Wilhelm Canaris
| Wilhelm Canaris | |
Amiral Wilhelm Canaris, 1940.
|
|
| Information | |
|---|---|
| Född | 1 januari 1887 Aplerbeck, Dortmund, Westfalen, Tyskland |
| Död | 9 april 1945 (58 år) Flossenbürg, Bayern, Tyskland |
| Begravningsplats | KZ-Grab- und Gedenkstätte, Flossenbürg |
| I tjänst för |  Kejsardömet Tyskland.svg){kind=small} Weimarrepubliken.svg){kind=small} Nazityskland |
| Försvarsgren |  Kaiserliche Marine.svg){kind=small} Reichsmarine Abwehr |
| Tjänstetid | 1905–1944 |
| Grad |  Amiral |
| Befäl | Chef för Abwehr (1935–1944) |
| Slag/krig | Första världskriget Andra världskriget |
| Utmärkelser |  Järnkorset av första klassen Krigsförtjänstkorset av första klassen med svärd Tyska korset i silver |
| Relationer | Hustru: Erika Waag (giftermål 1919) Barn: Eva, Brigitte |
Wilhelm Franz Canaris, född 1 januari 1887 i Aplerbeck, Dortmund, Westfalen, Tyskland, död 9 april 1945 i koncentrationslägret Flossenbürg, var en tysk amiral i tjänst för Tyskland och senare för Nazityskland. Han var från 1935 till 1944 chef för Abwehr, den tyska krigsmaktens underrättelsetjänst. Canaris hade även förgreningar i motståndsrörelsen där han aktivt motverkade Hitler i hemlighet.
Under första världskriget var Canaris bland annat u-båtsbefälhavare. Efter kriget var han aktiv i Freikorps i kampen mot bland andra kommunister. Canaris hade nära kontakt med de officerare som den 20 juli 1944 förövade attentatet mot Adolf Hitler, men Canaris var inte direkt involverad i attentatet. Gestapo arresterade honom, och i april 1945 avrättades han för högförräderi.
Innehåll |
Biografi [redigera]
Canaris växte upp i Duisburg och inledde sin militära bana i dåtidens kejserliga marin 1905. Under första världskriget tjänstgjorde Canaris 1914 på den tyska kryssaren SMS Dresden som efter ha undkommit vid sjöslaget mot den brittiska marinen utanför Falklandsöarna senare upptäcktes under ankar och sänktes vid Isla Robinson Crusoe. Besättningen hamnande i Chile där den internerades. Canaris lyckades dock fly i samband med en lång marsch över Anderna och återvände till Tyskland. Här fortsatte han under resten av kriget sin tjänst vid flottan, men var även spion i Spanien och USA.[1]
Första världskriget [redigera]
Efter första kriget var han med om att organisera frikårer. Under 1920-talet engagerades Canaris inom den tyska underrättelsetjänsten och upplevde på nära håll Weimarrepublikens sönderfall och Adolf Hitlers maktövertagande 1933. Hitler skickade Canaris till Spanien för att där föra samtal med general Franco under spanska inbördeskriget. Detta ledde inte bara till den tyska inblandningen i kriget på Francos sida utan även till en vänskap mellan Canaris och Franco.[2]
Chef för Abwehr [redigera]
I januari 1935 tillträdde Canaris som chef för den militära underrättelsetjänsten Abwehr. Han kom snart att se naziregimens brott och blev tillsammans med andra inom ledningen för Abwehr motståndsman till regimen. Hans dubbelliv som motståndsman och ledare för den tyska underrättelsetjänsten gjorde snart situationen ohållbar och kom därvid i konflikt med Gestapo som infiltrerade Abwehr med medlemmar av SS och SD. Han var under ytan en aktiv och betydelsefull motståndare till Hitler och använde sig flitigt av flera avdelningar inom Abwehr för att vidarebefordra direktiv och för att värva nya militära medlemmar till motståndsrörelsen. Canaris avskedades den 11 februari 1944 då hela ansvaret för underrättelsetjänsten överfördes på SS-chefen Heinrich Himmler. Han överfördes till ledningen för överkommandets byrå för ekonomisk krigföring.
Slutet [redigera]
Tre dagar efter attentatet mot Adolf Hitler den 20 juli 1944 arresterades Canaris av Walter Schellenberg[3] och kom att tillbringa sin sista tid i koncentrationslägret Flossenbürg i Bayern, där han tillsammans med Dietrich Bonhoeffer, Hans Oster, Carl Sack och Ludwig Gehre avrättades genom hängning den 9 april 1945.
Tillsammans med sin medarbetare Hans von Dohnanyi räddade Canaris hundratals judar från en säker död.[4]
Citat [redigera]
| ” | Jag dör för mitt fosterland med rent samvete. Jag gjorde endast min plikt mot mitt fosterland då jag sökte opponera mig mot Hitlers brottsliga dårskap. | „ |
| — Wilhelm Canaris, april 1945., Johnson, s. 219. | ||
Befordringar [redigera]
- Sjökadett – 1 april 1905
- Fänrik – 7 april 1906
- Löjtnant – 28 september 1909
- Överlöjtnant – 29 augusti 1910
- Kaptenlöjtnant – 16 november 1915
- Korvettkapten – 1 januari 1924
- Fregattkapten – 1 juni 1929
- Kapten – 1 oktober 1931
- Konteramiral – 1 maj 1935
- Viceamiral – 1 april 1938
- Amiral – 1 januari 1940
Referenser [redigera]
Noter [redigera]
- ^ Knopp, Guido (2003). Hitlers krigare. Lund: Historiska Media. Sid. 290f. ISBN 91-89442-76-8
- ^ Knopp, s. 300.
- ^ Mueller, Michael (2007) (på engelska). Canaris: the Life and Death of Hitler's Spymaster. London: Chatham. Sid. 243ff. ISBN 978-1-59114-101-3
- ^ Knopp, s. 288.
Webbkällor [redigera]
- ”Biographie: Wilhelm Canaris, 1887–1945” (på tyska). Deutsches Historisches Museum. http://www.dhm.de/lemo/html/biografien/CanarisWilhelm/index.html. Läst 17 juni 2011.
Tryckta källor [redigera]
- Bassett, Richard (2005) (på engelska). Hitler's Spy Chief: the Wilhelm Canaris Mystery. London: Weidenfeld & Nicolson. ISBN 0-297-84687-6
- Johnson, David (2001) (på engelska). Righteous Deception: German Officers against Hitler. Westport, Connecticut: Praeger. ISBN 0-275-96953-3
- Klee, Ernst (2007) (på tyska). Das Personenlexikon zum Dritten Reich (utgåva 2. Aufl.). Frankfurt am Main: Fischer Taschenbuch Verlag. ISBN 978-3-596-16048-8
- Knopp, Guido (2003). Hitlers krigare. Lund: Historiska Media. ISBN 91-89442-76-8
- Mueller, Michael (2007) (på engelska). Canaris: the Life and Death of Hitler's Spymaster. London: Chatham. ISBN 978-1-59114-101-3
- Wistrich, Robert S. (2002) (på engelska). Who's Who in Nazi Germany. London: Routledge. ISBN 0-415-26038-8
