Skinnskattebergs kommun

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Skinnskattebergs kommun
Kommun
Kommunhuset i Skinnskatteberg
Kommunhuset i Skinnskatteberg
Skinnskatteberg vapen.svg
Skinnskattebergs kommunvapen
Land  Sverige
Län Västmanlands län
Landskap Västmanland
(innan 1647 en del av Dalarna)
Domsaga Västmanlands domsaga
Läge 59°50′0″N 15°41′0″Ö / 59.83333°N 15.68333°Ö / 59.83333; 15.68333Koordinater: 59°50′0″N 15°41′0″Ö / 59.83333°N 15.68333°Ö / 59.83333; 15.68333
Centralort Skinnskatteberg
Areal 718,18 km² (2013-01-01)[1]
148:e största (av 290)
 - land 659,43 km²
 - vatten 58,75 km²
Folkmängd 4 450 (2014-09-30)[2]
279:e största (av 290)
Befolkningstäthet 6,75 invånare/km²[2][1]
248:e högsta (av 290)
Kommunkod 1904
Skinnskatteberg Municipality in Västmanland County2.PNG
Webbplats: www.skinnskatteberg.se
Befolkningstäthet beräknas enbart på landareal.
Socknar inom Västerås, Hallstahammar, Surahammar, Skinnskatteberg, Köping, Arboga och Kungsör kommuner.
Skinnskattebergs stationshus.
Skinnskatteberg fyller 650 år.

Skinnskattebergs kommun är en kommun i Västmanlands län. Centralort är Skinnskatteberg.

Skinnskattebergs kommun är till invånarantalet Västmanlands läns minsta kommun.

Administrativ historik[redigera | redigera wikitext]

Kommunens område motsvarar socknarna: Gunnilbo, Hed och Skinnskatteberg. I dessa socknar bildades vid kommunreformen 1862 landskommuner med motsvarande namn.

Vid kommunreformen 1952 sammanlades de tre kommunerna i Skinnskattebergs landskommun.

Skinnskattebergs kommun bildades vid kommunreformen 1971 genom en ombildning av Skinnskattebergs landskommun.[3]

Kommunen ingick från bildandet till 2001 i Köpings tingsrätts domsaga och kommunen ingår sedan 2001 i Västmanlands tingsrätts domsaga.[4]

Kommunvapnet[redigera | redigera wikitext]

Blasonering: I fält av silver två korslagda, med nackarna mot varandra vända, röda bergjärn med stoppsprintar på skaften.

En liknande bild med två verktyg ingick i Skinnskattebergs bergslags sigill från 1633. När vapnet skapades i slutet av 1940-talet modifierade man bilden något och infogade två bergjärn. Detta för att minska likheten med till exempel Salas vapen. Vapnet fastställdes 1950 och registrerades enligt det nyare regelverket 1974.

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Befolkningsutvecklingen i Skinnskattebergs kommun 1970–2010
År Invånare
1970
  
5 480
1975
  
5 383
1980
  
5 346
1985
  
5 271
1990
  
5 343
1995
  
5 262
2000
  
4 855
2005
  
4 761
2010
  
4 445
Källa: SCB - Folkmängd efter region och tid.



Tätorter[redigera | redigera wikitext]

Småorter[redigera | redigera wikitext]

Byar[redigera | redigera wikitext]

  • Baggbron är en liten by som ligger cirka 8 km utanför Skinnskatteberg.
  • Solmyra är en by som ligger på Svansjöarnas östra sida. Byn var en traditionell radby fram till utskiftningen vilket fortfarande framgår av bygatan. Modern bilväg till Solmyra bröts så sent som 1954. Solmyra är beläget 12 km norr om Kolsva.
  • Bysala är byn på Svansjöarnas västra sida.
  • Hed är beläget på en rullstensås är ett kyrkställe som existerade redan under tidig medeltid. Åsen var väg från Mälarområdet in i Bergslagen och även vandringsväg för medeltida pilgrimer som vandrade till Nidarosdomen utefter Nidarosvägarna, Heds Kyrka är den tredje kyrkan på platsen. En medeltida kyrka ersattes på 1600-talet som sedan ersattes under sent 1700-tal med dagens kyrkobyggnad.

Församlingar[redigera | redigera wikitext]

Historia[redigera | redigera wikitext]

Orten kallades Skinsäckkia bärgh (Skijnsäkiaberg) tills i början av 1600-talet då kyrkoherden Erik Pedersson ändrade namnet till dagens. Idag kallas också orten Skinnsberg i folkmun.

Skijnsäkiaberg fick sina privilegier år 1354 av kung Magnus Eriksson. Skinnskatteberg firade därför 650-årsjubileum 2004.

Skinnskattebergs bergslag (sedermera härad) som omfattade samma område som dagens kommun, räknades under medeltiden till landskapet Dalarna. I och med Axel Oxenstiernas länsreformer fördes området till Västmanlands län och har därefter kommit att betraktas också som en del av landskapet Västmanland. Länsreformen 1648 innebar även att de två södra socknarna, Hed och Gunnilbo, bildades och blev egna församlingar.

Skinnskattebergs industrihistoria börjar på järnåldern när myrmalm blev till järn. Fornlämningar efter myrmalmsutvinning återfinns på olika platser i kommunen. Ängarboön i Lillsvan har ett flertal lämningar i form av gropar som är resterna av primitiva ugnar från järnåldern. Under medeltiden anlände tyskar, med förbindelse med hansan och fjärran avsalumarknader, blev starten på en mer kommersiell drift och gruvor började brytas i Skinnskatteberg norra del. Skinnskatteberg har ett flera större bruksherrgårdar, äldre byggnader och byggnadslämningar som vittnar om järnbrukshantering. Dessa bruk anlades under 1500-talet där järnet bearbetades med hjälp av vattenkraft. Brukens storhetstid var 1800-talet då bruken hade stora skogstilgångar, full avsättning för järnvaror och brukens inflytande på respektive bruksort var i det närmaste total. Järnbrukshanteringen krävde med dåtida mått stora mängder energi och skogen runt järnbruken var ofta hårt huggen för att få fram träkol till masugnarna. Under sent 1800-tal sjunker järnbrukens konkurrenskraft när stora stålverk och järnbruk i omvärlden som Ruhrområdet förser marknaden med billigare järnvaror. Under tidigt 1900-tal står bruken på ruinens brant och under 1900-talets första decennier går flera bruk i konkurs och staten köper upp de betydande skogarna. Domänverket övertar brukens dominans i kommunen och än idag i dess nya form, Sveaskog, stora delar av kommunens skogsmark. Tidigare Domänverket drev under 1950-talet till 1990-talet en politik som syftade till rationalisering i skogsbruket med målsättningen att skapa stora skogsarealer under fokus på råvaruproduktion och hög mekaniseringsgrad av skogsskötseln, Detta ledde till att skogshemman avfolkades, åkrar planterades igen, utgårdar försvann och ökade takten i avfolkningen.

Under andra världskriget byggdes flera läger för internerade utländska soldater som flytt fångenskap eller undvikit fångenskap i de tyskockuperade grannländerna. Ett av dessa var Krampenlägret för sovjetiska fångar. Dessa utförde skogsarbete som sysselsättning. I Färna byggdes ett läger för norska flyktingar som utvecklades närmare krigsslutet till ett träningsläger för norska soldater att medverka vid övertagandet av Norge efter tyskarnas ockupation.

Politik[redigera | redigera wikitext]

Mandatfördelning i Skinnskattebergs kommun, valen 1970–2014[redigera | redigera wikitext]

Valår V S MP SD DS Skbd C FP KD M Grafisk presentation, mandat och valdeltagande TOT % Könsfördelning (M/K)
1970 2 25 7 3 2
2 25 7 3 2
39 90,5
35
1973 2 25 7 2 3
2 25 7 2 3
39 91,5
33 6
1976 2 22 4 7 1 3
2 22 4 7 3
39 89,3
30 9
1979 2 22 4 7 1 3
2 22 4 7 3
39 86,8
26 13
1982 2 24 3 6 4
2 24 3 6 4
39 88,5
25 14
1985 2 25 5 2 5
2 25 5 2 5
39 86,8
25 14
1988 2 25 1 5 2 4
2 25 5 2 4
39 81,6
22 17
1991 2 22 1 5 2 2 5
2 22 5 2 2 5
39 82,7
23 16
1994 3 23 2 4 1 2 4
3 23 2 4 2 4
39 83,3
22 17
1998 4 15 2 3 1 2 4
4 15 2 3 2 4
31 78,04
16 15
2002 4 16 1 3 2 2 3
4 16 3 2 2 3
31 74,12
15 16
2006 3 12 4 4 4 1 3
3 12 4 4 4 3
31 75,51
16 15
2010 2 12 2 1 2 10 2
2 12 2 2 10 2
31 80,89
14 17
2014 2 12 1 2 2 10 2
2 12 2 2 10 2
31 82,40
15 16
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Övrigt[redigera | redigera wikitext]

Skinnskatteberg är känd för sin väl inarbetade skogsskola, där bland annat så kallade skogsmästare har utexamineras. Den är numera en del av Sveriges lantbruksuniversitet (SLU).

Körstämman som avhålls veckan före midsommar är sedan 1982 ett populärt evenemang som lockar deltagare från hela Sverige och utlandet.

Kommunen är rik på sjöar och vattendrag. Det finns inte mindre än 244 st, vilket tar upp cirka åtta procent av kommunens totala yta.

Delar av kommunen ligger inom Malingsbo-Klotenområdet där möjligheterna för ett aktivt friluftsliv är många genom en riklig tillgång till vandringsleder, uppmärkta stigar, rastplatser och ett stort utbud av jakt och fiske.

I södra delen av kommunen ligger Svansjöarna som består av sjöarna Lillsvan och Långsvan.

Några sevärdheter[redigera | redigera wikitext]

Till de mer kuriösa sevärdheterna hörde kanske vägskylten i Uttersberg med "Riddarhyttan - Skinnskatteberg" på en och samma rad. Den var extremt lång.

Källor[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012 - 2013” (Excel). Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistikdatabasen/Variabelvaljare/?px_tableid=ssd_extern%3aAreal2012&rxid=87a2177f-7ffc-49c9-b4f1-227fd7230618. Läst 15 december 2013. 
  2. ^ [a b] ”Folkmängd i riket, län och kommuner 30 september 2014”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Kvartals--och-halvarsstatistik---Kommun-lan-och-riket/378565/. Läst 10 november 2014. 
  3. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  4. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Köpings tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]