Douglas DC-3

Från Wikipedia
Hoppa till: navigering, sök
Douglas DC-3
En DC-3 över Lilla Värtan och Lidingö 1989.
Beskrivning
Typ Transport, Övervakning, Tung Attack
Besättning 14/21/28/32
Första flygning 17 december 1935
Tillverkare Douglas Aircraft Company Inc.
Data
Längd 19,64 m
Spännvidd 28,95 m
Höjd 5,16 m
Tomvikt 8 030 kg
Max. startvikt 12,2 ton
Motor(er) 2 st Pratt & Whitney R-1830-90C kolvmotorer
Dragkraft 2 x 1 200 hk
Prestanda
Max. hastighet 250 km/h
Räckvidd med max. bränsle 2 420 km
Max. flyghöjd 5 000 m
Lastförmåga
Lastförmåga 2 500 kg

Douglas DC-3 är ett av världens mest tillverkade transport- och passagerarflygplan. Prototypen flög redan 22 december 1935. Den utvecklades från DC-2 som ett passagerar- och posttransportflygplan. Totalt tillverkades drygt 16 000 DC-3:or (huvuddelen för militärt bruk), varav mer än 400 fortfarande var i kommersiell drift 1998.

Bakgrund[redigera | redigera wikitext]

Det var under andra världskriget som DC-3 fick sin storhet, då behovet av snabba transporter ökade enormt. US Army Air Forces mönstrade in nästan alla civila DC-3:or samt alla flygplan som då var under produktion. Dessa fick benämningarna C-48, C-49, C-50, C-51 och C-52. En militär version med lastdörr, förstärkt golv, förstärkta vingar och med ökad max startvikt fick beteckningen C-47. Den versionen blev den i särklass mest tillverkade. Den militära passagerarversionen i sin tur blev C-53. RAF och RCAF benämnde flygplanet Dakota. DC-3 i alla dess varianter användes av de allierade i kriget på samtliga krigsskådeplatser, samt av Japan, som redan före kriget fått licens att bygga planet under namnet Showa L2D.

Sovjetunionen licenstillverkade flygplanet men med ett sovjetiskt motoralternativ benämnt Lisunov Li-2, NATO kod Cab. Då de allierade genomförde invasionen i Normandie den 6 juni 1944, användes C-47 som bogserflygplan för lastglidflygplan av typ Airspeed Horsa.

En C-47 kunde, om nödvändigt, bogsera upp till tre fullastade lastglidflygplan samtidigt. Under Koreakriget byggdes ett antal DC-3:or om till gunships, vilka var utrustade med ett antal kraftiga kanoner. Totalt tillverkades 455 civila DC-3or plus ytterligare 10 174 i olika militära utföranden i USA. Forskning i sovjetiska arkiv på senare år har visat att upp till 7-8 000 Li-2 kan ha tillverkats där.

Sverige[redigera | redigera wikitext]

Föreningen Flygande Veteraners DC-3 Daisy, taxar ut till start på Stockholm-Barkarby flygfält under EAA's[förtydliga] Fly-In 2006.
DC-3:an Daisy, startar på Stockholm-Barkarby flygplats.

Redan 1937 köpte ABA några exemplar för att sättas in på de internationella flyglinjerna. Under andra världskriget upprätthölls en kurirtrafik av ABA till England med DC-3:or. Man flög alltid under dåligt väder och med belysningen släckt, men natten mellan den 27 och 28 augusti 1943 försvann Gladan (SE-BAF) över Nordsjön på väg hem från Skottland.

Kurirtrafiken fortsatte och 22 oktober 1943 anfölls Gripen (SE-BAG) av tyskt jaktflyg och endast två av de ombordvarande överlevde. Efter dessa båda nedskjutningar avbröts flygningarna under en tid. Förhandligar inleddes med Tyskland och England om fri lejd, varefter trafiken kunde återupptas med flygplanskroppen märkt med stora bokstäver och med all belysning tänd.

Efter kriget fanns ett stort antal DC-3:or på andrahandsmarknaden, varför ABA utökade sin flotta med ett antal flygplan.

Svenska flygvapnet[redigera | redigera wikitext]

Mellan åren 1949 och 1984 ingick Douglas DC-3 i Flygvapnet som transportflygplan och benämndes till en början Tp 79. Beteckningen ändrades 1 oktober 1964 till TP 79.

Flygvapnet köpte sina två första DC-3:or 1949, vilka konverterades för att användas till signalspaning. Den sista TP 79 inköptes 1975. Totalt kom Flygvapnet att operera med åtta flygplan, dock aldrig med fler än sex samtidigt. Den sista flygplansindividen togs ur tjänst 1984.

Tp 79 var inledningsvis baserade F 7 Såtenäs och F 8 Barkarby. Då F 8 lades ner som förband 1974 flyttades kvarvarande flygplan, Tp 79, Tp 83, Tp 52 och TP 85 till F 3 Malmslätt. Vid F 3's nedläggning blev Malmslätt detachement till F 13 Norrköping och kallades F 13M. Flygplanen märktes om med flottiljsiffra 13 med fortsatt basering på Malmslätt. Bland flygplanstypens många arbetsuppgifter inom Flygvapnet kan nämnas signalspaning, materieltransporter, utveckling och utprovning av ny elektronik samt radarutrustning, utbildning av navigatörer, transport av Arméns fallskärmsjägare, VIP-transporter, samt biståndsflygningar i bland annat Röda Korsets tjänst.

Mest omtalad är 79001, den Tp 79 som sköts ner av sovjetiskt jaktflyg 13 juni 1952, vilket gav upphov till den så kallade Catalinaaffären.

Flygplansindivider i Svenska flygvapnet[redigera | redigera wikitext]

DC-3 792 (79002) Munin uppställd utanför Fallskärmsjägarskolan i Karlsborg sommaren 2012
  • 79002. DC-3A-360 (c/n 9103). Till USAAF 1943 som C-47-DL, 42-32877. Såld till Skandinaviska Aero AB 1946 och flugen från Hanau till Norrtälje via Bromma 13 februari 1946. Svensk registrering SE-APW från och med 27 mars 1946. Döpt till Polaris. Till SILA 1947 och SAS 16 juni 1948. Till Flygvapnet 7 maj 1949. Baserad på F 8 Barkarby utan fenkod och flottiljsiffra. Smeknamn Munin. Senare märkt F 8/72, F 3/72, och F 13/792. Skänkt till Skokloster motormuseum i utbyte mot en Rolls-Royce Griffon motor åt Flygvapenmuseum. Flugen av Flygvapnet till Skå-Edeby flygfält i augusti 1983. Ett par dagar senare flugen tidigt en morgon av en civil pilot som icke militärt flygplan utan civil registrering till Skokloster där den landade i en åker! Statiskt utställd utomhus sen dess. I september 2008 säljs planet till Peter Flensburg som i maj 2009 säljer planet vidare till Fallskärmsjägarskolans, FJS, kamratförening, Fallskärmsjägarklubben, för att statiskt ställas upp på FJS gamla förläggningsplats "Lägret" vid Karlsborgs fästning strax utanför västra vallen. Planet transporteras med båt från Skokloster via Södertälje kanal, vidare genom Göta kanal över Vättern till Karlsborg.
  • 79004. DC-3A- (c/n 19771). Till USAAF 8th Air Force 6 mars 1944 som C-47A-80-DL, 43-15305 fram till 14 april 1944. Därefter till 9th Air Force 16 april 1944 i Neth i Belgien. Till Danmark 14 april 1947 som OY-DDY hos DDL, till SAS 1 augusti 1948 som LN-LMR Trym Viking, vidare till Fred Olsen A/S 21 maj 1952. Till Flygvapnet för Arméns Fallskärmsjägarskolas räkning 16 oktober 1952. Smeknamn Örnen. Baserad först på F 7 Såtenäs som F 7/74 och senare som F 13/794. Såld till Transport Aérien Zaireis 1983 som 9Q-CYE. Flögs åter till Sverige i samband med att oroligheter blossade upp 1991, men återvände till Zaire två år senare. För närvarande uppställd i Kinshasa. I samband med att man letade efter en DC-3 att ställa upp som monument vid FJS i Karlsborg gjordes försök att köpa "Örnen" för att återföra den till Sverige, men dessa planer fick överges av ekonomiska skäl.
  • 79006. Tillverkat i Long Beach, Kalifornien (c/n 13883). Levererad till USAAF 5 oktober 1943 som C-47 A-60-DL Skytrain. USAAF no. 43-30732. Tillhörde 9th Air Force, 52nd Troop Carrier Wing och var stationerad i Oran, Algeriet och i Storbritannien. Efter krigsslutet avförd ur USAAF och 1946 konverterad av Canadair Ltd. till en DC-3C. Såld till Det Norske Luftselskap (reg LN-IAF och namnet Nordfugl). Efter 1948 i SAS-trafik i norsk inrikestrafik med namnet Fridtjof Viking. Såld till ABA 1957 för bruk i Linjeflyg, ny svensk registrering SE-CFP 13 augusti. Såld av ABA till Flygvapnet i juni 1960 och baserad på F 7 Såtenäs. Militär märkning 76 på fenan, 796 från 1980. Avställd i Flygvapnet 1982 och såld till privatpersonerna Ingemar Wärme och Jimmie Berglund för 80 000 kronor. Återregistrerat civilt 26 juni 1984 som SE-CFP. Ägarskapet överfört till stiftelsen Flygande Veteraner. Flyger fortfarande som veteranflygplan i föreningen Flygande Veteraners regi, sedan säsongen 1986 i SAS klassiska "drakmålning" med namnet Fridtjof Viking och smeknamnet Daisy.
  • 79007. C/n 13647, levererat till USAAF den 19 juni 1944 som en C-47A-15-DK med USAAF no. 42-92864. Efter andra världskrigets slut konverterat till en DC-3A-456 och köpt av Det Norske Luftselskap, reg LN-IKH, med namnet Nordheim. I SAS 1948-57 under namnet Hallvard Viking. Sålt till ABA 1957 för bruk i Linjeflyg under reg SE-CFR (den 21 september). Såld i juni 1960 till Flygvapnet. 77 på fenan, efter 1980 797. Avställt och fluget till Malmen, där det den 2 december 1982 överfördes till de Flyghistoriska samlingarna och ännu finns utställt på Flygvapenmuseum.
  • 79008 — inköpt augusti 1975 från västtyska flygvapnet som ersättning för 79005.

Galleri[redigera | redigera wikitext]

Se även[redigera | redigera wikitext]

Referenser[redigera | redigera wikitext]

Tryckta källor[redigera | redigera wikitext]

  • Widfeldt, Bo; Hall, Åke (1999). Svenska vingar 1 — Svenska militära flygplan och helikoptrar 1911 - 1999. Nässjö: Air Historic Research AB. sid. 176. ISBN 91-971605-3-9 

Externa länkar[redigera | redigera wikitext]