Skrattmås
| Skrattmås Status i världen: Livskraftig (lc)[1] | |
_(2).jpg) Adult skrattmås i häckningsdräkt. | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Fåglar Aves |
| Ordning | Vadarfåglar Charadriiformes |
| Underordning | Lari |
| Familj | Måsfåglar Laridae |
| Släkte | Chroicocephalus se text |
| Art | Skrattmås C. ridibundus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Chroicocephalus ridibundus | |
| Auktor | Linné, 1766 |
| Utbredning | |
 | |
| Synonymer | |
| |
 Skrattmås, inne på sitt andra levnadsår, som anlägger sin första sommardräkt. | |
Skrattmås (Chroicocephalus ridibundus) är en fågel som tillhör familjen måsfåglar.[2]
Utseende och läte
Skrattmåsen är 35–39 cm lång, har ett vingspann på 86–99 cm, väger ungefär 250 gram och könen uppvisar en ringa grad av könsdimorfism. Arten har två åldersklasser. Den adulta skrattmåsen i sommardräkt har mörkt huvud med röd näbb. Nacke, bröst, buk och undergump är vit, manteln är ljusgrå och stjärten och övergump är helvit. Framkanten på ovansidan vingen är vit från vingknogen och ner till handpennespetsarna vilka är svarta. Handpennorna på undersidan av vingen är mörkt grå eller svarta förutom den yttersta handpennan som är ljus.[3]
Till vintern har skrattmåsen ruggat de mörka fjädrarna på huvudet och den har bara ett mörkt suddigt vertikalt band ovanför ögat och en svart prick bakom ögat. Näbben är ljusare röd vid näbbroten och spetsen är svart.[3]
Som juvenil har skrattmåsen gulorange ben, ett svart stjärtband som kontrasterar den vita övergumpen och mycket ockratoner insprängt i den annars ljusgrå manteln. Huvudet är fläckat i vitt och ockra och den har en kil av mörkare rödbrunt från nacken och ner på ryggen. Den har gul näbb med svart spets. Spetsarna på både arm- och handpennor är svarta.[3]
En skrattmås i första vinterdräkt har kvar sina juvenila stjärt- och vingpennor men de mesta av de ockrafärgade tonerna har försvunnit ur dräkten. Huvudteckningen är som hos en adult fågel om vintern men den har gulskära ben. I första sommardräkt har den fortfarande kvar de nu slitna stjärt- och vingpennorna och den har svart huvud men med inslag av vitt.[3]
Skrattmåsens är en högljudd fågel, speciellt när den är på plats i sina häckningskolonier. Dess läte är ett skränigt "krii-arr".[3]
Systematik
Tidigare placerades merparten av trutar och måsar i släktet Larus men Sangster et al. (2007) konstaterat att släktet inte var monofyletiskt varför det numera ofta delas upp i en rad släkten.[4][2] De två DNA-studierna Crochet et al. (2000) och Pons et al. (2005) visade att långnäbbad mås, trädmås och skrattmås utgör en klad som inte är en systergrupp till övriga arter inom släktet Larus. Detta nya släkte tilldelades namnet Chroicocephalus.[2]
Utbredning
Skrattmås häckar i stora delar av Skandinavien, inte i fjälltrakterna men dock på Island, i Storbritannien och i norra delarna av Europa ner till Kaspiska havet och i hela Asien mellan norra polcirkeln och femtionde bredgraden ända bort till Berings hav. Skrattmåsen häckar även på Grönlands sydspets och i Kanadas allra västligaste delar.
Många av de skrattmåsar som häckar norrut är flyttfåglar men i varmare trakter, kring kusterna i Skandinavien, Storbritannien och främst Västeuropa stannar den ofta på samma plats året om. Deras främsta övervintringlokaler är (från öst till väst) kusterna vid Japanska havet, Östkinesiska havet, västra delarna av Sydkinesiska havet, de norra delarna av Bengaliska viken och de norra och västra delarna av Arabiska havet. Kring Medelhavet och Svarta havet. Afrikas nordvästra kust, Biscayabukten, runt hela Storbritannien och i Nordsjön. Kanadas Skrattmåsar övervintrar kring Saint Lawrenceviken.
Skrattmåsen har invandrat till Skandinavien under de senaste trehundra åren. I början av 1700-talet häckade inte skrattmåsen alls i Sverige. I Sven Nilssons Foglarna från 1858 står det att den bara häckar i södra Sverige och högst sällan i Norge. Vid Hornborgasjön häckade den första gången 1895.[källa behövs]
Ekologi
Vissa skrattmåsar får sin häckningsdräkt redan i februari, men mer vanligt är att den anläggs under mars månad och att häckningen påbörjas med bobygge i april. Äggen ruvas under maj månad och i juni matas ungar. Strax efter att ungarna blivit flygga flyttar skrattmåsen mot sydväst. Skrattmåsen häckar i kolonier i sjöar, kärr och i anslutning till kusten. På sommaren ser man dem ofta på ängar och de flockas kring traktorer som plöjer upp en åker.
Man ska undvika att störa, eller över huvud taget gå i land, på en ö där det häckar skrattmåsar då de kan försvara sina bon mycket aggressivt.
Skrattmåsen och människan
_-Ystad-2016.jpg)
Status och hot
Skrattmåsens utbredningsområde är mycket stort och dess globala population är stor. Artens utvecklingstrend är okänd men trots detta bedöms den inte som hotad utan IUCN kategoriserar den som livskraftig (LC).[1]
Status i Norden
I Norden är idag skrattmås tillsammans med fiskmås och gråtrut de vanligaste arterna inom denna familj. Men populationen i Norden är en så kallad randpopulation, det vill säga att den lever på gränsen av sin utbredning och populationstätheten och dess utbredning fluktuerar med tid. Sedan 1700-talet, då arten saknades som häckfågel i Sverige, har den stadigt ökat, fram till 1980-talet då den började minska. Orsaken till minskningen är inte fullt utredd.
I Skåne har antalet skrattmåsar minskat med 85 procent sedan mitten av 1970-talet.[5] I februari 2013 uppgick det skånska beståndet till cirka 3000 par.[5] Enligt Skånes Ornitologiska Förening har beståndet det senaste decenniet mer än halverats.[5] I Ystad med nära omnejd från Lilleskog till Nybrostrand, finns cirka 500-600 stationära individer.[källa behövs]
Namn
Trots att skrattmåsen verkligen inte har ett skrattande läte så heter den även "skrattande" i sitt vetenskapliga namn, det vill säga ridibundus. Detta namn lånade Linné från Ornithologia, skriven av Mathurin Jacques Brisson 1760. I den beskriver Brisson sotvingad mås (Larus atricilla) och skrattmås som olika underarter av samma art. Brisson kallar dem Gavis ridibunda. Den sotvingade måsen, som heter "laughing gull" på engelska, har till skillnad från skrattmåsen verkligen ett skrattande läte. Eftersom Linné inte kände till skrattmåsen särskilt väl – den häckade inte i Sverige på 1700-talet – så förlitade han sig på Brisson och gav den så att säga fel namn.
Skrattmåsens läte kee-harr har dock givit den dess namn i Richard Adams roman Den långa flykten.
Noter
- ^ [a b] BirdLife International 2012 Larus ridibundus. Från: IUCN 2015. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2015.4 www.iucnredlist.org. Läst 24 januari 2016.
- ^ [a b c] Clements, J. F., T. S. Schulenberg, M. J. Iliff, D. Roberson, T. A. Fredericks, B. L. Sullivan, and C. L. Wood (2016) The eBird/Clements checklist of birds of the world: Version 2016 http://www.birds.cornell.edu/clementschecklist/download, läst 2016-08-11
- ^ [a b c d e] Svensson, Lars; Peter J. Grant, Killian Mullarney, Dan Zetterström (2009). Fågelguiden: Europas och Medelhavsområdets fåglar i fält (andra upplagan). Stockholm: Bonnier Fakta. ISBN 978-91-7424-039-9
- ^ G. Sangster, M. Collinson, A. Knox, D. Parker & L. Svensson (2007) Taxonomic recomendations for British birds: Fourth report. Ibis, nr.149, sid:853-857, september 2007
- ^ [a b c] Skrattmåsen lämnar skåne Artikel i Sydsvenska Dagbladet 2013-01-13
Externa länkar
- Artportalen: Dagens fynd – senaste observationerna – bilder
- Dansk ornitologisk forening
Wikimedia Commons har media som rör skrattmås.
