Nynäshamn
- För andra betydelser, se Nynäshamn (olika betydelser).
| Nynäshamn | |
| Tätort Centralort |
|
|
Nynäshamn
|
|
| Land | |
|---|---|
| Landskap | Södermanland |
| Län | Stockholms län |
| Kommun | Nynäshamns kommun |
| Koordinater | 58°54′10″N 17°57′5″Ö / 58.90278°N 17.95139°V |
| Area | 667,58 hektar (2010) |
| Folkmängd | 13 510 (2010)[1] |
| Befolkningstäthet | 20,24 inv./hektar |
| Tidszon | CET (UTC+1) |
| Postnummer | 149 XX |
| Riktnummer | 08 |
| Tätortskod | 0264 |
Nynäshamn är en tätort i Södermanland samt centralort i Nynäshamns kommun, Stockholms län.
Nynäshamn är beläget längst söderut på Södertörn, 58 kilometer söder om Stockholm. Staden växte fram som uthamn till Stockholm, på mark som tidigare tillhört Nynäs gods.
Innehåll |
Historia [redigera]
Namnet Nynäshamn kommer från Nynäs gods och är känt sedan 1644. Fram till slutet av 1800-talet var Nynäshamn ett mindre fiskeläge. 1892 köpte Hjalmar Sjögren Nynäs gods och under de nästkommande åren var han en drivande kraft till att järnvägen till Stockholm, Nynäsbanan byggdes och att Nynäshamn blev en hamn- och industristad. Redan 1850 hade det funnits tankar på att etablera Nynäshamn som en uthamn till Stockholm, men det var först ca 50 år senare dessa blev verklighet.
1898 bildades järnvägsbolaget, Stockholm-Nynäshamn Järnväg AB och 1901 var Nynäsbanan färdig att invigas. Året efter inleddes reguljär trafik till Gotland. 1912 var Nynäshamn värd för seglingstävlingarna när Stockholm arrangerade sommar-OS.
1913 flyttade Kungl. Telegrafverket, sedermera Televerket sina verkstäder från Stockholm till Nynäshamn. Nynäshamns Posten grundades 1925 och är fortfarande ortens ledande tidning. 1928 etablerade Axel Ax:son Johnson med hjälp av Charles Almqvist ett raffinaderi på orten och två år senare, 1930 grundades bolaget Nynäs Petroleum AB.
Administrativa tillhörigheter [redigera]
Nynäshamn var belägen i Ösmo socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Ösmo landskommun. Nynäshamns köping bildades 1911 genom en utbrytning ur landskommunen. Köpingen ombildades 1946 till Nynäshamns stad som i sin tur uppgick 1971 i Nynäshamns kommun med Nynäshamn som centralort.[2]
I kyrkligt hänseende hörde Nynäshamns före 1947 till Ösmo församling och därefter till Nynäshamns församling.[3]
Orten ingick till 1930 i Sotholms tingslag därefter till 1971 i Södertörns domsagas tingslag. Från 1971 till 1974 ingick Nynäshamns i Svartlösa tingsrätts domsaga, därefter till 2007 i Handens tingsrätts domsaga och orten ingår sedan 2007 i Södertörns tingsrätts domsaga.[4]
Befolkningsutveckling [redigera]
Nynäshamn hade 1946 6 800 invånare.
| Befolkningsutvecklingen i Nynäshamn 1960–2010[5] | ||||
|---|---|---|---|---|
| År | Folkmängd | Areal (ha) | ||
| 1960 | 9 368 | |||
| 1965 | 10 400 | |||
| 1970 | 10 955 | |||
| 1975 | 11 070 | |||
| 1980 | 11 178 | |||
| 1990 | 12 473 | 626 | ||
| 1995 | 12 581 | 639 | ||
| 2000 | 12 983 | 650 | ||
| 2005 | 13 079 | 652 | ||
| 2010 | 13 510 | 668 | ||
Stadsbild [redigera]
Arkitekten Per Olof Hallman fick uppdraget att planera Nynäshamn och han delade in området i tre delar, var och en med en egen inriktning. Industrier och arbetarbostäder längst norrut, handel, service och bostäder i mitten och fashionabla villor och badhotell längst söderut. Arbetarbostäderna finns inte kvar och de ursprungliga planerna för den södra delen genomfördes inte fullt ut, men i övrigt har den här indelningen stått sig genom åren. Med tiden har Nynäshamn expanderat med nya industri- och bostadsområden inåt land mot nordväst (till exempel Hammarhagen och Backlura).
Kommunikationer [redigera]
Sjöfart [redigera]
Nynäshamns placering vid ett djupt sund, skyddat av Bedarön och nära till öppet hav skapar en naturlig hamn. Det finns ett antal hamnanläggningar, alla på fastlandssidan av sundet.
Raffinaderiet Nynas har en oljehamn inom området som täcker det egna transportbehovet.
Nynäshamns hamn drivs av Stockholms Hamnar och är en utpräglad färje/ro-ro-hamn. Ända sedan 1902 när hamnen grundades har det funnits färjetrafik till Gotland[6]. Numera är det Destination Gotland som driver linjen till Visby. Sommartid finns det också en passagerarbåt som trafikerar Gotska Sandön.
Två internationella linjer finns. Gdansk i Polen trafikeras av Polferries och Ventspils i Lettland av Scandlines Amber Line.
De närbelägna öarna Nåttarö, Rånö, Ålö kan nås med Waxholmsbolaget från Nynäshamn.
I hamnen finns också en av Sjöräddningssällskapets stationer.
Nordost om raffinaderiet vid Norvikudden planerar Stockholms Hamnar att bygga en stor containerhamn.
Nynäshamn har också en gästhamn för fritidsbåtar. 2004 blev den framröstad som Sveriges främsta.
Vägar [redigera]
I Nynäshamn börjar riksväg 73 som är motorväg och förbinder Nynäshamn med Stockholm.
Järnvägar [redigera]
Nynäshamn är ändstation för Nynäsbanan på vilken SL bedriver pendeltågstrafik till Stockholm. Fram till 2007 var slutstationen Nynäshamns färjeterminal (ursprungligen Nynäshamns Ångbåtsstation) men numera är Nynäshamns station slutstation. Nynäshamns stationshus är från 1901 och ritades av Ferdinand Boberg.
Näringsliv [redigera]
Turism och färjetrafik har alltid varit viktiga näringar för Nynäshamn. Men det har också funnits två viktiga industrigrenar, nämligen tillverkning av utrustning för telekommunikation och raffinering av olja. Televerket förlade sin verkstad till Nynäshamn 1913. Denna verksamhet övertogs av Ericsson 1994 men lades ner 2005.
1928 grundades Sveriges första moderna oljeraffinaderi och två år senare bildades företaget Nynäs Petroleum som fortfarande finns kvar, nu under namnet Nynas. 1990 avyttrade Nynas produktionen av smörjoljor till Statoil men man har behållit produktionen av specialoljor och bitumenprodukter på orten.
AGA har en terminal för flytande naturgas (LNG).
Det finns också ett stort antal mindre företag i Nynäshamn, bland dessa ett mikrobryggeri Nynäshamns Ångbryggeri och en distributör inom Nätverk och data-kommunikation Direktronik som startade sin verksamhet bland annat genom att producera åt Ericsson.
Utbildning [redigera]
Det finns ett flertal skolor i Nynäshamn, grundskolor, gymnasieskola Nynäshamns gymnasium, vuxenutbildning och en kulturskola.
Kulturliv [redigera]
Nynäshamn har bibliotek och i anslutning till det finns en konsthall. I det gamla godsmagasinet i närheten av stationen och hamnen anordnas regelbundet konst- och hantverksutställningar. Ett litteraturhus med inriktning mot arbetarlitteratur håller på att ta form i det gamla elverket vid Estö. Det planeras att öppnas våren 2010.
Sport [redigera]
Nynäshamn har ett flertal idrottsföreningar. Däribland Nynäshamns IF, Nynäshamns IF HC och Nynäshamns Segelsällskap.
Sevärdheter [redigera]
- Hamnområdet
- Nynäshamns Järnvägsmuseum vid Nynäsgårds pendeltågsstation
- Strandvägen
- Nickstabadet
Kända personer med anknytning till Nynäshamn [redigera]
-
Se även: Kategori:Personer från Nynäshamn.
| Om personerna i denna lista verkligen har en relation till detta område behöver fler källhänvisningar för att kunna verifieras. Motivering: Om uppgifter i personartiklarna, efter kontroll, visar på en relation till orten, kan mallen tas bort (2013-05) Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (fotnoter). Fakta utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort. Diskutera på diskussionssidan. |
- Ilija Batljan (född 1967), socialdemokratisk politiker och kommunstyrelsens fd ordförande i Nynäshamns kommun.
- Jan Helin (född 1967), journalist och chefredaktör.
- Gunnar Hellström (1928-2001), skådespelare och regissör.
- Donald Högberg (född 1952), skådespelare.
- Meja (född 1969), sångerska.
- Kenta Nilsson (född 1956), f.d. ishockeyspelare.
- Robert Nilsson (född 1985), ishockeyspelare.
- Ulf "Lill-Pröjsarn" Nilsson (född 1950), f.d. ishockeyspelare.
- Bellan Roos (1901-1990), skådespelerska.
- Hjalmar Sjögren (1856-1922), geolog, mineralog och drivande kraft bakom Nynäsbanan.
- Moa Martinson (1890-1964), författare, bodde i Sorunda i Nynäshamns kommun.
- Lennart Carlsson (1929-2000), fotbollsspelare i AIK under åren 1947-59, samt en säsong i Svenska Landslaget.
- Eva Dahlgren (född 1960), sångerska
Se även [redigera]
- HMS Nynäshamn (T132/R132)
- Ösmo socken
- Lista över fasta fornminnen i Nynäshamn (för omfattning av detta område, se Nynäshamns stad#Sockenkod)
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013.
- ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X
- ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 9 september 2012.
- ^ Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Handens tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
- ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010.
- ^ Stockholms Hamnars hemsida: [1]
Externa länkar [redigera]
- Wikimedia Commons har media som rör Nynäshamn.
|
||||||||||
|
|||||||||||||||||