22 U.N. Fighter Squadron

Från Wikipedia
Hoppa till navigering Hoppa till sök
22. U.N. Fighter Squadron
(F 22)
FVM.146984 (2).jpg
Märke för F 22 under kongokrisen
Officiellt namn22. U.N. Fighter Squadron
Datum1961–1963
LandSverige
FörsvarsgrenFlygvapnet
TypFlygflottilj
RollJaktflyg, Spaningsflyg
StorlekFlygdivision
Del avOperation des Nations Unies au Congo
HögkvarterLuluabourg, Kamina, Kongo-Kinshasa
Kända slag och krigKongokrisen
Befälhavare
FlottiljchefSven Lampell [a]
FlottiljchefDick Stenberg [b]
Tjänstetecken
SköldemärkenJ29 Tunnan FN (cropped).jpg
Flygplan
JaktflygplanJ 29B
SpaningsflygplanS 29C
TransportflygplanDC-3, C-46

22. U.N. Fighter Squadron eller F 22 Kongo var en flygdivision inom FN:s fredsbevarande styrkor i Kongo som verkade i olika former åren 1961–1963. Förbandsledningen var förlagd i Luluabourg, Kamina, Kongo-Kinshasa.[1]

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Kongo blev självständigt 30 juni 1960, redan samma dag utbröt oroligheter inom landet. Provinsen Katanga ville bryta sig ur den nya staten och bilda en egen nation under ledning av Moise Tshombe. Efter en förfrågan från Kongos regering till FN sattes polistrupper in i landet för att återställa ordningen. Katanganesiska flygvapnet bestående av ett tiotal propellerflygplan och tre tvåsitsiga jetskolflygplan (Fouga Magister varav bara ett var operativt) med kulsprutor upplevdes som ett hot av marktrupperna. Efter en begäran från FN 23 september 1961 beslöt svenska regeringen att en mindre grupp J 29 skulle ställas till U.N. Fighter Wings förfogande. Flyggruppen, vilken fick det inofficiella namnet F 22 Kongo, fick i uppgift att ge FN:s marktrupper Kongo flygunderstöd genom jakt, attack och spaningsuppgifter.[2]

Den 30 september 1961 startade fem flygplan av typen J 29B från Svea flygflottilj (F 8) för att transportflyga till flygplatsen N'Djili i Leopoldville 12 000 km söderöver, dit man anlände den 4 oktober. En vecka efter ankomsten ombaserade man till Luluabourg i provinsen Kasaï, den första tiden var lugn, men den 29 oktober sköts ett FN transportflygplan ner och 30 minuter senare var den svenska kontingenten ute på patrullflygning längs gränsen mot Katanga, mest för att visa en styrkedemonstration. Den 6 december 1961 genomfördes de första attackuppdragen mot flygbaserna Kolwezi och Jadotville i Katanga av de svenska J 29 och sex indiska Canberra. År 1962 lämnade den indiska gruppen och de fyra etiopiska F-86 flottiljen och resurserna vid F 22 behövde förstärkas, därför tillfördes ytterligare fyra J 29 och två S 29. I slutet på december 1962 var striderna som häftigast, F 22 gav framför allt markunderstöd och genomförde raketanfall mot bland annat flygplatser i städerna Kolwezi och Jadotville och en radiostation i Elisabethville.

Den 21 januari 1963 intogs Katangas huvudort Elisabethville och striderna för F 22 var i praktiken över. Men F 22 kom att vara kvar ytterligare ett år tillsammans med en iransk och en filippinsk grupp med F-86 Sabre. När flottiljen upplöstes i april 1963 flög två J 29 och två S 29 hem till Sverige. Resterande flygplan sprängdes på plats, eftersom kostnaden att flyga hem dem ansågs för dyr, då de inte ansågs behövas för den svenska krigsorganisationen. Överste Sven Lampell som var flottiljchef stod inför många problem som operativ chef. I hela Kongo som är cirka fem och en halv gånger större än Sverige fanns bara tio flygfält som kunde användas av J 29. Ingen meteorolog fanns och ingen väderlekstjänst fungerade och de tropiska skyfallen med åska och molnbildningar bildades snabbt. För att lösa luftbevakningen var man hänvisad till två DC-3:or. Vid sidan av F 22 medverkade svenskar även i UN Light Aircraft Squadron.

Materiel vid förbandet[redigera | redigera wikitext]

För identifiering var flygplanen istället för nationalitetsbeteckningar försedda med texten UN (alternativt ONU, vilket är den franskspråkiga förkortningen för FN) på vit botten.

J 29B

  • 29440, Vit G. 4/10 61-10/5 62. Kasserad efter haveri, Kamina 620316.
  • 29374, Vit D. 4/10 61-23/3 63. Kasserad efter haveri, Kamina 630323.
  • 29398, Vit F. 4/10 61-20/4 63. Bevarad Flygvapenmuseum.
  • 29393, Vit E. 4/10 61-19/8 63.
  • 29475, Vit J. 4/10 61-23/3 63.
  • 29371, Vit C. 31/12 62-20/4 63.
  • 29364, Vit G. 23/12 62-19/8 63.
  • 29445, Vit H. 23/12 62-19/8 63.
  • 29365, Vit I. 31/12 62-19/8 63.

S 29C

  • 29944, Vit A. 10/11 62-20/4 63
  • 29906, Vit B. 10/11 62-20/4 63

Förbandschefer[redigera | redigera wikitext]

Åren 1961–1963 tjänstgjorde nedan personer som chefer vid förbandet.[1]

Flygchefer

Flottiljchefer

  • 1961–1962: Kapten Sven-Erik Everstål
  • 1962–1962: Kapten Lars Hansson
  • 1962–1963: Kapten Bengt Flodén
  • 1963–1963: Kapten Georg Palmquist

Namn, beteckning och förläggningsort[redigera | redigera wikitext]

Namn
22. flygflottiljen 1961-09-23 1963-04-??
22. U.N. Fighter Squadron 1961-09-23 1963-04-??
Beteckningar
F 22 1961-09-23 1963-04-??
Förläggningsorter, detachement och baser
Leopoldville (F) 1961-10-04 1961-10-??
Luluabourg (F) 1961-10-?? 1962-03-??


Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Anmärkningar[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ Sven Lampell var flottiljchef åren 1961–1962.
  2. ^ Dick Stenberg var flottiljchef åren 1962–1963.

Noter[redigera | redigera wikitext]

  1. ^ [a b] Braunstein (2005), s. 132-133
  2. ^ ”ONUC – Kongo”. Försvarsmakten. Arkiverad från originalet den 3 september 2014. https://web.archive.org/web/20140903202442/http://www.forsvarsmakten.se/sv/information-och-fakta/var-historia/internationella-insatser/avslutade-truppinsatser/onuc-kongo/. Läst 13 augusti 2012. 

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Braunstein, Christian (2005). Svenska Flygvapnets förband och skolor under 1900-talet. Christina von Arbin. sid. 132-133. ISBN 91-971584-8-8 
  • Kjellander, Rune (2013). Svenska Flygvapnets högre chefer 1925-2005. Ödeshög: Rune Kjellander. sid. 34. ISBN 978-91-637-1183-1 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]