till ikonostasen, altarkoret, predikstolen och tsarens plats snidades i Sankt Petersburg för att spara tid.[12] Ikonostasen genomfördes av konstnärer från Sankt Petersburg. Till förgyllningen användes 1 028 guldplattor till interiören.[12]

Gjutjärnstrappan som leder upp till kyrkan från Andrijivskyjsluttningen.

Även om exteriörarbetena var klara 1754, blev interiörarbetena och dekoreringen inte klar förrän 1767. Målarna Oleksiy Antropov och I. Vyshniakov gjorde kyrkans målningar, och fresken gjordes av de ukrainska mästarna I. Romenskyi och I. Chaikovskyi.[7] En planerad ramp till kyrkans entré blev inte av. Istället byggdes en trätrappa på grund av den branta lutningen. Trätrappan ersattes 1844 av en trappa i gjutjärn.

Restaurering[redigera | redigera wikitext]

Då kejsarinnan planerade att själv ansvara för kyrkan, har kyrkan ingen församling och det finns inget klocktorn för att kalla till gudstjänst. Hon dog dock före kyrkan var klar, så kyrkan togs aldrig om hand av Elisabet. Efter hennes död, tog hade det kejserliga hovet inget intresse i kyrkan och kyrkan lämnades utan medel. Under en tid, existerade kyrkan tack vare privata och frivilliga bidrag, från personer som Andrey Muraviov.[13]

Den tre-delade ikonostasen av Rastrelli. Träarbetet gjordes av träsnidarna Joseph Domash, Andrey Karlovsky och Matvey Manturov.

Senare, överläts kyrkan till Kievs stadsduma 1768.[12] 1815 slet en storm av kyrkans kupoler.[14][15] Efter stormen, behövde kyrkan en fullständig renovering. Året därpå gjorde arkitekten A. Melensky en ritning för fasaden och skickade den till Sankt Petersburg för beaktande.[14] 1825-1828 restaurerades Sankt Andreas kyrka, baserat på Malenskys ritningar. Det röda kaklet ersattes med metall, vilket resulterade i att kupolen förlorade en del dekor och fick ett förändrat utseende.

Dagens användning[redigera | redigera wikitext]

Från 1917 till 1953 gjordes många restaureringar av grunderna till kyrkan.[16] Dessutom restaurerades kyrkans fasad, interiör och dekorationer. Från tiden då kyrkan invigdes fram till 1932, då Sovjets ledning beordrade att kyrkan skulle stängas, hölls gudstjänster där regelbundet. 1935 inkluderades kyrkan i det historiska och kulturella bevarandet "All-Ukrainas museiområde." Under en tid efter 1939, låg Sankta Sofias antireligiösa museum inom kyrkans gränser. Under Andra världskriget, återupprättades de regelbundna gudstjänsterna, men kyrkan stängdes åter 1961.

Från tid till annan, hyrdes kyrkans stylobat ut till olika organisationer, ända fram till 1992 då stylobaten togs över av Kievs ecklesiastiska seminarium tillhörande Ukrainsk-ortodoxa kyrkans Kievpartriarkat. Den 10 januari 1968, blev kyrkan inkluderad i Statens arkitektoniska och historiska skyddsområde "Sanka Sofia museum." 10 september samma år, öppnades kyrkan som ett historiskt och arkitektoniskt museum.

I början av 1960-talet, upptäcktes Rastrellis originalritningar av barockkupolerna i Wien, Österrike.[13] 1970, efterfrågade Sankta Sofias museum originalen från museet Albertina i Wien.[17] 1978, restaurerade man kyrkans kupoler under ledning av arkitekt V. Korneyeva baserad på Rastrellis ritningar. Sedan 1987 ingår kyrkan i nationella bevarandeområdet "Sanka Sofia av Kiev". Kyrkan används ibland för gudstjänster av Ukrainska autokefala ortodoxa kyrkan.[18] På 255-årsjubileet av kyrkans byggande, överförde Ukrainas president ägandet från staten till Ukrainska autokefala ortodoxa kyrkan.[19]

Arkitektur och bevarande[redigera | redigera wikitext]

Vy över den centrala kupolen med ikonostasen.

Sankt Andreas kyrka byggdes på en 15 meter hög stylobatgrund, som från östra sidan går utför och på västsidan har en två våningar hög byggnad.[15] Kyrkan består av en kupol och fem små dekorativa spiror. Från den yttre fasaden, dekoreras kyrkan med korintiska kolonner och andra dekorativa inslag. Fönstren och dörrarna har dekorerats med ornament.

Då kyrkan står överst på en höjd har problemen med grunden varit en av det som främst oroat bevarare. För inte så länge sedan, har grunderna under kyrkan börjat förskjutas vilket skapat en del oro att kyrkans grunder kan kollapsa.[1][2] Sprickor har redan börjat synas i grunden[20] något som gjort att en speciell kommitté satts ihop av ministern för nödsituationer, Nestor Shufrich.[1]

Enligt ministeriet för nödsituationer, kommer de genomföra undersökningar på byggnadens grunder och dess konstruktion med hjälp av Byggministeriet, Kievs stadsadministration, och ministeriet för nödsituationer i staden Kiev.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
Anmärkningar
  1. ^ Andrijivskyjsluttningen var förr känd som Uzdyhalnytsia.
  2. ^ Det palats som byggdes av Elisabet av Ryssland är Mariyinsky Palace, nu residens för Ukrainas president.
Fotnoter
  1. ^ [a b c] The Andrew's Church might slide down to Podol!” (på ryska). Korrespondent. 10 augusti 2007. http://www.korrespondent.net/main/202607. Läst 13 augusti 2007. 
  2. ^ [a b c] Makovets, Yelena (27 juli 2007). ”We are losing it” (på ryska). Gazeta po-Kievski. http://pk.kiev.ua/city/2007/07/27/110001.html. Läst 13 augusti 2007. 
  3. ^ ”Kyiv: Saint Sophia Cathedral with Related Monastic Buildings, St. Cyril's and St. Andrew's Churches, Kyiv-Pechersk Lavra (extension of Kiev: Saint-Sophia Cathedral and Related Monastic Buildings, Kiev-Pechersk Lavra)” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/5423/. Läst 28 juni 2012. 
  4. ^ Saint Andrew Artikel om Sankt Andreas kyrka i Encyclopedia of Ukraine
  5. ^ Lytvynchuk 2006, s. 7.
  6. ^ [a b c] Lytvynchuk 2006, s. 9.
  7. ^ [a b] ”Andriyivska tserkva” (på ukrainska). Castles and churches of Ukraine. http://www.castles.com.ua/apk.html. Läst 7 juli 2007. 
  8. ^ ”St. Andrew's Church” (på ukrainska). National Sanctuary "Sophia of Kiev". http://nzsk.org.ua/ukr/museums/andrew/default.aspx. Läst 19 augusti 2007. 
  9. ^ Kudrytskyi 1981, s. 41.
  10. ^ Lytvynchuk 2006, s. 10.
  11. ^ [a b] Lytvynchuk 2006, s. 11.
  12. ^ [a b c] Lytvynchuk 2006, s. 12.
  13. ^ [a b] Malikenaite 2003, s. 49.
  14. ^ [a b] Zharikov 1983-1986, s. 16–17.
  15. ^ [a b] Mironenko 1977
  16. ^ ”St. Andrew's Church in Kiev” (på ukrainska). Refine. http://www.refine.org.ua/pageid-1-1.html. Läst 13 augusti 2007. 
  17. ^ ”St. Andrew's Church”. travel.kyiv.org. http://travel.kyiv.org/old/churches/uach5_e.htm. Läst 13 augusti 2007. 
  18. ^ ”Churches in which services are held from religious organizations which separated themselves from Orthodoxy” (på ryska). Ukrainian Orthodox Church. http://archiv.orthodox.org.ua/page-1220.html. Läst 19 augusti 2007. 
  19. ^ Makovets, Elena (28 maj 2008). ”They are taking Saint Andrew's Church away from us” (på ryska). Gazeta po-Kievsky. http://pk.kiev.ua/city/2008/05/28/100836.html. Läst 14 juni 2008. 
  20. ^ The St. Andrew's Church is in danger: the stylobate on which the church sits, is in critical danger” (på ukrainska). ICTV. 25 juli 2007. Arkiverad från originalet den 21 januari 2014. https://archive.today/mAzTU. Läst 4 oktober 2007. 
Bibliografi

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]