The Offspring

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om bandet The Offspring. För musikalbumet med samma namn, se The Offspring (musikalbum).
The Offspring
Offspringlive.jpg
The Offspring under en konsert i Brasilien den 15 november 2008.
Pseudonym(er) Manic Subsidal (1984–1986), Offspring
Bakgrund Huntington Beach, Kalifornien, USA
Genre(r) Punkrock, poppunk, alternativ rock[1]
(se även)
År som aktiva 1984–idag
Skivbolag Columbia, Epitaph, Nitro, Nemesis, Black Label
Artistsamarbeten Redman
Relaterade artister Face to Face, Saves the Day, Steady Ground, Angels & Airwaves, Moth, Hot Mess
Webbplats www.offspring.com
Medlemmar
Dexter Holland
Noodles
Greg K.
Pete Parada
Tidigare medlemmar
Doug Thompson
Jim Benton
James Lilja
Ron Welty
Atom Willard
Logotyp
TheOffspringLogo.png

The Offspring är ett amerikanskt punkrockband från Huntington Beach, Kalifornien, grundat 1984.[2] Bandet består av sångaren Dexter Holland, gitarristen Noodles, basisten Greg K. och trumslagaren Pete Parada. The Offspring, tillsammans med Green Day, NOFX och Rancid[3], sägs tillhöra de band som återupplivade punkrocken i mitten av 1990-talet, i vad som kallas för punk revival.[4] Bandet har sålt över 40 miljoner album världen över.[5]

Ett kännetecken för The Offspring är att de gärna använder sig av ord såsom "whoa", "hey" och "yeah" i refrängerna till sina låtar och ett annat av bandets kännetecken är att den första låten på deras album ofta är en kortare låt som ibland fungerar som en sorts introduktion till själva albumet. The Offspring använder sig gärna av element från Mellanösternmusik i sina låtar och de har även hämtat viss inspiration från surfkulturen.

The Offsprings genombrott kom med deras tredje studioalbum, Smash, som är det bäst säljande albumet som har släppts från ett självständigt skivbolag någonsin. Hitlåtarna "Come Out and Play (Keep 'Em Separated)" och "Self Esteem" blev väldigt populära i mitten av 1990-talet. De tre nästkommande albumen, Ixnay on the Hombre, Americana och Conspiracy of One, sålde också bra med följden av att alla tre albumen senare har uppnått platinastatus. Americana från 1998 blev bandets största succé hittills och singlarna "Pretty Fly (for a White Guy)", "Why Don't You Get a Job?" och "The Kids Aren't Alright" blev kända världen över. Bandets senaste studioalbum, Days Go By, släpptes i juni 2012.

Historia[redigera | redigera wikitext]

Manic Subsidal och början på The Offspring (1983–1990)[redigera | redigera wikitext]

Dexter Holland (höger) och Greg K. (vänster), grundarna av Manic Subsidal och senare även The Offspring.

The Offspring började som ett garageband 1983 i staden Cypress i Orange County, Kalifornien[6] när Dexter Holland och Greg K. började jamma ihop. De tog senare in James Lilja, tidigare medlem i Clowns of Death[7], i bandet och de valde att döpa sig till Manic Subsidal. Beslutet att skapa ett band från första början kom till sedan Holland och Greg K. inte hade blivit insläppta på en Social Distortion-konsert i Irvine någon gång under antingen 1983[8] eller 1984.[9][10] Kort därefter gick även Doug Thompson med i Manic Subsidal som bandets sångare och Holland gick över från att ha varit trumslagare till att bli gitarrist.[6] Bandet släppte även sin enda studioinspelade låt, "Hopeless", under detta år.[11] Under 1985 ersatte Jim Benton, en vän till Thompson, Lilja på trummor och Noodles (tidigare medlem i banden The Squids[12] och Clowns of Death[13]) gick med i Manic Subsidal, främst då han kunde köpa ut alkohol åt de ännu minderåriga Holland och Greg K.[8][10] Thompson blev under detta år tvingad ur bandet och Holland tog istället över rollen som sångare. Året därpå slutade Benton självmant från Manic Subsidal och Lilja ersatte istället honom som bandets trumslagare. Bandet bestämde sig även detta år för att byta namn från Manic Subsidal till The Offspring[10], vilket skedde spontant under en intervju hos Media Blitz när bandet fick frågan vad de kallade sig själva för.[14] Det var under detta år som The Offspring började göra lokala spelningar på bland annat punkrockklubben 924 Gilman Street i Berkeley, Kalifornien.[15]

The Offspring medverkade nu på ett antal olika demokassetter, bland annat Purely Man's Loss[16] och Subject to Blackout[17], och de spelade även själva in en obetitlad demokassett 1986.[18] Samma år släppte bandet även sin första singel, med namnet "I'll Be Waiting"/"Blackball". Singeln släpptes i 1 000 exemplar[10] som en 7"-singel[8] där The Offspring själva hade limmat ihop konvolutet.[13] Året därpå valde Lilja att hoppa av bandet eftersom han istället ville fokusera på sina studier och ny trumslagare blev istället Ron Welty[10], som gick med i bandet i juli 1987.[19] The Offspring spelade under 1988 in en demokassett, med namnet Tehran, som senare skulle ligga till grund för deras debutalbum. Två av låtarna från denna demokassett ("Jennifer Lost the War" och "Out on Patrol") släpptes 1991 på en bootleg-EP med namnet They Were Born to Kill. Bandets självbetitlade debutalbum släpptes i LP-format den 15 juni 1989 via skivbolaget Nemesis Records i en upplaga på 5 000 exemplar.[20] Nemesis Records ville inte lansera albumet i en CD-version då de ansåg att det inte fanns tillräckligt med intresse för detta.[13] För att marknadsföra albumet gav sig bandet ut på en sex veckor lång USA-turné, men under en protestkonsert mot kärnvapen i Hollywood, Kalifornien blev Noodles knivhuggen i axeln av en skinnskalle.[8][19]

Ignition och genombrottet med Smash (1991–1995)[redigera | redigera wikitext]

Noodles (höger) gick med i bandet 1985, främst eftersom han kunde köpa ut alkohol åt de då minderåriga Holland (vänster) och Greg K.

1991 valde The Offspring att ännu en gång samarbeta med Thom Wilson, som tidigare varit producent för deras debutalbum. I februari 1991 spelade bandet in EP:n Baghdad tillsammans med Wilson och EP:n släpptes senare samma år i en upplaga på 3 000 exemplar.[20] Med hjälp av denna EP kunde nu bandet börja arbeta med skivbolaget Epitaph Records, vilket är ett skivbolag som grundades av Bad Religions gitarrist Brett Gurewitz. Gurewitz hade tidigare känt att The Offspring inte riktigt var den typ av band han ville samarbeta med, men efter att Baghdad släpptes gick han med på att ge bandet en chans.[21] The Offspring spelade detta år även in låten "Take It Like a Man" till ett samlingsalbum med namnet The Big One som gavs ut av Flipside Magazine.[10]

Året därpå släppte The Offspring sitt andra studioalbum, Ignition, som sålde bättre än förväntat och försäljningssiffrorna har uppgått till över en miljon sålda exemplar.[10] Enligt bandet tog det dock cirka ett år sedan albumet hade släppts innan försäljningen började gå riktigt bra för Ignition.[13] Den enda singeln som släpptes från detta album var radiosingeln "Kick Him When He's Down" som släpptes först 1995 och då enbart i Europa. Under 1993 och början på 1994 turnerade The Offspring tillsammans med band såsom Lunachicks, Pennywise och NOFX.[10] Denna tid beskrev The Offspring själva som en "inkubationsperiod" där de turnerade mycket och enbart hade musiken som en sidosyssla.[13]

Under våren 1994 släpptes The Offsprings genombrottsalbum Smash.[8] Smash är det bäst säljande albumet från ett självständigt skivbolag någonsin[2][10] och albumet har sålts i mer än elva miljoner exemplar världen över.[10][22][23] Smash har sålt 6x platina i både USA[24] och Kanada[25] och hamnat på plats 4 på den amerikanska Billboard 200-listan för 1994.[10][26] Från albumet släpptes bland annat singlarna "Come Out and Play (Keep 'Em Separated)" och "Self Esteem" som rönte stora framgångar för bandet.[8] Det var bland annat tack vare detta album som The Offspring räknas till punk revival, tillsammans med band såsom Green Day, Rancid och NOFX.[3][4]

1995 medverkade The Offspring på soundtracket till filmen Batman Forever[27] med låten "Smash It Up", något de ryktas om att de krävde $250 000 för att göra.[28] Holland och Greg K. startade även detta år ett eget skivbolag under namnet Nitro Records,[8][29] där en av deras första lanseringar var The Offsprings debutalbum i CD-format. Till sitt skivbolag lockade de sedan band såsom The Vandals, AFI, Guttermouth[10] och True Sounds of Liberty.[30] Kort därefter tog Holland över allt ansvar för skivbolaget innan det i juli 2013 meddelades att han hade sålt skivbolaget till The Bicycle Music Company.[31]

Ixnay on the Hombre och Americana (1996–1999)[redigera | redigera wikitext]

I november 1998 släpptes en av The Offsprings mest kända singlar, "Pretty Fly (for a White Guy)".

Efter att Smash hade släppts kunde bandet inte komma till en överenskommelse med Epitaph Records utan de valde att 1996 flytta över till Columbia Records istället;[9] en flytt som tog 6–8 månader.[13] Noodles har sagt att han gärna hade fortsatt att samarbeta med Epitaph Records, men på grund av att Gurewitz hade personliga problem och planerade att sälja skivbolaget kände The Offspring att det var dags att byta skivbolag.[23] The Offspring fick utstå kritik för valet att byta skivbolag[32] och vissa fans kände det som att de "sålde sig"[13] även om kontraktet med Columbia Records i själva verket var mindre ekonomiskt lönsamt[33] och gav bandet mer konstnärlig frihet än det kontrakt de tidigare haft med Epitaph Records.[34] Under samma tidsperiod avskedade bandet sin producent Thom Wilson, som öppet hade kritiserat bandet när de spelade in Smash eftersom han kände att de var på väg ifrån punkgenren med sina nya låtar.[35]

1996 påbörjades även inspelningarna av bandets fjärde album, Ixnay on the Hombre, som senare släpptes i februari 1997. Låtarna till albumet hade skrivits under tiden som bandet turnerade med Smash[13] och Ixnay on the Hombre innehåller några av bandets tidigaste influenser av poppunk.[33] Albumet blev inte en lika stor succé som föregångaren Smash, men det lyckas ändå sälja tre miljoner exemplar världen över.[9] Holland har senare sagt att albumet inte fick samma genomslagskraft som Smash på grund av att det sågs som ett kommersiellt experiment medan fansen förväntade sig något han benämner Smash: Part 2;[36] vilket var något The Offspring var fast beslutna att inte spela in.[13] Musikvideon till singeln "I Choose" regisserades av Holland själv,[37][38] vilket var hans regidebut.

1998 släppte The Offspring sitt femte album, Americana, som blev bandet hittills största framgång med över elva miljoner sålda exemplar[9] och som har sålt platina i över tio länder, däribland Sverige[39], USA[24] och Storbritannien[40]. Från albumet släpptes singlarna "Pretty Fly (for a White Guy)", "Why Don't You Get a Job?" och "The Kids Aren't Alright" samt singeln "She's Got Issues" (vars musikvideo innehåller ett av det första framträdandena av skådespelerskan Zooey Deschanel[41]). Under denna tid laddades "Pretty Fly (for a White Guy)" ned olagligt över tjugotvå miljoner gånger under tio veckors tid, vilket gjorde att låten hamnade på plats ett på tidskriften Rolling Stones lista "Top Pirated Internet Songs Chart".[9][10] Singeln "Why Don't You Get a Job?" blev en stor succé i många länder mestadels på grund av dess glada och uppiggande tempo som påminner om The Beatles "Ob-La-Di, Ob-La-Da"[42] och det var på grund av likheterna låtarna emellan som det ryktades om en stämning, något som dock aldrig blev av.[43] Just att dessa låtar har väldigt liknande tempo och uppbyggnad har uppmärksammats bland medier och Rolling Stone placerade låten på plats tre över de tjugo mest plagierade låtarna någonsin.[44]

1999 medverkade The Offspring i filmen Idle Hands där de uppträdde med låtarna "Beheaded" (som de gjorde en nyinspelning av kallad "Beheaded '99") och Ramones-låten "I Wanna Be Sedated".[27] Bandet uppträdde senare på festivalen Woodstock 1999 som blev ökänt för massmedias rapportering om våldsfall, pyromani och våldtäkter.[45] The Offspring medverkade även under MTV Europe Music Awards i Dublin, Irland detta år där de vann i kategorin Best Rock Artist.[46]

Conspiracy of One och Splinter (2000–2004)[redigera | redigera wikitext]

The Offspring under en impromptukonsert den 9 september 2001.

I juni 2000 släppte The Offspring låten "Totalimmortal" (en cover på låten med samma namn av bandet AFI) på soundtracket till filmen Mina jag & Irene.[27] Mindre än ett halvår senare släppte bandet sitt sjätte studialbum, vid namn Conspiracy of One. Conspiracy of One blev inte en lika stor succé som det föregående albumet Americana, men har ändå sålt platina i bland annat USA[24], Australien[47] och Kanada.[25] Innan Conspiracy of One släpptes fastställde bandet att de var för fildelning med argumentet att det inte skadar försäljningssiffrorna. Därför planerade The Offspring, som ett av de första banden någonsin[13], att släppa albumet direkt från sin hemsida en månad tidigare än väntat, men Sony Music (moderbolaget till Columbia Records) hotade då med en stämning och bandet bestämde sig istället för att lansera albumet i affärerna som vanligt.[48] Dock ingick det i uppgörelsen med Sony Music att bandet fick rättigheterna att släppa sin första singel från albumet, "Original Prankster", gratis via sin hemsida vilket de också gjorde[9]. Året därpå släppte The Offspring singlarna "Million Miles Away" och "Defy You", där den senare kom med på soundtracket till filmen Orange County.[27] Detta skulle även visa sig vara den sista låten som trumslagaren Ron Welty var med och spelade in med bandet eftersom han senare lämnade bandet i mars 2003[49] för att istället fokusera mer på sitt andra band Steady Ground.

The Offspring började nu att leta efter en ny trumslagare samtidigt som de skulle börja spela in sitt sjunde studioalbum Splinter. På albumet medverkade den tillfällige trumslagaren Josh Freese medan en mer permanent trumslagare, vid namn Atom Willard, gick med i bandet i oktober 2003.[50] Holland och Noodles har sagt att de valde att ta längre tid på sig att producera detta album än tidigare album eftersom de ville komma med nytt och annorlunda material och inte släppa albumet bara för att.[13] Den 1 april 2003 meddelade bandet att namnet på deras sjunde studioalbum skulle vara Chinese Democrazy (You Snooze, You Lose), vilket var en parodi på Guns N' Roses då osläppta album Chinese Democracy som sångaren Axl Rose vid tillfället hade jobbat med i nästan tio år.[51] Detta visade sig dock vara ett aprilskämt och Holland kommenterade skämtet med följande meningar: "Vi kände att vi var tvungna att göra det. Idén att stjäla ett albumnamn från någon som hade arbetat så länge med ett album var väldigt rolig för oss. 'You snooze, you lose'. Axl [Rose] härmade mina flätor så jag stal hans albumnamn."[10][en 1]

Under 2004 turnerade bandet en hel del med Splinter, men Holland avslöjade i en intervju att han redan hade börjat skriva låtar till ett nytt album och även att The Offspring tänkte släppa ett Greatest hits-album under det kommande året.[52] Förutom detta flög Holland själv sitt flygplan jorden runt under en tio dagars period i november samma år. Han sade att det gav honom tid att komma på nytt låtmaterial och att han färdigställde fem helt nya låtar under sin resa.[53]

Greatest Hits och Rise and Fall, Rage and Grace (2005–2009)[redigera | redigera wikitext]

Holland och Atom Willard under en konsert på Rock in IdRho i Milano, Italien den 3 september 2005.

I juni 2005 släppte The Offspring ett samlingsalbum med titeln Greatest Hits.[54] Albumet innehöll låtar från Smash (1994) fram till Splinter (2003), men utöver dessa fanns det även två nya låtar: "Can't Repeat" och en cover på en The Police-låt vid namn "Next to You" (den senare är en gömd låt på albumet). Knappt en månad senare släppte The Offspring ett videoalbum med namnet Complete Music Video Collection som innehöll alla bandets musikvideor från 1994 till 2005 plus några av bandets konsertframträdanden samt en intervju med Guy Cohen (wiggern från musikvideorna till singlarna "Pretty Fly (for a White Guy)" och "Why Don't You Get a Job?").[55] Detta år uppträdde The Offspring för första gången på Warped Tour och de var även med på en välgörenhetskonsert för den legendariska rockklubben CBGB.[9] Slutligen spelade The Offspring in låten "Mission from God" för albumet Punk-O-Rama Vol. 10.[56] "Mission from God" var en låt som tidigare skulle ha varit med på Ignition, men som valdes bort.[57]

I november 2006 återvände The Offspring till studion för att påbörja inspelningen av sitt åttonde studioalbum, Rise and Fall, Rage and Grace. I juli 2007 meddelades det att Willard hade slutat som trumslagare i The Offspring, för att istället fokusera på bandet Angels & Airwaves, och ersättaren till honom blev Pete Parada. På Rise and Fall, Rage and Grace är det dock ännu en gång Josh Freese som spelar trummorna, precis som på Splinter.[58] I augusti samma år uppträdde bandet på Summer Sonic Festival i Japan och de spelade då låten "Hammerhead" för första gången.[10]

I juni 2008 släpptes Rise and Fall, Rage and Grace fast redan månaden innan hade den första singeln, "Hammerhead", släppts i form av digital nedladdning från bandets hemsida. Den andra singeln som bandet släppte, "You're Gonna Go Far, Kid", blev en stor succé och tillbringade bland annat elva veckor på förstaplatsen på den nordamerikanska listan Alternative Songs.[9][10] Detta gjorde singeln till en av de mest framgångsrika singlarna bandet någonsin har släppt. Samma dag som Rise and Fall, Rage and Grace lanserades i USA valde även skivbolaget Epitaph Records att släppa remasterutgåvor av två av The Offsprings äldre album, nämligen Ignition och Smash.[59] Holland har sagt i en intervju att han inte hann med att godkänna dessa utgåvor innan de släpptes och att han var orolig över att albumens essens skulle försvinna i remasterprocessen.[60] Under denna tid var det även konstaterat att intervjuer med Holland samt vissa av The Offsprings låtar skulle komma att vara med i en punkrockfilm vid namn One Nine Nine Four. Dokumentärfilmen skulle ha släppts först den 30 maj 2008 och sedan den 12 juni 2009 i USA, men detta datum blev framflyttat och filmen släpptes inte förrän den 9 oktober 2009.[61] Andra band som medverkade i One Nine Nine Four var bland annat Green Day, blink-182, Rancid och NOFX.[62]

Happy Hour! och Days Go By (2010–idag)[redigera | redigera wikitext]

I augusti 2010 släppte The Offspring samlingsalbumet Happy Hour!. Albumet, som enbart släpptes i Japan, var en hyllning till att det var femton år sedan bandet höll sin första konsert där.[63] Liksom det tidigare samlingsalbumet Greatest Hits innehöll Happy Hour! främst låtar från Smash fram till Splinter, med undantag från låten "Hey Joe" som först släpptes på EP:n Baghdad.

Under denna tid hade bandet också påbörjat arbetet med sitt nionde studioalbum, Days Go By. Under sommaren 2009 sade Noodles i intervjuer att inga låtar var färdigställda än, men att bandet hade några demoversioner och att de blickade bakåt på låtar som lämnats ute från tidigare album för att se om dessa kunde spelas in på nytt.[64][65] När albumet senare var färdigproducerat var de enda två låtarna som inte var helt nyskrivna "All I Have Left Is You" och "Dirty Magic".[66] Bandet spelade för första gången den nya låten "You Will Find a Way" under en konsert i Las Vegas, Nevada den 18 juni 2010, där denna låt senare visade sig vara en tidig version av det som skulle bli "Days Go By" på albumet med samma namn.[67] Holland meddelade den 25 mars 2012 att albumet var färdiginspelat[68] och det släpptes i juni samma år.[69] I maj och juni 2012 uppträdde bandet under speciella konserter där de spelade alla låtar från Ignition. Detta gjordes för att uppmärksamma att det var 20 år sedan albumet först lanserades.[70]

I december 2012 sade Noodles att The Offspring skulle påbörja arbetet med ett nytt album när de hade turnerat klart med Days Go By. Han öppnade även upp möjligheten för ett sorts jubileum under 2014, då deras debutalbum firade 25 år och Smash firade 20 år;[71] Epitaph Records släppte 2014 en 20th Anniversary Edition av Smash.[72] The Offspring avslutade sitt samarbete med Columbia Records under denna tid eftersom de hade uppfyllt alla legala krav som fanns med i deras kontrakt.[73] Det finns även planer på att släppa ett livealbum, inspelat på nationalstadion i Warszawa under Orange Warsaw Festival i maj 2013.[74]

Musikstilar och influenser[redigera | redigera wikitext]

The Offspring brukar främst klassas som ett punkrockband, men de har även ansetts tillhöra genrerna punk revival[4], poppunk, alternativ rock, postgrunge, indierock,[1] melodisk hardcore[29], skatepunk[15] och ska-punk.[75] Holland och Noodles har själva sagt att de spelar den musik de vill utan att bry sig om vilken musikgenre det faller inom. De sade även att de nödvändigtvis inte ser The Offspring som ett punkrockband, men att de dock har blivit influerade av denna musikgenre.[76] Kännetecken för The Offspring är att de gärna använder sig av ord såsom "whoa", "hey" och "yeah" i refrängerna till sina låtar,[77] något som bandet NOFX gör narr av i sin låt "Whoa on the Whoas" på deras EP Surfer från 2001.[78] Ett annat av bandets kännetecken är att den första låten på deras album ofta är en kortare låt som ibland fungerar som en sorts introduktion till själva albumet. Detta gäller för låtarna "Time to Relax" från Smash, "Disclaimer" från Ixnay on the Hombre, "Welcome" från Americana, "Intro" från Conspiracy of One och "Neocon" från Splinter. The Offspring använder sig gärna av element från Mellanösternmusik,[79] vilket kan höras i bland annat låtarna "Come Out and Play (Keep 'Em Separated)" och "Smash" från Smash samt "Pay the Man" från Americana, och de har även hämtat vissa element från surfkulturen.[32][80] Bandet brukar vanligtvis ha med åtminstone en låt på varje album som faller inom musikgenren ska.[77][81]

The Offspring säger sig vara influerade av bland annat Sex Pistols, Ramones, The Clash, Dead Kennedys, True Sounds of Liberty, Adolescents,[13] Dick Dale, The Ventures,[80] Social Distortion[42], Agent Orange, Angry Samoans, Bad Brains, Bad Religion, Black Flag, Channel 3, Circle Jerks, D.I., Descendents, Iron Maiden, Jane's Addiction, Bob Marley and The Wailers, Metallica, Minor Threat, Nirvana, Sham 69, Thelonious Monster, The Vandals och Youth Brigade.[14][80] Holland har även blivit influerad av Neil Diamonds[12] och The Damneds[82] musik och Noodles har sagt sig uppskatta A-Teens[12], Babes from Toyland, Operation Ivy, Sewer Trout,[14] The Who, The Dickies, Squirrel Nut Zippers, jazzmusik från 1920- och 1930-talen[23], soundtracket till filmen Peter och vargen från 1946[83] samt Red Hot Chili Peppers album Californication.[12]

Medlemmar[redigera | redigera wikitext]

Nuvarande medlemmar
Tidigare medlemmar
  • Doug Thompson - sång (1984–1985)
  • James Lilja - trummor, slagverk och bakgrundssång (1984–1985, 1986–1987)
  • Jim Benton - trummor och slagverk (1985–1986)
  • Ron Welty - trummor (1987–2003)
  • Atom Willard - trummor (2003–2007)
Turnémedlemmar
  • Chris "X-13" Higgins - gitarr, slagverk, keyboard och bakgrundssång (1993–2005)
  • Ronnie King - slagverk, keyboard, elektroniska musikinstrument (2003–2004)
  • Warren Fitzgerald - gitarr och bakgrundssång (2008)
  • Andrew Freeman - gitarr och bakgrundssång (2008)
  • Scott Shiflett - elbas och bakgrundssång (2008)
  • Todd Morse - gitarr och bakgrundssång (2009–idag)
Övriga medlemmar
  • Josh Freese - trummor och slagverk på Splinter (2003), Rise and Fall, Rage and Grace (2008) samt Days Go By (2012)
Tidslinje sedan grundandet

Diskografi[redigera | redigera wikitext]

Studioalbum
Samlingsalbum
EP:er
Videoalbum
Singlar

Utmärkelser[redigera | redigera wikitext]

År Verk Tävling Kategori Resultat
1999 "Pretty Fly (for a White Guy)" Kerrang! Awards Best Video[84] Vinst
MTV Europe Music Awards Best Rock Artist[46]
Best Group[85] Nominering
Americana Best Album[85]
"Pretty Fly (for a White Guy)" MTV Video Music Awards Best Rock Video[86]
2000 Americana Juno Awards Best Selling Album (Foreign or Domestic)[87]
2001 Conspiracy of One OC Music Awards Best Album Vinst
"Original Prankster" Best Song
Best Punk
Best World
Best Live Band
Best Alternative Nominering
2002 Kerrang! Awards Classic Songwriter[88] Vinst
2004 "Hit That" Best Video[89] Nominering
OC Music Awards Best Song Vinst
3D Awards Music Video Visual Effects[90]
Splinter California Music Awards Outstanding Alternative Album[91]
OC Music Awards Best Album Nominering
Best Alternative
2009 Rise and Fall, Rage and Grace California Music Awards Outstanding Alternative Album Vinst
OC Music Awards Best Album[92] Nominering
"Hammerhead" Best Song[92]
2013 Best Punk[93] Vinst
2014 Impact Award[94][95]
"—" betecknar att det inte var något verk som nominerades.

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Erlewine, Stephen Thomas. ”The Offspring: Biography” (på engelska). Allmusic.com. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2012. http://web.archive.org/web/20121020063638/http://www.allmusic.com/artist/the-offspring-mn0000472925. Läst 16 februari 2012. 
  2. ^ [a b] ”The Offspring” (på engelska). Punknews.org. Arkiverad från originalet den 26 maj 2011. http://web.archive.org/web/20110526103645/http://www.punknews.org/bands/theoffspring. Läst 20 februari 2012. 
  3. ^ [a b] DeRogatis 2003, s. 357
  4. ^ [a b c] ”Explore: Punk Revival” (på engelska). Allmusic.com. http://www.allmusic.com/explore/style/punk-revival-d2770l. Läst 20 februari 2012. 
  5. ^ Aberback, Brian (17 september 2012). ”The Offspring to perform in New York” (på engelska). Northjersey.com. Arkiverad från originalet den 29 september 2013. http://web.archive.org/web/20130929035546/http://www.northjersey.com/arts_entertainment/music/169993756_The_Offspring_to_perform_in_New_York.html?page=all. Läst 6 mars 2014. 
  6. ^ [a b] Offspring, The (15 oktober 2007). ”The Offspring - Garage Days” (på engelska). Youtube.com. Arkiverad från originalet den 20 april 2008. http://web.archive.org/web/20080420035634/http://www.youtube.com/watch?v=pPndbyp-KyQ&feature=user. Läst 17 februari 2012. 
  7. ^ ”The Offspring: Biografía completa” (på spanska). MTV. Arkiverad från originalet den 12 januari 2014. http://web.archive.org/web/20140112185631/http://www.mtv.es/musica/artistas/the-offspring/. Läst 17 februari 2012. 
  8. ^ [a b c d e f g] Norris, Chris (mars 1999). ”White Punks on Dope” (på engelska). SPIN 15 (3): sid. 92. 
  9. ^ [a b c d e f g h] Offspring, The. ”The Offspring: Timeline” (på engelska). Offspring.com. Arkiverad från originalet den 14 april 2012. http://web.archive.org/web/20120414201818/http://www.offspring.com/thehistory/TIMELINE_2.html. Läst 17 februari 2012. 
  10. ^ [a b c d e f g h i j k l m n o p] Offspring, The. ”The Offspring: History” (på engelska). Offspring.com. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110623131010/http://www.offspring.com/band/history. Läst 17 februari 2012. 
  11. ^ ”We Got Power, Volume 2 - Party Animal” (på engelska). Artistdirect.com. Arkiverad från originalet den 13 mars 2012. http://web.archive.org/web/20120313000622/http://www.artistdirect.com/nad/store/artist/album/0,,144061,00.html. Läst 29 november 2011. 
  12. ^ [a b c d] Intervju med bandet under Lowlands Festival av Kink TV (1999).
  13. ^ [a b c d e f g h i j k l] Intervju med bandet i programmet Planet Rock Profiles av Tom Dunne.
  14. ^ [a b c] Kirk & Lance (sommaren 1989). (på engelska)Flipside Magazine (61). 
  15. ^ [a b] Erlewine, Stephen Thomas; Decker, Ed. ”THE OFFSPRING” (på engelska). Allmusic.com. Arkiverad från originalet den 28 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130728171435/http://www.rokpool.com/taxonomy/term/8427. Läst 8 maj 2012. 
  16. ^ ”PURELY MAN'S LOSS tape” (på engelska). Killfromtheheart.com. Arkiverad från originalet den 28 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130728171448/http://www.killfromtheheart.com/albums.php?id=12682&rec_type=comp. Läst 29 november 2011. 
  17. ^ ”SUBJECT TO BLACKOUT tape” (på engelska). Killfromtheheart.com. Arkiverad från originalet den 23 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110723171423/http://www.killfromtheheart.com/albums.php?id=12701&rec_type=comp. Läst 29 november 2011. 
  18. ^ ”Rare 1986 Offspring Demo Tape Available Online” (på engelska). Ultimate-guitar.com. 14 november 2011. Arkiverad från originalet den 25 september 2012. http://web.archive.org/web/20120925220924/http://www.ultimate-guitar.com/news/online_downloads/rare_1986_offspring_demo_tape_available_online.html. Läst 2 januari 2012. 
  19. ^ [a b] ”The Offspring: Bio” (på engelska). Nipp.com. Arkiverad från originalet den 19 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110719183346/http://www.nipp.com/artists/detail/the-offspring. Läst 14 december 2011. 
  20. ^ [a b] ”Offspring dischography” (på engelska). Offspring.com. Arkiverad från originalet den 3 mars 1997. http://web.archive.org/web/19970303050717/www.offspring.com/ofdiscog.html. Läst 17 februari 2012. 
  21. ^ Volpi 1999, s. 14
  22. ^ ”Columbia Records Set to Release The Offspring's Greatest Hits on DualDisc & Standard CD; In Stores Tuesday, June 21” (på engelska). Columbia Records. Arkiverad från originalet den 6 mars 2014. http://web.archive.org/web/20140306155350/http://www.prnewswire.com/news-releases/columbia-records-set-to-release-the-offsprings-greatest-hits-on-dualdisc--standard-cd-in-stores-tuesday-june-21-54360292.html. Läst 20 februari 2012. 
  23. ^ [a b c] Gabriella (februari 1999). ”Noodles of The Offspring: Career Tips from a Punk Professional” (på engelska). Nyrock.com. Arkiverad från originalet den 28 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110628233951/http://www.nyrock.com/interviews/offspring_int.htm. Läst 21 februari 2012. 
  24. ^ [a b c] ”RIAA: Searchable Database” (på engelska). Riaa.com. http://riaa.com/goldandplatinumdata.php?table=SEARCH. Läst 16 november 2011. 
  25. ^ [a b] ”Gold Platinum Database” (på engelska). Musiccanada.com. http://www.musiccanada.com/GPSearchResult.aspx?st=&ica=False&sa=Offspring&sl=&smt=0&sat=-1&ssb=Artist. Läst 16 november 2011. 
  26. ^ ”Billboard 200” (på engelska). Billboard.com. 29 oktober 1994. http://www.billboard.com/search/?keyword=smash&x=0&y=0#/charts/billboard-200?chartDate=1994-10-29. Läst 20 februari 2012. 
  27. ^ [a b c d] ”The Offspring: Soundtracks” (på engelska). Imdb.com. Arkiverad från originalet den 31 januari 2009. http://web.archive.org/web/20090131204617/http://www.imdb.com/name/nm1077557/. Läst 28 november 2011. 
  28. ^ Willman, Chris (14 juli 1995). ”ROCKIN' IN THE REEL WORLD: Soundtrack songs don't have to be in the movie -- The high cost of creating an album for films”. Ew.com. Arkiverad från originalet den 22 januari 2009. http://web.archive.org/web/20090122071704/http://ew.com/ew/article/0,,297888,00.html. Läst 23 januari 2012. 
  29. ^ [a b] Guglielmi 1999, s. 90
  30. ^ ”Nitro Bands”. Nitrorecords.com. Arkiverad från originalet den 16 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110716065440/http://www.nitrorecords.com/bands.php. Läst 20 februari 2012. 
  31. ^ Trimboli, Grant (8 juli 2013). ”THE BICYCLE MUSIC COMPANY PURCHASES DEXTER HOLLAND'S (THE OFFSPRING) NITRO RECORDS”. Underthegunreview.com. Arkiverad från originalet den 12 januari 2014. http://web.archive.org/web/20140112193652/http://www.underthegunreview.net/2013/07/08/the-bicycle-music-company-purchases-dexter-hollands-the-offspring-nitro-records/. Läst 23 juli 2013. 
  32. ^ [a b] Bienstock, Richard (8 april 2014). ”The Offspring's 'Smash': The Little Punk LP That Defeated the Majors - Twenty years ago today, Epitaph Records released what would become the best-selling independent album ever. The band and label look back at the mortgages, fall-outs, accusations, and triumphs (sida 2)” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 29 april 2014. http://web.archive.org/web/20140429170002/http://www.rollingstone.com/music/news/the-offsprings-smash-the-little-punk-lp-that-defeated-the-majors-20140408?page=2. Läst 29 april 2014. 
  33. ^ [a b] AtomicGarden (26 juli 2001). ”The Offspring: Ixnay on the Hombre (1997)”. Punknews.org. Arkiverad från originalet den 18 juni 2008. http://web.archive.org/web/20080618113335/http://www.punknews.org/review/396. Läst 21 februari 2012. 
  34. ^ Volpi 1999, s. 80
  35. ^ ”The Offspring: Biography”. Contactmusic.com. Arkiverad från originalet den 2 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130702213635/http://www.contactmusic.com/info/the_offspring. Läst 21 februari 2012. 
  36. ^ (2005) Sagt som kommentar på Complete Music Video Collection. Columbia Records.
  37. ^ ”The Offspring: Artist Videography” (på engelska). Mvdbase.com. Arkiverad från originalet den 29 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110629193256/http://www.mvdbase.com/artist.php?last=Offspring&first=the. Läst 4 januari 2012. 
  38. ^ ”Search: offspring” (på engelska). Onlinemusikvideos.com. Arkiverad från originalet den 24 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130724153619/http://onlinemusikvideos.com/search/offspring. Läst 24 november 2011. 
  39. ^ ”Guld och platina (1999)”. Ifpi.se. Arkiverad från originalet den 25 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110725093330/http://www.ifpi.se/wp/wp-content/uploads/ar-19991.pdf. Läst 2 januari 2012. 
  40. ^ ”Certified Awards Search (sök efter albumets titel)” (på engelska). Bpi.co.uk. http://www.bpi.co.uk/certifiedawards/search.aspx. Läst 2 januari 2012. 
  41. ^ ”Zooey Deschanel” (på engelska). Imdb.com. Arkiverad från originalet den 25 april 2011. http://web.archive.org/web/20110425013040/http://www.imdb.com/name/nm0221046/. Läst 21 februari 2012. 
  42. ^ [a b] Bonyata, Tony. ”Americana: Soundtrack for a Declining Civilization” (på engelska). Concertlivewire.com. Arkiverad från originalet den 8 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110708182637/http://www.concertlivewire.com/cdarchives/offspring.htm. Läst 25 februari 2012. 
  43. ^ Sundholm, Magnus (29 september 2000). ”Offspring har hakat på Skifs”. Aftonbladet. Arkiverad från originalet den 20 oktober 2012. http://web.archive.org/web/20121020031921/http://wwwc.aftonbladet.se/noje/0009/29/skifs.html. Läst 22 december 2011. 
  44. ^ Rolling Stone (16 juli 2007). ”The Twenty Craziest Soundalike Songs” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 16 mars 2014. http://web.archive.org/web/20140316080422/http://www.rollingstone.com/music/blogs/staff-blog/the-twenty-craziest-soundalike-songs-20070716. Läst 30 januari 2012. 
  45. ^ Wartofsky, Alona (29 juli 1999). ”Police Investigate Reports of Rapes at Woodstock” (på engelska). Washington Post. http://www.washingtonpost.com/wp-srv/national/daily/july99/woodstock29.htm. Läst 21 februari 2012. 
  46. ^ [a b] ”Spears Tops 1999 MTV Europe Music Awards” (på engelska). Billboard.com. 1999. Arkiverad från originalet den 5 november 2012. http://web.archive.org/web/20121105153513/http://www.billboard.com/news/spears-tops-1999-mtv-europe-music-awards-949845.story. Läst 17 augusti 2012. 
  47. ^ ”ARIA Charts - Accreditations - 2000 Albums” (på engelska). Aria.com.au. Arkiverad från originalet den 6 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110706101644/http://www.aria.com.au/pages/aria-charts-accreditations-albums-2000.htm. Läst 16 november 2011. 
  48. ^ Graff, Gary (20 november 2000). ”Offspring Steps Up to Mic” (på engelska). ABC News. Arkiverad från originalet den 30 januari 2011. http://web.archive.org/web/20110130121207/http://abcnews.go.com/Entertainment/story?id=113010&page=1. Läst 22 december 2011. 
  49. ^ scott (19 mars 2003). ”Ron Welty leaves the Offspring” (på engelska). Punknews.org. Arkiverad från originalet den 21 februari 2014. http://web.archive.org/web/20140221112759/http://www.punknews.org/article/5599/ron-welty-leaves-the-offspring. Läst 22 december 2011. 
  50. ^ Wiederhorn, Jon (22 december 2003). ”Offspring Go Beyond Goofy On Splinter: Band offers kitschy first single, but much of new LP is heavy, dark” (på engelska). MTV.com. Arkiverad från originalet den 12 november 2012. http://web.archive.org/web/20121112182140/http://www.mtv.com/news/articles/1483849/offspring-go-beyond-goofy-on-splinter.jhtml. Läst 23 februari 2012. 
  51. ^ Reilly, Dan (12 mars 2009). ”Offspring Reveal Attempt to Steal 'Chinese Democracy'” (på engelska). Spinner.com. Arkiverad från originalet den 21 mars 2013. http://web.archive.org/web/20130421122401/http://www.spinner.com/2009/03/12/offspring-reveals-attempt-to-steal-chinese-democracy/. Läst 23 februari 2012. 
  52. ^ ”Offspring Bring The Hits” (på engelska). Ultimate-guitar.com. 24 september 2004. Arkiverad från originalet den 5 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110605070410/http://www.ultimate-guitar.com/news/upcoming_releases/offspring_bring_the_hits.html. Läst 23 februari 2012. 
  53. ^ Montgomery, James (8 december 2004). ”Offspring Frontman, Fueled By Snack Chips, Flies Around The World: Dexter Holland completed 10-day journey on November 25” (på engelska). MTV.com. Arkiverad från originalet den 6 mars 2014. http://web.archive.org/web/20140306180418/http://www.mtv.com/news/articles/1494611/offspring-frontman-flies-around-world.jhtml. Läst 23 februari 2012. 
  54. ^ ”The Offspring - Greatest Hits [Import]” (på engelska). Amazon.com. Arkiverad från originalet den 9 augusti 2012. http://web.archive.org/web/20120809173159/http://www.amazon.com/The-Offspring-Greatest-Hits/dp/B00097A5IQ. Läst 23 februari 2012. 
  55. ^ ”The Offspring: The Complete Video Collection (2005)” (på engelska). Amazon.com. Arkiverad från originalet den 1 februari 2012. http://web.archive.org/web/20120201080803/http://www.amazon.com/Offspring-Complete-Video-Collection/dp/B0009OL7WW. Läst 23 februari 2012. 
  56. ^ ”Album Info: Punk-O-Rama Vol. 10” (på engelska). Epitaph.com. Arkiverad från originalet den 10 juni 2011. http://web.archive.org/web/20110610203904/http://www.epitaph.com/artists/album/430/. Läst 23 februari 2012. 
  57. ^ ”The Offspring: Rarities - VBR” (på engelska). Boomer's B-Sides. 13 augusti 2008. Arkiverad från originalet den 6 mars 2014. http://web.archive.org/web/20140306141927/http://boomersbsides.blogspot.de/2008/08/offspring.html. Läst 6 mars 2014. 
  58. ^ ”The Offspring Announce New Drummer” (på engelska). Ultimate-guitar.com. 30 juli 2007. Arkiverad från originalet den 12 januari 2009. http://web.archive.org/web/20090112043054/http://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/the_offspring_announce_new_drummer.html. Läst 23 februari 2012. 
  59. ^ Alex101 (27 april 2008). ”Epitaph to re-issue Offspring's Ignition and Smash” (på engelska). Sputnikmusic.com. Arkiverad från originalet den 29 april 2008. http://web.archive.org/web/20080429195629/http://www.sputnikmusic.com/news.php?newsid=6274. Läst 16 december 2011. 
  60. ^ Brown, Mark (24 juli 2008). ”BROWN: Festivals good to Offspring” (på engelska). Rockymountainnews.com. http://www.rockymountainnews.com/news/2008/jul/24/brown-festivals-good-to-offspring/. Läst 24 februari 2012. 
  61. ^ ”One Nine Nine Four (2009)” (på engelska). Imdb.com. Arkiverad från originalet den 16 januari 2009. http://web.archive.org/web/20090116031321/http://www.imdb.com/title/tt1002573/. Läst 24 februari 2012. 
  62. ^ Colothan, Scott (5 april 2007). ”Green Day, Blink 182 For Punk Rock Film” (på engelska). Gigwise.com. Arkiverad från originalet den 11 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110711100040/http://www.gigwise.com/article.php?contentid=30179. Läst 24 februari 2012. 
  63. ^ ”オフスプリング ハッピー・アワー!” (på japanska). Sonymusicshop.jp. Arkiverad från originalet den 29 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130729075413/http://www.sonymusicshop.jp/m/item/itemShw.php?site=S&ima=2236&cd=SICP000002727. Läst 5 januari 2012. 
  64. ^ ”The Offspring: Plans For Next Album” (på engelska). Ultimate-guitar.com. 16 juni 2009. Arkiverad från originalet den 19 juni 2009. http://web.archive.org/web/20090619210949/http://www.ultimate-guitar.com/news/upcoming_releases/the_offspring_plans_for_next_album.html. Läst 24 februari 2012. 
  65. ^ ”Offspring Plotting 'Rise And Fall' Follow-Up” (på engelska). Lyricsera.com. Arkiverad från originalet den 16 mars 2014. http://web.archive.org/web/20140316081117/http://www.lyricsera.com/322-news-offspring-plotting-rise-and-fall-follow-up.html. Läst 24 februari 2012. 
  66. ^ ”Twitterview” (på engelska). Offspring.com. 26 juni 2012. Arkiverad från originalet den 8 mars 2013. http://web.archive.org/web/20130308091201/http://offspring.com/band/interviews/twitterview. Läst 2 augusti 2012. 
  67. ^ ”The Offspring Concert Setlist at The Joint at Hard Rock Hotel, Las Vegas, NV, USA on June 18, 2010” (på engelska). Setlist.fm. 18 juni 2010. Arkiverad från originalet den 20 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110720201604/http://www.setlist.fm/setlist/the-offspring/2010/the-joint-at-hard-rock-hotel-las-vegas-nv-23d418a3.html. Läst 24 februari 2012. 
  68. ^ Holland, Dexter (25 mars 2012). ”Leaving the studio in Hollywood now” (på engelska). Twitter.com. https://twitter.com/#!/offspring/status/183796605227503616. Läst 30 mars 2012. 
  69. ^ ”Days Go By” (på engelska). Amazon.com. 26 juni 2012. Arkiverad från originalet den 13 juli 2012. http://web.archive.org/web/20120713010138/http://www.amazon.com/Days-Go-By-The-Offspring/dp/B007Y6OZE0. Läst 30 juli 2012. 
  70. ^ ”Special Club Shows Added To European Tour” (på engelska). Offspring.com. 1 maj 2012. Arkiverad från originalet den 28 februari 2014. http://web.archive.org/web/20140228062850/http://offspring.com/news/328/special-club-shows-added-to-european-tour. Läst 7 september 2012. 
  71. ^ ”Offspring To Work On New Album After 'Days Go By' Tour” (på engelska). Ultimate-guitar.com. 12 december 2012. Arkiverad från originalet den 16 januari 2013. http://web.archive.org/web/20130116005408/http://www.ultimate-guitar.com/news/general_music_news/offspring_to_work_on_new_album_after_days_go_by_tour.html. Läst 31 december 2012. 
  72. ^ ”Smash 20th Anniversary” (på engelska). Offspring.com. 8 april 2014. Arkiverad från originalet den 11 april 2014. http://web.archive.org/web/20140411070052/http://offspring.com/news/398/smash-20th-anniversary. Läst 11 april 2014. 
  73. ^ Hohnen, Mike (28 mars 2013). ”Petition Starts Aimed At Getting The Offspring Signed To Fat Wreck Chords” (på engelska). Musicfeeds.com.au. Arkiverad från originalet den 1 maj 2013. http://web.archive.org/web/20130501005652/http://musicfeeds.com.au/news/petition-starts-aimed-at-getting-the-offspring-signed-to-fat-wreck-chords/. Läst 14 april 2013. 
  74. ^ ”Yamaha CL5 Struts Its Stuff with Charbonneau on The Offspring Live Recording” (på engelska). Livedesignonline.com. 20 juni 2013. Arkiverad från originalet den 24 december 2013. http://web.archive.org/web/20131224095624/http://livedesignonline.com/yamaha-cl5-struts-its-stuff-charbonneau-offspring-live-recording. Läst 14 augusti 2013. 
  75. ^ ”Offspring - Splinter CD” (på engelska). Cduniverse.com. http://www.cduniverse.com/search/xx/music/pid/6522852/a/Splinter.htm. Läst 8 maj 2012. 
  76. ^ ”Questions with Dexter & Noodles” (på engelska). Youtube.com. 4 juni 2012. Arkiverad från originalet den 16 mars 2014. http://web.archive.org/web/20140316081547/http://www.youtube.com/watch?v=99xhCty3fM0. Läst 20 juni 2012. 
  77. ^ [a b] V P. ”Smash” (på engelska). Rockzone.com. Arkiverad från originalet den 3 december 2011. http://web.archive.org/web/20111203023853/http://www.rockzone.com/reviews/offspring-smash.shtml. Läst 18 maj 2014. 
  78. ^ ”Whoa on the Whoas Lyrics” (på engelska). Songmeanings.net. Arkiverad från originalet den 12 mars 2009. http://web.archive.org/web/20090312004001/http://www.songmeanings.net/songs/view/116012/. Läst 25 februari 2012. 
  79. ^ Bienstock, Richard (8 april 2014). ”The Offspring's 'Smash': The Little Punk LP That Defeated the Majors - Twenty years ago today, Epitaph Records released what would become the best-selling independent album ever. The band and label look back at the mortgages, fall-outs, accusations, and triumphs (sida 1)” (på engelska). Rolling Stone. Arkiverad från originalet den 29 april 2014. http://web.archive.org/web/20140429164912/http://www.rollingstone.com/music/news/the-offsprings-smash-the-little-punk-lp-that-defeated-the-majors-20140408. Läst 29 april 2014. 
  80. ^ [a b c] (2005) Sagt som kommentar på DualDisc-versionen av Greatest Hits. Columbia Records.
  81. ^ V P. ”Splinter” (på engelska). Rockzone.com. Arkiverad från originalet den 25 juli 2008. http://web.archive.org/web/20080725055943/http://www.rockzone.com/reviews/offspring-splinter.shtml. Läst 18 maj 2014. 
  82. ^ Epstein, Dan. ”The Damned Interviewed by Dan Epstein” (på engelska). Hybridmagazine.com. Arkiverad från originalet den 31 oktober 2006. http://web.archive.org/web/20061031032953/http://www.hybridmagazine.com/music/1201/damned.shtml. Läst 20 februari 2012. 
  83. ^ ”Questions with Dexter & Noodles #3” (på engelska). Youtube.com. 24 juni 2012. Arkiverad från originalet den 25 juni 2012. http://web.archive.org/web/20120625120351/http://www.youtube.com/watch?v=KxEJtSbZ2Vs&gl=US&hl=en. Läst 30 juni 2012. 
  84. ^ ”THE WINNER TAKES IT ALL: Kerrang! Awards Gewinner” (på tyska). Intro.de. 17 augusti 1999. Arkiverad från originalet den 5 november 2013. http://web.archive.org/web/20131105114532/http://www.intro.de/news/newsfeatures/23000291/the-winner-takes-it-all-kerrang-awards-gewinner. Läst 24 januari 2014. 
  85. ^ [a b] Ives, Brian (5 oktober 1999). ”Britney, BSB Top Nominations For MTV Europe Awards; Spears, Mariah, Puffy, Manson To Perform” (på engelska). MTV. Arkiverad från originalet den 6 november 2012. http://web.archive.org/web/20121106164206/http://www.mtv.com/news/articles/1426920/britney-bsb-top-nominations-mtv-europe-awards-spears-mariah-puffy-manson-perform.jhtml. Läst 21 februari 2013. 
  86. ^ ”1999 Video Music Awards” (på engelska). MTV. 9 september 1999. Arkiverad från originalet den 5 november 2012. http://web.archive.org/web/20121105200122/http://www.mtv.com/ontv/vma/1999/. Läst 21 februari 2013. 
  87. ^ ”Juno Awards of 2000” (på engelska). Canadian Academy of Recording Arts and Sciences. 11–12 mars 2000. Arkiverad från originalet den 30 juli 2012. http://web.archive.org/web/20120730205947/http://en.academic.ru/dic.nsf/enwiki/2255205. Läst 21 februari 2013. 
  88. ^ ”Kerrang! awards 2002: The winners” (på engelska). CBBC. Arkiverad från originalet den 15 juli 2004. http://web.archive.org/web/20040715035259/http://news.bbc.co.uk/cbbcnews/hi/music/newsid_2220000/2220441.stm. Läst 22 augusti 2012. 
  89. ^ Day, Andy (26 augusti 2004). ”Kerrang Award Nominees Announced: Rock mag announces 2004 nominations” (på engelska). Gigwise.com. Arkiverad från originalet den 13 november 2013. http://web.archive.org/web/20131113010830/http://www.gigwise.com/news/2595/Kerrang-Award-Nominees-Announced. Läst 6 mars 2014. 
  90. ^ ”3D Awards Nominees and Winners 2004” (på engelska). 3dawards.org. Arkiverad från originalet den 24 juli 2011. http://web.archive.org/web/20110724205417/http://www.3dawards.org/2004/. Läst 17 februari 2012. 
  91. ^ MTV News Staff Report (9 juni 2004). ”For The Record: Quick News On Hilary Duff, Outkast, Metallica, Alanis Morissette, LL Cool J, Dave Matthews Band & More” (på engelska). MTV. Arkiverad från originalet den 29 juli 2013. http://web.archive.org/web/20130729075927/http://www.mtv.com/news/articles/1488280/outkast-want-be-outcast.jhtml. Läst 22 augusti 2012. 
  92. ^ [a b] ”2009 Nominees” (på engelska). OC Music Awards. Arkiverad från originalet den 8 maj 2009. http://web.archive.org/web/20090508053031/http://www.ocmusicawards.com/nominee. Läst 21 februari 2013. 
  93. ^ Noir, Nadia (12 mars 2013). ”OC Music Awards 2013: Full Winner List!” (på engelska). KROQ. Arkiverad från originalet den 21 december 2013. http://web.archive.org/web/20131221093054/http://kroq.cbslocal.com/2013/03/12/oc-music-awards-2013-full-winner-list/. Läst 6 mars 2014. 
  94. ^ ”2014 OC Music Awards Announces Offspring As Orange County Impact Award Recipient” (på engelska). KROQ. 11 februari 2014. Arkiverad från originalet den 11 februari 2014. http://web.archive.org/web/20140211235449/http://kroq.cbslocal.com/2014/02/11/2014-oc-music-awards-announces-offpsring-as-orange-county-impact-award-recipient/. Läst 6 mars 2014. 
  95. ^ Jackson, Nate (3 april 2014). ”The Offspring Are Still Smashing: A look back at the making of the OC band's accidentally influential record, 20 years later” (på engelska). OC Weekly. Arkiverad från originalet den 8 april 2014. http://web.archive.org/web/20140408050701/http://www.ocweekly.com/2014-04-03/music/the-offspring-smash-dexter-holland/full/. Läst 29 april 2014. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • DeRogatis, Jim (2003) (på engelska). Milk It: Collected Musings on the Alternative Music Explosion of the '90s. Da Capo Press. ISBN 0306812711 
  • Guglielmi, Federico (1999) (på italienska). Punk e hardcore. Giunti Editore. ISBN 9788809217881 
  • Volpi, Barbara (1999) (på italienska). Offspring: Storie punk da Orange County. Arcana. ISBN 9788879662062 

Engelska originalcitat[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ "We felt like we had to do it. The idea of stealing the title of an album someone else has been working on for so long was very funny to us. You snooze, you lose. Axl ripped off my braids, so I ripped off his album title."

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]