Sankt Andreas kyrka, Kiev
| Sankt Andreas kyrka (Андрiївська церква) | |
| Kyrka | |
| Land | |
|---|---|
| Oblast | Kiev oblast |
| Rajon | Kiev |
| Stadsrajon | Podil |
| Läge | Högst upp på Andreas sluttning |
| - koordinater | 50°27′32″N 30°31′5″Ö / 50.45889°N 30.51806°V |
| Längd | 31,7 m |
| Bredd | 20,4 m |
| Höjd | 50 m |
| Arkitekter | Bartolomeo Rastrelli, Ivan Michurin |
| Stil | Barock |
| Material | Sten |
| Påbörjad | 1744 |
| Färdigbyggd | 1767 |
| Ägare | Ukrainska autokefala ortodoxa kyrkan |
Sankt Andreas kyrka (ukrainska: Андрiївська церква; ryska: Андреевская церковь) är en stor barockkyrka i Kiev, Ukrainas huvudstad. Kyrkan uppfördes mellan 1747 och 1754 efter ritningar av den ryska arkitekten Bartolomeo Rastrelli. Den kallas ibland felaktigt katedral.
Kyrkan ligger uppe på en brant höjd med usikt över den gamla stadsdelen Podil. Höjden har fått sitt nuvarande namn efter kyrkan — Andreas sluttning (ukrainska: Андріївський узвіз).[nb 1]
Då kyrkan står överst på en höjd har problemen med grunden varit en av det som främst oroat bevarare. För inte så länge sdan, har grunderna under kyrkan börjat förskjutas vilket skapat en del oro att kyrkans grunder kan kollapsa.[1][2] Sprickor har redan börjat synas i grunden och en del av kyrkans dekorationer har hittats i närhet av kyrkan.[2].
Sedan 26 januari 2009 har kyrkan varit uppsatt på Ukarinas tentativa världsarvslista som en del i en utvidgning av världsarvet Sankta Sofiakatedralen och Petjerskaklostret i Kiev.[3]
Innehåll |
Platsen [redigera]
Sankt Andreas kyrka, tillägnades, såsom namnet antyder, Andreas, en av de Kristendomens apostlar.[4] Enligt krönikan Nestorskrönikan, kom Andreas till floden Dniepers (Dnipro) sluttningar i slutet av första århundradet och reste ett kors intill kyrkans nuvarande läge. Han profeterade där att det då glest befolkade området skulle bli en stor kristen stad.[5] Precis som han förutsade, kom platsen att utvecklas till staden Kiev, centrum för de Östortodoxa kristendomen.
År 1086, lät Kievrikets regent Vsevolod I bygga en liten kyrka, tillägnad Andreas resande av korset. 1215, byggde prins Mystyslav av Halych Upphöjelsen av korsets kyrka inte långt därifrån. Denna kyrka överlevde dock inte efter Mongoliska invasionen av Kievriket 1240. Från denna punkt och framåt, byggdes träkyrkor där Upphöjelsen av korsets kyrka stått, men även dessa förstördes och ersattes an en annan.
1690, flyttades en kyrka konsekrerad till Sankt Andreas, från Brethrens kloster i Podil till Andreas backe. Den stod där dock inte länge, bara fram till 1725, då den revs.
Historia [redigera]
Byggandet [redigera]
Den nuvarande kyrkans historia börjar när den Ryska kejsarinnan Elisabet av Ryssland bestämde sig för att uppföra ett sommarresidens till sig själv i Kiev bestående av ett palats och en kyrka.[6] Palatset var tänkt att byggas i stadsdelen Pechersk och kyrkan vid Andreas backe.[nb 2] Byggandet startade efter en officiell ceremoni den 9 september 1744, vilken bestod i att kejsarinnan själv lade de första tre grundstenarna.[6]
Petersburgs byggnadskansli anlitade först den tyska arkitekten Johann-Gottfried Schedel och ingenjör De Bocket för att skapa ett utkast till ritningar för kyrkan. Men när Schedel presenterade sitt projekt 1745, förkastade kansliet det.[6] Han ersattes av imperiets hovarkitekt, Bartolomeo Rastrelli, som gjorde en ritning som var löst baserad på en kyrka i Sankt Petersburg.[7]
Byggandet genomfördes av ett lag med ukrainska, ryska och utländska byggmästare[8] under ledning av arkitekt Ivan Michurin, som tidigare framgångsrikt ersatt den äldre Uppståndelsekyrkan, på Kvinnornas torg (Babiy Torzhok) i Moskva.[9] Michurin var ansvarig för att genomföra alla tekniska och geologiska undersökningar av platsen och upptäckte att en hård alv fanns på ett djup av 13-14 meter och däröver - vilket gjorde grunderna penetrerades av grundvatten.[10] Med denna information gjorde Michurin en stengrund och anslöt den till den två våningar höga prästgården, ritad av Rastrelli.
I. Vlasiev och Kievs generalguvernör M. Leontev fick i uppdrag att anlita murare, snickare och träsnidare från områden som nu ligger i Vitryssland, Liatuen och Ukraina.[11] Vit och röd tegel till kyrkan gjordes på tegelfälten vid Sankta Sofia katedralhite and red bricks for the church were made at the brick fields of the Sofiakatedralen i Kiev, Kiev Pechersk Lavrak och Kyrillos kloster. Grundstenen levererades av garnisonssoldater från närliggande städerna Rzhyschiv och Bucha. Träet kom från skogarna i Puscha-Vodytsia. Även infanteriregiment från Kiev, Chernihiv, Starodub och Poltava var involverade i kyrkobyggandet. Förutom arbetare från byarna omkring, skickade Kiev Pechersk Lavra 50 av sina bästa murare för att arbeta på kyrkan.[11]
Både den externa och interna dekorationen i kyrkan gjordes vid samma tid. Golvplattor i gjutjärn levererades från Moskva. Även former gjordes för kyrkans fönster, dörrar, väggar och för utrymmet under kupolen. Den planerade ikonostasen, ritad av Rastrelli gjordes också. Träet till ikonostasen, altarkoret, predikstolen och tsarens plats snidades i Sankt Petersburg för att spara tid.[12] Ikonostasen genomfördes av konstnärer från Sankt Petersburg. Till förgyllningen användes 1 028 guldplattor till interiören.[12]
Även om exteriörarbetena var klara 1754, blev interiörarbetena och dekoreringen inte klar förrän 1767. Målarna Oleksiy Antropov och I. Vyshniakov gjorde kyrkans målningar, och fresken gjordes av den ukrainska mästarna I. Romenskyi och I. Chaikovskyi.[7] En planerad ramp till kyrkans entré blev inte av. Istället byggdes en trätrappa på grund av den branta lutningen. Trätrappan ersattes 1844 av en trappa i gjutjärn.
Restaurering [redigera]
Då kejsarinnan planerade att själv ansvara för kyrkan, har kyrkan ingen församling och det finns inget klocktorn för att kalla till gudstjänst. Hon dock dock före kyrkan var klar, så kyrkan togs aldrig om hand av Elisabet. Efter hennes död, tog hade det kejserliga hovet inget intresse i kyrkan och kyrkan lämnades utan medel. Under en tid, existerade kyrkan tack vare privata och frivilliga bidrag, från personer som Andrey Muraviov.[13]
Senare, överläts kyrkan till Kievs stadsduma 1768.[12] 1815 slet en storm av kyrkans kupoler.[14][15] Efter stormen, behövde kyrkan en fullständig renovering. Året därpå gjorde arkitekten A. Melensky en ritning för fasaden och skickade den till Sankt Petersburg för beaktande.[14] 1825-1828 restaurerades Sankt Andreas kyrka, baserat på Malenskys ritningar. Det röda kaklet ersattes med metall, vilket resulterade i att kupolen förlorade en del dekor och fick ett förändrat utseende.
Dagens användning [redigera]
Från 1917 till 1953 gjordes många restaureringar av grunderna till kyrkan.[16] Dessutom restaurerades kyrkans fasad, interiör och dekoration. Från tiden då kyrkan invigdes fram till 1932, då Sovjets ledning beordrade att kyrkan skulle stängas, hölls gudstjänster där regelbundet. 1935 inkluderades kyrkan i historiska och kulturella bevarandet "All-Ukrainas museiområde." Under en tid efter 1939, låg Sankta Sofias antireligiösa museum inom kyrkans gränser. Under Andra världskriget, återupprättades de regelbundna gudstjänsterna, men kyrkan stängdes åter 1961.
Från tid till annan, hyrdes kyrkans stylobat ut till olika organisationer, ända fram till 1992 då stylobaten togs över av Kievs ecklesiastiska seminarium tillhörande Ukrainsk-ortodoxa kyrkans Kievpartriarkat. Den 10 januari 1968, blev kyrkan inkluderad i Statens arkitektoniska och historiska skyddsområde "Sanka Sofia museum." 10 september samma år, öppnades kyrkan som ett historiskt och arkitektoniskat museum.
I början av 1960-talet, upptäcktes Rastrellis originalritningar av barockkupolerna i Wien, Österrike.[13] 1970, efterfrågade Sankta Sofias museum originalen från museet Albertina i Wien.[17] 1978, restaurerade man kyrkans kupoler under ledning av arkitekt V. Korneyeva baserad på Rastrellis ritningar. Sedan 1987 ingår kyrkan i nationella bevarandeområdet "Sanka Sofia av Kiev." Kyrkan används ibland för gudstjänster av Ukrainska autokefala ortodoxa kyrkan.[18] På 255-årsjubileet av kyrkans byggande, överförde Ukrainas president ägandet från staten till Ukrainska autokefala ortodoxa kyrkan.[19]
Architecture and preservation [redigera]
Sankt Andreas kyrka byggdes på en 15 meter hög stylobatgrund, som från östra sidan går utför och på västsidan har en två våningar hög byggnad.[15] Kyrkan består av en kupol och fem små dekorativa spiror. Från den yttre fasaden, dekoreras kyrkan med korintiska kolonner och andra dekorativa inslag. Fönstren och dörrarna har dekorerats med ornament.
Då kyrkan står överst på en höjd har problemen med grunden varit en av det som främst oroat bevarare. För inte så länge sdan, har grunderna under kyrkan börjat förskjutas vilket skapat en del oro att kyrkans grunder kan kollapsa.[1][2] Sprickor har redan börjat synas i grunden[20] något som gjort att en speciell kommitté satts ihop av ministern för nödsituationer, Nestor Shufrich.[1]
Enligt ministeriet för nödsituationer, kommer de genomföra undersökningar på byggnadesn grunder och dess konstruktion med hjälp av Byggministeriet, Kievs stadsadministration, och ministeriet för nödsituationer i staden Kiev.
Referenser [redigera]
- Denna artikel är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia
- Anmärkningar
- ^ Andreas sluttning var förr känd som Uzdyhalnytsia.
- ^ The constructed palace for Elizabeth is the Mariyinsky Palace, now the residence of the President of Ukraine.
- Fotnoter
- ^ [a b c] ”The Andrew's Church might slide down to Podol!” (på Russian). Korrespondent. August 10, 2007. http://www.korrespondent.net/main/202607. Läst 13 augusti 2007.
- ^ [a b c] Makovets, Yelena (July 27, 2007). ”We are losing it” (på Russian). Gazeta po-Kievski. http://pk.kiev.ua/city/2007/07/27/110001.html. Läst 13 augusti 2007.
- ^ ”Kyiv: Saint Sophia Cathedral with Related Monastic Buildings, St. Cyril's and St. Andrew's Churches, Kyiv-Pechersk Lavra (extension of Kiev: Saint-Sophia Cathedral and Related Monastic Buildings, Kiev-Pechersk Lavra)” (på engelska). UNESCO World Heritage Centre. http://whc.unesco.org/en/tentativelists/5423/. Läst 2012-06-28.
- ^ Saint Andrew Article about Saint Andrew in the Encyclopedia of Ukraine
- ^ Lytvynchuk 2006, s. 7.
- ^ [a b c] Lytvynchuk 2006, s. 9.
- ^ [a b] ”Andriyivska tserkva” (på Ukrainian). Castles and churches of Ukraine. http://www.castles.com.ua/apk.html. Läst 7 juli 2007.
- ^ ”St. Andrew's Church” (på Ukrainian). National Sanctuary "Sophia of Kiev". http://nzsk.org.ua/ukr/museums/andrew/default.aspx. Läst 19 augusti 2007.
- ^ Kudrytskyi 1981, s. 41.
- ^ Lytvynchuk 2006, s. 10.
- ^ [a b] Lytvynchuk 2006, s. 11.
- ^ [a b c] Lytvynchuk 2006, s. 12.
- ^ [a b] Malikenaite 2003, s. 49.
- ^ [a b] Zharikov 1983-1986, s. 16–17.
- ^ [a b] Mironenko 1977
- ^ ”St. Andrew's Church in Kiev” (på Ukrainian). Refine. http://www.refine.org.ua/pageid-1-1.html. Läst 13 augusti 2007.
- ^ ”St. Andrew's Church”. travel.kyiv.org. http://travel.kyiv.org/old/churches/uach5_e.htm. Läst 13 augusti 2007.
- ^ ”Churches in which services are held from religious organizations which separated themselves from Orthodoxy” (på Russian). Ukrainian Orthodox Church. http://archiv.orthodox.org.ua/page-1220.html. Läst 19 augusti 2007.
- ^ Makovets, Elena (May 28, 2008). ”They are taking Saint Andrew's Church away from us” (på Russian). Gazeta po-Kievsky. http://pk.kiev.ua/city/2008/05/28/100836.html. Läst 14 juni 2008.
- ^ ”The St. Andrew's Church is in danger: the stylobate on which the church sits, is in critical danger” (på Ukrainian). ICTV. July 25, 2007. http://www.ictv.ua/ukr/news_culture.php?news_id=100118. Läst 4 oktober 2007. [död länk]
- Bibliografi
- .
- Lytvynchuk, Janna (2006). St. Andrew's Church. Kiev: Anateya. ISBN 966-8668-22-7
- Malikenaite, Ruta (2003) (på Russian). Touring the Crimea. Kiev: Baltija Dryk. ISBN 966-96041-9-2
- .
- Zharikov, N. L. (1983–1986). ”Genoezskaya Krepost XIV-XV cc.” (på Russian). Monuments of urban development and architecture in the Ukrainian SSR. 1-4. Kiev: Budivel'nyk
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Sankt Andreas kyrka, Kiev.
- ”St. Andrew's Church” (på Ukrainian). National Sanctuary "Sophia of Kiev". http://nzsk.org.ua/ukr/museums/andrew/default.aspx. Läst 14 juli 2011.
- ”Series "St. Andrew's Church and Andriyivskyy Descent"” (på Ukrainian/Russian/English). serg-klymenko.narod.ru. http://www.serg-klymenko.narod.ru/Kyiv/Kyiv.Andrew.htm. Läst 19 augusti 2007.
- St. Andrew’s Church, "Kyiv in Your Pocket"