Nynäshamn

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
För andra betydelser, se Nynäshamn (olika betydelser).
Koordinater: 58°54′10″N 17°57′5″Ö / 58.90278°N 17.95139°Ö / 58.90278; 17.95139
Nynäshamn
Tätort
Centralort
Nynäshamn
Nynäshamn
Land  Sverige
Landskap Södermanland
Län Stockholms län
Kommun Nynäshamns kommun
Koordinater 58°54′10″N 17°57′5″Ö / 58.90278°N 17.95139°Ö / 58.90278; 17.95139
Area 667,58 hektar (2010)
Folkmängd 13 510 (2010)[1]
Befolkningstäthet 20,24 inv./hektar
Tidszon CET (UTC+1)
 - sommartid CEST (UTC+2)
Postnummer 149 XX
Riktnummer 08
Tätortskod 0264
Nynäshamns läge i Stockholms län
Red pog.svg
Nynäshamns läge i Stockholms län

Nynäshamn är en tätort samt centralort i Nynäshamns kommun, Stockholms län.

Nynäshamn är beläget längst söderut på Södertörn, 58 kilometer söder om Stockholm. Staden växte fram som uthamn till Stockholm, på mark som tidigare tillhört Nynäs gods.

Centralgatan
Vy mot Nynäshamn
Nynäshamns kyrka
Fiskehamnen i Nynäshamn

Historia[redigera | redigera wikitext]

Namnet Nynäshamn kommer från Nynäs gods och är känt sedan 1644. Fram till slutet av 1800-talet var Nynäshamn ett mindre fiskeläge, där cirka 100 personer bodde år 1899. 1892 köpte Hjalmar Sjögren Nynäs gods och under de nästkommande åren var han en drivande kraft till att järnvägen till Stockholm, Nynäsbanan, byggdes och att Nynäshamn blev en hamn- och industristad. Redan 1850 fanns tankar på att etablera Nynäshamn som en uthamn till Stockholm, men först cirka 50 år senare blev tankarna verklighet.

1898 bildades järnvägsbolaget, Stockholm-Nynäshamn Järnväg AB och 1901 var Nynäsbanan färdig att invigas. Året efter inleddes reguljär trafik till Gotland. Nynäshamn var värd för seglingstävlingarna när Stockholm arrangerade de olympiska sommarspelen 1912.

Befolkningen växte snabbt, år 1902 bodde här 400 personer, år 1906 1 155 personer, år 1912 2 141 personer, år 1916 3 158 personer och år 1920 3 672 personer.

År 1913 flyttade Kungl. Telegrafverket, sedermera Televerket, sina verkstäder från Stockholm till Nynäshamn. Nynäshamns Posten grundades år 1925 och är fortfarande ortens ledande tidning. År 1928 etablerade Axel Ax:son Johnson med hjälp av Charles Almqvist ett raffinaderi på orten och år 1930 grundades bolaget Nynäs Petroleum.

Administrativa tillhörigheter[redigera | redigera wikitext]

Nynäshamn var belägen i Ösmo socken och ingick efter kommunreformen 1862 i Ösmo landskommun. Nynäshamns köping bildades 1911 genom en utbrytning ur landskommunen. Köpingen ombildades 1946 till Nynäshamns stad som i sin tur uppgick i Nynäshamns kommun med Nynäshamn som centralort 1971.[2]

I kyrkligt hänseende hörde Nynäshamns före 1947 till Ösmo församling och därefter till Nynäshamns församling.[3]

Orten ingick i Sotholms tingslag till 1930, därefter i Södertörns domsagas tingslag till 1971, därefter i Svartlösa tingsrätts domsaga till 1974, därefter i Handens tingsrätts domsaga till 2007 och orten ingår sedan 2007 i Södertörns tingsrätts domsaga.[4]

Befolkningsutveckling[redigera | redigera wikitext]

Nynäshamn hade 6 800 invånare år 1946.


Befolkningsutvecklingen i Nynäshamn 1900–2010[5][6]
År Folkmängd Areal (ha)
1900
  
208
1960
  
9 368
1965
  
10 400
1970
  
10 955
1975
  
11 070
1980
  
11 178
1990
  
12 473 626
1995
  
12 581 639
2000
  
12 983 650
2005
  
13 079 652
2010
  
13 510 668

 † Som köpingsliknande samhälle 1900.



Stadsbild[redigera | redigera wikitext]

Arkitekten Per Olof Hallman fick uppdraget att planera Nynäshamn och han delade in området i tre delar, var och en med en egen inriktning. Industrier och arbetarbostäder längst norrut, handel, service och bostäder i mitten och fashionabla villor och badhotell längst söderut. Arbetarbostäderna finns inte kvar och de ursprungliga planerna för den södra delen genomfördes inte fullt ut, men i övrigt har den här indelningen stått sig genom åren. Med tiden har Nynäshamn expanderat med nya industri- och bostadsområden inåt land mot nordväst (till exempel Hammarhagen och Nickstahöjden).

Kommunikationer[redigera | redigera wikitext]

Sjöfart[redigera | redigera wikitext]

Nynäshamns placering vid ett djupt sund, skyddat av Bedarön, och nära till öppet hav skapar en naturlig hamn. Det finns ett antal hamnanläggningar, alla på fastlandssidan av sundet.

Raffinaderiet Nynas har en oljehamn inom området som täcker det egna transportbehovet.

Nynäshamns hamn drivs av Stockholms Hamnar och är en utpräglad färje/ro-ro-hamn. Ända sedan hamnen grundades år 1902 har det funnits färjetrafik till Gotland[7]. Numera är det Destination Gotland som driver linjen till Visby. Sommartid finns det också en passagerarbåt som trafikerar Gotska Sandön.

Två internationella linjer finns; Gdańsk i Polen trafikeras av Polferries och Ventspils i Lettland av Scandlines Amber Line.

De närbelägna öarna Nåttarö, Rånö, Ålö kan nås med Waxholmsbolaget från Nynäshamn.

I hamnen finns också en av Sjöräddningssällskapets stationer.

Nordost om raffinaderiet vid Norvikudden planerar Stockholms Hamnar att bygga en stor containerhamn.

Nynäshamn har också en gästhamn för fritidsbåtar vilken blev framröstad som Sveriges främsta år 2004.

Vägar[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Riksväg 73

I Nynäshamn börjar riksväg 73 som förbinder Nynäshamn med Stockholm.

Järnvägar[redigera | redigera wikitext]

Nynäshamns station.
Huvudartikel: Nynäsbanan

Nynäshamn är Nynäsbanans ändstation på vilken Storstockholms Lokaltrafik (SL) bedriver pendeltågstrafik till Stockholm. Fram till 2007 var Nynäshamns färjeterminal (ursprungligen Nynäshamns Ångbåtsstation), som nu är nedlagd, ändstation. Nynäshamns stationshus är från 1901 och ritades av Ferdinand Boberg.

Näringsliv[redigera | redigera wikitext]

Turism och färjetrafik har alltid varit viktiga näringar för Nynäshamn. Men det har också funnits två viktiga industrigrenar, nämligen tillverkning av utrustning för telekommunikation och raffinering av olja. Televerket förlade sin verkstad till Nynäshamn 1913. Denna verksamhet övertogs av Ericsson 1994 men lades ner 2005.

1928 grundades Sveriges första moderna oljeraffinaderi och 1930 bildades företaget Nynäs Petroleum, som numera heter Nynas. 1990 avyttrade Nynas produktionen av smörjoljor till Statoil men man har behållit produktionen av specialoljor och bitumenprodukter på orten.

AGA har en terminal för flytande naturgas (LNG).

Det finns också ett stort antal mindre företag i Nynäshamn, bland dessa ett mikrobryggeri Nynäshamns Ångbryggeri och en distributör inom Nätverk och data-kommunikation Direktronik som startade sin verksamhet bland annat genom att producera åt Ericsson.

Utbildning[redigera | redigera wikitext]

Det finns ett flertal skolor i Nynäshamn, grundskolor, gymnasieskola Nynäshamns gymnasium, vuxenutbildning och en kulturskola.

Kulturliv[redigera | redigera wikitext]

Nynäshamn har bibliotek och i anslutning till det finns en konsthall. I det gamla godsmagasinet i närheten av stationen och hamnen anordnas regelbundet konst- och hantverksutställningar. Ett litteraturhus med inriktning mot arbetarlitteratur håller på att ta form i det gamla elverket vid Estö. Det planeras att öppnas våren 2010.

Sport[redigera | redigera wikitext]

Nynäshamn har ett flertal idrottsföreningar. Däribland Nynäshamns IF, Nynäshamns IF HC och Nynäshamns Segelsällskap.

Sevärdheter[redigera | redigera wikitext]


Kända personer med anknytning till Nynäshamn[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ ”Tätorter; arealer, befolkning”. Statistiska centralbyrån. http://www.scb.se/Pages/Product____12991.aspx. Läst 6 maj 2013. 
  2. ^ Andersson, Per (1993). Sveriges kommunindelning 1863–1993. Mjölby: Draking. Libris 7766806. ISBN 91-87784-05-X 
  3. ^ ”Förteckning (Sveriges församlingar genom tiderna)”. Skatteverket. 1989. http://www.skatteverket.se/privat/folkbokforing/omfolkbokforing/folkbokforingigaridag/sverigesforsamlingargenomtiderna/forteckning.4.18e1b10334ebe8bc80003999.html. Läst 17 december 2013. 
  4. ^ Trolle Önnerfors: Domsagohistorik - Handens tingsrätt (del av Riksantikvarieämbetets Tings- och rådhusinventeringen 1996-2007)
  5. ^ Folkräkningen 31 december 1900. Statistisk tidskrift 1903. häft: 129-130. Kungliga statistiska centralbyrån. Villastad
  6. ^ ”Statistiska centralbyrån - Folkmängd i tätorter 1960-2005”. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. http://www.webcitation.org/5zewoamwt. Läst 13 december 2010. 
  7. ^ Stockholms Hamnars hemsida: [1]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]