Djurgårdslinjen

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Den här artikeln handlar om den historiska spårvägen och museispårvägen. Se Spårväg City för den reguljära trafiken från augusti 2010.
Linje 7N (Djurgårdslinjen), samt Spårväg City
Urban head station
Sergels torg▼Linje 7 2010-
Urban stop on track
Kungsträdgården 2010-
Urban junction from left Urban track turning from right
▼Linje 7N
Urban straight track Urban station on track
Norrmalmstorg(ej linje 7 utom förstärkningstrafik)
Urban junction from left Waterway turning to right
Urban stop on track
Nybroplan
Urban stop on track
Styrmansgatan
Urban stop on track
Djurgårdsbron
Urban bridge over water
Djurgårdsbron
Urban stop on track
Nordiska museet/Vasamuseet
Unknown BSicon "ueHST"
Hazeliusporten -2009
Urban stop on track
Liljevalchs/Gröna Lund
Urban station on track
Skansen/Djurgårdsslätten
Unknown BSicon "uWSLgl"
▲Linje 7N Skansenslingan
Urban stop on track
Djurgårdsskolan 2010-
Urban junction to left Urban track turning from right
Urban straight track Urban station on track
Bellmansro(ej museitrafik efter 2009)
Urban station on track Urban straight track
Waldemarsudde(ej museitrafik efter 2009)
Waterway turning to left Waterway turning to right
▲ Linje7

Djurgårdslinjen är den trafik med äldre spårvagnar som körs på en del av Spårväg City i Stockholms innerstad. Det var tidigare (från starten 1991) en ren museispårväg som kördes under linjenummer 7. Sedan reguljär trafik startade den 23 augusti 2010[1] på linjen Waldemarsudde - Sergels torg används linjenummer 7N för trafiken med museispårvagnar. Linjen går från Norrmalmstorg i Stockholms city via Strandvägen till Skansen. (tidigare Waldemarsudde) på Djurgården och körs av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet. Den nuvarande museispårvägen har varit i drift sedan sommaren 1991.

Historik[redigera | redigera wikitext]

Vänster: Motorvagnen A1 76 och släpvagnen B19 846 vid spårvagnshållplatsen på Norrmalmstorg. Höger: Motorvagn A51 210 med släpvagnen B31C 618 "Cafévagnen" vid Nybroplan. Vänster: Motorvagnen A1 76 och släpvagnen B19 846 vid spårvagnshållplatsen på Norrmalmstorg. Höger: Motorvagn A51 210 med släpvagnen B31C 618 "Cafévagnen" vid Nybroplan.
Vänster: Motorvagnen A1 76 och släpvagnen B19 846 vid spårvagnshållplatsen på Norrmalmstorg.
Höger: Motorvagn A51 210 med släpvagnen B31C 618 "Cafévagnen" vid Nybroplan.

Djurgårdslinjen mellan 1877 och 1967[redigera | redigera wikitext]

Dagens Linje 7/Djurgårdslinjen trafikerar delvis några av de första sträckorna som öppnades för hästspårvagnstrafik av Stockholms Nya Spårvägs AB (SNS) 10 juli 1877 (Slussen - Skeppsbron - Norrbro - Gustav Adolfs torg - Norrmalmstorg - Nybroplan - Strandvägen/Grevgatan). I oktober samma år förlängdes linjen till Allmänna Gränd, men inte förrän i mars 1878 gick trafiken dit alla tider på dygnet. Under 1880-talet gavs linjen namnet DJURGÅRDSLINIEN. Från den 1 december 1882 blev Norrmalmstorg linjens ändhållplats i stadskärnan.

Den 27 juli 1904 gick den sista hästspårvagnen på linjen som därefter var elektrifierad,[2] i augusti samma år tilldelades den linjenummer 7 och den 1 oktober förlängdes linjen till Bellmansro (nuvarande busshållplats Ryssviksvägen). Liksom alla andra SNS-linjer blev den en del av det kommunala AB Stockholms Spårvägars linjenät 1917. Från 1925 till 1947 hade den ordinarie trafiken linjenummer 14 och linje 7 var endast för förstärkningstrafiken mellan Norrmalmstorg och Djurgården. Den ordinarie trafiken (14) linjen förlängdes från Norrmalmstorg via Birger Jarlsgatan - Roslagsgatan - Odengatan - Norrtullsgatan - Vanadisvägen till Vanadisplan. 1930 byggdes den slinga runt Oakhill som också dagens spårväg följer. Den 1 september 1947 bytte ordinarietrafiken åter till linjenummer 7. Från 1957 gick trafiken direkt från Nybroplan till Stureplan via Birger Jarlsgatan utan att passera Norrmalmstorg. 1963 trafikerades linjen för första gången med vagnar av sk mustangtyp. Med start från 1965 ersattes kvälls- och nattrafiken under perioden september till april med buss[3].

I samband med nedläggningen av innerstadsnätet höjdes röster för att behålla åtminstone en linje, den till Djurgården. Så blev det emellertid inte och trafiken lades ned i samband med Dagen H år 1967.

Museispårvägens tillkomst[redigera | redigera wikitext]

När Malmö avvecklade sin sista spårvagnslinje 1973 med samma typ av mustanger som rullade i Stockholm innan 1967 motionerades det i Stockholms kommunfullmäktige om att inrätta en "turistisk spårvagnslinje" till Djurgården. Ärendet kom till votering i kommunfullmäktige där det förlorade med minsta möjliga marginal [4].

Tanken om att återinrätta Linje 7/Djurgårdslinjen kom åter till kommunfullmäktige och landstinget i slutet av 1970-talet, men stupade den här gången främst pga. att det då ledande skiktet inom Svenska Spårvägssällskapet såg en museispårväg i Stockholm som ett hot mot den egna anläggningen i Malmköping[5].

Frågan hölls dock levande och i mitten av 1980-talet, efter motioner från socialdemokraterna i landstinget och stockholmspartiet i stadshuset, förhandlades det mellan kommun, landsting och Svenska Spårvägssällskapet om att inrätta en museispårväg. Gatuborgarrådet Lennart Rydberg (fp) och landstingsrådet Stig Dingertz (m) var båda mycket positivt inställda till en museispårväg[6].

SL:s dåvarande VD, Ingemar Bäckström, var inte positiv kring återinförandet av spårväg i stadstrafik och i ett 13-sidigt PM uppmålas ett totalt sammanbrott för busstrafiken om Djurgårdslinjen kommer till stånd samt: "Att lita till att Spårvägssällskapet på helt ideell grund skulle klara en trafikering i Stockholms innerstad av den omfattning som skisserats i deras förslag, tror SL inte är en realistisk utgångspunkt". Vidare föreslogs att Lidingöbanan istället upplåts för museitrafik[7]. Bäckström efterträddes 1988 av Leif Axén som istället för att konfrontera projektet istället insåg fördelarna för SL:s busstrafik. I ett styrelsebeslut den 22 februari 1988 togs beslutet att SL skulle stödja projektet och ställa sin sakkunskap till förfogande[8]. 1989 bildade Stockholms läns landsting och Stockholms kommun Stiftelsen Stockholms Museispårvägar som skulle stå för en spåranläggning, medan Spårvägssällskapet skulle stå för driften.

Den 18 april 1990 togs det första spadtaget på Strandvägen och bygget påbörjades snart därefter. NCC och Göteborgs Spårvägar var huvudentreprenörer. Högljudda protester kring den planerade vändslingan utanför Skansen som skulle korsa en gräsmatta kom från bl a skådespelerskan Margaretha Krook och slingan flyttades därför till ett läge med sämre geometri och snävare radier[9][10]. Kontaktledningen spänningssattes 24 maj 1991, en vecka före invigningen. Den högtidliga invigningen skedde den 2 juni 1991 i närvaro av det dåvarande finanslandstingsrådet Bosse Ringholm (s), oppositionslandstingsrådet Stig Dingertz (m) samt flera andra företrädare för landsting och kommun[11].

Djurgårdslinjen mellan 1991 och 2009[redigera | redigera wikitext]

Redan vid starten 1991 fanns tankar om att trafikera Djurgårdslinjen som reguljär spårväg. Detta mynnande sedermera ut i öppnandet av Spårväg City år 2010.

SL tog över ägandet av Djurgårdslinjen år 2005, med tanke på framtida reguljär trafik. 2007 byttes spåren över Djurgårdsbron ut. Från december 2009 till juni 2010 var Djurgårdslinjen helt avstängd i samband med upprustning och ombyggnad inför Spårväg City.

Djurgårdslinjen efter 2010[redigera | redigera wikitext]

Sedan 2010 betecknar Djurgårdslinjen den museala trafiken, medan infrastrukturen är en del av Spårväg City. Den museala trafiken går sedan 2010 oftast till Skansen, och endast det s.k. cafétåget trafikerar Waldemarsudde och Bellmansro. Vid omstarten 2010 var hållplatsen Hazeliusporten indragen medan hållplatsen Djurgårdsskolan hade tillkommit.

Infrastruktur[redigera | redigera wikitext]

För en beskrivning av den infrastruktur som den museala trafiken utnyttjar, se Spårväg City.

Trafik[redigera | redigera wikitext]

Linjen, som liksom den tidigare Djurgårdstrafiken har linjenummer 7 (sedan 23 augusti 2010 med tilläggsbokstaven "N"), drivs på ideell bas av medlemmar i Svenska Spårvägssällskapet genom dess driftbolag AB Stockholms Spårvägar. De ideellt aktiva medlemmarna uppvisar en stor spännvidd i form av ålder och yrken[12].

Djurgårdslinjen trafikeras under veckoslut och helger från slutet av mars till slutet av december, och dagligen mellan juni och augusti (detta är ungefärliga tider). På banan rullar i första hand spårvagnar från Stockholm men även fem spårvagnar från Göteborg och två från Oslo. Spårvagnarnas tillverkningsår varierar från tidigt 1900-tal till sent 1950-tal. Det finns även en cafévagn (ombyggt Göteborgssläp) där man kan ta sig en fika medan man åker längs banan; denna rullar endast helger. Man hyr även då och då in gästvagnar från andra städer.

Trafiken bedrivs enligt "Tri Spv", det vill säga "Trafiksäkerhetsinstruktion för SL spårvägar", som även tillämpas på Lidingöbanan, Nockebybanan och Tvärbanan, Vissa specialbestämmelser för Djurgårdslinjen finns i en särskild bilaga.

Spårvagnar[redigera | redigera wikitext]

  • A1; 76, Stockholmsinnerstadsvagn.
  • A2; 24, ursprungligen från SSB, Stockholms Södra Spårvägsaktiebolag.
  • A12; 342, 335, Stockholmsförortsvagnar.
  • A31; 331, 333, Göteborgsmustanger.
  • A25G; 71, Stockholmsmustang (Malmö)
  • A51; 210, Oslomustang, ombyggd på 1980-talet med chopperteknik.
  • A33; 700, Oslomustang, abonnemangsvagn. Numera återförd till Oslo.

Fler äldre spårvagnar från Stockholm finns på Stockholms Spårvägsmuseum och vid Museispårvägen Malmköping.

Gästspårvagnar[redigera | redigera wikitext]

Sedan Linje 7/Djurgårdslinjen återinvigdes 1991 har det inlånas flera gästspårvagnar från andra städer och banor.

  • När den internationella lokaltrafikkonferensen (UITP) hölls i Stockholm 1991 gästades banan av en modern låggolvsvagn tillverkad av AEG från Bremen. Den vagnen går sedan några år tillbaka i reguljär trafik i som typ M98 21 i Norrköping. Förutom vagnen från Bremen kom också en provvagn från den tjeckoslovakiska fabriken ČKD Tatra, även den vagnen finns numera i Sverige: som abonnemangsvagn för Spårvägssällskapet Ringlinien i Göteborg[13].
  • I februari 1995 testades och utvärderades fyra olika vagntyper på Linje 7/Djurgårdslinjen inför SL:s beställning av spårvagnar (den som senare skulle komma att bli A32) för Snabbspårvägen; en Adtranz Variotram från Chemnitz, Siemens/Duewag R1.1 från Bonn, Linke-Hofmann-Busch NGT 8D från Magdeburg samt Stadtbahnvagn T från Wien tillverkad av Bombardier[14].
  • Juni 2008 kom en spårvagn av typ Flexity Standard från Bombardier, vilken annars går i trafik i Norrköping. Denna vagn blev återsänd till Norrköping tidigare än man tänkt sig, då det uppstod vagnbrist efter en kollisionsskada på annan vagn där. Därför lånade man istället M25 621 från Spårvägssällskapet Ringlinien i Göteborg.

Förlängning och framtid för Linje 7[redigera | redigera wikitext]

Huvudartikel: Spårväg City

Reguljär spårvagnstrafik mellan Sergels torg och Waldemarsudde startade 23 augusti 2010 med sex stycken moderna låggolvsspårvagnar av typ A34. Trafiken sköts av AB Stockholms Spårvägar på uppdrag av Storstockholms Lokaltrafik, under namnet "linje 7". AB Stockholms Spårvägar kör även fortsatt museal trafik med äldre vagnar på sträckan Norrmalmstorg - Skansen. Denna trafik benämns "Djurgårdslinjen" eller "linje 7N" ("N" efter destinationen Norrmalmstorg). Trafikstarten innebar att det för första gången sedan högertrafikomläggningen 1967 går reguljär spårvagnstrafik på innerstadsgator i Stockholm.

Bildgalleri[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Notförteckning[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Anna Gustafsson (2011-04-07). ”SL:s tidspress gav guldkontrakt”. SvD. http://www.svd.se/nyheter/inrikes/sls-tidspress-gav-guldkontrakt_6069951.svd. Läst 2012-11-13. 
  2. ^ Lange, Thomas (red.). 1998. Stockholm på spåret. s. 316-317
  3. ^ Lange, Thomas (red.). 1998. Stockholm på spåret. s. 329
  4. ^ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 9
  5. ^ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 9-10
  6. ^ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 11
  7. ^ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 13
  8. ^ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 14
  9. ^ Grönstedt, Richard. 2001. MfSS 2001-3 sid 18-19
  10. ^ ABC, Sveriges Television TV2, 1990-08-27 19:15
  11. ^ Lange, Thomas (red.). 1998. Stockholm på spåret. s. 120-121.
  12. ^ Luthelius, Maria. 2005. sid 8-137
  13. ^ Lange, Thomas. MfSS 2001-3 sid 28
  14. ^ Johansson, Thomas & Peterson, Bo E. 2003. sid 98
  15. ^ Nyheter 2006-07-17 Svenska Spårvägssällskapet
  16. ^ Pressinbjudan - Kd-ledaren kör spårvagn: På spåret med Göran Hägglund 2006-08-11
  17. ^ Nyheter 2007-08-20 Svenska Spårvägssällskapet
  18. ^ Pressmeddelande 2007-09-10 Alstom

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]