Turneringen stod helt i skuggan av det kalla kriget. Värdlandets myndigheter nekade, med hänvisning till byggnationen av Berlinmuren 1961, Östtysklands spelare inresa. Östtyskland var för övrigt inte erkänt som land av USA. I solidaritetbojkottade samtliga lag från östblocket mästerskapet.[1] Detta var den andra stora bojkotten av världsmästerskapet i ishockey, sedan USA, Kanada, Västtyskland, Norge, Italien och Schweiz 1957 hade uteblivit från världsmästerskapet 1957 i Moskva på grund av Ungernrevolten.
Till detta tillkom också att lagen från Italien och Belgien lämnade återbud med hänvisning till de höga resekostnaderna. Detta blev delvis uppvägt av att Japan, Australien och Danmark denna gång deltog.
Världsmästerskapetet genomfördes med bara 14 deltagande lag, bestående av en A-grupp med åtta lag och en B-grupp med sex lag. Två av platserna som blev lediga i A-gruppen,på grund av Sovjet, Tjeckoslovakien och Östtysklands bojkott, gick till de två bäst placerade lagen från B-världsmästerskapet året innan, Norge och Storbritannien. Den tredje och sista platsen gick till vinnaren av kvalifikationsmatchen mellan Schweiz, nummer 3 vid B-världsmästerskapet 1961, och Österrike, nummer 6 vid B-världsmästerskapet 1961, detta då Polen, som slutade 4, bojkottade mästerskapet och Italien, som slutade 5, inte deltog.
Den stora segerherren i detta spel blev Sverige. Liksom 1957 utnyttjade det svenska laget, att några av de starkaste lagen saknades och säkrade sin tredje världsmästartitel. Detta blev också svenskarnas nionde Europamästerskapstitel. Kanada och USA som i öststaternas frånvaro blev utropade till favoriter, fick hålla tillgodo med silver- och bronsmedalajer. Detta var Danmarks endast andra deltagande vid världsmästerskap i ishockey och liksom debuten vid världsmästerskapet 1949 blev det ett bittert nederlag och en sista plats i B-gruppen.
I Sverige blev målvaktenLennart "Klimpen" Häggroth stor hjälte efter att ha försvarat målet mot Kanada där han räddade 108 skott. Han blev Guldklimpen med hela Sverige. Det var Nils "Dubbel-Nisse" Nilsson som dock blev den stora matchhjälten när han gjorde det avgörande målet när Sverige besegrade Kanada med 5-3 i turneringen. Det målet blev också ett av de mer klassiska referaten av Lennart Hyland. Så här beskrev han målet:
"Till Nisse Nilsson som slår på ett långskott som kan glida in i mål, den kan glida in i mål, den gör det. Den glider in i måål, den glider in i m-å-å-å-å-l – och vi leder med fem mål mot tre och alla de svenska pojkarna är inne på banan och klappar om varandra."
Svenske rikstränaren Arne Strömberg gick efter turneringen till en guldsmed, som delade hans guldmedalj mitt itu. Ena halvan överräcktes till företrädaren Ed Reigle.[1]
Arrangörerna hade hoppats att matchen Kanada-USA på avslutningsdagen i praktiken skulle bli en seriefinal.[2]
Det blev inget genomfört upp- och nedflyttning mellan divisionerna. Då östblockets länder vände tillbaka till världsmästerskapet 1963 så blev grupperna indelade på nytt.
Guld
Sverige
Silver
Kanada
Brons
USA
Sverige
Kanada
USA
Finland
Norge
Västtyskland
Schweiz
Storbritannien
.svg){kind=small}
Japan
Österrike
Frankrike
Nederländerna
Australien
Danmark
