Tiger II

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Tiger II[1]
German tank Tiger II near Vimoutiers.jpg
En av de 50 första Tiger II som hade torn konstruerat av Porsche, denna stridsvagn tillhörde Schwere Panzer-Abteilung 503 i Normandie.
Generella egenskaper
Typ tung stridsvagn
Besättning 5
Längd 7,62 m utan kanon
10,28 m med kanon
Bredd 3,76 m
Höjd 3,09 m
Vikt 68 ton
Tillverkare Henschel
Skydd och beväpning
Skydd 180 mm
Primär beväpning 8,8 cm KwK 43 L/71
Sekundär beväpning MG 34 7,92 mm ksp
Mobilitet
Motor Maybach HL 230 P30
515 kW (700 hk)
Växellåda 8 framåt, 4 bakåt
Upphängning Torsionsfjädring
Hastighet på väg 35 km/h
Kraft/vikt 10 hk/ton
Räckvidd 170 km

Tiger II eller Panzerkampfwagen VI Ausf B Königstiger, Sdkfz. 182, var en tung stridsvagn i tysk tjänst under andra världskriget. Namnet Königstiger betyder bengalisk tiger men har ofta direktöversatts som King Tiger eller Royal Tiger i amerikansk respektive brittisk litteratur. Tiger II var efterföljaren till första versionen av stridsvagnen (Tiger I) och introducerades på slagfältet under våren-sommaren 1944. Tekniskt och till utformningen var vagnen snarast en kombination av Tiger I och den medeltunga stridsvagnen Panther. Pansarets sluttande utformning påminde mer om Panther än Tiger I. Den förbättrade Tigerstridsvagnen var dåtidens största och tyngsta stridsvagn. Tiger II organiserades i fristående tunga pansarbataljoner (Schwere Panzer Abteilung) där den efterhand ersatte de äldre Tiger I både i Waffen-SS och reguljära tyska armén. 124 Tiger II ingick i Waffen-SS medan övriga tillfördes arméns tunga stridsvagnsbataljoner (319 stycken) samt övriga enheter (30 stycken). På papperet skulle varje bataljon ha 45 stridsvagnar, en siffra som långt ifrån alltid uppnåddes i verkligheten (de flesta enheter hade färre vagnar).

Produktion[redigera | redigera wikitext]

1500 Tiger II beställdes, av dessa färdigställdes 489 (inklusive prototyper). Produktionen pågick från slutet av 1943 fram till slutet av kriget 1945.

1943: 3

1944: 377

1945: 107

I strid[redigera | redigera wikitext]

Det råder skilda uppgifter om när Tiger II sattes in i strid första gången. Vissa källor uppger att Tiger II sattes in i strid vid Minsk (östfronten) redan i maj 1944 följt av en annan strid vid Sandomierz, Polen, i juli 1944. Andra källor uppger att Tiger II sattes in i strid för första gången på västfronten (Normandie) 18 juli 1944 och för första gången på östfronten 12 augusti 1944 vid Baranow-brohuvudet vid floden Weichsel. I vilket fall som helst producerades för få Tiger II för att den skulle ha någon större roll under andra världskrigets slutskede. Endast två kompanier med Tiger II sattes in i striderna i Normandie 1944 men dess antal var för litet för att de skulle få någon egentlig effekt på striderna. I augusti hade alla vagnar förlorats. Tiger II sattes också in under Operation Market Garden samt under Ardenneroffensiven, där 45 vagnar ingick i den ökända Kampfgruppe Peiper. Senare deltog Tiger II i försvaret av Tyskland 1945. På östfronten sattes tunga stridsvagnsbataljoner med Tiger II in i strid bland annat i Polen, Ostpreussen, Ungern (Operation Frühlingserwachen) samt slutstriderna vid Seelowhöjderna och under slaget om Berlin. Trots stridsvagnens imponerande prestanda blev dess inverkan på slagfälten ganska liten. På grund av stridsvagnens höga vikt och långsamhet var den i första hand lämplig för defensiva uppgifter. Trots det användes tunga pansarbataljoner med Tiger II ibland i olämplig terräng och i offensiva uppgifter. Exempel på detta är under Ardenneroffensiven 1944 och i Ungern 1945. De flesta Tiger II slogs ut av tekniska fel, brist på bränsle, allierat flyg eller att stridsvagnen fastnade i olämplig terräng. Vid de relativt få tillfällen som Tiger II mötte allierade eller sovjetiska stridsvagnar under för tyskarna gynnsamma förhållanden kunde dock stridsvagnens mycket stora eldkraft och goda pansarskydd medföra stora allierade pansarförluster. Dessa tillfällen var dock relativt få.

Egenskaper[redigera | redigera wikitext]

På grund av sin relativa långsamhet, vikt och höga eldkraft var Tiger II främst lämpad som ett defensivt vapen. Tiger II:s huvudbeväpning bestod av en 88 mm Kwk 43-kanon med längdkaliber 71. Längdkalibern 71 anger att eldrörets längd var 71 gånger kalibern, det vill säga 6,248 m. Tiger I hade en längdkaliber på 56, vilket motsvarade 4,928 m. Tiger II:s förlängda eldrör betydde att den fick högre mynningshastighet och därmed längre räckvidd och även teoretiskt sett större precision än Tiger I. Två typer av pansarbrytande ammunition fanns till Kwk 43-kanonen:

  • Pzgr39-1 vägde 10,2[1] kg och hade en utgångshastighet på 1 000 m/s
  • Pzgr40/43 vägde 7,3 kg och hade en utgångshastighet på 1 130 m/s

En granat från Tiger II kunde penetrera pansaret på i princip vilken sovjetisk eller västallierad stridsvagn som helst.

Det som gav Tiger II det främsta övertaget i strid var förbättringar i pansarplåten. Konstruktören använde liknande vinkel-konstruktion av pansarplåt som på ryska T-34 (som var anledningen till Tiger-serien byggdes). Den tidigare frontlutningen på 24° ökades till 56° och tjockleken ökades från 100 mm till 150 mm. På övriga ställen förbättrades lutning och tjocklek i olika dimensioner för att till exempel reflektera undan inkommande eld och kunna rymma större kvantitet ammunition. På grund av sin storleks- och bepansringsökning hade Tiger II ökat mycket i vikt i jämförelse med Tiger I. Pansarskydd, större kanon, och mer ammunition gjorde Tiger II till en problematisk stridsvagn. De stora motorerna Maybach HL 230 P45 som användes i både Tiger I och II slukade mängder av bränsle, som i sin tur var en bristvara under krigstiden. Många Tiger II övergavs av just detta skäl, istället för att skjutas sönder av allierade trupper. Broar och vägar var inte heller utformade för att klara av fordon av denna storlek vilket hindrade framkomligheten. Trots detta skapade Tiger II tillräckligt stor förödelse för de allierade trupperna för att den skulle benämnas med respekt i efterkrigslitteraturen.

Varianter[redigera | redigera wikitext]

Jagdtiger[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Jagdtiger

Jagdtiger var en pansarvärnskanonvagnsvariant av Tiger II. Jagdtigern hade samma chassi som Tiger II men med en 128 mm-kanon fast monterad i en icke-roterande överbyggnad. Jagdtigern tillverkades i endast 77 exemplar under 1944-45 och sattes in i strid på västfronten i två tunga pansarvärnsbataljoner. Dess effekt på striderna var minimal. Jagdtiger är ett typexempel på tysk felprioritering i framtagande av dyra, extravaganta vapen istället för att satsa på befintliga, praktiska vapen, såsom Panzer IV eller Panther.[ifrågasatt uppgift]

Slutsats[redigera | redigera wikitext]

Det råder ingen tvekan om att Tiger II - tekniskt sett - var en mycket framstående stridsvagnskonstruktion. Vagnen var en utmärkt vapenplattform och hade en mycket hög eldkraft. Kort sagt: det var tveklöst en mycket bra tung stridsvagn. Även om enheter med Tiger II nådde framgång i enskilda strider är det dock mycket tveksamt om satsningen att ta fram ett sådant dyrt och komplicerat vapensystem som Tiger II överhuvudtaget var rätt. Vagnen var dyr att producera, den var underhållskrävande (men gick trots det ofta sönder) och krävde välutbildade besättningar för att kunna komma till sin rätt fullt ut. Därför hade det sannolikt varit bättre för tyskarna att istället satsa den produktionskapacitet som lades på Tiger II på Panther istället. [källa behövs]

Användning i Sverige[redigera | redigera wikitext]

Under transport till Karlsborg.

Svenska staten köpte in en Tiger II (Panzerkampfwagen VI Ausf. B) från Frankrike år 1947, i köpet ingick även en Panther. Tigervagnen levererades med båt till Stockholm den 27 november 1947, och var en av de 50 första tillverkade vagnarna, vilka hade försetts med ett torn tillverkat av Porsche. Syftet med köpet var bland annat att testa framkomligheten i svensk terräng. Testerna blev inte så långvariga, då försöksteamet körde sönder en arm till spännhjulet till drivbandet. Vagnen reparerades, men kom inte att kunna testas i samma omfattning som tidigare. Beslut togs då att transportera vagnen till en provskjutningscentral i Karlsborg. Vagnen transporterades till Finnerödja 6 mil norr om Karlsborg. Då styrningen var ur funktion släpades vagnen hela vägen ner till Karlsborg. Att man inte valde att transportera vagnen med tåg till Karlsborg, berodde på att provskjutningscentralen låg norr om Karlsborg och kanalbron i Karlsborg som man då behövde passera ej klarade vagnens vikt på 69 ton. Transporten från Finnerödja till Karlsborg genomfördes med hjälp av en M4 Sherman, M25 Stridsvagnsbärgare och 6000 liter bränsle, allt som allt kostade transporten 10000 kronor. Väl på plats vid provskjutningscentralen utgjorde den skjutmål vid utprovning av underkalibrerad ammunition till Pansarvärnskanonvagn m/43 och utveckling av Granatgevär m/48. Tornet till vagnen hamnade sedan på Kråks skjutfält söder om Karlsborg, tornets och chassits senare öde är okänt. Kanonen som var bortmonterad från tornet destruerades av Bofors under 1990-talet. Kvar av vagnen finns endast motor och växellåda med styrväxel samt en lucka till tornet.[2] Motorn och växellådan blev föremål i ett åtal gällande mutbrott. Detta då de lånades ut av Pansarmuseet i Axvall till Storbritannien, när de lämnades tillbaka hade de ersatts av delar från en skrotmotor. Motorn och växellådan hittades vid en husrannsakan av brittiska polisen och återlämnades till Sverige. Mutbrottet gällde att den dåvarande chefen för Pansarmuseet ska fått en ersättning på 100.000 kronor, dock i tron om ersättning för ett gott samarbete.[3]

Bevarade exemplar[redigera | redigera wikitext]

Tiger II

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Peter Chamberlain, Hilary Doyle (1999). Thomas L. Jentz. red. Encyclopedia of German Tanks Of World War Two (andra). Arms & Armour. ISBN 1-85409-518-8 
  2. ^ Svensk PansarHistorisk Förening Tiger II-Kungstiger Läst 11 februari 2012
  3. ^ Dn.se (2010-06-09) Stridsvagnsdelar byttes ut mot skrot Läst 11 februari 2012