Fagersta kommun

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Fagersta kommun
Kommun
Fagersta vapen.svg
Land  Sverige
Län Västmanlands län
Landskap Västmanland
Domsaga Västmanlands domsaga
Läge 60°0′0″N 15°49′0″Ö / 60.00000°N 15.81667°Ö / 60.00000; 15.81667Koordinater: 60°0′0″N 15°49′0″Ö / 60.00000°N 15.81667°Ö / 60.00000; 15.81667
Centralort Fagersta
Areal 310,41 km² (2013-01-01)[1]
235:e största (av 290)
 - land 269,04 km²
 - vatten 41,37 km²
Folkmängd 12 872 (2013-12-31)[2]
173:e största (av 290)
Befolkningstäthet 47,84 invånare/km²[2][1]
97:e högsta (av 290)
Kommunkod 1982
Fagersta Municipality in Västmanland County.png
Webbplats: www.fagersta.se
Befolkningstäthet beräknas enbart på landareal.

Fagersta kommun är en kommun i Västmanlands län. Centralort är Fagersta.

Fagersta kommun genomkorsas av järnvägslinjerna Bergslagspendeln (Ludvika–Västerås) och Godsstråket genom Bergslagen (Örebro-Avesta/Krylbo) samt riksvägarna 66 och 68.

Välkomstskylt med slogan vid västra infarten längs väg 68. "Fagersta - här får du Livstid"

Administrativ historik[redigera | redigera wikitext]

Kommunens område motsvarar Västanfors socken och Västervåla socken. I dessa socknar bildades vid kommunreformen 1862 landskommuner med motsvarande namn.

25 november 1927 inrättades Västanfors municipalsamhälle som upplöstes vid årsskiftet 1943/1944 då Fagersta stad bildades av Västanfors landskommun.

Vid kommunreformen 1952 uppgick Västervåla landskommun i Ramnäs landskommun som 1963 uppgick i Surahammars landskommun.

1967 överfördes delen Västervåla från Surahammars landskommun till Fagersta stad. Fagersta kommun bildades vid kommunreformen 1971 genom en ombildning av Fagersta stad.[3]

Kommunen ingick från bildandet till 1974 i Västmanlands mellersta tingsrätts domsaga, från 1974 till 2001 i Sala tingsrätts domsaga och den ingår sedan 2001 i Västmanlands tingsrätts domsaga.[4]

Kommunvapnet[redigera | redigera wikitext]

Blasonering: Sköld: styckad av silver, vari ett blått järnmärke och blått, vari en lilja av silver, och däröver en av en vågskura bildad, blå ginstam belagd med ett bevingat hjul av silver.

Den nedre delen av vapnet, alltså liljan och järnsymbolen, utgjorde vapen för Fagersta Bruks AB och skapades 1941. Bolaget försökte få vapnet fastställt av Kungl Maj:t, vilket dock inte lyckades, då vapen för enskilda företag inte kunde få kunglig fastställelse. Sedan Västanfors kommun blivit stad, med namn efter bruket, gjordes ett tillägg till företagsvapnet och den övre delen med vinghjulet som järnvägssymbol och vågskuran som symbol för Strömsholms kanal. Detta vapen fastställdes 1947. 1974 registrerades det i PRV enligt de nya reglerna för kommunala vapen.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Fagersta fram till järnåldern[redigera | redigera wikitext]

Fagerstas historia är fram till 1900-talet stark förknippad med järn- och ståltillverkning. Redan på stenåldern bodde dock människor inom den nuvarande kommunen, flera boplatser finns belagda från denna tid. Från yngre järnåldern är ett mindre gravfält känt. De välbevarade blästerugnarna i Dunshammar, 3 km söder om Ängelsberg, härrör från denna tid. Under arkeologiska utgrävningar på 1970- och 80-talet konstaterades att blästerugnarna fanns redan på 600-talet. Järnmalmen som man använde var s.k. sjömalm, och togs upp från den intilliggande sjön Åmänningen. Dunshammar är en av de äldsta platserna i Sverige för järnframställning man idag vet om.

Järnframställningen ökar under medeltiden[redigera | redigera wikitext]

Från medeltiden finns flera lämningar efter både järnmalmsbrytning och hyttor i kommunen. I Semla, vid Strömsholms kanal, fanns redan under 1300-talet flera gruvor och ett mäktigt järnbruk. Järnbruket lades ned på 1800-talet, men gruvverksamheten fortsatte fram till 1960-talet. Även de senare betydelsefulla järnbruken i bl.a. Ängelsberg och Västanfors hade anor tillbaka i medeltiden.

Fagersta bruk[redigera | redigera wikitext]

Vid Kolbäcksån anlades 1611 en stångjärnshammare på en plats där järnframställning också pågått sedan medeltiden. Hammaren blev början till Fagersta bruk, runt vilket så småningom ett samhälle växte fram. Utvecklingen gick dock relativt sakta, först under slutet av 1800-talet kom Fagerstas stora expansion i samband med industrialiseringen och utvecklingen av götstålsprocesserna. År 1873 bildades Fagersta Bruks AB (från 1971 Fagersta AB), ett modernt industriföretag, som bestod ända fram till 1970-talets stålkris, och slutligen avvecklades 1984. Dagens stålindustri sysselsätter emellertid nästan lika många som gamla Fagersta AB gjorde.

Fagersta blir stad[redigera | redigera wikitext]

I takt med att järnbruket växte uppfördes i början av 1900-talet stora områden med arbetarbostäder i brukets regi. Egnahemsrörelsen hjälpte också till att samhället växte till ytan. Den 1 januari 1944 erhöll Fagersta stadsrättigheter, och slogs då ihop med det närbelägna stations- och brukssamhället Västanfors. Fagersta centrum fick sitt nuvarande utseende under 1950- 60- och 70-talen.

Demografi[redigera | redigera wikitext]

Majoriteten (89%) av befolkningen bor i centralorten.

Befolkningsutvecklingen i Fagersta kommun 1970–2010
År Invånare
1970
  
16 963
1975
  
15 911
1980
  
15 121
1985
  
13 989
1990
  
13 756
1995
  
13 355
2000
  
12 381
2005
  
12 270
2010
  
12 443
Källa: SCB - Folkmängd efter region och tid.



Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Näringslivet i kommunen är starkt koncentrerat till centralorten, vilken fram till mitten av 1980-talet var en bruksort dominerad av en stor arbetsgivare. Efter att Fagersta AB upphörde som koncern 1984 togs dess produktion, vilken var inriktad på specialstål dock över av ett antal andra stålföretag. Dessa företag är: Seco Tools AB (hårdmetallverkstyg för skärande bearbetning – ca 1000 anställda i F.), Atlas Copco Secoroc AB (bergborrar – ca 700 anställda i F), Fagersta Stainless AB (rostfri valstråd och dragen tråd – ca 330 anställda) och Outokumpu Stainless Tubular Products AB (svetsade rostfria rör – 180 anställda i F.). Tillsammans sysselsätter idag stålindustrin ca. 25% av kommunens befolkning.

Andra större företag är AB Karl Hedin (trävaror) och AB Västanfors Industrier (stålbyggnader).

Natur[redigera | redigera wikitext]

Kommunen, som ligger i Bergslagens malmregion, har en berggrund vilken utgörs av sura vulkaniska bergarter, som utsatts för veckning och omvandling. När berggrunden bildades avsattes också järnmalmer. Det viktigaste malmstråket inom kommunen ligger nordväst om centralorten (Fagersta) och följer berggrundens sydväst–nordöstliga huvudriktning. I detta område har tidigare funnits flera gruvor. Den största var Stortäktsgruvan i Semlaområdet. Rudgruvan var Fagersta Bruks egen gruva och bröts in på 1960-talet. Vid Svartberget, norr om Hedkärra, har det tidigare brutits kalksten. Den kalkrika berggrunden återspeglas i områdets flora. Geografin präglas av smala dalgångar, som har samma riktning som järnmalmsfältet. I de lägre partierna vid Kolbäcksån och sjön Aspen finns sammanhängande stråk med sediment och öppen kulturmark. Området är i övrigt huvudsakligen beväxt med skogmorän eller myrmark.

Turism[redigera | redigera wikitext]

Besöksmålen är många i Fagersta kommun. I Ängelsberg finns bl.a. världens äldsta bevarade oljeraffinaderi (beläget på Oljeön i sjön Åmänningen) och det av Unesco förklarade världsarvet Engelsbergs bruk. Även Ängelsbergs järnvägsstation från 1900 är värt ett besök. I den östra utkanten av Ängelsberg ligger invid Ennora i skarven mellan sjöarna Åmänningen och Lilla aspen Sjöbergsgården. Den inhyste fram till och med år 1996 en sommarkoloni för barn och unga från Stor-Stockholm. Numera tjänstgör den som LSS-boende för psykiskt funktionsnedsatta. I Västanfors hembygdsgård vid Strömsholms kanal finns, förutom det vanliga beståndet av lokala almogebyggnader, Västanfors herrgård, en gammal slussvaktarstuga och Västanfors kyrka.

Bland naturupplevelser kan Bruksleden, som passerar igenom kommunen, nämnas. Leden går bl.a. förbi Fagersta kommuns högsta punkt Högbyn, som ligger 241 m över havet, det gamla järnbruket Trummelsberg och utsiktstornet vid Landsberget (kommunens näst högsta punkt, 217 m över havet). Det finns ytterligare ett antal vandringsleder och kommunen har även 3 naturreservat, Svartberget, Jonhagen och Jönsbacken.

Här listas några av kommunens viktigaste sevärdheter:

Orter i Fagersta kommun[redigera | redigera wikitext]

Politik[redigera | redigera wikitext]

Mandatfördelning i valen 1970–2010[redigera | redigera wikitext]

Valår V S MP APK SD C FP KD M Grafisk presentation, mandat och valdeltagande TOT % Könsfördelning (M/K)
1970 2 26 4 6 3
2 26 4 6 3
41 89,5
34 7
1973 3 24 7 4 3
3 24 7 4 3
41 92,2
32 9
1976 4 24 6 4 3
4 24 6 4 3
41 89,4
29 12
1979 2 24 2 5 4 4
2 24 2 5 4 4
41 88,2
27 14
1982 3 24 2 4 2 6
3 24 2 4 2 6
41 88,6
27 14
1985 4 21 3 3 4 6
4 21 3 3 4 6
41 87,2
31 10
1988 5 21 3 3 4 5
5 21 3 3 4 5
41 83,6
32 9
1991 5 20 2 3 3 2 6
5 20 2 3 3 2 6
41 83,1
27 14
1994 9 21 1 2 2 1 5
9 21 2 2 5
41 82,8
21 20
1998 16 11 1 1 1 5
16 11 5
35 77,07
21 14
2002 19 10 1 1 1 3
19 10 3
35 75,61
19 16
2006 21 8 1 1 1 3
21 8 3
35 76,15
19 16
2010 20 8 2 1 1 3
20 8 2 3
35 78,66
20 15
Data hämtat från Statistiska centralbyrån och Valmyndigheten.

Kända personer med anknytning till Fagersta kommun[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] ”Land- och vattenareal per den 1 januari efter region och arealtyp. År 2012 - 2013” (Excel). Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistikdatabasen/Variabelvaljare/?px_tableid=ssd_extern%3aAreal2012&rxid=87a2177f-7ffc-49c9-b4f1-227fd7230618. Läst 15 december 2013. 
  2. ^ [a b] ”Folkmängd i riket, län och kommuner 31 december 2013”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/sv_/Hitta-statistik/Statistik-efter-amne/Befolkning/Befolkningens-sammansattning/Befolkningsstatistik/25788/25795/Kvartals--och-halvarsstatistik---Kommun-lan-och-riket/370242/. Läst 19 februari 2014. 
  3. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  4. ^ Elsa Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Sala tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)

Se även[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]